| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VRED vre4d, adj. -are; n. o. adv. (numera mindre br.) vrett vrät4 (EnköpTb. 219 (1586), SAOL (1986; angivet ss. föga br.)) ((†) vret PErici Musæus 1: 247 a (1582), VetAH 1742, s. 83).
(ngt ålderdomligt) som känner djupt o. starkt (o. mer l. mindre långvarigt) ursinne, ursinnig; arg; särsk. med föremålet för vreden angivet med prep.-förb. inledd av på, i sht förr äv. över (i sht förr äv. med prep.-förb. ersatt av indirekt obj.); äv. dels i överförd anv., om ngt som vittnar om ursinne (särsk. ansikte l. min l. röst o. d.), dels i mer l. mindre bildl. anv. (särsk. dels om bölja l. hav o. d.: upprörd l. stormig, dels om fartyg: svårmanövrerad (se b)). Thetta bodhit (att inte dräpa) wardher brutit .. när man wardher wreedh, påå sin nästa. OPetri 1: 17 (1526). Tå wardt Herren mykit wreedh offuer Mose. 2Mos. 4: 14 (Bib. 1541). Emedan .. (Jungfru Maria) måste frukta, at Gud wore henne wred. Borg Luther 1: 294 (1753). Med et ganska vredt ansigte såg han mig an. Dahlberg Lefn. 71 (c. 1755). Ändteligen öfverröstades larmet af den gamle Fabii vreda stämma. Kolmodin Liv. 3: 92 (1832). Finland gick, likt ett skepp, som lemnat hamnen, att pröfva hafvets vreda böljor. Schybergson FinlH 2: 364 (1889). Han flyttar sig bortåt igen. Hon tycker plötsligt att han ser vred ut. Jörgensdotter BergDöttrar 202 (2009). — jfr BRÅD-, HARM-VRED. — särsk.
a) (†) i vissa uttr. särsk.
α) i sådana uttr. som (med, ngn gg äv. i) vrett mod, (i) vredesmod (jfr MOD, sbst.1 1 d α). Thän 10 Maij .. kom gilberttill krydhemesthare och klagadha på oloff månsson att han gick hem till honom medh vrett modh och manthe gilberttill vtt till att slåss medh honom. EnköpTb. 219 (1586). (Svante Sture) for då med wredt mod tillbaka till Swerige. Fryxell Ber. 2: 213 (1826). Om någon i vrett mod slår i bordet bötfälles (denne). Ambrosiani SvSkråämb. 28 (1920).
β) i sådana uttr. som göra sig vred, bli vred. Kommo så en part (av rikets råd till riksdagen) några dagar efter Fursten var tijtkommen och en part 8:te dagar efter, för hvilket fursten gorde sig wred. HSH 10: 10 (1616). Herre, för tin stora wrede / Bäfwar Himmel så ock jord; / Tu för mina synder lede / Äst på migh fast wreder giord. Ps. 1695, 405: 6. Swedberg Ordab. (1725).
b) (†) i fråga om sjöegenskap hos brett o. flatbottnat fartyg: svårmanövrerad. Alt för breda Fartyg öfwer och under blifwa wreda i Siön. Rajalin Skiepzb. 3 (1730). VetAH 1742, s. 83.
-SINT. (numera bl. tillf.) som är vred till sinnet; argsint; äv. i överförd anv.; jfr sint, p. adj. 1, o. -lynt. Columbus Ordesk. 27 (1678; uppl. 1963). (Församlingen klagade på att prästen) alltid talade vredsint och ovänligt med dem. Carlquist Herdam. II. 7: 197 (cit. fr. 1733). Annat hade .. (Johan III) förut skrifvit och talat, t. ex. i det vredsinta brefvet han hade låtit utgå emot presterna i hertigdömet. 2SAH 46: 199 (1870).
Avledn. (numera bl. tillf.): vredsinthet, r. l. f. egenskapen att vara argsint. Nordforss (1805). Ehuru i grunden en bra karl, lät han sig af sin vredsinthet förledas till häftighet, hårdhet och trots. Hildebrand Isl. 113 (1867).
VREDELIGEN l. VREDELIGA l. VREDLIGA, adv. (-eliga 1541–1826. -eligen 1541–1768. -liga 1582–1849) [fsv. vredhelika; jfr vredelig] med vrede l. i vredesmod; jfr vredsamligen. Tå han .. sågh wredheligha på henne, tå bleknadhe Drotningen. St. av Est. (Bib. 1541). Att Riddaren dödat en borgare vredliga i ett hemligt hus. BL 17: 290 (1849). —
Spalt V 1572 band 37, 2017