| Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKÅDA skå3da2, v. -ade, förr äv. -dde, -tt, -dd (ipf. ind. -ade (-ede) G1R 5: 68 (1528: beskudede), Psalt. 53: 3 (öv. 1536) osv. -dde Ordspr. 24: 32 (Bib. 1541), Spegel 424 (1712). — sup. -at (-et) Apg. 17: 23 (NT 1526) osv. -tt Löfgren TenngjH I. 1: 124 (i handl. fr. 1687), Dahlstierna (SVS) 314 (c. 1696). — p. pf. -ad Rom. 1: 20 (NT 1526: beskodhat, med pluralt huvudord), RARP 4: 107 (1647: skodade, pl.) osv. -dd Phrygius HimLif. 6 (1615: åskådt, n. sg.), Linc. Aaaa 6 b (1640: beskodd)). vbalsbst. -AN (se avledn.); -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) (utom i ssgr numera företrädesvis i bibeln l. bibelpåverkat spr. samt i vitter stil l. mer l. mindre skämtsamt) om person (ngn gg äv. djur) l. öga, i fråga om egentliga synintryck: se (stundom äv.: få se l. varsebli) l. se på l. titta på l. (om person) kasta en blick l. blickar på (ngn l. ngt); äv. i utvidgad anv., i fråga om iakttagelse o. d. där det (i första hand) icke tänkes på själva synintrycket, särsk. liktydigt med: iaktta l. ge akt på l. betrakta (ngn l. ngt); äv. med refl. obj.; äv. utan obj.: se l. titta l. iaktta l. (om person, i sht i förb. med adverbial) rikta blicken l. kasta en blick l. blickar (åt ett visst håll o. d.); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om aktgivande på l. uppmärksammande av ngt abstrakt o. för synen oåtkomligt); stundom svårt att skilja från 2; jfr SKÅDNING 1. Iach (dvs. Paulus) haffuer gongit om kring och skodhat idhra gudz dyrkan, och fan ther itt altare ther vppå scriffuat stoodh, Then okenda gudhenom. Apg. 17: 23 (NT 1526); möjl. till 2. Helsingius Ee 2 a (1587). Sedan sått han (dvs. Astrild) lenge spaker / Skådde hijt och skådde tijt. Lucidor (SVS) 41 (c. 1670). Min skrämsel jag en tid med blygsel skådat har. Murberg Racine Ath. 20 (1776). Paradisets månskensnätter, / Edens blomsterkrönta slätter, / Ljusets Änglar i det höga — / Aldrig skådar dem ditt (dvs. näckens) öga. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Vi skådade genom en hvit florsgardin .. som .. var så genomskinlig, att vi .. kunde bese dem, som vandrade .. i rummen. Almqvist DrJ 5 (1834). Vid brädden af den dunkla våg, / Som skådat dagens strid, / En gammal krigare man såg. Runeberg 2: 62 (1836). Han har hjälpt Lee Sam många gånger, och gulingen kan tacka honom för att han inte har fått skåda insidan av en cell. Östlund Cheyney BeskPill. 11 (1959). — jfr AN-, BE-, EFTER-, GENOM-, IN-, KRING-, NED-, OM-, PÅ-, Å-, ÖVER-SKÅDA o. DJUP-, FJÄRR-, INÅT-, KLAR-, VITT-SKÅDANDE samt O-SKÅDAD m. fl. — särsk.
a) utan obj., i förb. med vissa prep.-adverbial.
α) (numera föga br.) i uttr. skåda efter ngn l. ngt (jfr g α, n α), se l. spana l. speja efter ngn l. ngt; förr äv. (oeg. l. bildl.) närmande sig l. övergående i bet.: trakta efter ngn l. ngt. I bergklippon boor .. (örnen), och bliffuer j bergscreffuom och j fast rwm. Tädhan aff skodhar han effter maat, och hans öghon see longt bortt. Job 39: 32 (Bib. 1541; Bib. 1917: spanar .. efter). The siuke Christne (ha alltid) ther effter skodat, huru the först kunde bliffua aff med syndenne. LPetri 2Post. 273 a (1555). Schultze Ordb. 4208 (c. 1755).
β) i uttr. skåda i, i sht förr äv. uti ngt (jfr n ε, o slutet), se l. kasta en blick l. blickar (in l. ned o. d.) i ngt; numera vanl. i förb. med ett mellan verb o. prep. placerat adverbial (särsk. angivande riktning o. d.); se äv. SKÅDA IN a, SKÅDA NED a, SKÅDA UT 1 a. Then ther skodhar vthi frij hetennes fulkommen lagh, och bliffuer ther inne, och är icke en glömsker hörare, vtan en görare, then samme wardher salugh vthi sin gerning. Jak. 1: 25 (NT 1526; Bib. 1917: skådar in i). All läkedom bör wara enkel och ej sammansatt .., ty ingen Doctor har ännu skådat i magen. Nordenskjöld Oneir. 1: 130 (1783). Går man till sidan och skådar snedt i spegeln, så ser man icke sig sjelf, utan de föremål, som ligga på andra sidan. Berlin Lrb. 151 (1876). Sjöberg Kris. 31 (1926). särsk. (numera bl. i vitter stil l. mer l. mindre skämtsamt) i uttr. skåda för djupt i (dryckeskärl), betecknande att ngn dricker alltför mycket av starka drycker; jfr t η. Gå er väg, ni har skådat för djupt i ölstånkan, märker jag. Topelius Fält. 2: 42 (1856).
γ) i uttr. skåda på, förr äv. (upp)å ngn l. ngt (jfr k, n β, p α, r slutet), se på l. titta på l. kasta en blick l. blickar på l. iaktta ngn l. ngt; numera vanl. i förb. med ett mellan verb o. prep. placerat adverbial (särsk. angivande riktning o. d.); se äv. SKÅDA NED b, SKÅDA OMKRING 1 b, SKÅDA TILLBAKA. Och woro ther (dvs. vid Jesu korsfästelse) qwinnor langt j frå ståndandes, skodhandes ther vppå. Mark. 15: 40 (NT 1526; Bib. 1917: sågo). Wij .. äre så til Sinnes, at wij fast mehra straffa andres brister och feel än wåre egne, och wiliom icke skoda på thet som oss sielffuom brister. Schroderus Waldt 33 (1616). Frese Pass. 52 (1728: å). Grefven .. åt själf blott endels, men han skådade afundsamt .. på Erik, som (osv.). Siwertz Mälarp. 86 (1911).
δ) (numera bl. i vitter stil) i uttr. skåda till ngn l. ngt (jfr j α, p β, r slutet), se hän l. ända l. så långt som till (i sht förr äv.: se på l. betrakta) ngn l. ngt; ofta i förb. med ett mellan verb o. prep. placerat adverbial (särsk. angivande riktning o. d.); se äv. SKÅDA NED c, SKÅDA UPP a, b. Tron kan skåda väl uti, men aldrig till djupet af Guds hemlighet. Thomander 1: 23 (1829); jfr β. (Hon) sitter .. och lyss till vindens saga, / skådar drömmande till månens klot. Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882).
ε) (numera bl. i vitter stil) i uttr. skåda över ngt (jfr p γ), se l. blicka (bort l. ut o. d.) över ngt; äv. i imperativisk anv.; ofta i förb. med ett mellan verb o. prep. placerat adverbial (särsk. angivande riktning o. d.); se äv. SKÅDA NED d, SKÅDA UT 1 b. Draketungor tre, hur djerft J sväfven, / Som en vikings strids-signal! / Skåden fritt, ifrån den höga stäfven, / Öfver hafvets blåa sal! Oscar II I. 1: 5 (1857, 1885). Från sin kulle skådar villan / Öfver dalens gröna vigner. Snoilsky 3: 101 (1883).
b) i imperativisk anv. (jfr a ε, n γ, p ε, r slutet): se (på) l. titta på l. ge akt på l. betrakta (ngn l. ngt)!; i sht förr äv. utan obj.: se!, titta!, ge akt! Skodher lilienar påå markenne hwrw the wexa. Mat. 6: 28 (NT 1526; äv. i Bib. 1541; Bib. 1917: beskåden). Seer på mina (dvs. Jesu) hender och på mina föter ath thet är iach sielff Tagher på mich och skodhen, för ty anden hafuer icke kööt och been så som j seen mich haffua. Luk. 24: 39 (Därs.; Bib. 1917: sen). Skådom nu Kolmätar gränden, / Smal och smutsig, full med grus; / Rådstu-taket syns vid änden, / Sen blott krog och Jungfruhus. Bellman (BellmS) 1: 98 (c. 1772, 1790). O, bugen er slavinnor uti slöjor och salopp / och ställ er här på sidorna och skåden vår galopp! Taube FritiofVisb. 80 (1929).
c) (numera bl. i vitter stil) med obj. o. inf. (jfr n δ): se. JGOxenstierna Dagb. 1 (1769). De hvila, dessa svärd: Jag skådar, trygg och säll, / De händer sänka sig, som blod och fasa göto. Stenhammar 41 (1793). Jag skådat dig (dvs. sjön) blänka så bländande ren. Edgren BrustnÅterlj. 63 (1903).
d) (numera i sht i vitter stil) med obj., i förb. med prep.-adverbial inlett med i, i uttr. skåda ngn l. ngt i ngn l. ngt (jfr n ε, t ι), i sht förr äv. skåda i ngn l. ngt ngn l. ngt, se ngn l. ngt i ngn l. ngt; förr äv. i uttr. skåda ngn ngn, se i ngn ngn. I de bevis jag gett / Af sjelfförsakelse, man har mig dotter sett. / Välan! man skall i dag mig mor och maka skåda. Adlerbeth Poët. 1: 290 (1802). (Du) skådar äkta mynt i representativet. Remmer Tart. 16 (1820). Kungen war en wis man. Han wille känna menniskorna. Han wille skåda i dem Guds werk. Topelius Lb. 1: 9 (1860).
e) (numera bl. tillf.) gm och förbundet med se (jfr j β, p β, s), äv. märka, i sådana mer l. mindre pleonastiska uttr. som se och skåda ngt, se l. se på (o. iaktta) ngt, beskåda ngt, märka och skåda ngt, (lägga märke till o.) iaktta ngt, beskåda ngt. Lagen (, som stadgar dödsstraff för beträdande av stadsmur, är) förthenskull .. giord, at man icke skal bespeija Staden, eller at fremmande skole märkia och skoda, på hwadh Rum staden är swagast och lätteligen til winnas. Schroderus Waldt 54 (1616). (Det) faller .. i sigh sielft, at man gerna icke allenast seer och skodhar, vthan och så muntligha annammar Sacramentet. KOF 1: 449 (c. 1618). Fast om iag hoos henne (dvs. en käresta) ey kan älska eller gilla / Hwad iag nu här har Sett och Skått, / Doch är min Kiärleek så i Hiärtat fästat qwar (osv.). Dahlstierna (SVS) 314 (c. 1696).
f) ss. ssgsförled betecknande att det som anges i senare leden (bl. l. nästan bl.) är till för att (ss. prydnad l. ögonfröjd l. sevärdhet l. kuriositet o. d.) ses på l. beskådas (o. icke nyttjas i sin egentliga funktion l. fylla ngt praktiskt ändamål l. dyl.); i vissa ssgr äv. närmande sig l. övergående i bet.: som är oegentlig l. falsk l. som bl. är förställning l. hyckleri, sken-; jfr SKÅDE-ARBETE, -BILD, -BORD, -BRÖD, -FASAD, -FJÄDER, -FRUKT, -FÖREMÅL, -KÄRL, -MAT, -MYNT, -PENNING, -PROCESS, -RÄTT, -SCEN, -SIDA, -SPIS, -STYCKE, -TJÄNST m. fl.
g) (numera bl. i vitter stil l. mer l. mindre skämtsamt) med avs. på kvinna, i fråga om synupplevelse som är förbunden med känslor av lust l. kärlek(ssmärta) l. beundran o. d.: se (på) l. beskåda; äv. utan obj. (se α, β); förr äv. i uttr. gå omkring till skådande, om kvinna: gå omkring o. låta sig (beundrande) beskådas; jfr SKÅDNING 1 b. O Sulamith .., wendt om at wij måghe skodha tigh. HögaV 6: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: se på). Fruentimmer gå omkring til skådande. Schultze Ordb. 4209 (c. 1755). (Hertigen) sade, att .. han skulle lofva att aldrig mer tala med mig (dvs. Magdalena Rudenschöld) om hans ögon endast finge skåda mig. Tegnér Armfelt 2: 44 (1884). Jag hade hällre bort få dö, än åter / Få skåda henne som har fyllt mitt hjärta / Med häftig längtan att få skiljas hädan. Wulff Leopardi 43 (1913). särsk. utan obj., i vissa uttr.
