| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRIVNING skri3vniŋ2, förr äv. SKRIVING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
handlingen att skriva, skrivande; särsk.
1) motsv. SKRIVA, v. 2, 4; äv. ss. skolämne; äv. konkret(are), särsk. dels: skrift (ss. framställningsform) l. skriftsystem, dels: ngt skrivet (se c). Öva sig i läsning och skrivning. Samma dagh wpbödh Christoffuer Anderss[o]nn sigh för borgiemesterre och rådh, om di haffua honom nåkietth thiill ath beskylla wtti sin skriffuinngh (i tänkeboken). TbLödöse 98 (1588). RP 8: 414 (1640; motsatt: tal). Skrifning af bokstäfwer. Serenius (1734; under draught). Uti Chinesernes skrifning ligga de Orientaliske Språken gömde. Björnståhl Resa 1: 8 (1769). Läroämnena (i de äldsta tyska folkskolorna) voro innanläsning, katekes, skrifning och kyrkosång. Wahlfisk KatUnd. 6 (1889). Och så få vi lof annonsera (efter inackorderingar). Du Evy, som har sådana anlag för skrifning, finge sätta upp annonsen. Hedenstierna FruW 11 (1890). Å (skrivmaskinen) Elliot-Fisher (utföres) ej enbart Reskontran utan — Hela bokföringsarbetet .. inklusive all nedsummering, saldering och kontroll i En skrivning! DN(A) 1928, nr 119, s. 11. Vid skrivning och räkning måste vi (skolpojkar på 1860-talet) vända oss om och lägga oss på knä för att använda våra låga, långa sittbänkar som skrivbord. VNorlén i MinnSvLärov. 2: 41 (1928). — jfr BLIND-, BOK-, DIKTAMENS-, FJÄRR-, FORT-, FÖR-, GLOS-, MISS-, NOT-, RUN-, RÄTT-, SEXTERN-, SIFFER-, SKÖN-, VÄL-SKRIVNING m. fl. — särsk.
a) motsv. SKRIVA, v. 2 c; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. RP 2: 210 (1632; om roteskrivning). jfr BEVÄRINGS-, BOSKAPS-, FOLK-, JORD-, MANSKAPS-, MANTALS-, REVISIONS-, ROTE-, SKATT-SKRIVNING.
b) motsv. SKRIVA, v. 4 c γ: (utförande av) skrivgöromål. Wederbörande Krono-Betjente i Orten skola wid Taxeringarne wara tilstädes, och gå Taxerings-männen tilhanda, så wäl med skrifning, som erforderliga underrättelser utur handlingarne. PH 8: 7275 (1766).
c) i konkret(are), resultativ anv.; särsk.: skriftligt belägg (på ortnamn o. d.). I gamla skrifningar af detta gårdnamn (dvs. Fruhammar i Östergötl.) har jag funnit betydligt äldre former af sjönamnet (Flugen). EHellquist i Landsm. XX. 1: 132 (1904). SydsvOrtnSÅ 1972, s. 60.
2) motsv. SKRIVA, v. 2 j, 4 j, = SKRIV-SÄTT 2; numera i sht i ssgr. Det är bättre at wara noga än owulen (dvs. ovårdad) i skrifningen. Pfeif DeHabitu 99 (1713). Att utmärka ett långsammare ljud, har man i svenska skrifningen nyttjat vokalernas, och att utmärka ett hastigare, konsonanternas fördubbling. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 21 (1801). Jag (dvs. en resande utlänning) har sedan i hela svenska språket icke funnit någonting, som hvarken till ljud eller skrifning liknade detta ord (näml. ’tpschruu’, dvs. ptro). Leopold 5: 295 (c. 1804). Det .. fall då uttalet har rätt och skrifningen orätt. Rydqvist SSL 2: 349 (1857). Det är icke längre nödigt att vederlägga fördomar sådana som den, att .. Artur Hazelius (var) en välment och oskadlig entusiast för ljudenlig skrifning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. Föret. II (1885). — jfr RÄTT-SKRIVNING.
