| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKOMMA bekom4a, i Sveal. äfv. 032 (beko´mma Weste; bek`åmma Almqvist), v. -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för öfr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Schroderus Liv. 468 (1626), Lind (1749, under erhaltung) m. fl.).
1) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. ä. eng., äfvensom ä. t. bekommen, framkomma] (†) komma; med sakligt subj. Man skall (hålla det) .. stille, och icke lathe bekome tessze tidhendher ibland Kiöpmennerne. FH 2: 284 (1549). Emot afftonen bekom en bij Proposition som Adelen scholle föredrages. RARP 3: 121 (1640). Derest det skulle behaga Gud att låta detta papperet bekomma i deras händer. Topelius Vint. I. 1: 236 (1880; möjl. arkaiserande). — särsk. i uttr. bekomma till godo. En stor summa guld .. at bekomma konungen thil goda wthj hans rente-cammer. Brahe Kr. 27 (c. 1585).
2) [jfr ä. d. bekomme, tillkomma, passa för, mnt. bekomen, ä. t. bekommen, eng. become, passa, anstå] (†) passa.
a) passa tillsammans (med). Huru bekommer gudz tempel medh affgudhar? 2 Kor. 6: 16 (NT 1526; Bib. 1541: kommer offuer eens medh).
b) passa; anstå. (Det) wille .. icke well bekomma oss at wij skulle lata thet tilbaka som .. (Kristus) så alffuarliga insatt haffuer. O. Petri Ors. B 3 b (1531). Hålla eller icke hålla, thessa eller andra sådana stadgar .., effter som thet sigh vthi hwar Försambling best wil lempa och ther bekomma. Falck Underv. 156 a (1558). jfr: Medh thenne clockemalmen syntes them (dvs. de af konungen rådfrågade) alle man lempeligast bekomma, att sådane Rijckzens swora gäll motte bliffua betalat. Svart G. I 153 (1561). — Anm. De under b upptagna ex. kunna äfv. fattas ss. hörande till 4 l. 5 a.
3) (†) refl.: foga sig, lämpa sig, falla sig. Ath war (dvs. vår) læglighet sig pa thenne tiidh ecke så kan bekomma (att vi kunna bevilja eder uppskof med gärden). G. I:s reg. 3: 325 (1526).
4) [jfr t. die luft hier bekommt mir nicht] (†) vara nyttig l. tjänlig, gagna; jfr BEKVÄMA i motsv. anv. samt BEKOMLIG 1. The skola äta, och icke mätte warda, bedriffua bolerij, och thet skal intet bekomma them. Hos. 4: 10 (Bib. 1541; Luther: soll ihnen nicht gelingen). Såsom thet icke är gott, äta förmykin honigh, sammalund bekommer icke, ther effter ransaka (dvs. forska efter det) som förswårt är. L. Petri Sal. ordspr. 25: 27 (1561). Mest bekommer them badh som siwkdom haffua. B. Olavi 183 a (1578); jfr 2, 5 b.
5) hafva (så l. så beskaffade) följder för l. (en viss) inverkan på; med adverbial till sättet; med personobjektet i ä. tid i dat. (jfr ex. fr. O. Petri under b samt Serenius (1741)).
a) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl., eng. o. t.] i allm., i fråga om följder af handlingar l. beteende o. d.; särsk. i förb. bekomma ngn illa (icke väl) o. d., lända ngn till skada (icke till nytta). Om du så gör, skall det bekomma dig illa, dvs. skall det hafva ledsamma l. sorgliga följder för dig. G. I:s reg. 2: 129 (1525). Hwj offuerträdhen j Herrans bodh, thet idher icke wel bekommande warder? 2 Krön. 24: 20 (Bib. 1541). Wij wilie wel få see huru thet skal them bekomma på sidstonne. L. Petri Dial. om mess. 75 a (1542). RP 8: 106 (1640). The bygde på then lösa sand, / Thet mån them illa bekomma. Ps. 1695, 38: 8. Denna gensträfvighet kunde bekomma er illa — utbrast konungen lågande af harm. Crusenstolpe Mor. 2: 43 (1840). — (mindre br.) Det höll på att bekomma mig surt efteråt. Wingård Minnen 3: 50 (1846). — (föga br.) utan obj. Thet bekommer siellan wel, at man förandrar och förnyiar landzlagh. L. Petri Krön. pred. B 3 b (1561).
