| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELÄTE be3~lä2te l. 040, stundom 032 (bèläte .. el(ler) ä´ Weste; bel`äte Almqvist; bèlä´te Dalin; jfr: Monger säger .. bel´äte (osv.) .. När orden doch icke böra ther vphöijas: vtan i then första stafwelsen. Swedberg Schibb. 102 (1716); i vers — ∪ — Girs Edelh. E 3 a (1627), S. Columbus Vitt. 124 (1669), Spegel Guds verk 150 (1685), Ps. 1819, 98: 1, ∪ — ∪ Lenngren 126 (1797), Tegnér 3: 118 (c. 1820), Strandberg 1: 142 (1855), tvåstafvigt (se nedan) — ∪ Sigfridi C 3 b (1619), Ps. 1695, 278: 7, Lenngren 95 (1798), J. G. Oxenstierna 4: 84 (1815) m. fl.; betoning af första stafvelsen ligger sannol. till grund för skrifningen med dubbelt l), n. ((†) m.? Sigfridi a 3 b (1619; se under 1 b); jfr Förspr. t. 1 Mack. (Bib. 1541; se under 4 c)); best. -et; pl. -en (RA 2: 61 (1562), Bureus Suml. 66 (c. 1600), Swedberg Schibb. 123 (1716) osv.) ((†) = Hes. 30: 13 (Bib. 1541), RA 1: 462 (1546), Rudbeck Atl. 3: 468 (1698) m. fl.; best. -en 1 Mos. 31: 34 (Bib. 1541). — -er 2 Mos. 34: 13 (Bib. 1541), Muræus 4: 75 (1648), Lind (1749; jämte beläten), Brelin Resa 31 (1758) m. fl.).
Anm. Ordet var urspr. ungefär liktydigt med BILD. Numera begagnas det utom i vissa från det ä. bibelspr. hämtade uttr. (särsk. Guds beläte) väsentligen med nedsättande l. föraktlig bet., ofta mer l. mindre skämtsamt. I sin eg. bet. (se 1) användes det numera i allm. bl. arkaiserande, hufvudsakligen, på grund af sin vanlighet i det ä. bibelspr., i relig. språkbruk o. däraf påverkad framställning (jfr Almqvist (1842)). I de nyaste bibelöfvers. har det bibehållits endast i fråga om afgudabilder, med nedsättande bet.; i öfvers. af GT 1893—1898 begagnas det för att återgifva de hebr. orden pésel o. sémel; i NT 1883 förekommer det bl. i ssgn AFGUDABELÄTE.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (med afs. på brukligheten se anm. ofvan) om afbildning, figur o. d. som föreställer ngn varelse, i sht ngn gud l. ngt helgon l. ngn människa: bild. — jfr GEN-, UNDER-, VRÅNG-BELÄTE m. fl.
a) om bild framställd i syfte att föreställa ngn (l. ngt); numera nästan bl. om fristående figur: bildstod, stod. The fingo honom peningen, Och Jesus sadhe till them, Hwars beläte och offuerscrifft är thetta? Sadhe the, keysarens. Mat. 22: 20 (NT 1526). Sij, tå woro ther allahanda belete matkars och diwrs .. och allahanda .. affgudhar, allestädz om kring weggianar giorda. Hes. 8: 10 (Bib. 1541; öfv. 1898: bilder .. inristade); jfr α. Itt ganska stoort och högt belete stoodh (i drömmen) för tigh (Nebukadnesar) .. Thes beletes hoffuudh war aff klart gull. Dan. 2: 31 (Bib. 1541). Hwadh the Lärde läsa j bökerna, thet samma läsa ock the olärde j målning och Beläter. Falck Underv. 197 b (1558). (Att) Örnens beleet här / Hosz honom (dvs. evangelisten Johannes) målas .., / Thet är alleen .. / Een lijknelse. Sigfridi C 3 b (1619). Belätter bådhe aff Kåppar och Marmorsteen, .. medh hwilke Stadhen Ambracia .. beprydd war. Schroderus Liv. 640 (1626). Förfädhers .. beläter, författade (dvs. utförda) / I wax och eliest måladhe. Girs Edelh. B 5 a (1627). Beläte på silffuer, eller Gullkärle. Lex. Linc. (1640, under emblemma). Barna-bibel med beläten eller kopparstycken. Lind (1749, under bilderbibel). Däfna servetter, plateau och beläten. Lenngren 126 (1797; om bilder af porslin o. d. hvilka plägade ställas på den midt på matbordet anbragta ”platåen”). Om konungen (i Sparta) dör i krig, göra de ett beläte efter honom, hvilket de bära omkring på ett .. liggsäte. Carlstedt Herodot 2: 316 (1833). Skepnaden satt .. mellan tjocka till beläten snidade stolpar .. Var skepnaden .. också ett beläte? Han var lika orörlig som de. Rydberg Vap. 317 (1891). jfr: Beläte, genom bildhuggarkonsten åstadkommen bild, i synnerhet afgudabild. Dalin Synon. 36 (1870); jfr α. jfr BRÖST-, HEDERS-, JÄTTE-, KOPPAR-, MANS-, MÄNNISKO-, SKÅDE-, STEN-, TRÄ-, VAX-BELÄTE m. fl. — särsk.