α) (numera föga br.) skåda efter (kvinnor), spana l. speja efter (kvinnor). Lät icke titt ögha skodha effter degelighit folck, och wistas icke förgerna hoos quinnor. LPetri Sir. 42: 12 (1561; Bib. 1541: See tigh icke om effter).
β) (numera bl. i vitter stil) skåda i ngns ögon, (få) se l. blicka in i ngns ögon. Mina (dvs. Karmides’) andaktsstunder äro de, när jag skådar i dina (dvs. Rakels) ögon. Rydberg Ath. 127 (1859).
h) (numera föga br.) se (ngn ss. offentlig person l. i sällskap); äv. med pregnant innebörd, övergående i bet.: uppmärksamma l. lägga märke till (ngn). De lastbare (människor) .. framställa sig ständigt på den främsta delen af Verldstheatern, för at blifva skådade. Gagnerus Stjernhjelm 93 (1776). Olof Grahn .. (var) ofta och gerna skådad i umgängets kretsar. Valerius 2: 266 (1840).
i) (numera i sht i vitter stil) med avs. på sevärdhet(er) l. konst(verk) o. d.: se på l. bese l. betrakta. (Påvens hejdukar i Rom) tilbiudha sigh wele allestädes låta them (dvs. besökare från Tyskland) skodha alle märckelighe Bygningar, Målningar och all annor gammul häfd. Bureus Warn. C 2 a (1604). Hans ögon sluka hvarje täck gestalt / Så ifrigt, som kamraten (dvs. Erik Dahlberg) glömsk af allt / I skådande af Titi port försjunker. Snoilsky 2: 43 (1881). De skådade antikens sköna konst, men konsuln vände sig med avsmak bort från de grekiska statyerna och yppiga helgonbilderna. Martinson KärlekKr. 8 (1947).
j) (numera i sht i vitter stil) i fråga om åseende av skådespel l. tävling l. tvekamp l. fest o. d.: vara åskådare till (ngt), ss. åskådare närvara vid, åse; förr äv. utan obj.: vara åskådare; jfr SKÅDNING 1 c. Tå man nu thet stora spelet j Tyro hölt, .. sende then skalcken Jason någhra Antiochener vth .. at the ock thet spelet skodha skulle. 2Mack. 4: 19 (Bib. 1541). (Komedier böra övas i skolorna) på thet at the som spela och the som skoda, måge taga ther aff wnderuisningh. KOF 1: 347 (1575). På kvällen gingo vi på Strömdalens friluftsteater och skådade en rätt nätt liten tysk pièce. Hamilton Dagb. 2: 293 (1918). — särsk. (†)
β) gm och förbundet med se i den mer l. mindre pleonastiska förb. se och skåda ngt, åse ngt. JMStiernhielm (1650) i BrevStiernhielm 199.
k) (†) (i syfte att skaffa sig kännedom om innehållet l. informera sig om sakförhållande) se (på) o. ta del av (ngt skrivet l. tryckt), övergående i bet.: läsa (äv. i uttr. skåda på ngt); äv.: överblicka (ngt i bok framställt). G1R 5: 159 (1528). Then Christelige Läsaren wille skådha på heele Texten, ther warder han förnimmandes, at (osv.). Schroderus Os. III. 2: 16 (1635). Vthaff (tablåerna i boken kunna) .. vthi itt Ögneblick .. skådas alle the slags Trochaiske och Jambiske Verser, som vthi thetta Capitel författas. Arvidi 145 (1651).
l) i fråga om (visuellt) upplevande av ngt som förutsagts l. anats l. emotsetts: (få) se l. uppleva (ngt). Gläd dig, du Christi Brud! / Och möt din Herra Gud. / Den stora dag du skådat, / Som de Profeter bådat. Ps. 1819, 51: 1. Den sången (dvs. vakans) och det ljuset (dvs. månens) båda / en verld af kärlek utan sorg. / Den verlden ville jag väl skåda / med dig, med dig, min Ingeborg! Tegnér (WB) 5: 45 (1824). Här (dvs. i Betlehem) vi skådat / Vad oss bådat Gabriel. / Eja! Eja! Ps. 1937, 61: 1.
m) (numera föga br.) med avs. på eget ansikte l. med refl. obj.: se (på) l. betrakta (sitt ansikte l. sig själv i en spegel o. d.), övergående i bet.: spegla. Ther någhor är allena oordzens hörare och icke görare, han är lijk them manne som sit lekamligha ansikte skodhar j speyelen (osv.). Jak. 1: 23 (NT 1526; Bib. 1917: betraktar). I hans (dvs. ängsbäckens) ensliga blick skådar sig himmelens ljus. Atterbom Lyr. 3: 242 (1854). särsk. med refl. obj., i oeg. l. bildl. anv., i fråga om att (introspektivt) betrakta l. iaktta sig själv; i särsk. förb. (se SKÅDA AN b) o. i ssgn SJÄLV-SKÅDA; jfr n.
n) (numera i sht i bibeln l. bibelpåverkat spr. samt i fackspr.) i fråga om inre åskådning; särsk. dels med avs. på gudom (i sht Gud) l. ngt gudom tillhörigt l. ngt gudomligt: (under hänryckning l. extas l. kontemplation) förnimma l. uppleva, dels (numera i sht i skildring av ä. filosofisk uppfattning) med avs. på ngt sakligt: (omedelbart l. intuitivt) åskåda l. uppleva det sanna varandet l. idén av; äv. i fråga om yttre åskådning, dels med avs. på gudom (i sht Gud) osv. (i strängt teologisk mening bl. i tillvaro efter döden): med synsinnet se l. varsebliva (stundom äv. i anv. betecknande att seende av gudom är förenat med död), dels med avs. på andeväsen o. d.: (få) se; äv. i fråga om allmännare uppfattande av l. aktgivande på gudom (i sht Gud) osv. (se särsk. α, γ); jfr SKÅDNING 1 d. Psalt. 42: 3 (öv. 1536; med avs. på Guds ansikte). Tå stigho Mose, Aaron, Nadab och Abihu, och the siwtiyo äldste aff Israel vp, och sågho Israels Gudh. .. Och tå the hadhe skodhat Gudh, åto the och drucko. 2Mos. 24: 11 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). En sägen gick / .. att hvem som först / besökte templet, skulle skåda Jumala. / .. Då grep han (dvs. kung Helge) om dörrposterna och .. / .. på en gång med rysligt brak / föll bilden (dvs. gudabilden) ner och krossade uti sitt fall / Valhallasonen, och så såg han Jumala. Tegnér (WB) 5: 158 (1822). Hvad är att veta en sak, om ej att erfara den i dess egentligaste lif och skåda den i dess fullaste verklighet? Atterbom PhilH 19 (1835). Ett har jag begärt av Herren, därefter traktar jag: att jag må få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar, för att skåda Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel. Psalt. 27: 4 (Bib. 1917). Lär oss Kristus enligt Athanasius att ”skåda” Gud och njuta av denna åskådning, så betonar .. (den ortodoxa kyrkan) detta så ensidigt, att fromhetens huvudmoment stannar vid människans passiva förhållande. Fehrman OrientK 31 (1920). Östergren (1940; med avs. på andar). — jfr SAMMAN-SKÅDA, SAM-SKÅDANDE. — särsk.
α) (föga br.) oeg. l. bildl., i uttr. skåda efter Herren o. d., sökande blicka l. spana efter Herren osv. Mika 7: 7 (Bib. 1917).
β) (†) i uttr. skåda på Guds anlete, se Guds ansikte. Brenner Dikt. 1: 142 (1700, 1713; i fråga om tillvaro efter döden).
γ) i imperativisk anv.: betrakta l. ge akt på (Gud)! l. ha (Gud) i åtanke! O min tro! du själens öga! / Skåda den, som, på det höga, / Både Sol och Måna satt, / Och har åtskiljt dag och natt. FörslKyrkosång. 1814, 378: 1.
δ) (föga br.) med obj. o. inf.: för sin inre syn se (gudom agera så l. så). Och när jag skådar dig (dvs. Jesus) bära / En krona av törne gjord (osv.). Ps. 1937, 71: 6.
ε) med obj., i förb. med prep.-adverbial inlett med i: förnimma l. uppleva (gudom i ngt). Ett indirekt skådande av Gud i idéerna. KyrkohÅ 1934, s. 144.
ζ) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ande (jfr η), om extatiskt l. kontemplativt försjunkande l. uppgående i gudomen (i sht Gud) l. det gudomliga; särsk. i uttr. det saliga skådandet l. Guds saliga l. verkliga skådande, om (det extatiska l. kontemplativa) försjunkandet l. uppgåendet i Gud (betraktat ss. den saliga l. verkliga upplevelsen av Gud). Guds werkliga skådande .. (l.) saliga skådande. Nordforss (1805). Österlänningen känner ej något högre än skådandet. Det är en formlig livsmeddelelse. Fehrman OrientK 33 (1920). Ingen mänsklig makt kan framkalla extasen eller det saliga skådandet. Söderblom LevGud. 89 (1932).
η) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ande (jfr ζ), i uttr. intuitivt skådande, intuition (ss. organ för omedelbar åskådning l. upplevelse av det sanna varat). Vannérus Metaf. 37 (1914).
o) (numera i sht i vitter stil) i fråga om (visionärt) blickande in i framtiden l. klärvoajant seende; särsk. dels: se in i (ngns framtid) l. se (ngns framtid) an, dels om siare o. d. (förr äv. i uttr. skåda förut): förutse l. förutspå l. sia om (ngt); äv. utan obj.: sia, profetera; jfr SKÅDNING 1 e. Då ni (dvs. krigsmännen) ägden mod, när siarn lyckligt skådat, / Och offrens feta os i lundens skygd er böd. Wallin Vitt. 2: 291 (1805). Hvad jag (dvs. siaren Tiresias) skådar förut är en vink af den store Apollo. Adlerbeth HorSat. 75 (1814). Kring din vagga spinnas gyllne trådar, / Bindas stadens granna glittergarn. — / Dock med oro jag din framtid skådar, / Omedvetna, lilla bleka barn! Tigerschiöld Dikt. 1: 9 (1888). — jfr FÖRE-, FÖRUT-SKÅDA o. FJÄRR-, KLAR-SKÅDANDE. — särsk. i uttr. skåda i framtiden, se in i framtiden. ÖoL (1852).
p) (numera i sht i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i sht oeg. l. bildl., om gudom l. gudoms öga (i sht Gud l. Guds öga) l. himmeln o. d.: se (på) l. iaktta l. ge akt på (ngn l. ngt); stundom äv. övergående i bet.: i nåd l. barmhärtighet se till (ngn l. ngt) l. ha (ngn l. ngt) i nådig l. barmhärtig åtanke; äv. utan obj.: se l. iaktta; jfr SKÅDNING 1 f. Herren är högh och skodhar thz nidhrugha. Psalt. 138: 6 (öv. 1536; Bib. 1703: seer vppå; Bib. 1917: ser till). Israels barnas roop är kommit före migh, och iagh .. haffuer skodhat theras twång, ther the Egyptier them medh betwinga. 2Mos. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: sett). Guds öga skådar, äfven der menniskors blickar ej följa edra (dvs. tjänarnas) steg. Wallin Rel. 1: 9 (1810, 1825). (Gudarna) hata menskors ätter, skåda deras fröjd med harm. Tegnér (WB) 5: 128 (1820). — särsk.
α) i uttr. skåda på, förr äv. uppå ngn l. ngt, se på l. iaktta l. ge akt på ngn l. ngt. Gudh skodhade aff himmelen på menniskiors barn. Psalt. 53: 3 (öv. 1536; Bib. 1703: såg; Bib. 1917: skådar ned .. på). (Herren) skodhar vppå iordena så beffuar hon, han kommer widh berghen så ryka the. Därs. 104: 32 (Därs.; Bib. 1703: seer vppå; Bib. 1917: skådar på).
β) i uttr. skåda till ngn l. ngt, se (hän l. ända l. så långt som) till ngn l. ngt; i sht förr äv.: (i nåd l. barmhärtighet) rikta blicken mot l. betrakta l. ge akt på l. lägga märke till ngn l. ngt (äv. i pleonastisk förb. med se, i uttr. skåda och se till ngn l. ngt). Ah tu himmelske Herre mild, / Werdiges skode och see här til. / Hwad Danske äre offte frå troheet wekne. Svart Gensw. G 1 b (1558). Se stormen oss (dvs. trojanerna) bebåda / En grym och säker död! / O Gudar! värdens skåda / Til Ilions söners nöd! Kellgren (SVS) 3: 61 (1782). Fasligt gjordt! var Kungens svar, / Himlen skåde till er ånger! Leopold 2: 268 (1793, 1815). Han (dvs. Gud) förmår skåda till jordens ändar. Job 28: 24 (Bib. 1917).