b) [jfr fsv. ööl oc maat skal tik bätre bekomma o. motsv. anv. i d., holl. o. t.] i fråga om ngns hälsotillstånd l. allmänna kroppsliga befinnande: inverka på, hafva (godt l. dåligt) inflytande på (ngn). Samma watn (ur strömmen i paradiset) skal haffua menniskionne j then tijdhen better smakat och better bekommet, än alla the besta drycker som j werldenne finnas kunne. O. Petri Men. skap. 15 (c. 1540). Jag önsker, ded dit rws medh Françöseske Ambassadeuren .. motte dig wäl bekomma. A. Oxenstierna Bref 4: 454 (1648). Det bekommer honom, som Hunden gräset .. (dvs.) Dhet löper honom illa aff. lijka som när Hunden äther grääs, så blijr han dheraff siuker. Grubb 80 (1665) [jfr ä. t. es bekommt mir wie dem hund das gras, äfvensom holl. iemand bekomen als den hond de worst]; jfr a. Kiött bekommer dem intet wäl i de hetziga Länderna. Rudbeck Atl. 3: 561 (1698). Bittert smakar ibland, hvad bäst vår maga bekommer. Nicander G. sann. 118 (1767). Min .. resa, som Gudi lof bekommit mig ganska väl. Porthan Bref t. Calonius 8 (1793). Fullständiga måltider bekomma tynande och hectiska personer bäst. Thorild 4: 176 (1795). Vinet bekom honom illa. Cavallin (1875). — (mindre br.) utan obj. Vid sista marchen .. har Hans Maj:t ridit 6 och 7 mil om dagen, utan at det bekommit illa. SP 1778, s. 29. Hos några förhåller det sig dock tvärtom och flytande ämnen bekomma bättre än fasta. Hwasser Sm. skr. 1: 312 (1839).
c) [utveckladt ur b] i (höflighets)uttr. väl bekomme (i ä. tid med tillagdt dig l. eder), användt som välönskan; jfr PROSIT. Väl bekomme dig. Serenius (1741). Väl bekomme er. Holmberg (1795, under prou). Väl bekomme! Weste (1807). Björkman (1889). jfr VÄLBEKOMME. — särsk.
α) [jfr d. vel bekomme (Dem) (efter måltid), t. wohl bekomm’s] (numera mindre br.) i fråga om mat o. dryck; numera i sht efter slutad måltid ss. värdens l. värdfolkets svar på tacksägelse för undfägnaden. Judit. .. Nu dricker iag tig itt gått år till. Holofernis. Wel bekomme tig, iag thet gerne haffua will. Holof. 47 (c. 1580). jfr Schulthess (1885).
β) [jfr holl. wel bekome het u] (numera mindre br.) ”prosit”, ”Gud hjälp”; vid nysning. Möller (1745, under benir). Almqvist (1842). Björkman (1889). jfr Piehl Bilder fr. Egypten 126 (1896).
γ) [jfr motsv. anv. i d. o. t. samt fr. grand bien vous fasse] ironiskt. Wäl bekomme edher. Sparrman Sund. sp. 217 (1642). Dalin (1850). Må han äta som han kokat åt sig, och väl bekomme! Lidforss DQ 2: v (1892). jfr Almqvist (1842).
Anm. till c. I vissa trakter förekommer i samma bet. äfv. väl bekommet, hvilket uttr. sannol. beror på anslutning till 11; jfr VÄLBEKOMMEN.
6) [utveckladt ur 5] göra intryck på, gå till sinnes, bekymra; öfva smärtsamt l. obehagligt l. ogynnsamt inflytande på.
a) i uttr. icke låta sig bekomma o. d. (Han) låter sigh fögo bekomma dhet han warder krafd. Växiö domk. akt. 1675, nr 5. Drinckare höra ju Christum lida nöd, armod och törst. .. The låta thetta intet gå sig til hierta, låta intet bekomma sig. Swedberg Sabb.-ro 899 (1702, 1712). Hu, hvad hon är stygg! Men jag får ej låta mig bekomma. Gustaf III Skr. 3: 250 (1790). Magen har icke låtit sig något bekomma. Svedelius Förfl. lif 172 (1887); jfr 5 b. — särsk.
