Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄPP kläp4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (LPetri SalWijsh. 2: 16 (1561) osv.) ((†) -er Hund E14 361 (1605: preste klepper), ConsEcclAboP 460 (1660)).
Ordformer
(klepp 1561—1819. kläp c. 1627 (: kläphengzsle), 1629—1712. kläpp 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. kläpper, kläpp i ringklocka, motsv. sv. dial. kläpp, bl. a.: träklabb för fängslande av djur, stång med järnkrok att hugga tag i större fisk, bärgshöjd, holme l. skär i havet, barn, sädeskärve, d. klæp, bl. a.: kläpp i ringklocka, träklabb för fängslande av djur, stång med järnkrok att hugga tag i större fisk, holme l. mindre grund i havet, barn, nor. dial. klepp, bl. a.: klump, träklabb för fängslande av djur, stång med järnkrok att hugga tag i större fisk, bärgshöjd, isl. kleppr, klump; med pp av mp av urnord. klimpa- (se för övr. KLIMP, sbst.1). I bet. 1 a torde ordet vara en ombildning av mnt. kleppel, klockkläpp (jfr holl. klepel, t. klöppel, klöpfel), avledn. av mnt. kleppen (se KLÄPPA, v.1)]
1) klumpigt föremål, klump.
a) i ringklocka: rörligt upphängd metallstång med klump i nedre ändan, som gm slag mot klockan kommer denna att ljuda. VarRerV 38 (1538). Petreius Beskr. 6: 7 (1615). SvD 17/6 1934, Söndagsbil. s. 1. — jfr KLOCK-KLÄPP. — särsk.
α) i uttr. en klocka utan kläpp o. d., i jämförelser o. bildl. för att beteckna att ngt icke uppfyller sitt ändamål o. d. (Lagar som icke tillämpas äro) såsom en klåcka uthan kläpp, och hafwa intet efftertryck. Rudbeckius KonReg. 256 (1615). Ordninghen må ställas i acht. Elliest ähr thet klocka uthan kläpp. RARP 4: 185 (1649). Lag förutan käpp, är klocka utan kläpp. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) (†) bildl. i uttr. det blir l. kommer en annan kläpp i skällan, det blir osv. annat av, det blir l. kommer ”ett annat ljud i skällan”. Broman Glys. 2: 53 (c. 1720). Altén Fästm. 59 (1796).
γ) i utvidgad anv., om hammaren i en elektrisk ringklocka. TT 1898, M. s. 13. Fatab. 1928, s. 113.
b) ss. prydnad användt föremål i form av en (i allm. nedhängande) klump; särsk. om nedhängande klump av glas i ljuskrona. Stagnell BSjelfklok 13 (1753; om örhänge). En gyllene brudkrona, stor och vacker med hängelöv och kläppar. SvD 24/4 1921, Söndagsbil. s. 2. Den antika kristallkronan med kläppar. Därs. 26/6 1932, Söndagsbil. s. 9. — jfr GLAS-, KORALL-, KRISTALL-KLÄPP.
c) (†) om portklapp. Almqvist AmH 2: 190 (1840). Paulson Aristoph. 2: 11 (1903).
d) (†) om mortelstöt. Mortlars kläppar. Kolmodin QvSp. 2: 172 (1750).
e) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) träklabb l. black som fästes vid foten på ett djur för att det skall hindras att flöja. En kläpp måtte sådana präster påläggas (som angripa folk från predikstolen). Cavallin Herdam. 5: 344 (cit. fr. 1702; i bild).
f) fisk. fiskredskap bestående av en krok fäst i ena ändan av ett träskaft, avsedd att därmed hugga tag i större fisk som fastnat på backor o. dyl. o. draga den in i båten l. för upptagande av flytande föremål i allm. (t. ex. flöten o. d.); vid säljakt äv. användt för upptagande av sjunkna sälar. CUEkström i SkandFisk. Bih. 21 (1837). Dens. AfhFiska 37 (1845). SvKulturb. 3—4: 243 (1930; i fråga om säljakt).
2) (i vissa trakter) bärgshöjd, höjd; jfr KLINT, sbst.1, KLÄTT, sbst.1 Hisinger Ant. 1: 15 (1819). Kläpp är ett litet tvärhögt fjell. JernkA 1832, Bih. s. 24. Rutfjället .. framvisar en rad af toppar med nyckfulla former, kallade kläppar och stötar. TurÅ 1910, s. 320.
3) (i vissa trakter) benämning på mindre, i vattenbrynet liggande klippa l. skär i havet; jfr KLABB, sbst.2 Klint KustÖstersjön 65 (1815).
4) (i vissa trakter, särsk. Finl., bygdemålsfärgat o. vard.) föraktlig l. nedsättande benämning på barn, barnunge, ”unge”. Han (dvs. den rättfärdige) reknar oss för intet annat än oechta kleppar. LPetri SalWijsh. 2: 16 (1561). (Då pigorna slogo Agneta Horn och hennes bror, sade de:) ”Lop nu och klaga för f(ru) m(or) din för giftiga kläp”. Horn Lefv. 24 (c. 1657; rättat efter hskr.). Där bodde en torpare med fyra de lidligaste kläppar till pojkar. Hülphers Ångermanl. 201 (1900). Märkvärdigt folk nu för tiden. Bara de få en kläpp, skall det vara jordemor. Reuter Sydv. 79 (1922). — jfr HOR-, MUNK-, PRÄST-, SMÅ-KLÄPP.
Ssgr: (1 a, b) KLÄPP-FORMIG. Kläppformiga ändbeslag till remmar. SDS 1894, nr 315, s. 2. —
(1 a) -FÄSTE. fäste för kläppen i en ringklocka. Fatab. 1914, s. 3. —
(1 a) -HÄNGSLE. (†) = -FÄSTE. BtÅboH I. 1: 106 (c. 1627). —
(1 a) -MÄRLA. märla i vilken kläppen i en ringklocka är upphängd. VDAkt. 1789, nr 60. —
(1 a) -REM. rem i vilken kläppen i en ringklocka är upphängd. Schultze Ordb. 2288 (c. 1755). —
(1 a) -SLAG. BtVLand 2: 69 (1760). Klockbrons .. måste vara hård för att icke slitas af kläppslagen. 2NF 4: 262 (1905). —
(1 a) -SÖLJA. (†) jfr -FÄSTE. Serenius (1734; under bawdrick). Schultze Ordb. 2288 (c. 1755).
Avledn.: KLÄPPISK, adj. (i Finl., vard.) till 4: barnslig (se d. o. II 2). Bergroth FinlSv. 331 (1917).

 

Spalt K 1503 band 14, 1936

Webbansvarig