δ) (†) i uttr. skåda (ut)av sin heliga höjd l. hög, om Gud: blicka ned på jorden från sin heliga höjd. OPetri 2: 423 (1531). Psalt. 102: 20 (Bib. 1541: högd).
ε) med direkt obj. i imperativisk anv., i fråga om att en gudom (i sht Gud) l. himlen o. d. uppmanas till ngt: ge akt på (ngn l. ngt)!, se i nåd l. barmhärtighet till (ngn l. ngt)!, ha (ngn l. ngt) i nådig l. barmhärtig åtanke! Skodha mitt elende. Psalt. 119: 153 (öv. 1536; Bib. 1703: Se vppå; Bib. 1917: Se till). Min Gudh .., Lät vp tijn öghon och skodha, huru wij förstörde äro. Dan. 9: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: se). Min gierning nådigt skåda. Ps. 1695, 359: 9.
q) (i vitter stil) oeg., i fråga om litterär skildring: uppleva (ngn l. ngt) skildrad resp. skildrat (sådan l. sådan resp. sådant l. sådant). Redan den gamle Homeros låter oss en gång skåda hjälten (dvs. Odysseus) naken; i den mest tjusande episoden, vid mötet med Nausikaa. Gullberg i 3SAH LXV. 1: 11 (1955).
r) (numera i sht i bibeln l. bibelpåverkat spr. samt i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv., om (ngt hos) människa: se på l. betrakta (ngn l. ngra l. ngt på ett visst sätt l. ur en viss synpunkt o. d.); äv. (numera bl. i förb. med prep.-adverbial, se slutet) övergående i bet.: se till l. ge akt på l. beakta l. ta hänsyn till (ngt); äv. utan obj. (särsk. (†): besinna sig l. tänka efter); jfr SKÅDNING 1 g. Tå iagh .. sågh (den lates åker) ladhe iagh thet på hiertat, och skodde och lärde ther aff. Ordspr. 24: 32 (Bib. 1541). Den som saken (dvs. frågan om några veckors fri marknad årligen) medh förnufft ansijr, uthan passion, och skodhar icke en, 2 eller 3 borgares uthan hele stadzens velstondh (osv.). AOxenstierna 1: 485 (1633). Skådar man den lefwande Naturen, skall man hos Diuren .. intet finna ett som (osv.). Porath Pal. Föret. 2 (1693). Den beständiga beröringen med brottslingar af alla slag gaf hans sätt att skåda lifvet en mörk anstrykning. Strindberg SvÖ 3: 150 (1890). Augustinus (har) i ett .. av sina verk, De civitate Dei, skådat hela mänskligheten ställd under den gudomliga ledningen. Sylwan (o. Bing) 1: 5 (1910). En strid mot det inom mig .. som vill skåda världen i rosenrött. Hellström Malmros 279 (1931). — särsk. (numera föga br.) i förb. med prep.-adverbial, i uttr. skåda på, förr äv. uppå l. till ngt, se till l. ge akt på l. beakta l. besinna l. ta hänsyn till l. rätta sig efter ngt; förr äv. i imperativisk anv.: ge akt på ngt!, beakta ngt!, besinna ngt!, betänk ngt! Höör dotter och skodha ther vppå, och tilbögh tijn öron förgätt titt folk och tins fadhers hws. Psalt. 45: 11 (öv. 1536; Bib. 1917: giv akt). När iagh skodhar vppå al tijn bodh, så kommer iagh icke på skam. Därs. 119: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: skådade på). Så skodher tå til, huruledhes iagh icke för migh allena arbetat haffuer. LPetri Sir. 33: 18 (1561); möjl. att uppfatta ss. särsk. förb. Vthi Herrans Nattward skal (man) alltijdh mehra skådha på Christi Ord, än på the vthwertes Elementer. Schroderus Os. III. 2: 104 (1635). De, som .. ännu ega lyckan af en ostörd äktasällhet, weta intet om behofwet af ett fast skådande på Herrans ord (om äktenskapet). Rosenius Bud 208 (1858).
s) (†) i oeg. l. bildl. anv. (äv. i det mer l. mindre pleonastiska uttr. se och skåda), övergående i bet.: inse l. förstå l. göra klart för sig l. fatta l. fastställa l. konstatera (ngt). Thet mere är fabuler och löse putzse (i den danska krönikan). / Än thet medh sanningenne kan bestå, / Förståndighe män thet skodha må. Svart Gensw. E 4 b (1558). Gustaf II Adolf 3 (c. 1620: see och skodha). Aff thenne omennisklige Solymanni Gärning (dvs. att låta strypa sin son), kan man nogsamt skådha the Turkiske Keysares Grymheet och tyranniske Vpsåt. Schroderus Os. III. 2: 41 (1635). Jag förde eder alla bakom ljuset, / Blott för att skåda om jag kunde lyckas / En brud mig vinna för min egen skull. Hedberg Bröll. 47 (1865).
t) i vissa uttr.
α) (numera företrädesvis i vitter stil l. mer l. mindre skämtsamt) sådan l. sådan att (i sht förr äv. till att) skåda, ngn gg äv. att skåda till, om person l. ngt sakligt: sådan l. sådan att se (på) l. iaktta l. (om skräck o. d.) bevittna (stundom äv. liktydigt med: sådan l. sådan). Jag känner ögon: mot de båda / är ljusblå vårdag mörk att skåda. Tegnér (WB) 5: 8 (1822). Midnattssolen på bergen satt, / blodröd till att skåda. Därs. 97 (1825). Fröding NDikt. 84 (1894: att skåda till). Bedröflig var hären att skåda (den 6 november), där den natten öfver legat på plöjda åkerfält. LfF 1912, s. 279. Tant Henriette var ej skön att skåda med sitt ansikte fullt av rynkor. Lewenhaupt MinnV 41 (1936). Hans skräck var ömklig att skåda. Östergren (1940). särsk. i uttr. hemskt att skåda!, använt för att karakterisera ngns känslor inför en (efter utropet skildrad) händelse: hemskt att se!, hemskt att bevittna! (stundom äv. liktydigt med: hu (så hemskt)!, ack! o. d.). Och — hemskt att skåda — nu brast repet och (osv.). Östergren (1940).
β) (i vitter stil, arkaiserande, tillf.) skåda ngn på bar och brottslig gärning, se l. iaktta ngn i färd med ngt brottsligt; jfr GÄRNING 1 g β. Moberg Rid 325 (1941).
γ) (vard., skämtsamt) vad skådar mitt öga l. mina ögon?, vad ser jag? (äv. nyttjat ss. utrop). Hallå! Va skådar mina ögon? Nilsson Bombi 151 (1932). Vad skådar mitt öga! SvHandordb. (1966).
δ) (numera nästan bl. i vitter stil) skåda dagens ljus, i sht förr äv. ljuset l. dagen l. världen, i sht oeg. l. bildl., betecknande att ngn föds (äv. bildl., betecknande att diktverk o. d. utkommer); jfr LJUS, sbst. 6 f. Rät vppå samma Dagh, då han (dvs. Alexander den store) fick skåda Liuse, / Så suto Örnar twå, vppå det samma Huuse. Achrelius Dan. C 4 b (c. 1690). Se här hans (dvs. poetens) wärk, som nu får Liuset skåda. Frese VerldslD 135 (1714, 1726). Alltså tror jag, ingen fara / Finnes, att det barn, som födes, / Skådar verlden faderlöst. Oscar II I. 2: 61 (1859, 1886). Man älskar sin hembygd mest, / Den dal der han dagen skådat. Därs. 2: 218 (1861, 1887). Skåda dagens ljus. SvHandordb. (1966).
ε) (numera bl. i vitter stil) skåda döden, i sht förr äv. sitt sista l. sista kvällen, i sht oeg. l. bildl., betecknande att ngn dör l. dött l. är död l. överlämnar sig åt döden. Så snart en sådan Man (dvs. en högt uppsatt person) har skådat sidsta qwällen, / Skiärskådas, hwarupå Hans heder warit bygd. Brenner Dikt. 1: 188 (1713). Kallnad och svept du skådar ditt sista. CFDahlgren 1: 222 (1826). Farväl, o värld! Nu vill jag skåda döden. Olsson DiktUrv. 159 (c. 1870).
η) (numera bl. i vitter stil) alltför ofta skåda (dryckeskärls) botten, i sht oeg. l. bildl., betecknande att ngn dricker alltför mycket av starka drycker; jfr a β slutet. Topelius Fält. 1: 64 (1853).
ϑ) (†) skåda ngn över axeln, bildl.: se ngn över axeln, se ned på l. ringakta ngn; jfr AXEL, sbst.2 1 d. Skarstedt Pennfäkt. 117 (i handl. fr. c. 1880).
ι) (numera i sht i vitter stil) skåda sanningen l. verkligheten i vitögat, bildl.: se sanningen l. verkligheten sådan den är, (våga) möta sanningen l. verkligheten. Östergren (1940).
2) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht i skildring av ä. förh.) med avs. på person l. sak (förr äv. i uttr. skåda på ngn l. ngt): noggrant bese, skärskåda, granska, syna, besiktiga (äv. liktydigt med: inspektera, kontrollera); äv. (numera bl. i d) med refl. obj. (särsk.: pröva l. rannsaka sig); stundom svårt att skilja från 1; jfr SKÅDNING 2. (En människa) skal icke vphäffua sigh ther aff, ath han starkare och fromare är, än hans näste, vtan skodhe sigh sielffuan, och thå beröme sigh aff sina troo. GlGal. 6: 4 (NT 1526). Han hade waritt vdi hustru Margreta Matz Persz(on)s gathebodh, der han skådade någett lärefft, Och frågede en lÿten pige .. huru dÿr alnen war. 2SthmTb. 7: 210 (1586). Drogo wij (dvs. mannen o. hustrun) så bort till graby och skodde på then ödetompthen. Rääf Ydre 3: 397 (i handl. fr. 1594). (Klockaren skall) noga och altidh skoda galdror, murar och annat, ther medh Kyrkio förwares. KOF II. 2: 255 (c. 1655). Hon (dvs. makan) skådar’n (dvs. maken) här og där, hon hyffsar’n så og så, / At han den sämst’ eij må bland sijne lijkar gå. SColumbus Vitt. 134 (1671). När någon i laget efter en .. ansträngande jaktdag kom hem med skredstången fullastad med sälbleck .. kunde Öbergen gå fram och ”skåda” sälarna och göra kritiska anmärkningar över skottens läge. 2SvKulturb. 1—2: 271 (1934). — jfr BE-, EFTER-, GRANN-, PÅ-SKÅDA. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på naturprodukt l. råämne, i fråga om besiktning för att utröna kvalitet o. avskilja o. kassera icke fullgott material: granska, besiktiga; förr äv. i uttr. skåda ngt ifrån ngt, granska o. avskilja ngt (fullgott) från ngt (icke fullgott). Efter thet wi hafwi wåra Fougtar tilskickat, at skåda gilt jern ifrån ogilt jern, så (osv.). Bergv. 1: 30 (1528). Alla rå ämnen böra, innan de som idka nogon slögd få dem om händer at lägga dem i wärk, förut skådas och de odugelige wräkas. Berch Hush. 250 (1747).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på arbete l. mästerstycke o. d., i fråga om kontroll av utförande l. besiktning av kvalitet (särsk. i fråga om sådan kontroll osv. av hantverksprodukt som det förr ålåg skråålderman l. skådemästare l. annan därtill förordnad ämbetsman att verkställa): syna, inspektera, kontrollera. Oldersmennena (skola) gå om kring ett sinne i hwariom månadh. Och skoda hwars mandz gh(e)rningh Och serdelis vdi marknader. Skråordn. 231 (1545). Wåre Befalningzmän .. (skola) en gång om åhret till thz minsta Skomakernes giärning skådha, wärdera och läggia. Skråordn. 41 (1577). Skåda icke halfgjordt arbete. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hvad är det här för gyckel! Komma och aflägga mästerprof, då det inte fins någon ledighet! Besvära folk med sådana här upptåg! .. Låt se mästerverket nu, så ska vi skåda’t, så att satan ska ta’t! Strindberg SvÖ 1: 266 (1882).
c) (†) i fråga om juridisk syneförrättning (i denna anv. äv. i pleonastisk förb. med se l. syna l. besiktiga); dels med obj. angivande (skada på) byggnad l. mark l. gärdsgård o. d.: verkställa laga syn av, i laga ordning besiktiga, dels med obj. bestående av en sats angivande vad som framkommit vid verkställd syn l. besiktning: vid laga syn finna l. konstatera. Samma dagh bliffuer thenne förskriffne gode menn förskickath aff borgemesternna thil ath skoda Jörenn bådzskiers bygningh och ther wm sigie ..; så haffua de så synnth och skådadh, ath denne ehna gåthonn hun ähr så bredh som den anden. TbLödöse 295 (1593). Undertecknade (infunno sig) uti Agunnarydz Prästegård, at uti wederbörande Grannars närwaro skåda och besiktiga Agunnarydz Prästegårds Utmark. HdlÅgerupArk. 28/8 1753. Åldermannen Olof Johansson anmälte at 13 st(ycke)n af Boställets swinkreatur warit i Lyckewallarna och fördärfwat dess säd, hwarföre 2ne förordnades at skåda gärdesgårdarne jemte skadan och sakens förlopp sedermera anmäla. EtnolKällskr. 2: 78 (1777). — särsk. ss. vbalsbst. -ande, i uttr. efter ngras seande och skådande, se SE I 3 a β slutet.