α) [jfr icke låta oroa (osv.) sig af] (mindre br.) med prep. af. Min vilde lät .. ej det ringaste bekomma sig deraf (dvs. af den hemska synen). Robinson Cr. 90 (1752, 1772). Höstmorgonen är kall och blåsig .., men de unge skyttarne låta sig icke bekomma deraf. VL 1896, nr 230, s. 3.
β) (numera knappast br.) icke visa att (ngt) går en till sinnes, icke låta märka l. icke låtsa om (ngt); icke göra affär af. En wijs man later sigh intet bekomma hwad han weet. L. Petri Sal. ordspr. 12: 23 (1561). Insensible, som intet låter merkia eller bekomma sig. Swedberg Schibb. 278 (1716). To set a good face on a bad game, intet låta bekomma sig. Serenius (1734, under face). Sahlstedt (1773). Dalin (1850).
b) i annan anv. Om han kallar dig narr eller obeskedelig, det bekommer dig ingen ting, du .. tar det up med löje. Dalin Arg. 2: 217 (1734, 1754). Vi se med ett slags fruktan på det sneda tornet i Pisa, men en ek, som hänger sig utöfver en brådstört klippa, bekommer oss ingenting. De Geer V. skr. 1: 2 (1839, 1892). Smaklösa, historiskt fåniga och billigt hoptotade kostymer (på teatern) bekomma honom (dvs. italienaren) lika litet (som torftiga dekorationer o. d.). G. F. Steffen i GHT 1898, nr 6, s. 2. — närmande sig 5 b. Händelsen (näml. att hon föll i vattnet) bekom Kristina icke det ringaste. Fryxell Ber. 9: 243 (1841). Om det (dvs. att blåsten tilltog) sjövant folk ej stort bekom, / Så var det nog att göra andra bleka. Strandberg 4: 90 (1857). De stackars menniskorna .. voro flere timmar i vattnet, hvilket dock ej syntes bekomma dem mycket. Beskow Resem. 36 (1861, 1881).
7) (knappast br.) ådraga. Åtlydnaden af denna .. befallning .. bekom Magistraten ett af Riksens Ständers då varande JustitieOmbudsman .. anstäldt fiskaliskt åtal. Crusenstolpe 1720 283 (1837).
8) (†) vidkomma, röra, beröra. G. I:s reg. 1: 287 (1524). Är wor willie, attu wilt giffua honum wårt sinne tilkenne, Doch så ecke annerlunda än aff tin egin persone, så ath thet ecke i någen motte bekomber oss. Därs. 9: 8 (1534). — särsk. i p. pr. ss. prep.: beträffande. Bekommande den saken, har jag ingenting att tillägga. Almqvist (1842; anf. ss. förek. i ”ovårdsamt” spr. o. beroende på förväxling med VIDKOMMANDE).
9) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) komma åt, få tillfälle till l. att; åstadkomma. (Det återstår nu bl. få sv. ädlingar, hvilka Kristiern II) gerna förderffua ville, om han thet bekomma kwnne. G. I:s reg. 1: 30 (1521). Hurw thet best kan bekommes. Därs. 269 (1524). Därs. 9: 177 (1534). Monge .. skyndade honom fögho gott til ther the thet bekomma kunde. O. Petri Kr. 227 (c. 1540). Arffwid Westgöte .. hölt honom .. daffert (dvs. tappert) aff så att han icke bekom någon skada göra. Svart G. I 51 (1561).
10) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] (†) påträffa, få tag i, komma öfver. Hwar the (dvs. fienderna) them (dvs. invånarna i skärgården) vti hafklipperne bekomme, worde the tå drenchte som hundar. G. I:s reg. 14: 396 (1542). Hwar the honom kunde bekomma, skulle the strax hindra (dvs. anhålla) honom, och skicka honom til Kon. M. i Danmarck. Tegel G. I 1: 202 (1622).
11) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera nästan bl. i skriftspr.) eg. komma åt (jfr 9), komma i besittning af; få, erhålla, mottaga; numera i sht i uttr. där mottagandet särskildt framhålles l. betonas. Tack för brefvet, som jag nyss bekommit. Bekomma ngt till låns. Valuta, full betalning bekommen. Att the Lybske motte bekomma theres (dvs. sin) betalning. Svart G. I 152 (1561). Thå han bekom nu sådanne swar. Hund 102 (c. 1605). Iagh hafver bekommit tvenne min hjertans Systers breefv. Carl XII Bref 30 (1699). Sahlstedt (1773). Att Sverge skulle bekomma skadeersättning för sina uti Tyskland gjorda omkostnader. Fryxell Ber. 7: 30 (1838). De svar, patern hitintills bekommit. Rydberg Sing. 57 (1865; uppl. 1876: fått). Samma år bekom boktryckaren Hanselli 500 rdr till befrämjande af den genom honom utgifna samling af äldre vittra författares skrifter. Ljunggren SAHist. 2: 257 (1886). — (numera mindre br.) Tilsee huru och hwar igenom wij sådana nådh och saligheet vndfå och bekomma skole. O. Petri Sal. D 1 b (1535). Fadermördaren hadhe bekommit sitt tillbörliga straff. L. Petri Kr. 41 (1559). Sedhen .. bekomme dhe beskedh. RARP 1: 124 (1630). Hvad qualiteter en studiosus skal vara uthaf, när han må Stipendium bekomma. Rudbeck Bref 15 (1662). Nu har tijn margfald Stöld och Roof, / Bekommit sijn förtiente löön. Stiernhielm Harm. 59 (1668). Kan han där om ingen Kunnskap bekomma. Kyrkol. 3: 11 (1686). Nådegåfwor, som tu låfwar .., / Månde wij af tigh bekomma. Ps. 1695, 137: 2; jfr Ps. 1819, 412: 2. Jag bekom i Dopet det namnet Gustav. Humbla 5 (1740). Eho, som tror på Honom, fördömes icke; utan bekommer sina synders förlåtelse. Bælter Jesu hist. 3: 142 (1756). Alla sin beskärda lott / Af dig, o Gud! bekomma. Ps. 1819, 32: 2. Hon .. bekom .. tillåtelse att få bo qvar. Ljunggren Sm. skr. 2: 198 (1879). — (numera föga br.) Motte man .. vinleggie seg ath bekomme noget lengre upschuf och fordröijelse. RA 1: 477 (1546). Beflijta sigh om at bekomma sömpn. B. Olavi 6 a (1578). Han .. bekom ett skått på sin stormhatt och genom kiorttelen. Oxenst. brefv. 5: 413 (1626). Bekomma håår. Lex. Linc. (1640, under crinire). (En bok) Then jag hafwer af god wen här i orten til förährings bekommit. Swedberg Schibb. 308 (1716). Hvar på hon .. til svars bekom, at … Humbla 39 (1740). Fem sår, som jag vid mit motstånd bekommit. Ågren Gell. 30 (1757). Bekomma rolen fullkomligt i sin makt. Atterbom FB 188 (1818). Hästen bekom ett piskrapp. Dalin (1850). Bekomma .. stryk. Därs. Rocken har bekommit en fläck. Därs. — (†) Hielper der till, att Gudhz ära .. må bekomma sin obehindrade framgångh. RA 1: 345 (1544). Hoo somhelst thenna konsten .. rett lära och bekomma (dvs. tillegna sig) vill. L. Petri Oec. 7 (1559). Ett nådigt fängelse skolen I bekomma. Carl IX Rimkr. 37 (c. 1600). Om man will deras (dvs. ”jungfrurnas”) gunst förwärfwa, bekomma, behålla. Stiernhielm Bröll. 107 (c. 1650). Tå dhe .. Ofwerste Wulffens Folck i åsyyn bekomo. N. Av. 17 Jan. 1656, nr 2, s. 3. Dantzikerne bekomma jw längre jw mehra ångest. Därs. 19 Juni 1656, s. 3. Wår Alliantz medh Churrförsten .. hafwer nu ett Hohl bekommit. Därs. 24 Jan. 1656, nr 1, s. 4 [jfr t. ein loch bekommen]. Den bekombne avantagieuse (dvs. förmånliga) freden. RARP 8: 6 (1660). Då han skrifteligen bekom för ögonen, hvad han tilförene hördt munteligen berättas. Bælter Jesu hist. 1: 12 (1755). — särsk.