α) afguda-, helgon- l. Kristusbild o. d. The skola göra itt beläte effter wildiwret. Upp. 13: 14 (NT 1526; gr. εἰκόνα τῷ ϑηρίῳ). Tu skalt icke göra tigh någhot beläte, ey heller ellies någhon lijknelse. 2 Mos. 20: 4 (Bib. 1541). Man skall ingen beläten lida i kyrkiorne, uthan crucifixet och taflan på höge altaret. RA 2: 61 (1562). Om något uppenbarligit afguderij warder bedrifwit med belete. Lagförsl. 68 (c. 1609). Svärme-andar, som förmedelst belätens nederbrytande och förstörande, med hast drogo Pöbelen til sig. Borg Luth. 2: 321 (1753). Herden .. nedföll å nyo för Jupiters beläte. Tessin Bref 2: 232 (1754). Några klumpiga beläten af Jungfru Maria och apostlarne. Rydberg Frib. 326 (1857, 1866). (Lapparna) uppsätta hans (dvs. Tors) beläten på offerlafvar. Belätena .. göra de af björk. Düben Lappl. 228 (1873). Afguderi sker derigenom, att man dyrkar beläten och skapade ting. Kat. 1878, nr 15. I skolen .. ej heller uppresa åt eder något beläte eller någon stod. 3 Mos. 26: 1 (öfv. 1893). — i bild. (Godtycket o. våldet) vore (enl. Hwasser) långt ifrån öfvervunna ännu; vi offrade åt deras beläten lika ifrigt, som våra fäder före oss. Strandberg 1: 346 (1862). — jfr AFGUDA-, GUDA-, HELGON-, KORS-, MARTYR-, SKYDDSGUDS-BELÄTE m. fl.
β) [efter nylat. in effigie] (†) i fråga om afrättning ”in effigie”, dvs. i afbild. De till Dannemark öfvergångna herrarna dömdes .. från lif, ära och gods; och blefvo på Malmö torg, i beläten afrättade. Fryxell Ber. 15: 182 (1848).
γ) (numera bl. skämts. nedsättande) om (måladt, ritadt, graveradt osv.) porträtt; konterfej. Bleffve belätet intet lijkt, så vore hans (dvs. målarens) anseende .. om intet. U. Hiärne Vitt. 35 (1668). Hans belet ha vi här med ståhl i kåppar stuckit. Rosenfeldt Vitt. 182 (1697). Hela förra veckan har jag dagligen suttit för målare, som skola göra mitt beläte. Tegnér 6: 215 (1833). (Ett) pappersark, på hvilket man såg ohyggliga beläten af hela familjen. Bremer Sysk. 1: 91 (1848).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (mer l. mindre) oeg. med syftning på den liflöshet, bristfällighet osv. som utmärker bilden i jämförelse med dess lefvande, fullkomligare urbild; numera med nedsättande bet. Drömer äre icke annat än belete vthan warelse. Syr. 34: 3 (Bib. 1541). Om siälen skilies ifrån kroppen, så är intet annat igen än en vthwertes beläte och Figur aff Jorden giordt. Sigfridi a 3 b (1619). (Don Quijote) var poesien i beläte, sådan denna är, utan att ledas af förstånd. Rydqvist i SAH 12: 353 (1827). (Mohammedanismen) är .. ett beläte, i hvilket ingen ande är. Melin Jesu lefv. 1: 49 (1842, 1855). Upphöjes afbilden till rangen af urbild, .. så är afbilden en idol, ett blott beläte, i hvars ställe andra beläten, mer eller mindre bräckliga, men alltid beläten, kunna sättas. Nyblæus Forskn. III. 2: 32 (1888).
