| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄLV äl4v, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (Forsius Phys. 147 (1611) osv.) ((†) -er OPetri Kr. 99 (c. 1540), SAOL (1900)); förr äv. ÄLVA, sbst.1, anträffat bl. i sg. best. -an o. pl. -or.
om stort (o. snabbt l. häftigt framflytande) vattendrag, numera vanl. om sådant som är större än en å; i sht (o. numera bl.) om förhållanden i Norden; jfr FLOD, sbst.3 4, STRÖM, sbst. 1, Å, sbst.2 VarRerV 40 (1538). Fisken vthi elffwarne will H: K: M:tt ingom förlänass. Gustaf II Adolf 281 (1626). De största Elver äro Elbe, Eyder (osv.). Djurberg GeogrBeg. 71 (1783). Breda älfvar brusade fram i dalarna, och vilda forsar störtade från klippa till klippa. LbFolksk. 47 (1890). De stora exportsågverken i Norrland hava .. i allmänhet blivit förlagda till kusten och vid mynningen av en timmerförande älv. HbSkogstekn. 428 (1922). Vindelälven, Sveriges enda älv som inte är utbyggd med kraftverk. SvD 19/8 2018, Kultur s. 18. — jfr FJÄLL-, GRÄNS-, HUVUD-, IS-, LAX-, PASS-, PÄRL-, RULLSTENS-, SIDO-, SILVER-, SKOGS-, SPAK-, SPEGEL-, STOR-, SYSKON-, TVÄR-ÄLV m. fl. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Hvart vill ehr tårars elf? TRudeen Vitt. 310 (1697). Jag ser en kärleks älf / Af Guds hierta flyta vt. Kolmodin Dufv. 130 (1734, 1745). Hastigt tidens elf förbi oss strömmar. Sjöberg (SVS) 1: 49 (1816). Ej hoppets blommor gro / Vid dödens elfver. Stagnelius (SVS) 4: 101 (c. 1818). Under tiden flöto dagar och nätter förbi likt spån, dem ett tanklöst barn tappat på tidens sakta rinnande elf. Janson Par. 260 (1900).
-BACKE. [fsv. älva bakke] (älv- 1789 osv. älve- 1566–c. 1670. älvs- 1746–1756) jfr backe, sbst.3 3, o. -sluttning. BtFinlH 4: 328 (1566). —
-BANK. jfr bank, sbst.1 I 3, o. -sluttning. SvBiet 1841, nr 256, s. 4. Förutom den vackra (värmländska) naturen kan den som har tur även skåda bäver vid älvbankarna. Expressen 25/5 2015, SommarSv. s. 36. —
-BOTTEN. (älv- 1734 osv. älvs- 1761 osv.) jfr botten I 3. Linné Ungd. 2: 328 (1734). På sträckan ovanför fallet är älvbottnen täckt med avrundade block. SvGeogrÅb. 1946, s. 17. —
-BRINK. brant älvsluttning; jfr brink 1 b o. -nipa. Callerholm Stowe 72 (1852). Nipa, älvbrink .. uppkommer genom underminerande floderosion och nedrasning. TNCPubl. 86: 188 (1988). —
-BRO. bro (se d. o. 3) över älv. Elf-bron wid Nore Gästgifware-gård .. underhålles af Soknen, och betalas här inga bro-pengar. Hülphers Dal. 173 (1762). —
-BRÄDD. [fsv. älva brädder] (älv- 1682 osv. älvs- 1682–1822) älvkant; förr äv. i fråga om flod; jfr brädd 5 o. -strand. Ett annat slags Folck hade wedh Elffsbrädden stäldt emot .. (Alexander den store) 40 tusend Man Fothfolck. Sylvius Curtius 649 (1682). Än sköto delar av strandvallen .. upp från älvbrädden som branta murar och torn. Lagerlöf Holg. 2: 300 (1907). —
-BYGD. bygd (se d. o. I 2) belägen invid älv. (Vid Ransäter vill tanken) dröja vid minnet af alla slags sägner och sagor som berättas om denna i många afseenden märkliga elfbygd. GbgP(B) 16/7 1887, s. 1. —