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på stridsvapen: besiktiga, inspektera; förr äv. dels med avs. på militärt manskap: inspektera, mönstra (se MÖNSTRA, v.2 1 a), dels med avs. på soldats mod o. d.: utröna, dels i uttr. låta skåda sig, om yngling: låta inspektera sig l. låta sig mönstras (fysiskt sett). Item wele wij .. förordne wisze Munsterherrer i hwar Landzände the som förståndh hafwa att skåde hwars och eens wapn och wärie effter som lagh förmäler. Stiernman Riksd. 415 (1594). Uthi munstringen skole Commissarierne, försth skådha karlens mandoom och frägdh. OxBr. 1: 113 (1618). Och bör .. det i Numer stående Manskapet .. noga skådas och öfwerses. PH 6: 4612 (1757). Hvar tionde dag skulle Epheberne (dvs. de grekiska ynglingarne vid omkring 18 år) nakna infinna sig, för att låta skåda sig; de straffades, om deras färg befanns alltför hvit. Palmblad Fornk. 1: 118 (1843). Lansarna skådas, om kvist eller kvissla kan vålla en tapper riddares ofärd. Strindberg Bjälb. 37 (1909).
e) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i ordspr.) med avs. på häst: (i avsikt att utröna hälsotillstånd l. ålder o. d.) granska l. besiktiga l. kontrollera (särsk. i fråga om granskning l. besiktning l. kontroll av hästs tänder för fastställande av djurets ålder); förr äv.: mönstra (se MÖNSTRA, v.2 1 a). Skåd’ ey låntagen häst / Om han är feter. Runius (SVS) 2: 269 (c. 1700). Skåda icke gifwen hest i mun. Serenius (1741). (Vid mönstringen böra) hästarne noga skådas och öfwerses. PH 6: 4612 (1757).
f) (†) göra (ngn l. ngt) till föremål för noggrant betraktande l. undersökning (för att klarlägga ett förhållande l. en händelse l. ngns handlande l. pröva sakskäl l. utröna ngts orsak l. berättigande l. ngns levnadsvillkor l. behov av hjälp o. d.), skärskåda, granska, pröva (särsk.: rättsligt undersöka l. skärskåda l. pröva, rannsaka); äv. utan obj.; äv. i det mer l. mindre pleonastiska uttr. skåda och pröva ngn l. ngt, rättsligt (undersöka l. skärskåda o.) pröva ngn l. ngt. LPetri 1Post. A 2 b (1555). Begierer någhon Schriwen Båtzman förlåssningh då, skall Rikz Admiralen medh Admiralens retten skådha hans orsack och dher dhe skieligha ähro medh pass förlåfwa honom (osv.). ForumNav. 9: 110 (i handl. fr. 1628). Man (bör) skådha och pröfwa Kärandens Person, så at man icke först tilstädier Kättare för någen Kyrkiosaak skull at anklaga trogne Biskopar. Schroderus Os. 1: 510 (1635). (Om ngn begär att få gå omkring o. tigga) tå skole Kyrkioheerden, sampt .. Kyrkiones förmän och sexmän skoda then sådant förlof söker. KOF II. 2: 377 (c. 1655). Han (dvs. skiljedomaren) skådar hvarje partens sak, och reder den så lätt, / At bägge hvila vid hans råd. Liljestråle Fid. 40 (1772).
g) (†) om Gud (äv. biktfader) med avs. på egenskap l. hjärta (se d. o. II 1): skärskåda, granska (med avs. på hjärta äv.: rannsaka). Gudh som skodhar hiertat, han seer hiertans begiere. OPetri 2: 46 (1528). LPetri Sir. 1: 9 (1561; med avs. på vishet). Den hederlige klosterbrodern (trodde sig) .. å ämbetets vägnar ha makt att skåda hjärtan och bedöma karakterer. (Cavallin o.) Lysander 230 (1875).
h) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om äktenskapsförberedelser, om friare o. d. med avs. på tilltänkt brud(s hem o. d.) l. om tilltänkt brud o. hennes fader (o. moder) med avs. på hem o. d. som friare hade att erbjuda: bese o. skärskåda (o. i samband därmed diskutera hemgift o. d.); numera nästan bl. dels abs., dels (o. företrädesvis) ss. vbalsbst. -ande, om ceremoniel bestående i formella besök (varvid hemgift o. d. diskuterades) av dels friare i tilltänkt bruds hem, dels tilltänkt bruds fader (o. moder) i friares hem (förr äv. om friares formella besök). Vår käre son her Erich .. skulle på et skådende och behagh forrese (till England). RA I. 1: 710 (1560). Flickan (reste) med sina föräldrar till det hem, som den påtänkte friaren hade att erbjuda, för att, som det kallades, ”skåda”, eller se lägenheten an. Lovén Folkl. 141 (1847). Sedermera reste swärfadren för att ”skåda”. Bruzelius AllmogL 65 (1876). Det egentliga frieriet .. delades i två delar: ”Skådande” och Trolofning. Till ”skådandet” hörde besök och motbesök d. v. s. friarens besök i hennes hem och hennes föräldrars (faders) besök i hans hem. Vid båda aftalades gåfvorna: ”hemföljden” eller hemgiften. Norlind AllmogL 588 (1912). — särsk. i utvidgad anv., i fråga om blivande bruds formella besök i fästmans hem efter avslutad äktenskapshandel; i ssgn SKÅDE-GILLE.
3) [bet. utvecklad ur 2 (e)] (be)döma l. värdera (ngn l. ngt); numera bl. (i ordspr.), i uttr. skåda ngn l. ngt efter ngt, (be)döma l. värdera ngn l. ngt efter ngt. Man får intet skoda Hunden effter håret. Grubb 463 (1665). (Sv.) Skåda .. (lat.) æstimare .. (eng.) To value. Serenius (1741). Man skall inte skåda bocken efter hornen. Granlund Ordspr. (c. 1880). En skall inte skåda hunden efter håren ock mannen efter målet. Landsm. XI. 2: 17 (1896). Han såg just inte mycket ut för världen, men man skall ju aldrig skåda hunden efter håren, säger man, och detta ordspråk har aldrig kunnat få en bättre illustration. Jacobsson BöljBlå 161 (1932).
4) [utvidgad anv. av 2 d] (†) förrätta (mönstring l. vapensyn). Wapen Syn skal scodha öfwer östergölandt wdi Lynköpingh Lagtingx Maanedagh biscopen ibidem, henrec erlandson, Twre bengtson. G1R 1: 156 (1523). Wapna-syyn skal .. hollas i alle landzendar på en tidh om åhret, effter som Sweriges lagh det uttryckeligen förmäler, och på inge andre orter skådhes, än som laghen uthtryckelighen förmå. Schmedeman Just. 181 (1617). (Om invånare i staden) sine nödhtorfftige ährender för rester ähr, låthe sigh hoos dem, munstringen skoda, tilbörligen endskylla. PrivSvStäd. 5: 408 (1620).
5) om vandrande gesäll, i fråga om att se sig om efter l. söka arbete (äv. refl., i uttr. skåda sig om arbete); äv. om därtill utsedd person (skådegesäll): se sig om efter l. höra sig för om l. skaffa arbete för (vandrande gesäll hos mästare) l. anvisa l. visa (omkring) l. föra (vandrande gesäll) till mästare o. efterhöra (om arbete); numera bl. (i skildring av ä. förh.) i särsk. förb. (se SKÅDA OM, OMKRING) samt i ssgr; jfr SKÅDNING 3. Gesällen .. (framträdde vid kanngjutarämbetets sammanträde och begärde) att, såsom han är från sijne resor heemkommen och skådt sig om arbete hoos lofl. Embetet men eij bekommit, honom då måtte förrunnas giöra sitt Stycke. Löfgren TenngjH I. 1: 124 (i handl. fr. 1687). (Åldermannen anklagade) örtgesällerna .. ”det dhe emot åldermannens befallningh gått een dagh och spattzerat under praetext att skåda geseller om arbete”. Löfgren TenngjH I. 1: 111 (i handl. fr. 1692). Observeres wid anskådningen att hoos den Mestare som har 2:ne Gesäller, skådas ingen widare inom desz de andre Wärkstäderne, som hafwa antingen en ell:r ingen blifwa försedde. MeddNordM 1897, s. 100 (1712). — jfr AN-, IN-, OM-, TILL-SKÅDA.
6) visa o. d.
a) (†) i uttr. skåda ngn ngt, visa ngn ngt l. uppenbara ngt för ngn. (Israels folk) är itt ohörsamt folck och lögnachtigh barn, som Herrans Lagh icke höra wilia, vthan säya til Siyarenar, I skolen intet see, och til skodharenar, I skolen intet skodha oss then retta läron, Men prediker oss liuffligha, skodher oss bedragherij. Jes. 30: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: Profeteren icke för oss vad sant är; .. profeteren bedrägliga ting).
b) [efter motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) refl. o. opers., i uttr. det skådar sig, det visar sig (att ngt sker). En gång spådde hon Lass: — Det ska skåda sig, det du i din fattigdom skall mångt och mycket hinna. Carlsson GlestGård. 51 (1943).
a) (†) i imperativisk anv.: beskåda (ngt)!, betrakta!, ge akt på! Kolmodin QvSp. 1: 223 (1732). Johansson HomOd. 22: 233 (1845; med avs. på ngns verk).
b) (†) till 1 m slutet, refl., i uttr. skåda sig an, (introspektivt) betrakta l. iaktta sig (själv). Kellgren (SVS) 3: 190 (1786).
d) (numera i sht i vitter stil) till 1 o, med avs. på framtid: se an. Palmblad Norige Bih. 4 (1847). Högberg Vred. 1: 325 (1906). —
SKÅDA EFTER10 32, äv. 10 40. (föga br.) till 2: skärskåda, undersöka, se efter (se d. o. 2). LfF 1914, s. 66. jfr efterskåda. —
SKÅDA FRAM10 4. (numera bl. i vitter stil) till 1: se l. titta l. kasta en blick l. blickar fram (genom l. ur ngt o. d.); äv. (särsk. till 1 o): se fram (emot ngt), se (ngt) an; i sht oeg. l. bildl. SvMerc. 1764, s. 5 (bildl., om himmeln). När vintern .. lider mot slutet, skåda vi längtansfullt fram mot den årstid, som vi kalla den vackra. Nilsson FestdVard. 108 (1925). —
SKÅDA IGENOM10 040 l. 032. (numera föga br.) till 1, oeg. l. bildl.: genomskåda (ngn l. ngt). SvTyHlex. (1851, 1872). —
SKÅDA IN10 4. (numera i sht i vitter stil; se dock a α, γ) till 1: se l. titta l. kasta en blick l. blickar in (ngnstädes); äv. oeg. l. bildl. Rydberg Sing. 13 (1894; bildl., om måne). jfr inskåda. särsk.
a) till 1 a β, i uttr. skåda in i, i sht förr äv. uti ngt l. ngn, se l. blicka in i ngt l. ngn. För dem, som djupare skådade in i soldatlynnet, var det (osv.). Kolmodin TacAnn. 1: 45 (1833). Jag skådade in i ett ansikte sånt som man brukar se i mardrömmar. Martinson BakSvenskv. 131 (1944). särsk.
α) (numera i sht i vitter stil l. religiöst spr.) till 1 n, i uttr. skåda in i Gud, skåda Gud (i hänryckningen l. extasen l. kontemplationen). Lidforss Dante II. 3: 155 (1902).
β) till 1 o, i fråga om (visionärt) blickande in i framtiden l. (klärvoajant) insyn i förborgade ting; särsk. i uttr. skåda in i framtiden l. det tillkommande, se l. blicka in i framtiden l. det tillkommande. (Det) visar .. sig, att jättarnes visdom .. därutinnan var underlägsen Odens, att de icke skådade så långt in i framtiden som han. Wisén Oden 33 (1873). Den dygdige benådas af Gud med att få skåda honom omedelbart, hvilket sker under ett tillstånd af ekstas, likartadt med det, hvari Israels profeter befunno sig, då de skådade in i Jehovahs, för andra menniskor fördolda rådslag. Rein Psyk. 1: 90 (1876). Wisén Tal 17 (1881: skåda in i det tillkommande). (Mäster Gudmunds) ögon .. skådade in i en otreflig framtid. Rydberg Vap. 178 (1891).