a) (†) vinna (en seger). (G. II A. har) bekommit then herligha .. Victorien widh Leipsigh. Rudbeckius 4 Pred. D 2 b (1634). Bekomma .. seger. Dalin (1850).
b) (†) lida (ett nederlag). Hären haffuer bekommet itt stoort nederlagh. Lex. Linc. (1640, under accipio).
c) [jfr t. einen in die hände bekommen] (numera knappast br.) med personobj., i uttr. med bet.: få (ngn) fast, få (i sina händer). (Detta vore ej rätta sättet) Vivallium fast att bekomma. RP 4: 22 (1634). Både Danemark och Preusen skulle önska at bekomma honom (dvs. hertig Karl Fredrik) i sina händer. Carl XII Bref 130 (1714).
d) (†) få till hustru. Marten Bäär .. haffver .. bekomedt en Svensk jungfru be(nämn)dh Anna Erichsdotter. A. Oxenstierna Skr. 2: 232 (1615).
e) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (numera föga br.) med obj. betecknande en person som får ett visst ämbete l. kall o. d. att förvalta l. sköta. Thet haffuer wel stådt i noghor hundrade åår, för än man kunde bekomma så monga prester som .. behöffdes öffuer hela rijkit. O. Petri Kr. 44 (c. 1540). Dalekarlarne läto sigh theras nys bekomne Befalningzman behaga. Girs G. I 126 (c. 1630). Att Consistorium noga inseende hafver huru en godh Spijsmästare bekommes. Rudbeck Bref 17 (1662). jfr: Trettijo stycken Cadetter vid Ammiralitetet, af hvilka duchtige Officerare vid Flåttan kunna sedan bekommas. 2 RARP 3: 192 (1723).
f) (numera föga br.) med personobj., i uttr. bekomma ngn till ngt, i ä. tid äfv. för ngt. Effter wij nu .. / Bekommom tig för wår herre kär. Holof. 28 (c. 1580). Sedan bekom jag till Informator Kyrkoherden Norman. Bellman 1: 9 (1794).
g) (numera föga br.) med ack.-obj. o. inf. (med att) som uttrycker ändamålet l. afsikten. Then Menniskan (som blifvit träffad af en förgiftad pil måste) döö, såframt han icke strax bekommer Menniskio Träck att äta. Kiöping 125 (1667). jfr: Huru glade vore vi icke at vi bekommo något til at göra! Ågren Gell. 94 (1757).
h) (†) med tillagdt refl. pron.: få sig. Så frampt han kan sigh någon godh hustru bekomma. Rudbeck Bref 16 (1662).
i) [jfr t. zu hören bekommen; med afs. på konstr. se FÅ, v.] (†) i starkt förbleknad bet., med p. pf. af ett verb. Thet wij bekomme wäl seden hört. Svart Gensv. H 6 a (1558).
Särskilda förbindelser:
BEKOMMA IN. (†) till 11; eg.: få in; få in sina händer; intaga, eröfra. Så snart han Kiöpenhapns slott hade bekomit in. Brahe Kr. 19 (c. 1585). Så snart han hadhe bekommet in Rijket. Petreius Beskr. 2: 158 (1614). Rudbeck Atl. 3: 361 (1698). — jfr INBEKOMMA.
BEKOMMA TILL. (†) till 1: tillkomma; tillfalla. Hans egodelar bekomma mich til epter hans dödh. Gl. Ter. 72 (c. 1550).
BEKOMMA TILLBAKA 010 040, äfv. 032. (numera nästan bl. i skriftspr.) till 11. Svart G. I 173 (1561). Huru Sverige .. skall bekomma sina östliga länder tillbaka. Atterbom Minnen 135 (1817).
BEKOMMA UT 010 4. (numera mindre br.) till 11. Om dhe gemena (soldaterna) bekåmma alt sit rigtigt uth. Carl XI i Hist. handl. XVIII. 2: 37 (1687). — jfr UTBEKOMMA.
BEKOMMA ÅTER 010 40. (mindre br.) till 11: återfå. Dalin 2: 729 (1853). Lundell 348 (1893). — jfr ÅTERBEKOMMA.
Spalt B 957 band 3, 1902