c) (†) om spegelbild o. d. Så som speyelen tagher vthi sigh itt beläte, så tagher och wårt hierta j sigh Christi kuntscap. Glossa t. 2 Kor. 3: 18 (NT 1526). En Steen, som .. låter i sigh see itt emootståndande tings Belete. Forsius Min. 121 (c. 1613). Är ansichtet (som speglas i klart vatten) grymt, okarskt och fuhlt; .. samma beläte, motsken, och wedersyn gifwer watnet ifrå sig. Swedberg Schibb. f 4 b (1716). jfr: Med dödsens beläte i bägge ögon teknat. Brenner Pin. hist. 25 (1727).
d) (†) närmande sig 5: gestalt, figur; bild. Man .. hafwer sedt .. owänlighe Beläten på Solen och Månan, hwilke offta Blodröde vp och nidergådt hafwa. D. Herlicius Almanach 1638, s. B 4 a.
2) om sådan varelse l. sådan beskaffenhet hos en varelse som erbjuder (väsentliga) likheter med ngn (l. ngt) som tänkes ss. förebild l. urbild: afbild. — jfr GUDS-BELÄTE.
a) om person som mycket liknar en annan.
α) relig. om människa(n) ss. skapad till likhet med Gud (jfr b, 4 a). Mannen skall icke hölia sitt huffuudh, ty han är gudz beläte. 1 Kor. 11: 7 (NT 1526; öfv. 1883: afbild, gr. εἰκὼν ϑεοῦ, Vulgata: imago dei, Luther: Gottes bilde). Gudh sadhe, Lät oss göra menniskiona til itt beläte, thet oss lijkt är .. Och Gudh skapadhe menniskiona sigh til itt beläte, til Gudz beläte skapadhe han honom. 1 Mos. 1: 26, 27 (Bib. 1541; öfv. 1893: afbild). Om hans (dvs. Guds) beläte vil vara honom likt, måste det … Dalin Arg. 1: 42 (1733, 1754). Låt oss nu göra Menskan till vår afbild: / Ett beläte af Oss. J. G. Oxenstierna 4: 251 (1815). Gud skapade menniskan till sitt beläte, så att hon liknade Gud. Kat. 1878, nr 96. jfr: Gud är (i den helleniska religionen) menniskans beläte, icke, såsom i kristendomen, menniskan Guds. Wikner Lifsfr. 2: 154 (1879). jfr äfv.: (Ingenstädes) står i den Heliga Skrift, att menniskan är djefvulens beläte. Agardh Bl. skr. 1: 34 (c. 1855).
β) relig. om Kristus ss. Guds afbild. (Guds son) huilkin ther är osynligs gudz beläte. Kol. 1: 15 (NT 1526; öfv. 1883: afbild, Luther: Ebenbilde). (Sonen) är hans (dvs. Guds) herligheetz skeen, och hans wäsandes clara beläte. Ebr. 1: 3 (NT 1526; Bib. 1541: hans wesendes retta belete); jfr: At jagh skal see / Gudz egen Son försmädas, / Och hans Wäsens Beläte / Vnder fötter trädas. Ps. 1695, 154: 1; jfr Ps. 1819, 98: 1.
γ) i (skämts.) nedsättande anv. Han var sin vederstygglige faders rödhåriga beläte. Wikner Vitt. 100 (1877).
b) [jfr lat. imago dei] relig. om människans medskapade likhet med Gud (jfr a α). O. Petri Men. skap. 8 (c. 1540). Gvdz Beläte vti Menniskian, är een Lijkförmigheet til Menniskiones Siäl, Förstånd, Anda, Sinne, Wilie och alla, både inwärtes och vtwärtes, så wäl Kropsens som Siälenes Krafter, medh Gudh. Muræus 1: 1 (1648). Hwad blifwer af Gudz belät’, af Skaparen tryckt i wår Hiertan? Stiernhielm Herc. 380 (1668). Wåre förste föräldrar med sitt affal från Gud genom synden, förlorade Gudz beläte. Swedberg Sabb.-ro 139 (1704, 1710). När .. den nya människans krafter och lif .. tiltaga; så uprättas .. mer och mer Guds beläte i människan. Nohrborg 772 (c. 1765). (Man) delar .. Guds beläte i det väsendtliga .., som utgör sjelfva menniskans väsende eller natur, och består af själ och kropp, med deras förmögenheter, såsom förnuft, vilja, samvete m. m., hvilka aldrig kunna förloras; och det tillfälliga .., som var en beskaffenhet hos menniskans väsende, hvilken är förlorad, men kan återvinnas. .. Det tillfälliga Guds beläte (hvilket man alltid förstår med uttrycket: Guds beläte, om icke annorlunda bestämdt tillkännagifves) var (alltså) icke sjelfva menniskans väsende. Norbeck Teol. 69, 70 (1840, 1866). Guds beläte bestod i menniskans medskapade vishet och helighet, så ock i frihet från lidande och död samt i herravälde öfver jorden. Kat. 1878, nr 97. jfr: Godhet, välvilja, kärleksfullhet .. utgöra hans (dvs. Guds) väsendes rätta beläte ibland menniskors barn. Tegnér 4: 61 (1837). jfr äfv.: (Gm djäfvulens list) förlorade .. Adam det beläte, som Gud hade bildat i honom. Borg Luth. 2: 799 (1753).