γ) (numera bl. i religiöst spr.) till 1 p, i uttr. skåda in i, i sht förr äv. uti (ngt fördolt o. d.), om gudom(s ögon): se l. blicka in i (ngt fördolt o. d.). Syr. 23: 19 (öv. 1536; om Herrens ögon).
b) (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som skåda ngn in i ögonen, se l. blicka ngn in i ögonen; äv. oeg. l. bildl., i uttr. skåda sanningen l. verkligheten in i vitögat, se sanningen l. verkligheten sådan den är (jfr skåda 1 t ι). Hon bortvände ej mer ansigtet, då jag djerft skådade henne in i de klara .. ögonen. Palmblad Nov. 2: 21 (1819, 1841). Atterbom LÖ 2: 183 (1827; i bild). Skåda verkligheten, sanningen (in) i vitögat. Östergren (1940). —
SKÅDA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. (numera bl. i vitter stil l. religiöst spr.) till 1: se l. rikta blicken l. kasta en blick ned(åt); i sht oeg. l. bildl.; särsk. till 1 p, äv. bildl., om himmelsk egenskap. Troheet må wexa på iordenne, och rettferdigheet skodhe nedher aff himmelen. Psalt. 85: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: blicka ned). jfr nedskåda. särsk.
b) till 1 a γ, i uttr. skåda ned på ngn l. ngt, se osv. ned på ngn l. ngt. Topelius Fält. 4: 75 (1864; bildl.). (Hälsingland) var ett grant land att skåda ner på (från örnryggen). Lagerlöf Holg. 2: 271 (1907).
c) till 1 a δ, i uttr. skåda ned till ngn l. ngt, se osv. ned till ngn l. ngt; särsk. dels (numera föga br.) i imperativisk anv. (jfr e), om monark: se (i nåd) ned till ngn (från tronen)!, dels till 1 p, om Kristus. Frese VerldslD M 4 b (1715, 1726; om monark). Ps. 1819, 115: 6 (om Kristus).
d) till 1 a ε, i uttr. skåda ned över ngt, se osv. ned över ngt. Topelius Fält. 5: 327 (1867; bildl.).
e) i imperativisk anv. (jfr c); särsk. till 1 p ε, om Herren. Så see nu aff himmelen, och skodha nedher aff tinne helgha och herligha boning. Jes. 63: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). —
1) (†) till 1, refl., i uttr. skåda sig om, se sig om(kring) l. titta sig runt om (för att få en uppfattning om sin omgivning l. situation o. d.). Schultze Ordb. 4210 (c. 1755). Leopold 2: 279 (1800, 1815).
2) (i skildring av ä. förh.) till 5, om vandrande gesäll: se sig om efter l. höra sig för om l. söka arbete. Förbundet 1907, nr 6, s. 2. —
SKÅDA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) (numera föga br.) till 1 (numera bl. refl., i uttr. skåda sig omkring, äv. omkring sig): se sig omkring l. titta runt om (äv. bildl.); äv. (refl.): se sig om (i ett land för att lära känna det). Lagerström Bunyan 2: 196 (1727). Jag skulle kunna nämna många utvalt sköna och härliga punkter i södra Finland, där jag skådat omkring mig, och som jag aldrig glömmer. CJLAlmqvist (1842) i Konstnärsbrev 1: 20. Söderhjelm ItRenäss. 11 (1907; refl., bildl.). jfr kringskåda. särsk. (†)
b) till 1 a γ, i uttr. skåda omkring (sig) på ngt, se sig omkring på ngt. Kolmodin Liv. 4: 54 (1843). Sätherberg Dikt. 1: 225 (1854, 1862; bildl.).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 5, om vandrande gesäll: se sig om efter l. höra sig för om l. söka arbete (hos mästare); äv. om därtill utsedd person (skådegesäll): se sig om (efter arbete för vandrande gesälls räkning). (Skaffaren) är det, som .. egentligen skådar omkring efter arbete. SC 3: 61 (1822). MalmöT 1849, nr 17, s. 3 (om vandrande gesäll). —
SKÅDA PÅ l. UPPÅ. (†) till 1: se l. titta på l. vara åskådare. Wij (dvs. det dansande brudparet) hafwe hwar annan funnet / .. Glädies medh oss som skoden på. Messenius Swanhuita 57 (1613); möjl. icke särsk. förb. Jag geck smög mig in i Wrå / Skåda seen med Flijt uppå. Lucidor (SVS) 182 (1672). jfr påskåda. —
SKÅDA TILL. (†) till 1: se till l. se en skymt av (ngn l. ngt). Hoo i skymmande Wrå, och hälst i mörkret wil fächte, / Föga han skådar tå til högst-anseenligste Slächte. Arvidi 169 (1651); möjl. icke särsk. förb. —
SKÅDA TILLBAKA10 040, äv. 032. (numera bl. i vitter stil) till 1: se l. rikta blicken l. kasta en blick tillbaka (särsk. till 1 a γ, i uttr. skåda tillbaka på ngt, blicka tillbaka på ngt); äv. oeg. l. bildl. Schultze Ordb. 4208 (c. 1755). Hvilken helsodryck ligger ej deri, att kunna ångerfri skåda tillbaka på sin förflutna lefnad. Beskow i 2SAH 30: 231 (1857). —
SKÅDA TILLSAMMANS. (†) oeg. l. bildl., till 1 n, i uttr. skåda tillsammans ngt, betrakta ngt tillsammans o. syntetisera det. Rudin BibEnh. 102 (1887). jfr sammanskåda. —
SKÅDA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. skodha up] (numera bl. i vitter stil l. religiöst spr.) till 1: se l. rikta blicken l. kasta en blick upp(åt); äv. oeg. l. bildl. Rundgren i 3SAH 2: 17 (1887). särsk.
a) till 1 a δ, i uttr. skåda upp till ngn l. ngt (jfr b), se l. blicka upp till ngn l. ngt (oeg. l. bildl. äv.: se upp till ngn l. ngt (ss. föredöme o. d.) l. vörda l. dyrka ngn l. ngt). Wallin FörslPs. 86 (1816). Snoilsky 1: 298 (1878; bildl.).
b) till 1 n, i sådana uttr. som skåda upp till (Gud o. d.), se l. vända blicken upp till (Gud osv.); oeg. l. bildl. äv.: vända sitt inre l. sina tankar till (Gud osv.). Till dig, o Gud! jag skådar opp, / Till dig, på tankens vingar, / Jag mig svingar. Wallin FörslPs. 35 (1816). —
SKÅDA UT10 4. (numera i sht i vitter stil) till 1.
a) till 1 a β, i uttr. skåda ut i ngt, se l. blicka ut i ngt. Rosenius Himmelstr. 246 (1903; i bild).
SKÅDA ÖVER. (†) till 1, oeg. l. bildl.: förbise l. förakta (ngn); jfr skåda 1 t ϑ. Runeberg (SVS) IV. 1: 23 (1854). jfr: Uttryck användas (i 1857 års psalmboksförslag i Finland), som för våra dagars människor icke äro så alldeles lätta att förstå, såsom t. ex. ”skåda över” i betydelsen av förakta. FoU 25: 93 (1911).
(1 j) -TEATER. (†) teaterscen l. teaterlokal; äv. bildl., i uttr. världens skådteater, om världen (betraktad ss. teaterscen l. teaterlokal). Börk Darius 1197 (1688). GJTörnqvist (1697) i SkrVSocLd 20: 72 (: Wärldens Skåd-Theater). —
-VÄRD. (skåd- 1958 osv. skåde- 1740—1864) (numera bl. tillf.) sevärd; särsk. till 1 g, i; jfr skåde-värdig, skådans-värd. Rüdling Suppl. 57 (1740; om byggnader i Sthm). Ahlin GillGång 76 (1958; om kvinna).
B (†): SKÅDA-PLATS, -SPEGEL, -TORN, se C.
C: (1 f) SKÅDE-ARBETE020. (numera bl. tillf.) om enbart ss. dekoration o. d. brukat konditoriarbete. Grafström Kond. 81 (1892). —
(1 j) -BANA, förr äv. -BAN. (skåde- 1656 osv. skådo- 1748—1775) [jfr t. schaubühne]
1) (numera bl. i vitter stil, i sht i skildring av ä. förh.; se dock b slutet) scen (se d. o. 1); äv. med inbegrepp av åskådarplatser l. byggnad vari scen är inrymd: teater; stundom äv.: (arena l. tävlingsbana i) amfiteater l. cirkus o. d.; jfr bana, sbst.1 3 a, o. -plats 1. Nordforss (1805). (På teatervinden har man) den yppersta öfversigt .. af allt hvad som tilldrager sig icke blott på sjelfva skådebanan, utan .. äfven bakom kulisserna. Sturzen-Becker 2: 134 (1842, 1861). Under hela den tid de Kongl. Theatrarnes verksamhet .. fortgått egde hufvudstaden äfven en annan skådebana, hvilken .. slutligen förvärfvade sig anseendet af en värdig medtäflerska till de kungliga scenerna. Dahlgren Theatr. 74 (1866). (Vid invigningen av Colosseum) offrade Titus 9000 vilda och tama djur och vid ett annat tillfälle sågos inom skådebanans stängsel 200 lejon sönderslita hvarandra. Rydberg RomD 152 (1877). (Sv.) skådebana .. för kapplöpningar, kappkörningar .. (fr.) arène .. cirque .. hippodrome. Schulthess (1885). Naturligtvis är det en kronologisk tillfällighet, att Armfelt (den förste chefen för Dramatiska teatern) så drastiskt fick byta skådebana mot krigsskådeplats. Gierow i 3SAH LXXI. 1: 15 (1962). särsk.
a) i utvidgad anv. (i sht i sg. best.), dels om scenen l. teatern som konstnärligt medium, dels sammanfattande, om teaterscenerna l. -människorna l. -verksamheten l. -konsten i ett visst land o. dyl. l. i allm., dels om skådespelarkonsten l. -yrket; jfr -plats 1 b. Gyllenborg Skald. 49 (1798). (Författarens) stycke är icke ämnadt för skådebanan, utan blott för pressen. Rydqvist (1865) i 3SAH LXVI. 3: 96. 1698 utkom Jeremy Colliers bok om den engelska skådebanans gudlöshet och osedlighet. Sylwan (o. Bing) 1: 345 (1910). (Den unge Lessing) sjöd av hugstort begär att .. ange ny kurs för den tyska skådebanan. Johanson Stärbh. 16 (1929, 1946).
b) i utvidgad anv., om teater ss. institution l. om organisation l. förening o. d. för utövande l. främjande av scenisk verksamhet (i sht i namn l. benämningar på teatrar l. organisationer l. föreningar o. d. av angivet slag); utom i skildring av ä. förh. numera bl. i den under slutet nämnda anv.; jfr -plats 1 a. Den svenska skådebanans öppnande 1737 utgick direkt från hattpartiets led. Den unge Anders Johan v. Höpken, son af presidenten, var den ledande i det nya företaget, och till dess första pjeser hörde ”Den svenska sprätthöken”, författad af Karl Gyllenborg. SvH 7: 108 (1902). Ett intressant experiment företog Hillberg 1901—02, då han startade ett turnésällskap, Sydsvenska skådebanan. 2SvUppslB 13: 441 (1949). särsk. (fullt br.) i sg. best., ss. namn på en i nutiden i Sthm, Skåne, Östergötland o. Uppland verksam stiftelse (förr andelsförening) med uppgift att bereda mindre bemedlade möjlighet att se teater mot nedsatt pris. Andelsföreningen Folkbildningsteatern u. p. a., som startades på möte .. i början af april, hade konstituerande sammanträde på måndagen. Därvid beslöts ändra föreningens namn till ”Andelsföreningen Skådebanan u. p. a.”. SvD 1910, nr 124, s. 9. Andelsföreningen Skådebanan .. begynte sin praktiska verksamhet i april 1911, detta såväl i Stockholm genom föreställningar å de kungl. teatrarna som i landsorten genom kortare engagemang av Lindroths och Rydings sällskap. Motion i 1 kam. 1913, nr 43, s. 2.
c) (numera bl. i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. (jfr 2, 3), om ngt som liknar l. kan liknas vid en teater(scen); särsk. om (område av) världen l. livet l. verkligheten l. tillvaron tänkt ss. en teater(scen) där människorna spela sina roller, scen (se d. o. 1 b, k); numera företrädesvis i sådana uttr. som den akademiska l. politiska l. europeiska skådebanan l. historiens l. livets skådebana, den akademiska l. politiska l. europeiska scenen l. historiens l. livets scen, framträda på skådebanan, framträda på scenen l. i händelsernas centrum l. ingripa i händelseutvecklingen, försvinna från l. lämna skådebanan, försvinna från l. lämna scenen l. dra sig ur spelet, stundom äv.: lämna livet, dö; jfr -plats 1 d. Humbla Landcr. 2 (1740). Hela werlden / En skådebana är, och alla menskor, / Så män som qwinnor, spela på densamma. Hagberg Shaksp. 6: 333 (1849). Det kom till sist en dag, då Petronius, likasom Oto, kunde ådagalägga, att epikuréen lemnade lifvets skådebana med samma lugn som stoikern. Rydberg RomD 59 (1877). (G. III:s älsklingsdröm var) att kunna spela en stor roll på den europeiska skådebanan. Odhner i 3SAH 9: 163 (1894). LundagKron. 3: 99 (cit. fr. 1897: den akademiska skådebanan). Han försvinner .. snart från den politiska skådebanan. Funch Resk. 121 (1928). Erik Jedvardssons framträdande på historiens skådebana (vid 1100-talets mitt). HT 1939, s. 122. särsk. i vissa uttr.