3) motsv. SKRIVA, v. 2 i, 4, 9: uttalande l. formulering av ngt i skrift; sätt att uttrycka l. formulera ngt i viss skrift o. d.; formulering. Hr Sköldin .. var mycket hovsam och beklagade, att det inte i utskottet hade gått att finna en gemensam skrivning (rörande ”räntekuppen” 1957). LD 1958, nr 70, s. 4. Den som betalar in sin prenumerationsavgift på veckotidningar redan före den 1 januari slipper kanske den omsättningsskatt, som dessa tidningar, enligt finansministerns förslag, skall belastas med efter årsskiftet. Skrivningen i propositionen är visserligen oklar. Men (osv.). SvD(A) 1959, nr 299, s. 30.
a) motsv. SKRIVA, v. 9, om handlingen (l. verksamheten) att skriva ngt. Skrifningen af ett bref, på ett arbete. Weste FörslSAOB (c. 1815). Skrifning af brefkort, postanvisningar, adresskort m. m. d. skall afgiftsfritt få verkställas å hvarje postkontor. Geijer Postförf. 310 (1890). jfr ANNAL-, BOK-, BREV-, HISTORIE-, KRÖNIKE-, LÄNGD-, MEMOAR-, ORDER-, PROTOKOLL-, PSALM-, RECEPT-, REGISTRATUR-, ROMAN-, RUBRIK-, SAGO-, VERS-SKRIVNING m. fl.
b) (numera mindre br.) motsv. SKRIVA, v. 10: handlingen l. verksamheten att skriva; författarverksamhet. (Sv.) Skrifning, .. (t.) die Schreiberey. Lind (1749). Apostlarna (ha) skrifwit litet, men talat mycket. Men nu har omsider skrifningen så tagit til, at ingen ände är uppå at digta böcker. Borg Luther 2: 765 (1753). SvLittFT 1835, sp. 668. (Sv.) skrifning, .. (eng.) penmanship. Björkman (1889).
c) (numera mindre br.) konkret(are).
α) om resultatet: vad ngn skrivit; förr äv. helt konkret: brev, skrivelse. E. Excell. sänner migh en copia af Konungens i Danmarch residentt bref, utij E. Excell. gunstiga skrifningh inslutitt. OxBr. 8: 405 (1643). När jag nu slutar min skrifning, som mycket ofullständigt och i hastande form .. uttrycker, hvad jag ville ha sagt, så (osv.). Quennerstedt StrSkr. 1: 332 (1907, 1919; i fråga om tidningsartikel). ”Jag tog just med mig dessa tokiga skrivningar från presidenten Molin”, började han .. och grävde fram en bunt handlingar ur kavajens barmficka. Högberg Utböl. 2: 70 (1912).
β) skrivsätt (se d. o. 3). Swedberg Gr. Förrspr. 28 (1722; i fråga om svensk bibelöversättning). Gamla Testamentsens skrifter behålla ännu i denna dag samma lynne och skick, i anseende til språk och skrifning, som de ägt uti första början. Bælter JesuH 4: 108 (1757).
5) motsv. SKRIVA, v. 13: utförande av skriftlig uppgift ss. prov l. övning; skriftligt prov; ofta konkret(are), dels om den förelagda uppgiften, dels (se b) om resultatet. ÅbSvUnd. 68—69: 447 (1787). Schück VittA 8: 435 (i handl. fr. 1833; i latin o. franska, för anställning på kansliexpedition). Jag blev kuggad i studentexamen förra våren i skrivningarna. Hellström ManHum. 2: 79 (1923). Arvode för undervisningstimme utgår .. för varje i arbetsordningen upptagen undervisningstimme, som .. ersatts med friluftsverksamhet, studieutflykter, skrivning eller annan dylik verksamhet, oavsett om läraren därunder tjänstgjort eller icke. SFS 1950, s. 1016. — jfr ABITURIENT-, AVGÅNGS-, FAKULETS-, GRADUAL-, HEM-, LATIN-, MODERSMÅLS-, MOGENHETS-, PROV-, REAL-, REALSKOLE-, SALS-, SKOL-, SPRÅK-, STIL-, STUDENT-, TEMA-, UPPSATS-, ÖVNINGS-SKRIVNING m. fl. — särsk.
a) om den del av läroämne som skrivningarna utgör; särsk. i uttr. i skrivning, i det skriftliga. Klint (1906). Auerbach (1913).
b) i konkret, individuell anv.: utförd prov- l. övningsskrivning; skriftligt prov. Tavaststjerna Inföd. 128 (1887). (Examinatorernas fruar) stälde .. till, sig emellan, ett litet kafferep, och der lästes de kuggade skrifningarne (i svenska för studentexamen) högt — och detta lär ha varit adjunktfruarnes trefligaste kafferep på hela året. Ödman StudM 20 (1888, 1891). SvHandordb. (1966).