3) [utveckladt ur 1; jfr liknande anv. i d., holl. o. t.] (†) sinnebild, symbol, bildlig framställning, bild. Ellies är sielffua Scrifften full med beläte, Eller hwadh annat äro alla Leuitiska Ceremonier, än belätes slag, genom hwilken then helge Ande haffuer oss affmålat thet tilkommande godha j Christo? L. Petri Kyrkoord. Föret. 12 (1571). Gudz Kyrkios tilstånd, och the tekn som skola föregå Werldennes enda, affmålas i thenna book (dvs. Joh. uppenbarelse) medh figurer och beläter. Baazius Upp. A 3 a (1629). — jfr SINN-BELÄTE.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] relig. om Guds o. Kristi väsende betraktadt ss. urbild l. förebild för människan, i sht i uttr. efter Guds beläte. The (utvalda) skola wardha hans sons beläte lijke. Rom. 8: 29 (NT 1526; öfv. 1883: bild, gr. τῆς εἰκόνος τοῦ υἱοῦ, Vulgata: imaginis filii, Luther: dem Ebenbilde seines Sons). Then nyia (människan), huilkin ther förnyias till gudz kundscap, effter hans beläte som honom skapat haffuer. Kol. 3: 10 (NT 1526). (Människan) war hans (dvs. Guds) beläte lijck. O. Petri Men. skap. 12 (c. 1540). (Vi) tacke och lofve .. Gudh, at han oss effter sitt eget belete .. skapet .. hafver. RA 1: 678 (1560). Efter Guds beläte. Sahlstedt (1773).
b) (†) om den första människans gestalt l. väsende. (Adam) födde en son som hans beläte lijk war. 1 Mos. 5: 3 (Bib. 1541).
c) i annan anv.; numera i allm. med nedsättande bibet. Att ej efter en annans beläte omskapa det, som hos en hvar utgör det ursprungliga, egendomliga. Wallin 1 Pred. 3: 164 (c. 1830). Rabulismen bildar sin publik efter sitt eget beläte. Tegnér 6: 347 (1839). Pausanias .. har .. i denna (skrift) framställt Lykurgos’ författning efter sin egen idealstats beläte. Bergstedt Samhällsstrider 23 (1902). — (†) Antiochus warder hållen för een Figur eller belete til Antichristum. Förspr. t. 1 Mack. (Bib. 1541). Nicasius .. predikade .. alle Lärare på then tijdhen til Exempel och Beläte. Schroderus Osiander 2: 800 (1635).
5) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] († utom i a o. b) om person (utan tanke på afbildning): varelse, skepnad, gestalt. Drotningen såsom itt Qwinligit beläte (dvs. ss. en kvinna), hadhe honom ther til beweekt. Schroderus Liv. 372 (1626; t. eyn Weiblich Bild). Icke långt derefter trådde eett beläte, som vaar öffver alla målningar mz skönheet och fägring begåffvat. U. Hiärne Vitt. 26 (1668; om en kvinna). jfr KVINNO-BELÄTE. — särsk. med syftning på stelhet, otymplighet, slöhet o. d. (jfr 1 b):
a) (skämts., mindre br.) figur. (Majorskans) Dotter, ett belät af hvitaste skinn, / Den välborna Fröken Juliana. Lenngren 95 (1798). — lekamen. Den magras (dvs. den magra kvinnans) tunna beläte var inkiladt mellan kanonlavetterna. Crusenstolpe Mor. 1: 90 (1840).
b) (hvard. o. skämts.) träbeläte, stock, trögbasare. Beläte .. (om en dum menniskja) .. une vraie idole, .. statue, automate. Weste (1807). Den människa, som inte kan narras litet, när det behöfs, .. är ett riktigt beläte. Agrell I Sthm 131 (1892). Jag kallade dig för ett beläte, men nu önskar jag, sannerligen, att jag sagt något ännu värre. Cavallin Kipling Gadsby 77 (1897). jfr: Il se tient là comme une idole, han står där som et beläte. Holmberg 1: 1055 (1795); jfr 1 b.