-BÅT. om lätt o. smidig båt lämplig för l. använd i (strömmande) älv; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om båt som användes i reguljär trafik på älv. Dædalus 1952, s. 67 (1756). Olika fortskaffningsmedel: älfbåtar (ofta burna på axlarna mellan vattendragen), renskjuts, skidor. Quennerstedt OMagnus 25 (1899). 1939 var det sista år älvbåtarna gingo i trafik. SvGeogrÅb. 1944, s. 151. —
-BÄDD. bädd (se d. o. 4) i vilken en älv framflyter l. har framflutit; jfr -fåra. En dalgång, som bär tydliga spår af, att i aflägsna tider, hafva utgjort en elfbädd. DA 27/7 1840, Bih. s. 1. —
-DAL. dal varigenom älv flyter. VetAH 1814, s. 73. Norrbottens län genomkorsas .. från nordväst till sydost av ett flertal älvdalar. SvGeogrÅb. 1949, s. 245. —
-DELTA. jfr delta, sbst.2 2. Högbom Norrl. 168 (1906). Den nya staden Göteborg byggdes i ett älvdelta som bestod av ömsom tjockt uppslammad lera, ömsom ovälkomna bergklackar. GbgP 25/5 2020, s. 38. —
-DRAG. (ställe l. avsnitt med stark ström i) älv; jfr drag I 10 (b) o. -lopp. VetAH 1787, s. 234. Rodden går friskt undan på älvdraget. TurÅ 1937, s. 266. —
-EROSION. av älv orsakad erosion. Ymer 1931, s. 13. Trappstegsformade terasser och gamla älvfåror avlägger nästan överallt sitt vittnesbörd om älverosionen. Selander LevLandsk. 45 (1955). —
-FART. (numera bl. i skildring av ä. förh.) älvtrafik (jfr fart 2); förr äv. om älvfärd (jfr fart 1). Bolagets utlåtande, om och med hwad belopp Bolaget will bidraga till utförandet af .. för Elffarten wigtiga arbeten. DA 6/10 1835, s. 1. Den torra matsäcksfödan under elffarten .. hade .. gjort svår förstoppning. BL 19: 163 (1851). —
-FJÄRD. (numera bl. tillf.) älvutvidgning; förr äv. i fråga om flod; jfr fjärd 3. NorrbK 17/3 1899, s. 3. En stund senare syntes hennes åkdon glida bort öfver vida älffjärden. Högberg Vred. 1: 163 (1906). —
-FLOTTNING. (förr) flottning av timmer i älv; jfr flotta, v.2 1. TT 1881, s. 105. Att sjöflottningen öfverallt ställer sig afsevärdt dyrare än den genomsnittliga älfflottningen. Ymer 1907, s. 343. —
-FRONT. (förr) för tryggande av försvar mot älvsidan avsedd del av vid älv belägen fästning; jfr front 2 f. 2NF 15: 75 (1911). 1675 beslöt man .. att så fort som möjligt göra klart ett krubbverk eller kistverk, d v s försänkningar längs älvfronten utanför fästningsvallen. GbgP 5/4 1986, Bil. s. 7. —
-FÅRA. älvbädd; äv. (o. vanl.) med inbegrepp av det däri flytande vattnet; jfr fåra, sbst.2 2 d, o. -lopp, -ränna. Vid färd utför elfven begagnas .. endast åror, och då styres midt i elffåran, der strömmen är starkast. SD 21/7 1882, s. 5. Bakom .. (sjön) fortsätter den gamla älffåran, betecknad af långsträckta myrar, ur hvilka frispolade klipphällar sticka upp. TurÅ 1913, s. 298. —
-GREN. gren (se gren, sbst.1 3 c) av älv (jfr -arm); ngn gg äv. om punkt där älv grenar sig. Denna Älf-gren, som förvandlats til lugn-vattn, lärer snart (vara) igenväxt med Måssa. VetAH 1767, s. 48. Bohus var en gränsfästning, strategiskt placerad på Bagaholmen i älvgrenen där Nordre älv lämnar Göta älvs huvudfåra. TurÅ 1964, s. 39. —
-GRUS. i älv avsatt (se avsätta 10 a α) grus; jfr -mjäla, -sand. Törnebohm SvGeol. 126 (1884). Älvgrus har bildats genom avsättning ur vattendrag. SvTeknUppslB 3: 287 (1944). —