α) (tillf.) försvinna från ngns skådebana, försvinna ur ngns liv, lämna ngns horisont. Hedin Front. 84 (1915).
β) (†) i uttr. leda ngn in på konversationens skådebana, inleda konversation med ngn. Almqvist AmH 1: 9 (1840).
2) (numera bl. i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 c, 3): skådeplats (se d. o. 4); i sht i uttr. skådebana(n) för ngt (stundom äv. ngts skådebana), skådeplats(en) för ngt. (Polen måste) altid .. befara, att .. åter blifva et nyt deras (dvs. ryssarnas) otrohets och tyrannis schådeban. HT 1912, s. 122 (1656). Den stora vapenborgen .. vardt utgångspunkten för .. (hyksos’) magt och sista skådebanan för deras strider. Rydberg Urpatr. 52 (1873). Så rullar det mäktiga dramat (vid torguternas flykt från Ryssland) upp sig samtidigt på olika skådebanor. Hedin Jehol 51 (1931).
3) (†) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 c, 2), om ngt som uppfattas l. tänkes ss. utfört på en skådebana (i bet. 1) l. som liknar l. kan liknas vid (en scen ur) ett skådespel, scen (se d. o. 3); äv. övergående i bet.: syn l. anblick l. vy l. bild (av ngt) l. utsikt; jfr -plats 5. Skåde-banen begynte blifwa mer och mer sorgelig. Ekelund Fielding 639 (1765). Til wår häpenhet och bestörtning blifwe wi .. warse, at det menniskliga lefwernet ofta liknar et sorgespel för de fromma, men et lustspel för de ogudaktiga: Dock til wår glädie och tröst, få wi äfwen se at skådobanen til slut ändras. De förras bedröfwelse och de sednares glädie ombytes då lika snart, som et spel. Almquist InlHelSkr. 52 (1775). (Sv.) Skådeban .. (t.) Aussicht. Heinrich (1828). —
(1 i) -BELÄTE. (†) bild l. bildstod till (offentligt) beskådande; jfr -bild 1. Lind 1: 1322 (1749). —
-BILD. (numera bl. tillf.)
1) [jfr t. schaubild] till 1 i: bild l. bildstod till (offentligt) beskådande; äv. i utvidgad anv. (anslutande sig till 1 f), om skådepenning; jfr bild, sbst.1 1. Nordforss (1805). LAHT 1918, s. 477 (om skådepenning).
2) om synbild av ngt; dels till 1 j, om synbild av ngt som utspelas på teaterscen, dels till 1 n, om synbild framkallad vid omedelbar l. intuitiv åskådning av ngt. Ett verkligt slut .. d. v. s. ett slut, som framter en fullfärdig skådebild af hela den concreta lifsrikedom, hvaraf begynnelsen utgör det ännu outredda förrådet. Atterbom PhilH 504 (1835). Klockhoff ESkr. 420 (1865). —
(1 j) -BOD. (†) om bod l. stånd där person l. djur uppträder (särsk. visar konster l. färdigheter) inför publik. Rydberg 8: 239 (1874). —
-BORD. (skåde- 1785 osv. skådo- 1541) (numera bl. tillf.)
1) [jfr t. schautisch] om bord varpå ngt utställes l. är utställt till beskådande; särsk. [delvis elliptiskt för -bröds-bord] till 1 p, om skådebrödsbord. 4Mos. 4: 7 (Bib. 1541; om skådebrödsbord). (Sv.) Skådebord .. (fin.) näyte- .. anti-pöytä. Ahlman (1865). SvD(B) 1944, nr 156, s. 14 (om utställningsbord). särsk. (†) i bild, i uttr. bjuda ngn fram till ngns skådebord, bjuda ngn att komma o. bese ngns färdigheter l. konster. Bellman Gell. 110 (1793; om taskspelare).
-BRICKA. (numera bl. tillf.) bricka (se bricka, sbst.3 2) varpå ngt placeras till beskådande. Topelius Vint. II. 1: 173 (1850, 1881; i jämförelse). —
-BRÖD. (skåde- 1738 osv. skådo- 1541—1868)
1) [jfr t. schaubrot, eng. shewbread, showbread; efter hebr. lehem hap-pānīm, ansiktets (dvs. Guds ansiktes) bröd, uppfattat ss. bröd att beskådas (av Gud)] till 1 p, om vart o. ett av de tolv åt Gud framsatta offerbröden i det israelitisk-judiska (tabernaklets l.) templets yttre heliga rum; äv. i utvidgad anv., om kultbröd o. d. av annat slag. Och skalt tu altijdh leggia skodhobrödh fram för migh (dvs. Herren) på bordet. 2Mos. 25: 30 (Bib. 1541). Den s. k. såkakan, ett skådebröd, som låg på julbordet hela julen och sedan förvarades i sädbingen till vårarbetets början, (hade) till uppgift att i sig samla julens kraft och meddela den till utsäde, plöjare och dragare. 2SvUppslB 15: 286 (1950).
2) i utvidgad anv. av 1, anslutande sig till 1 f, dels om bröd som (i första hand) icke är avsett att l. får ätas (utan tjänar ss. dekoration o. d.), dels (tillf.) om bröd som för smakens skull o. d. sällan l. aldrig äts av ngn; äv. koll. l. ss. ämnesnamn (i denna anv. stundom äv. liktydigt med: skåderätt l. -mat); jfr -frukt. Dessa (hårda) aftonvardsskorpor voro i så fall ett skådebröd, att de nästan aldrig .. förtärdes, utan nyttjades gemenligen som projektiler (av eleverna). Braun Namnl. 190 (1849). Ska .. alla dessa läckerheter endast vara skådebröd? (dvs.) som inte få ätas, ej komma till användning. Östergren (1940). särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; dels om ngn l. ngt som man (nästan) bl. får nöja sig med att titta på l. höra talas om l. som bl. l. mera är till för syns skull, dels om ngn l. ngt som fröjdar blicken l. som blicken gärna stannar vid: ögonfröjd, blickfång, sevärdhet; jfr -rätt b. Liljecrona RiksdKul. 317 (1840). ”Ni två mamseller, som ha setat här (dvs. på mormonmötet) till skådebröd för alla pojkglopar. Vad är ni för ena?” (frågade stadsfiskalen). Högberg Utböl. 2: 152 (1912). Det måste (vid visning av fartyg för allmänheten) vara en jämnt framflytande ström .. utan stockningar, hur välsmakande skådebröden än äro. VFl. 1935, s. 170. Reformen om husmodersstipendier är ännu så länge inte stort mer än socialt skådebröd. NDag 1948, nr 213, s. 1.
Ssg (till skådebröd 1): skådebröds-bord. bord i det israelitisk-judiska (tabernaklets l.) templets yttre heliga rum för framsättande av skådebröd; jfr skåde-bord 1. 1Krön. 28: 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). —
(1 j) -BÄNK. [jfr t. schaubank] (†) på teater o. d.: bänk l. sittplats för åskådare; äv. i utvidgad anv., om l. med särskild tanke på åskådare på sådan bänk l. plats; jfr -plats 3. Lind 1: 1322 (1749). Denne, med örat spändt, står tjust af Talarens anda; / Denne, utom sig rycks af skåde-bänkarnes handklapp. Adlerbeth Buc. 87 (1807). Kolmodin Liv. 1: 92 (1831). —
-DIKT. (†) diktning l. diktart som i åskådliga bilder framställer handlingar l. skeenden, dramatisk diktning l. diktart; äv. konkret(are): dikt som utgör resultat l. alster av sådan diktning l. diktart; jfr -diktning. Atterbom LÖ 1: Föret. 1 (1824; om Lycksalighetens ö). Grundbeskaffenheterna i den werksamhet, hwarigenom Poesien, såsom Diktens konst, bildar form åt sitt wäsende, äro .. Minnedikt, Känslodikt, Skådedikt; ur dem framgå .. Sagan, Wisan, Skådespelet, hwilka man i Ästhetiken plägar kalla Epos, Lyra, Drama. SvLittFT 1838, sp. 58. En enkel, entusiastisk hedersmans opåräknade sammandrabbning med sin småsinnade omgifning har varit ett ämne för dikten, särskildt skådedikten, i alla tider. Feilitzen Real. 1: 1 (1885). —
-DIKTARE. [jfr -dikt o. -diktning] (†) person som skriver ”skådedikt”, dramatisk diktare, dramatiker. SvLittFT 1838, sp. 61. —
-DIKTNING. (†) diktning l. diktart som i åskådliga bilder framställer handlingar l. skeenden, dramatisk diktning; jfr -dikt. Atterbom PoesH 1: 57 (1848). —
(1 i) -DJUR. [jfr t. schautier] (i vitter stil) om (vilt) djur använt att beskådas privat l. offentligt förevisas inför publik. Holmström ResHoll. 114 (1915). —
(1 f) -FJÄDER. (†) om prydnadsfjäder (se d. o. 1); anträffat bl. bildl., om klädlyx; jfr prål-fjäder. Borg Luther 1: 317 (1753). —
-FÄLT. (numera bl. tillf.) område för (ngns) skådande, synfält, blickfält; förr äv. dels: syn, vy, dels bildl., om litterärt område att ta del av för ngn; jfr -plan. Et annat Skådefält för mina ögon kom (vid solens nedgång): / En Himmel ny, som ej min undran mindre wäckte: / Den tusend gyldne bloss och lysand’ facklor täckte. Nordenflycht (SVS) 2: 287 (c. 1750). Leopold 5: 155 (c. 1820; bildl.). (Fiskarens) sinnen (äro) oaflåtligen spända på hvarje ändring inom hans vida skådefält. Säve HafvSag. 22 (1880). särsk. (i skildring av fornromerska förh.) till 1 o, om observationsområde vid fågelskådning. LatSvOrdb. 867 (1945). —
-FÖREMÅL~102, äv. ~200. (skåde- 1913 osv. skådo- 1894) om föremål att se på l. beskåda (särsk. föremål utställt till allmänt beskådande); särsk. dels till 1 f, om (bl.) ss. sevärdhet l. prydnad o. d. använt nyttoföremål, dels till 1 i, om sevärdhet l. konstföremål o. d.; jfr -objekt, -sak, -stycke, -ting. Adler Meyer 423 (1894; om sköld). 3NF 15: 600 (1931; bl. a. om vaxbild av historisk person). —
(5) -GESÄLL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om gesäll som hade till uppgift att visa resande gesäll till mästare för efterhörande om arbete, omskådningsgesäll. Ambrosiani SvSkråämb. 12 (1920). —
(2 h slutet) -GILLE. (numera bl. kulturhist.) om fästmös formella besök (med tillhörande gästabud) i fästmans hem för att (ss. avslutning på äktenskapshandeln) bekanta sig närmare o. i samband därmed överlämna gåvor till sina blivande svärföräldrar. Sjöborg BlekH 139 (1792). —
(1, 2) -GLAS. (skåde- c. 1640—1906. skådo- 1640) [jfr t. schauglas]
1) om skiva av glas o. d. som man kan se (ngt) genom; numera bl. (tillf.) om på apparat anbringat synglas varigenom (viss del av) apparatens inre kan ses l. observeras. (Lat.) Dioptra .. (Sv.) Skådo glaas. Linc. Aa 4 a (1640). Apparaten (för åstadkommande av hög konstant temperatur för kemisk industri) förses .. med .. (bl. a.) säkerhetsventil, skådeglas, registrerande termometer. KemT 1906, s. 55.
