| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLASKA flas3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Linc. E 2 a (1640), HdlÅgerupArk. 1727 (: Christal flasker)).
1) om (vanligtvis för våta varor avsett) kärl av växlande form o. storlek; i allm. om kärl som upptill avslutas med ett smalare parti (hals) vars öppning kan tillslutas med ett lock l. (vanl.) med en propp l. kork; oftast om dylikt kärl av glas; äv. om dylikt kärl av annat material, t. ex. lergods l. metall; äv. om av läder l. dyl. förfärdigad behållare för vätska; äv. ss. måttsbestämning; stundom övergående i bet.: innehållet i en flaska; jfr BUTELJ, DAMEJEANNE. FLAKONG, KARAFF, KARAFFIN, PLUNTA. En flaska vin, öl, vatten, mjölk. Tappa öl på flaskor. Förvara vin på flaskor. Sälja en vara på flaskor. Han drack upp (l. ut) hela flaskan. Ingen låther ny wijnmost vthi gambla flaskor. Mat. 9: 19 (NT 1526). 1Sam. 10: 3 (Bib. 1541). En Kruka eller Flaska medh en wijdh buk. Linc. E 2 a (1640). En flaska af (dvs. med) en Alchymistisk Essence. Dalin Arg. 2: 282 (1734, 1754). Tappa vin i flaskor. Lind (1749). Öl på flaskor. Klint (1906). — jfr AMYKOS-, BIR-, BRÄNNVINS-, FICK-, FÄLT-, GIFT-, GLAS-, KRISTALL-, KVARTERS-, LABORATORIE-, LADD-, LEYDNER-, LINIMENT-, LUKT-, LÄDER-, MEDICIN-, MJÖLK-, NICKEL-, PARFYM-, PRYDNADS-, SPRUT-, STOP-, TENN-, TOALETT-, TROLL-, VATTEN-, VIN-, ÖL-FLASKA m. fl. — särsk.
a) om diflaska. Uppföda med flaskan. Björkman (1889). Ribbing BarnFostr. 83 (1892). — jfr DI-FLASKA.
b) [jfr motsv. anv. av GLAS] om flaska innehållande spirituös dryck; ofta mer l. mindre bildl., i sht i sg. best., i uttr. som angiva att ngn använder starka drycker till övermått. Låta flaskan gå laget rundt. Tömma en flaska tillsammans. Söka sin tröst i flaskan. Flitigt anlita flaskan. För (dvs. framför) flickor flaskan är mig kiär. Lindschöld Vitt. 212 (c. 1670). Hemligen utsupa en flaska. Schultze Ordb. 1169 (c. 1755). Hans flaska .. (var) hans tröst. Livin Kyrk. 12 (1781). Har du något i flaskan qvar? Bellman 4: 139 (1791). Det är väl sannt, jag råkat titta / För djupt i flaskan in en qväll. Oscar II 3: 53 (1864, 1888). — jfr BIR-, BRÄNNVINS-, CHAMPAGNE-, CYPER-, GENEVER-, KONJAKS-, VIN-, ÖL-FLASKA. — särsk. [jfr motsvarande anv. av VIN-BÄLG] (†) person som till övermått använder starka drycker. Tu gamble Flaska. Messenius Disa 12 (1611).
c) bildl. (jfr b). — särsk.
β) (†) i uttr. dricka av (ngns) flaska o. d., bliva påvärkad av (ngn l. ngt). Ingen affelling, som af jesuviternes flaska druckedt hafve, måtte blifve satt öfver någen befalning här i riket. RA 3: 283 (1594). (Gud straffar) alla som vtaff Ährgirigheetsens Flaska förmyckit druckit hafwa. Palmcron SundhSp. 224 (1642). HTorslow (1701) hos Cavallin Herdam. 2: 96. jfr JUTE-FLASKA.
d) om vissa slags kärl av metall. — särsk.
α) om med ”hals” försedt kärl av plåt för transport av våta varor, särsk. mjölk; i sht i ssgn MJÖLK-FLASKA o. elliptiskt för denna ssg.
β) tekn. om större cylindrisk, lång o. smal behållare av järn l. stål för förvaring o. transport av flytande kolsyra l. acetylengas l. dyl. TT 1890, s. 203. jfr KOLSYRE-, STÅL-FLASKA.
γ) (i vissa trakter) om för våta varor avsett kärl av metall med bukiga l. insvängda l. rakt uppstigande sidor o. försett med lock; jfr KANNA, KRUKA, SPANN. Bleck .. 4 flaskor eller spannar. BoupptVäxiö 1885. jfr KOPPAR-, MJÖLK-, VATTEN-FLASKA. särsk. (numera knappast br.) mil. om i soldatens utrustning ingående kärl avsett att användas för vattenhämtning o. som kokkärl m. m.; i ssgn FÄLT-FLASKA.
e) (numera knappast br.) om av trä l. näver förfärdigat kärl för våta varor. Träd Redskap .. 1 st flaska eller Lägel. BoupptVäxiö 1749. Man (flätar) af näfver (i Finland) ett slags små flaskor .., hvilka förnämligast äro ämnade till förvaring af salt. Retzius FinKran. 99 (1878); jfr f. — jfr NÄVER-, TRÄ-FLASKA.
f) om vissa slags kärl avsedda för annat än våta varor. I grufvor förvaras det dagliga krutbehofvet bäst i ”flaskor” af trä eller koppar. Wetterdal Grufbr. 149 (1878). — jfr KRUT-, PEPPAR-, SALT-, SENAPS-FLASKA.