-IS. jfr is, sbst.1 3. VetAH 1798, s. 273. I gamla dagar var älvisen stark och erbjöd en jämn och slät yta att åka på med häst och släde. NVärmlT 12/5 2018, s. 23. —
-KANT. strandlinje utmed älv (utgörande gränslinje mellan land o. vatten); jfr kant, sbst. 4 b, o. -brädd, -strand. Gustaf III 5: 148 (1798). Älgarna går fram och kollar isen vid älvkanten. ÖgCorr. 4/5 2020, s. B2. —
-LANDSKAP~02 l. ~20. landskap (se d. o. 5) (alldeles) utmed l. dominerat av älv. (Ett tempel) som på sin dominerande höjd .. kommer att blifwa en werklig prydnad för det wackra elflandskapet. Malmbgt 1886, nr 21, s. 2. —
-LAPP. (†) om same som lever bofast vid älv. GbgP 5/2 1862, s. 1. Han kommer .. (vid föredraget) att skildra lapparna i norska finnmarken, särskilt de bofasta älvlapparna. FaluLänsT 16/3 1938, s. 2. —
-LAX. (älv- 1642 osv. älve- 1557) lax i l. från älv; äv. ss. maträtt. HovförtärSthm 1557 A, s. 107. Den färska älvlaxen intog hedersplatsen på varje (fisk)stånd. Ahlin GillGång 61 (1958). Älvlax från Norrland med dill- och löjromssås. GT 7/1 1990, Bil. s. 13. —
-LEDES, adv. (numera bl. tillf.) via älv (ss. transportled l. trafikled). (Att) låta virket ligga två till tre år i skogen och i flottvattnen, innan det ändtligen elfledes når hafvet. AB 11/4 1877, s. 3. (Vid kajen) väntade en båt som fraktade DM-orienterarna älvledes till Lilla Edet. GbgP 22/12 1987, s. 18. —
-LOPP. särsk. konkret(are); jfr lopp 3 d slutet o. -drag, -fåra. Der skall finnas repor i Dalelfvens botten, hvilka ligga tvärs för elfloppet, men dock icke blifvit utplånade, oaktadt vattnet i tusentals år spolat deröfver. Paijkull IstNord. 5 (1867). —
-MAGASIN. vattenmagasin i älv; förr äv. ngn gg om timmermagasin i älv. (Buntning) sker .. med det virke som .. skall bogseras från Wargöns a.-b.:s vattenmagasin i Karlstad till älvmagasinen vid Vargön. SvD(A) 26/5 1959, s. 5. Älvmagasinen, de fördämningar som på kort sikt reglerar flödet till turbinerna. SvD 16/5 1997, s. 5. —
-MJÄLA. (numera bl. tillf.) jfr -grus. Med samma betydelse (som strandgrus) användas även benämningarna .. älvgrus, älvsand och älvmjäla. TeknVet. VoV. 2: 302 (1928). —
-MUN. (älv- 1678 osv. älvs- 1682) (numera bl. tillf.) älvmynning; förr äv. i fråga om flod; jfr mun, sbst.1 6 a. The vthskickade några fåå til Elffmunnen, lijka som wore the sinnade at tilstängia Vthlopet eller Wägen för the Swenske. Sylvius EOlai 225 (1678). Nu komma .. (till Lancaster) allenast små båtar .. (sedan) sanden som floden medfört så godt som tillstoppadt elfmunnen. Ferrner ResEur. 271 (1760). —
-MYNNE. (älv- 1773 (: Gullspångs-Älfmynne) osv. älvs- 1607) (numera bl. tillf.) älvmynning. Du skalt och scrifue oss til om du fiskiar vtt om Elfzmynnet i Siöön. SUFinlH 2: 278 (1607). —
-MYNNING. (älv- 1773 osv. älvs- 1756 osv.) mynning (se mynning, sbst.2 2) av älv; förr äv. i fråga om flod; jfr -mun, -mynne, -os, -utlopp. Kalm Resa 2: 163 (1756). Älven börjar nöta sig ner i underlaget .. och det material den för bort lägger sig vid älvmynningen. TurÅ 1984, s. 242. —