(1 j) -GYCKLARE. (numera bl. i vitter stil, tillf.) om skådespelare. Strindberg Brev 6: 267 (1887). —
-HUS. (skåde- 1626—1928. skådo- 1611—1640) [jfr t. schauhaus] (i vitter stil, tillf.) till 1 i, om (visningshus vid) museum o. d.; förr äv. till 1 j: teater- (hus), amfiteater (äv. bildl.). Forsius Phys. 8 (1611; bildl.). Schroderus Liv. 919 (1626; om amfiteater). Skodohws ther man Comædier spelar. Linc. Hhhh 1 a (1640). Legio äro de stenmänniskor och träbeläten, som .. i museenras skådehus fått en klen ersättning för den ro, de i årtusenden njutit i egna boningar. Strömbom EgyptK 55 (1928). —
-HÖJD. (†) om högt berg (varifrån man kan se långt). Johansson HomIl. 8: 557 (1846). Därs. 16: 299 (1848). —
-KÄRL. (skåde- 1932. skådo- 1894) (numera bl. tillf.)
(1 j) -LAVE. (†) om (upphöjd) scen l. estrad o. d.; jfr lave 2 (slutet) samt -ställning, -torn 2. Lind 1: 1322 (1749). —
(1 j) -LEK. (numera bl. i vitter stil, tillf.) skådespel (se d. o. 1). Schroderus Os. 1: 102 (1635; om gladiatorspel o. d.). Dansen som skådelek kan .. förmedla känslans och fantasiens yttringar. Peterson-Berger Musik 167 (1919). —
-LUST. [jfr t. schaulust] (numera bl. i vitter stil)
1) om lust till l. begär l. iver efter att få se l. betrakta ngt; i sht till 1 i, j, i fråga om beskådande av sevärdheter l. konst- (verk) o. d. resp. skådespel l. tävlingar o. d. Atterbom Minn. 597 (1819). Man lemnar (domen i Köln) .. med nedslaget sinne, ehuru med omättad skådelust. Snellman Tyskl. 82 (1842). Vilken fröjd var det ej att .. känna de 105,000 (stadionbesökarnas) .. strålande skådelust och hjältedyrkan bölja emot sig. Tegnér Stadion 130 (1938).
2) (tillf.) om lust l. glädje som seendet l. betraktandet av ngt väcker; särsk. till 1 i. (Vetenskapsakademien) har (i sin egen byggnad) .. att .. till skådelust för den ädlare bildningens vänner, förete rika, förträffligen ordnade samlingar af naturens och menniskosnillets alster. Järta 2: 111 (1839). —
-LYSTEN. [jfr t. schaulustig] (i sht i vitter stil) som är lysten l. har (starkt) begär efter att se l. betrakta ngt (stundom närmande sig l. övergående i bet.: nyfiken); i sht till 1 i, j, i fråga om beskådande av sevärdheter l. konst(verk) o. d. resp. skådespel l. tävlingar o. d.; äv. substantiverat, om skådelysten person. ÖoL (1852). Chicagoutställningen i Konstföreningens lokal .. var .. formligen belägrad af skådelystna skaror. VL 1893, nr 18, s. 2. Alving Bellm. 372 (1907; substantiverat). Tävlingsorterna (för de olympiska vinterspelen äro beredda) .. att ta emot den stora invasionen av aktiva, ledare och skådelystna turister. DN(A) 1963, nr 349, s. 13. —
-LYSTNAD. (i sht i vitter stil) lystnad l. (starkt) begär efter att se l. betrakta ngt (stundom närmande sig l. övergående i bet.: nyfikenhet); i sht till 1 i, j, i fråga om beskådande av sevärdheter l. konst(verk) o. d. resp. skådespel l. tävlingar o. d. Björlin Elsa 76 (1879). Allmänhetens skådelystnad räckte till äfven på den tiden. Den 21 April 1813 öppnades .. Nya Komiska Teatern. Lundin o. Strindberg GSthm 115 (1880). Nyfikenhet och skådelystnad var ett av (huvudstadsbornas) .. utmärkande karaktärsdrag. Fogelqvist Minns 204 (1935). —
(1 j) -MARKNAD. (†) bildl., om den ss. ett (bedrägligt) skådespel uppfattade marknad (se d. o. 7) som livet l. världen utgör. Spegel GW 38 (1685). —
(1 f) -MAT. (skåde- 1749 osv. skådo- 1582) (numera bl. tillf.) jfr -rätt o. schau-essen. PErici Musæus 2: 194 a (1582). —
(1 i) -MUSEUM. (i fackspr.) om museum där (vissa delar av) samlingarna hållas tillgängliga för beskådande av allmänheten o. i anledning därav äro arrangerade på visst sätt. Romdahl Minns 3: 124 (1951; om Göteborgs naturhistoriska museum). —
(1 f) -MYNT. [jfr t. schaumünze] (numera bl. mera tillf.) skådepenning; äv. koll.; äv. mer l. mindre bildl. HC11H 5: 80 (1672; koll., om minnes- l. kastpenningar). Brobergen 207 (1705, 1708; i bild, om medaljörs döda hustru). KrigVAT 1852, s. 525 (om tapperhetsmedalj). Heckscher SvEkonH 1: VI (1935). —
(2 b) -MÄSTARE. [jfr mht. schoumeister (t. schaumeister)] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mästare (se d. o. 10) förordnad att utöva kontroll över tillkomsten av en gesälls mästerstycke o. bedöma detta (ibland äv. att biträda ålderman vid kontroll av andra mästares yrkesprodukter); förr äv. oeg. l. bildl. (särsk. liktydigt med: granskare); jfr -man. (Gesällen skall sitt mästerstycke) vthi en Mästares Wärkstadh och af ämbetet förordnade Skådemästares närwahru förfärdiga. Stiernman Com. 3: 742 (1669). Sedan .. (tävlingsskrifterna) hunnit besigtigas af våra Skådemästare, återsändes i dag hela foran. Valerius (1845) i 3SAH LVI. 3: 147. (Åldermannen) ägde ibland ensam, ibland jämte skådemästarne .. utöva kontroll över de andra mästarnas arbete. Ambrosiani SvSkråämb. 38 (1920). —
(1 f) -PENNING. (skåd- 1630—1688. skåde- 1664 osv. skådo- 1784) [jfr t. schaupfennig] minnespenning, medalj (se d. o. 2); särsk. (i fråga om ä. förh.): kastpenning; i sht förr äv. mer l. mindre bildl.; jfr -mynt o. schau-penning. Schück VittA 2: 278 (i handl. fr. 1630). Nordberg C12 1: 41 (1740; i pl., om kastpenningar). (Hennes smädelser) syntes .. vara utbrott af en andlig gallsjuka och en ärelystnad, som endast åsyftade att af andras pådiktade fel tillväxla sig en skådepenning med den egna förträfflighetens prägel. KyrkohÅ 1901, s. 165. Trehundraårsminnet av .. (Axel Oxenstiernas) födelse gav Akademien 1883 anledning att till högtidsdagen prägla sin hitintills största skådepenning som en hyllningsgärd åt ”odödliga förtjänster om fäderneslandet.” Ahnlund i 3SAH LXIV. 1: 100 (1954). jfr belönings-skådepenning. särsk. (†) i det bildl. uttr. frånsidan av skådepenningen, medaljens baksida (se medalj 2 c). Samtiden 1874, s. 787. —
-PLAN. (skåde- 1743. skådo- 1750) (†) område som beskådas l. överblickas, synfält, blickfält; äv. till 1 j, i oeg. l. bildl. anv., i uttr. världens stora skådeplan, om världen (tänkt ss. en teaterscen); jfr -fält. Du aldra skönsta skåde-plan, / Du widd, den ingen gräntza innesluter, / Dit ögat sina strålar skjuter; / Men aldrig fyllnad finna kan, / Omätligheten dig (dvs. stjärnhimlen) omgifwer. Nordenflycht (SVS) 1: 194 (1743). Werldenes stora skådoplan. Därs. 2: 281 (1750; rubrik till dikt beskrivande världen). —
-PLATS. (skåd- 1687—1760. skåda- 1526. skåde- 1538 osv. skådes- 1675. skådo- 1550—1788) [jfr t. schauplatz]
1) till 1 j, om plats l. lokal(itet) där ngn uppträder l. ngt förevisas inför publik; särsk. liktydigt med dels: scen l. arena l. estrad l. tribun, dels: teater l. cirkus o. d.; äv. i utvidgad anv., om teater ss. institution för utövande av scenisk verksamhet; numera nästan bl. i a, d; jfr -bana 1. J heela stadhen wort itt vplop, och the fullo hastelighan till alle medh itt moodh in på schodha platzen. Apg. 19: 29 (NT 1526; Bib. 1917: skådebanan). (På Norrmalm) war bygd en skådeplats, hvarifrån Konungen lät Biskop Bellenacke hålla et tal. Dalin Hist. 2: 908 (1750). En Swensk Skåde-plats inrättande bidrager til Språkets upkomst, och har giordt större framsteg, än man af en så ny inrättning kunde wänta. PH 11: 541 (1778). (Sv.) Skådeplats .. (fr.) Cirque. Arène. Nordforss (1805). (Den svenska operan) har haft att disponera öfver en skådeplats, som i akustiskt hänseende är erkänd för att vara en af de förnämsta i Europa. Hedberg SvOperasång. 2 (1885). särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i namn o. benämningar på teatrar (särsk. dels i uttr. Kungl. skådeplatsen resp. Kungl. svenska skådeplatsen, ss. namn på den år 1667 resp. år 1737 i Sthm invigda kungliga teatern, dels i uttr. Sveriges lyriska skådeplats, ss. benämning på kungliga operan i Sthm); jfr -bana 1 b. Le Tartuffe .. På den Fransöska Skådeplatzen aldraförst förestäld, Och nu Af Fransöskan förswenskad Åhr 1730. Lagerström Molière Tart. 1 (1730). Benzelstierna Cens. 164 (1741: Kl. swenska Skåde-platsen). Stenhammar 287 (1798: Sveriges lyriska skådeplats). 2NF 27: 70 (1917: Kongl. skådeplatsen). 2SvUppslB 17: 144 (1950: den Kungl. Svenska skådeplatsen).
b) (numera föga br.) i utvidgad anv. (i sg. best.), dels om scenen l. teatern som konstnärligt medium, dels om teatervärlden l. skådespelarkonsten l. -yrket; jfr -bana 1 a. (Kejsar) Justinianus hade från skådeplatsen tagit sig en hustru, som der länge wisat sin fräckhet. Dalin Montesquieu 178 (1755). Jag älskar skådeplatsen och talangen fullt ut så mycket som jag älskar mitt eget lif. OUTorsslow (1837) i 3SAH LV. 1: 66. Nordensvan Ramplj. 146 (1900).
c) (†) i utvidgad anv.: scen (se d. o. 1 h), scenbild (se d. o. 1); jfr -rum 3. LejonkDr. 242 (1687). Skådeplatzen föreställer et Wärdzhuus. Lagerström PolKannstöp. 3 (1729).
d) (numera bl. i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. (jfr 4, 5), om ngt som liknar l. kan liknas vid en teater(scen); särsk. om (område av) världen l. livet l. verkligheten l. tillvaron tänkt ss. en teater(scen) där människorna spela sina roller, scen (se d. o. 1 b, k); numera företrädesvis i sådana uttr. som uppträda på skådeplatsen, uppträda på scenen l. i händelsernas centrum l. ingripa i händelseutvecklingen, försvinna l. avträda från l. lämna skådeplatsen, försvinna l. dra sig tillbaka från l. lämna scenen l. dra sig ur spelet, stundom äv. dels: lämna livet, dö, dels (i fråga om ngt sakligt): försvinna, upphöra; jfr -bana 1 c. Columbus BiblW Q 4 a (1670: dhenna jordiska Skodeplatz). På den politiska skådeplatsen ådrager .. (Axel Oxenstierna) sig hela Europas uppmärksamhet och beundran. CPHagberg i 2SAH 5: 97 (1808). Anhöriga och vänner (ha) lemnat lifvets skådeplats. BL 1: 1 (1835). ”Argus”, tidningen, var den tredje, som inför Aftonbladets ständigt växande lycka tvangs att lemna skådeplatsen. Sturzen-Becker 1: 170 (1861). (Matgåvorna till de fattiga gjorde, att) vår julgris utmärkte sig för ett mycket hastigt försvinnande från skådeplatsen. MinnGPrästh. 1: 63 (1924). (Så kommer det att) förbliva, länge efter det denna generation avträtt från skådeplatsen. Segerstedt Spalt. 14 (1927, 1933). (Den parapsykologiska) förmågan fanns redan då han (dvs. en biktfader) uppträdde på skådeplatsen, ehuru den under hans närvaro och ledning vidare utformades. KyrkohÅ 1934, s. 57. särsk.
β) (†) i uttr. stiga ned av ärans skådeplats, om konung: avstå från l. förlora tronen. Mörk Ad. 1: 287 (1743).