6) [jfr lat. imago] (†) astr. stjärnbild. (Astronomerna hafva) schriffuit heela himmelens stiernor uti 48 figurer, som te kalla beläter. Luth Astr. 13 (c. 1575). (Planeten) Mars är .. i ett Menniskligit Beläte eller Asterismo (dvs. i ett himmelstecken som föreställer en människa). Werve Almanach 1655, s. B 2 a.
-DYRKAN300~ l. 030~20. (belätes- Serenius (1734, under imageworship), Cronholm Lig. 82 (1839). beläts- Eneman Resa 2: 241 (1712)) (numera bl. arkaistiskt) bilddyrkan; jfr -TJÄNST. Schroderus Osiander 2: 469 (1635). LBÄ 11—13: 95 (1798). Dalin (1850). —
-DYRKARE~200. (numera bl. arkaistiskt) bilddyrkare; jfr -TILLBEDJARE. Schroderus Osiander 2: 465 (1635). Möller (1790). Dalin (1850). —
-FÖRSTÖRARE. (belät- Wikforss (1804, under bilderstürmer)) (†) = -STORMARE. Lind (1749, under bilder-stürmer). Dähnert (1784). —
-GRÄFVARE. [efter ä. t. bildgraber] (†) bildsnidare, bildhuggare. Beletegräffuaren Praxiteles. Lælius Res. 2: 114 (1588). Lex. Linc. (1640, under fictor). —
-HUGGARE. (belet- Alop. ppr 554 (1688)) (†) bildhuggare. The aldrabäste Beletehuggare haffua thär på (dvs. på grafvården) arbetat. Lælius Res. 2: 115 (1588). Alop. ppr 554 (1688). —
-HVALF. (†) hvälfd nisch (i vägg o. d.) afsedd att inrymma en bild; jfr föreg. Lind (1749; se under -HUS). —
-MAKARE. (belät- Lind (1738)) (†) jfr -GJUTARE, -GRÄFVARE, -HUGGARE, -SKÄRARE, -SNIDARE m. fl. Broman Gl. (1736). Lind (1749). Möller (1790). —
-SNIDARE. (†) bildsnidare, bildhuggare, skulptör. Var. rer. 14 (1538). En konstrijk Belätesnidare, .. (Fidias) widh nampn. T. Johannis Fästn. C c 5 b (1604). Växiö domk. akt. 1656, nr 97. Lind (1749). —
-SNIDAR-VERK. (†) bildsnideri, bildhuggeri, skulptur; jfr -VERK. Lex. Linc. (1640, under sculptura). —
-STOD. (†) bildstod. Han skal sönderslå the beletestodhar j BethSemes. Jer. 43: 13 (Bib. 1541; öfv. 1898: stoderna). —
-STORMARE. (belätes- L. Petri Kyrkoord. Föret. 11 (1571)) (†) bildstormare; jfr -FÖRSTÖRARE. (Konungen) hade .. fördriffuit the swermare, Beletestormare och bulrare, som medh obeskeedh (dvs. oförstånd) wille taga sakene (dvs. kyrkoförbättringen) före. Svart G. I 124 (1561). Schroderus Osiander 2: 505 (1635). Dalin (1850). —
-TILLBEDJARE. (†) = -DYRKARE. Skall al afguderi .. förbiudas och ingen belete tilbidiare i legeret lidas. Gustaf II Adolf 243 (1621). —
-VERK. (belät- Willman Jap. 152 (1667). belätes- Lex. Linc. (1640)) (†) bildverk. The snickare och timbermän, hwilke .. snijdha beletewerck. Syr. 38 (”39”): 28 (Bib. 1541). En stickare, som Belätewerk sticka kan. Lex. Linc. (1640, under plumarius). Een Triumph-port, rundtom bedragen medh Belätwärk, vthaff Drakar, och förskräckelige vnderliga Diur. Willman Jap. 149 (1667).
C: BELÄTES-DYRKAN, -STORMARE, -VERK, se B.
D: BELÄTS-DYRKAN, se B.
Spalt B 1086 band 3, 1903