-MÖTE. om plats där älvar flyter samman; jfr möte 1 c β o. -sammanflöde. NDA 8/10 1861, s. 3. (Dalälven) är i sanning märkvärdig med sitt rika delta och sitt älvmöte i Gagnefs kommun. Arbetarbl. 29/3 2020, s. 19. —
-NIPA. jfr -brink, -sluttning. SöderhT 14/1 1898, s. 2. Slagghögarna ligger ofta på kanten av älvnipor och utmed sjöstränder. DalHemB 1973, s. 57. —
-OS. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) älvmynning; jfr os, sbst.1 1 a. Ehuru isarne innew. år äro bergstarka hafwa likwäl många personer, under wintern, på sjöarne förlorat sina lif genom bristande försigtighet att undwika råkar och elfos. NorrkpgT 10/3 1849, s. 2. —
-PLAN. särsk.: älvfåras plan (se plan, sbst.1 I 3 e). Yngre älvplan med annan gradient kunde skära in i äldre, laterala strömmar spelade härvid en särskilt stor roll. SvGeogrÅb. 1934, s. 244. —
-REGLERING. reglering av flöde l. vattenmängd i älv; jfr reglera II 6. Umebl. 20/2 1893, s. 2. I jämförelse med verkningarna av sjö- och älvregleringar är den förlust relativt obetydlig, som landskapsbilden lider då forsar och vattenfall utplånas vid kraftverksbyggena. Selander LevLandsk. 72 (1955). —
-RENSNING. rensning (se rensa I 5 c) av älv(fåra) (för åstadkommande av fritt vattenlopp o. d.); särsk. i fråga om anordnande av farled l. (om ä. förh.) flottled; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan rensning. Jennings PVetA 1769, s. 6. Elfrensningar för flottningsrörelse. Agardh o. Ljungberg 4: 373 (1863). Älvrensning, muddring och vallbyggande förhindrade i år en upprepning av tidigare översvämningskatastrofer. GbgP 27/10 1995, s. 2.
-RÄNNA. (älv- 1853 osv. älvs- 1682) älvfåra; förr äv. i fråga om flod; jfr ränna, sbst.1 1 c. Sylvius Curtius 540 (1682). Där .. (forsarna) en gång skummade och dånade, sträcker sig nu kilometerlångt tomma, döda älvrännor. Selander LevLandsk. 193 (1955). —
-SALLAT. bot. om örten Lactuca sibirica (Lin.) Maxim. (som växer vid älvstränder); jfr sallad 2 o. -tolta. Krok o. Almquist Fl. 1: 54 (1956). —
Ssgr: älvsands-avlagring. särsk. konkret. Om floran i de norrländska elfsandsaflagringarna. Upsala 13/3 1890, s. 2. —
-SEDIMENT. i älv avsatt sediment. AB 7/12 1900, s. 4. Älvsedimenten utgöres .. av lerfria jordarter .. ofta i växellagring med varandra. LAHT 1932, s. 490. —
-SEL, förr äv. -SELE. (numera bl. tillf.) sel i älv; jfr -utvidgning. Berg Sjöf. 49 (1910). Den första bosättningen .. hade etablerats år 1799 vid ett älvsel. Ymer 1952, s. 6. —
-SIDA. (älv- 1740 osv. älvs- 1761) sida (se sida, sbst. 13) som vetter mot älv, förr äv. flod. Elliest hade Hans Maj:t länge haft hos sig ett förslag .. (att) angripa Staden wid Elf-sidan. Nordberg C12 1: 418 (1740). —
-SIK. zool. om sikarten Coregonus maraena morphotype maraena Lin. Salt lax och prima Elfsik till salu. NorrbK 14/12 1877, s. 4. —
-SJÖ. om sjöliknande älvutvidgning. Tåsjön .. till sin natur en s. k. älfsjö, är ett ståtligt vatten och Ångermanlands största sjö. Modin GTåsjö 29 (1916). —
-SLINGA. om slingrande (del av) älv; jfr slinga, sbst. 1. Högbom Norrl. 230 (1906). Vidsträckta tillandningar i älvslingorna .. bilda bankar och halvöar. Frödin SkogMyr. 93 (1952). —
