| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅRD vå4rd, sbst.2, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) VÅL vå4l, sbst.8, r. l. m.; best. -en (äv. att hänföra till sg. vårde l. våle); pl. -ar (äv. att hänföra till sg. vårde l. våle); förr äv. VÅRDE l. VÅLE, sbst.5, r. l. m.; best. -en (se ovan); pl. -ar (se ovan).
(utom i ssgr numera bl. i skildring av ä. folktro) om skyddsande l. skyddsängel som ansågs åtfölja en människa genom livet (o. uppträda ss. förebud l. varsel) (jfr FYLGJA 1, GENIUS 1, VÅLNAD a); äv. om skyddsande osv. för hus(håll) l. gård l. fartyg o. d.; förr äv. liktydigt med: vålnad (se d. o. b). Schroderus Lex. 1 (1637). Thet stora willdiuret, som lop för them thet är Kongs fölgia och wårde. Verelius Gothr. 101 (1664). (Tatarerna) äro owisse om själens odödlighet, därföre de utforska, om deras afledne wåhlar skola igenkomma. Ganander UndersTatt. 16 (1780). Vården är ett personligt väsen, en ande, som följer menniskan hvart hon går. Hyltén–Cavallius Vär. 1: 356 (1864). Hvarje fartyg tros hafva sin skyddsande, som sjömännen kalla vård, ock ofta ha de denne att tacka för undgåendet af stora faror. Landsm. II. 5: 19 (1881). Någon hade sin Vård. När denna person väntades hem, hördes hans steg i förstugan några minuter före hemkomsten. Suneson GGrund 145 (1926). Får en människa se sin egen vård, är det ett säkert förebud till hennes snara bortgång. Hagberg DödGäst. 532 (1937).
-EK. jfr ek, sbst.1 1, o. -träd. DN(A) 23/10 1929, s. 11. I skuggan av en väldig gammal vårdek. DN(A) 14/4 1943, s. 11. —
-TRÄD, sbst.2 (sbst.1 se vård, sbst.1 ssgr). om i anslutning till gård l. boningshus o. d. planterat l. växande (större o. iögonfallande) träd, uppfattat (o. i sht förr vördat l. dyrkat) ss. symbol för välgång l. lycka (o. vari gårdens l. familjens l. släktens skyddsande enl. ä. folktro troddes vara bosatt); äv. allmännare, om sådant träd i skog l. stad o. d.; jfr -ek o. ande-, bo-, släkt-, tomt-träd. I stora skaror anställa .. (vättarna) genom skogen, mellan de så kallade vårdträden (för menniskor betydelsefulla träd som ej få röras), sina processioner. Forssell o. AAGrafström 51 (1829). Inom Roms murar funnos på Neros tid tvenne träd, som ansågos hafva en ålder af mer än 800 år och betraktades som hufvudstadens vårdträd. Rydberg DSkön. 81 (1889). Det svenska vårdträdet, vilket omfamnades av kvinnor för att underlätta barnsbörden, ansågs .. bebott av en ande, som sålunda återinträdde i barnet. FolklEtnSt. 2: 46 (1917). Om sommaren brukade de sitta på bänken under almen, vårdträdet mitt på gården. Nilsson HistFärs 207 (1940).
Spalt V 1792 band 38, 2019