2) bot. om å vissa vattenväxter förekommande klot- l. flaskformiga o. ihåliga delar. Marklin Illiger 434 (1818).
3) i oeg. anv. — särsk.
a) tekn. lådformig ram utan botten som innesluter gjutformen vid metallgjutning: formkista; äv. om varje särskild av de delar av vilka en dylik ram består. Almroth Karmarsch 96 (1838). NDA 1913, nr 92, s. 1. jfr GJUT-, UNDER-, ÖVER-FLASKA.
b) tekn. om varje särskild av de sektioner av vilka ett vid centraluppvärmning medelst varmvatten användt värmeelement är sammansatt.
-BATTERI.
2) (skämts.) till 1 b. En flock herrar (hade) slagit sig ned kring ett väldigt flaskbatteri. Öberg Son. 168 (1905). —
-FODER. (flask- 1639 osv. flaske- 1597—1788) [jfr d. flaskefoder, t. flaschenfutter]
1) (i sht förr) mindre skrin som är avdelat i olika rum för (vanl. fyrkantiga) flaskor (med spirituösa drycker); särsk. om dylikt, avsett att medhavas på resor; jfr -SCHATULL, -SKRIN. FinUrk. I. 1: 69 (1597). Jag (gav) honom en god sup bränvin utaf vår för detta varande Patrons flaskfoder. DeFoë RobCr. 27 (1752). Böttiger 6: 65 (c. 1875). (knappast br.) om flaska i ett flaskfoder. Björkman (1889).
2) bildl.; särsk.
a) (†) liten gård på landet, ej långt från stad; i sht om sådan på vilken finnes servering, krog. CAEhrensvärd Brev 2: 23 (1795). Dalin (1851).
-FODER-TALS, adv. (†) till -FODER 1. (De) som Stope- Kanne- och Flaskefoder-tahls vthtappa allehanda Främmande Drycker. OrdnTapAccijs. 1658, s. 2. —
(1 a) -FÖDD, p. adj. (mindre br.) om barn: uppfödd med tillhjälp av diflaska. Ribbing BarnFostr. 11 (1892). —
-HYLSA. i sht vid förpackning av glasflaskor använd hylsa av halm l. dyl. som trädes på en flaska för att skydda densamma mot sönderslagning. KemT 1906, s. 149. —
-KORK. (flaske- 1825)
1) propp av kork för tillslutande av flaska; stundom äv. om dylik propp av annnat material. BoupptVäxiö 1825. särsk. koll. Ett parti Flask-Kork. DA 1824, nr 137, s. 3. LfF 1900, s. 21.
-KURBITS. (flask- 1814 osv. flaske- 1784—1870) [namnet syftar på fruktens form] växten Lagenaria vulgaris Ser., kalebasspumpa; jfr -PUMPA. Jörlin Köksg. 28 (1784). Adler Meyer 368 (1894). —
-KÄLLARE. [jfr t. flaschenkeller] (†) kista som är avdelad i olika rum för flaskor. Thunberg Resa 1: 86 (1788). Bladh (o. Hornstedt) 35 (1799). —
-LIK, adj. —
-MAKARE. (flask- 1749 osv. flaska- 1700. flaske- 1640—1690) (numera knappast br.) person som tillvärkar flaskor. Linc. (1640). SvTyHlex. (1851). —
-POST. befordran av skriftligt meddelande i vattentätt tillsluten flaska vilken utkastas i havet från fartyg för att av havsströmmarna föras vidare; äv. om på detta sätt befordrat meddelande. NF 20: 778 (1897). —
-PROPP. för tillslutande av flaska avsedd propp; vanl. om sådan av glas l. metall o. d. BoupptVäxiö 1843. Auerbach (1908). —
-PUMPA. (flask- 1809. flaske- 1685) (†) = -KURBITS. Rudbeck HortBot. 34 (1685). Retzius FlVirg. 149 (1809). —
(1 d γ slutet) -REM. mil. rem varmed fältflaska uppbäres. DA 1808, nr 141, s. 3. SDS 1895, nr 549, s. 2. —
-SKRIN. (flask- 1876 osv. flaske- c. 1753) (numera föga br.) = -FODER 1. Dalin Vitt. 6: 19 (c. 1753). —
(jfr 2) -STARR. (flask- 1835 osv. flaske- 1859—1891) halvgräset Carex rostrata Withering, blåsstarr (se d. o. 2). Wahlberg Foderv. 176 (1835). —
-STÄLL. ställning med flaskor (för dryckesvaror, parfym o. d.); äv. om bordsställ (se d. o. 2). Freja 1874, s. 38. —
B (†): FLASKA-MAKARE, se A.
C (numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat): FLASKE-DRAGARE. [fsv. flaskedragare, källarsven?; se Lundin (o. Strindberg) GSthm 474 (efter handl. fr. 1498)] (†) person som bär vin o. d. i flaskor. Linc. Oooo 7 a (1640). —
-FODER, -KORK, -KURBITS, -MAKARE, se A. —
-PUMPA, -SKRIN, -SKRUV, -STARR, -TRATT, se A.
Spalt F 769 band 8, 1924