-SLUTTNING. sluttning (se sluttning, sbst.2 a) vid älv; jfr -backe, -bank, -brink, -nipa. (Ångbåten) bolmade dernere på varfvet .. då jag gick utför den solbrända elfsluttningen. GHT 1886, nr 123 B, s. 2. —
-STARR. om gräset Carex utriculata Boott (som växer vid älvstränder). Krok o. Almquist Fl. 1: 223 (1903). —
-STRAND. (älv- 1674 osv. älva- 1873 (i vers). älve- 1850 (i vers). älvs- 1682–1708) strand längs älv, förr äv. flod; jfr -brädd, -kant. Een älfstrand eller åbrädd, hwilken är full medh beck, stinkande och illaluchtande Stenar. Sylvius Mornay 479 (1674). —
-STRÅK. strömdrag i älv (jfr stråk, sbst.2 2); äv.: älvsträcka (med inbegrepp av angränsande landområden) (jfr stråk, sbst.2 7). Min roddare uppgaf, att, med undantag af elfstråket längs södra och östra stranden, .. sjön icke är öfver 3 fot. AB 8/8 1867, s. 3. En ca 4 mil lång älvsträcka, som utgör det enda kvarvarande älvstråket i landet med möjlighet till en naturlig älvutveckling med nipor, älvterrasser och deltabildningar. TurÅ 1969, s. 211. —
-STRÄCKA. sträcka (se sträcka, sbst.1 1) av älv; jfr -stråk. TT 1883, s. 102. Den mellan Särnasjön och Trängsletforsarna belägna, 47 km. långa älfsträckan har ytterligare en fallhöjd af omkr. 103,5 m. 2NF 38: 961 (1926). —
-STRÖM. särsk.: ström (se ström, sbst. 2) i älv, förr äv. flod. På tridie dagen begynte Haffzwatnet blanda sigh medh Elffzwatnet, och en ringa Haffzflod gå emot Elffströmmen. Sylvius Curtius 678 (1682). —
-SYSTEM. jfr system, sbst.1 1. Han slutar nu i Luleå sin färd efter att hafva .. genomrest det inre af Norrland .. med korsande af dess vattendelare och elfsystem. NorrlP 14/2 1894, s. 2. —
-TRAFIK. jfr trafik 3 a o. -fart. Trenne utmärkt vackra och glada rum med utsigt öfver elftrafiken .. finnas att hyra. GHT 4/11 1865, s. 4. —
-UTBYGGNAD~020. utbyggnad (se d. o. 1 a) av (anläggning för) utvinning av vattenkraft i älv. Jättelikt vattenfallsprogram för Norrbottens älvutbyggnad. DN(A) 21/3 1956, s. 7. —
-UTLOPP~02 l. ~20. (älv- 1870 osv. älvs- 1844) älvmynning; jfr ut-lopp 2 a. (Slupen hade) begagnats till passagen öfver elfsutloppet. Wacklin Minn. 2: 104 (1844). —
-UTVIDGNING~020. konkret, om utvidgning (se ut-vidga 2 b) av älv; jfr -fjärd, -sel, -sjö. Landsm. XX. 6: 8 (1906). Vid stranden av en sjöliknande älvutvidgning. FoFl. 1953, s. 111. —
-VALL. om vall (se vall, sbst.2 3) (av fin sand o. d.) bildad (gm strömmande vattens påverkan) vid l. längs älvfåra; förr äv. om sådan vall vid l. längs flodfåra. Callerholm Stowe 73 (1852). De s k älvvallarna .. bär vittnesbörd om älvfårans kontinuerliga förskjutningar. ForsknFramst. 1970, nr 2, s. 17. —
-VATTEN. (älv- 1762 osv. älvs- 1682 osv.) vatten i l. från älv, förr äv. flod. Sylvius Curtius 678 (1682). Det fanns en kran så man kunde dricka vatten, men det var inte delsjövatten utan älvsvatten så ingen vågade dricka. Peterson NästIdyll 39 (1970). —
-ÄNG. (översilnings)äng vid älv. Elf- å- och ström-ängar .. kasta ock en wacker hop med hö utaf sig. Wasenius NorrlBoskSk. 43 (1751). —
B (†): ÄLVA-STRAND, se A.
C (†): ÄLVE-BACKE, -LAX, -STRAND, se A.
D: ÄLVS-BACKE, -BOTTEN, -BRÄDD, -MUN, -MYNNE, -MYNNING, -RÄNNA, -SIDA, -STRAND, -UTLOPP, -VATTEN, se A.
Spalt Ä 134 band 39, 2023