6) (†) motsv. SKRIVA, v. 17: skattskrivning; mantalsskrivning. Stiernman Riksd. 755 (1622). Af Mantahls Längderne, som Mantahls Commissarien straxt efter hållen Skriffning uprättandes warder, skal (osv.). LReg. 47 (1688).
7) motsv. SKRIVA, v. 19: utskrivning; numera bl. ss. senare led i ssgr. Gustaf II Adolf 14 (c. 1620). (Ett av riksråden anförde) at afgången af vårt manskap svårligen kunde ersättas utom den besutna allmogens skrifning til knekt. 2RARP 14: Bil. 54 (1743). — jfr BÅTSMANS-, FOLK-, KNEKT-, NÄMND-, PLOCK-, REKRYTERINGS-, SJÄTTINGS-SKRIVNING.
2) till 1, 5. Då det sannolikt kräfver mindre tid för lärjungarne att utföra ett skrifningsarbete i skolan än i hemmet .., begagnar jag alla de s. k. månadslofven till skrifning i skolan. ESahlin i PedT 1899, s. 453. —
-DAG. dag för skrivning (l. skrivningar). Ödman StudM 17 (1888, 1891; om dag för studentskrivning). —
(6) -DISTRIKT. (†) om distrikt (se d. o. 1) inom vilket mantalskommissarie har att förrätta skatt- o. mantalsskrivning. VDAkt. 1736, nr 515. —
(4 b) -FÖRBUD. (numera mindre br.) förbud att skriva. Snellman Tyskl. 16 (1842; i fråga om tidningsredaktör). —
-FÖRFATTARE. författare av skrivningsuppgift(er). TSvLärov. 1948, s. 87 (om författare av studentstil i språk). —
-PERIOD. period under vilken skrivningar äga rum. Swensson Willén 263 (1937; i fråga om studentskrivningar). —
-PLATS. (†)
(1, 2) -REGEL. särsk. (numera mindre br.) till 2: rättskrivningsregel. Tullberg SvRättskr. 13 (1862). —
(5, 5 b) -SAMLING. samling av skrivningar; särsk.: samling (se samla 1 h) av skrivningsuppgifter. TSvLärov. 1944, s. 389. —
-SCHEMA. pedag. schema (se d. o. 4) över skrivningar; särsk. om schema över de officiella skrivningarna vid en skola. Swensson Willén 58 (1937). —
-SÄTT.
1) (numera mindre br.) till 2, = skriv-sätt 2. Björnståhl Resa 1: 187 (1771). Wulf Köppen 2: 739 (1800).
2) till 5; jfr -form. Beträffande elevernas reaktion på det nya skrivningssättet (dvs. med lexikonfria språkskrivningar) skulle jag (osv.). OHDahlgren i TSvLärov. 1942, s. 202. —
(7) -TAL. (†) om det antal män som upptagits l. upptages i utskrivningslängd. Gustaf II Adolf 22 (c. 1620). —
(1, 4, 5) -TRÄNING. särsk. till 1 o. 5, i fråga om skol- l. undervisningsämne(n): träning i det skriftliga, skriftlig träning. TSvLärov. 1955, s. 392. —
-TYP. typ av skrivning(ar). TSvLärov. 1940, s. 306. Den kombinerade skrivningstypen är långt naturligare i ett analytiskt språk som engelskan än i ett syntetiskt språk som tyskan. PedT 1950, s. 115. —
(1, 4, 5) -UNDERVISNING~1020. särsk. till 1, 5, i fråga om skol- l. undervisningsämne(n): undervisning i skrivning l. i det skriftliga. Göransson Kern 1: 78 (1875). TSvLärov. 1951, s. 430 (om undervisning i uppsatsskrivning). —
-ÄMNE.
1) (numera bl. tillf.) till 1, om skrivning ss. skolämne; i sht i sg. best. Göransson Kern 1: 77 (1875).
(2, 3) -ÄNDRING. ändring av skrivning; särsk. (mera tillf.) till 2, om ändring av sätt att skriva ortnamn. SFS 1911, Bih. nr 6, s. 96. —
(1, 4, 5) -ÖVNING. särsk. till 1, 5, i fråga om skol- l. undervisningsämne(n): övning i skrivning l. det skriftliga, skriftlig övning. De föreslagne privata skrifnings- och disputationsöfningarne. Boström 3: 441 (1846).
Spalt S 4966 band 26, 1973