γ) i uttr. den stora skådeplatsen, om världen (tänkt ss. en scen l. teater) l. område därav där världens store agera o. världshändelserna utspela sig (ss. på en scen l. teater). (Karl XII) föll. Täcket fäldes neder för den stora Skådeplatsen. Schönberg Bref 3: 354 (1778). Slägten efter slägten hafva trädt in på den stora skådeplatsen och åter försvunnit. Rundgren Minn. 2: 83 (1865, 1883).
2) (†) till (1,) 2, om plats på jorden, varifrån augur gjorde iakttagelser; jfr -rum 1. Cavallin 2: 1033 (1873).
4) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 d, 5), om plats där ett verkligt l. diktat skeende (i sht dramatisk händelse) äger l. ägt rum; i sht i förb. med prep.-attribut inlett med för (i sht förr äv. genitivattribut) angivande skeende; jfr -bana 2. Kolmodin QvSp. 2: 372 (1750). Nederländerna hade i fyrtio år varit en skådeplatts för de alldra märkvärdigaste krigshändelser på den tiden. Hallenberg Hist. 1: 42 (1790). (Armfelt) erfor med glädje, att Göteborg blifvit räddadt genom vapenhvilan, och skyndade .. till Vermland, för att vara närmare händelsernas skådeplats. Tegnér Armfelt 1: 270 (1883). Ruin SjunknH 190 (1956; om plats för diktat skeende i teaterpjäs). jfr krigs-skådeplats.
5) (†) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 d, 4), om den (syn)bild som ngns l. ngts situation vid ett visst tillfälle erbjuder; äv. närmande sig l. övergående i bet.: situation (se d. o. 2), belägenhet; jfr -bana 3. Skådoplatsen af hela Kriget (skulle) förändras. De slagna skulle segra och de segrande fly. Mörk Ad. 1: 203 (1743). I detta ögnableck (dvs. när frestaren lämnat honom) ombyttes Frälsarens skådoplats. Han hade härtils intet annat omgänge haft, än den wederstyggeliga helfwetes andan; men nu blev Han omgifwen med et antal af himmelens saliga innewånare. Bælter JesuH 2: 41 (1756). —
(1 f) -PROCESS. (i sht i vissa kretsar) offentlig process (se process, sbst.1 4) vars huvudsyfte är att påverka opinion l. statuera exempel o. d.; äv. övergående i bet.: skenrättegång. SvD(A) 1959, nr 100, s. 8. På plakaten hävdar (det nynazistiska) partiet att Eichmann är oskyldig och att rättegången i Israel är en ”skådeprocess”. Därs. 1961, nr 98, s. 17. —
-PUNKT. (†) utsiktspunkt; anträffat bl. mer l. mindre bildl. (särsk. övergående i bet.: synpunkt); jfr skådnings-punkt. Blix SvFinance 11 (1797). KrigVAT 1843, s. 307 (i bild). —
-RUM. (†)
1) till 1: rymd l. område o. d. som beskådas l. överblickas; äv. (i denna anv. företrädesvis till 2) om utrymme l. plats o. d. på jorden, varifrån augur gjorde iakttagelser; jfr -plats 2, -rymd. (Lat.) Templum .. (Sv.) Högt skåderum. Ekblad 394 (1764). Cavallin 2: 1033 (1873; om augurs observationsplats).
2) till 1 j: åskådarplats l. -utrymme; äv. abstraktare, om det utrymme som en åskådare behöver för att (tydligt) kunna se vad som försiggår på scen l. arena o. d.; jfr -plats 3. Hwalström SpecPaid. 285 (1773). TIdr. 1895, s. 377 (abstraktare).
3) till 1 j, om scenrum med arrangemang för framförande av (viss avdelning av) ett scenverk, scen (se d. o. 1 h), scenbild (se d. o. 1); jfr -plats 1 c. LejonkDr. 229 (1687). Börk Darius 56 (i handl. fr. c. 1750). jfr pelarverks-skåderum. —
-RYMD. (†) till 1: rymd l. vidd l. område o. d. som beskådas l. överblickas; äv. inskränktare (i denna anv. företrädesvis till 2), om område på himlen för augurs observation; jfr -rum 1. Lagerbjelke i 2SAH 14: 153 (1830; bildl.). Cavallin 2: 1033 (1873; om augurs observationsområde på himlen). —
(1 f) -RÄTT. (skåde- 1620 osv. skådo- 1813—1953) [jfr t. schaugericht] om maträtt som icke kan l. får l. (i första hand) är avsedd att ätas; särsk. om (speciellt under renässans- o. barocktid nyttjad) sådan maträtt tjänande ss. bordsdekoration l. aptitretande ögonfägnad; jfr -bröd 2, -frukt, -mat, -spis o. schau-rätt. Leuchowius Zader 448 (1620). Den helstekta grisen stod .. som skåderätt på julbordet i flera dagar. Celander NordJul 1: 19 (1928). särsk.
b) (i vitter stil) oeg. l. bildl.; särsk. = -bröd 2 slutet. Hwartil äro almänna Bibliotheqver inrättade? Skola de endast wara skåderätter? VDAkt. 1781, nr 588. Allmogen fick vara med om partipolitikens fagert utstyrda skåderätter och ”inbillades” att den var delaktig i friheten. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 220 (1955). —
(1, 2) -RÖR.
1) (numera bl. tillf.) om rör varigm behållares inre (kan) iakttas l. observeras. Törner GlasMåln. 13 (1895; till muffelugn).
2) (numera bl. tillf., arkaiserande l. skämtsamt) om kikare; jfr rör, sbst.3 3 g. Högberg Jim 217 (1909). —
(1 i) -SAMLING. (i fackspr.) om samling (vid museum o. d.) som hålles tillgänglig för beskådande av allmänheten o. i anledning därav är arrangerad på visst sätt. VetAÅb. 1903, s. 40 (vid Riksmuseet). —
-SCEN. (i vitter stil, tillf.)
1) till 1 f, om scen (se d. o. 1 h) som bl. tjänar till att beskådas med avs. på arrangemang, dekorationer o. rekvisita (o. icke utnyttjas för teaterföreställning o. d.); anträffat bl. bildl., om praktvåning i Sthms slott. SthmSlH 2: 93 (1940).
2) till (1,) 2, om scen (se d. o. 3) vid vilken beskådande l. skärskådande av ngn l. ngra förekommer. Hellström Kusk. 114 (1910). —
(1 f) -SIDA. [jfr t. schauseite] (i fackspr.) på byggnad o. d., om sida (vanl. fram- l. huvudsida) som utformas l. utformats med särskild tanke på att ses o. beskådas; jfr -fasad. Cornell Gotik. 16 (1935; på katedral). Kulturen 1939, s. 143 (på post i förstukvist). —
-SKÅP. (numera knappast br.) visnings- l. utställningsskåp l. -monter. SöndN 1863, nr 14, s. 2. Collinder SvOrdhjälp 164 (1968). —
(1 m) -SPEGEL. (skåda- 1628. skåde- 1599—1647) [jfr t. schauspiegel] (†) bildl., om ngn l. ngt vari ngn har att se sig själv o. sin egen belägenhet o. ta lärdom l. varning (särsk. om skrift tjänande ss. rättesnöre l. vägledning); äv. liktydigt med: rättesnöre, vägledning, lärorikt l. varnande exempel, varning. De Danske fångne skepp samt med den Danske Amiralen, och de andre Danske Capitenerne, som fångne voro, .. (utgjorde) en skådespegel åt de främmande, som i Rostoch voro på årsmarknaden. HSH 12: 137 (1599). (Det) är tilbörlighit at .. wij .. (de dödas) Christelighe wandring och wärck .. bådhe osz sielffwom til sinnes förom, så och androm til efftertenckelighe exempel och skodhaspeghel, för öghonen anstella latom. L. Paulinus Gothus Stiernsköld A 4 a (1628). Allom ährebornom, högfärdigom, ståltom och Bedelgrannom Jungfrum och Pijgom, som gifwa Korgen åth ährlige och redelige Män, Är thenne Bedlegrannes Skode-Spegel aff them öfwerbemälte ährlige Män som Korgen anammat hafwa, dedicerat och offererat. Bedlegr. 2 (1647). —
-SPEL, -SPELARE, se d. o. —
-STYCKE. [jfr t. schaustück] om ngn l. ngt som erbjuder sin anblick l. beskådas (särsk. med genitivattribut, i uttr. ngts skådestycke, bild av l. vittnesbörd om ngt); särsk. dels (o. numera bl., i vitter stil, tillf.) till 1 f: skådeföremål, dels till 1 j: skådespel; äv. oeg. l. bildl.; jfr -ämne, skådo-verk. Hwij är iag blifwen doch et Jämmers Skådestycke! Dahlstierna (SVS) 311 (c. 1696). (Det finns) sådane, som medan de ännu lefwande äro (sörja för en ståtlig begravning o. förordna) .. hwilken prest jemwäl deras oförtiente beröm .. må utmåla .. ej annorledes än skie skulle, det någon kiänsla af ett i så måtto anstält präktigt skådestycke, worde hos de döda återkommandes. Lundberg Paulson Erasmus 108 (1728). Henriksson Tyskl. 88 (1901; bildl., om Tysklands kolonier). I och för sig voro .. (gipsmodellerna av gruvorna) av ringa nytta; de tjänade mest till skådestycken. Lindroth Gruvbrytn. 1: 683 (1955). —
(1 j) -STÄLLE. (†)
-TING. (numera föga br.) skådeföremål; äv. oeg. l. bildl., om person. Ekblad 114 (1764). CFDahlgren 5: 124 (1833; om siamesiska tvillingar). Collinder SvOrdhjälp 80 (1968; om museiföremål). —
(1 f) -TJÄNST. (i vitter stil, tillf.) om syssla utförd bl. för syns skull. Lo-Johansson Förf. 62 (1957). —
-TORN. (skåda- 1626. skåde- 1612 osv. skådo- 1615—1626) [jfr t. schauturm]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1, 2: utsikts- l. utkiks- l. vakttorn; äv. om torn för astronomisk observation (i denna anv. äv. metonymiskt, om astronoms sysselsättning l. yrke); äv. oeg. l. bildl. (särsk. i uttr. angivande att ngn utövar kringsyn l. är förutseende l. från sin upphöjda tjänsteställning ger akt på l. vakar över ngt). Swea Landz Skådetorn iagh är, / Med rätta iagh thet Nampnet bär / Ty såsom aff Skådetorns högd, / Städers wilkor skådas medh frögd: / Altså aff thenna lille Book / Kan man skådha och bliffua klook. Tempeus Messenius A 1 b (1612). Schroderus Liv. 405 (1626; om militärt vakttorn). Ifrån sitt skåde-torn en svärm af astronomer / .. mätte stjernors gång. LBÄ 25—26: 5 (1799). Stjernorna på himmelen hade tidigt dragit den unga Tychos (dvs. Tycho Brahes) hug till sig, och han walde skådetornet. Afzelius Sag. 7: 130 (1853). Fatab. 1957, s. 63 (i skildring av ä. förh.).
(1 i) -VANDRING. (numera bl. tillf.) om (rund)vandring (i stad o. d.) för beseende av sevärdheter l. konstverk o. d. Ödman Hemma 100 (1896; i Amsterdam). —
-VÄRD, se A. —
-VÄRDIG. [jfr t. schauwürdig] (†) sevärd; särsk. till 1 j; jfr skåd-värd. Lundin o. Strindberg GSthm 15 (i handl. fr. c. 1735; om komedi). Rüdling Suppl. Föret. 2 (1740; om saker). —
(1 n) -VÄXLING. (†) om växling av synupplevelser av den himmelska sällheten. Lantingshausen Young 1: 17 (1787). —
-ÄMNE. (†) om ngt som erbjuder sin anblick l. beskådas; äv. oeg. l. bildl.; jfr -stycke, skådo-verk. Lantingshausen Young 2: 156 (1790; om natthimlen). Adlerbeth Buc. 108 (1807; äv. oeg. l. bildl.).
D (†): SKÅDES-PLATS, se C.
E (†): SKÅDO-BANA, -BORD, -BRÖD, -FÖREMÅL, -GLAS, -HUS, -KÄRL, -MAT, -PENNING, -PLAN, -PLATS, -RÄTT, -TORN, se C. —
-VERK. [jfr t. schauwerk] (†) = skåde-ämne. Fabricius Amar. 45 (c. 1740; om natursceneri). Naturens Skådowärk. Palmquist Pluche (1765; boktitel).
Ssg: skådans-värd. (†) sevärd, skådvärd; anträffat bl. substantiverat. Bergstedt Vikr. 65 (1846). Andersson Verldsoms. 2: 44 (1854). —
SKÅDARE, m.||ig. [fsv. skodhare; jfr t. schauer]
1) till 1, om person som (be)skådar (stundom äv. med inbegrepp av tankfullt l. kontemplativt (be)skådande); särsk. dels till 1 g, i, om person som (beundrande) beskådar kvinna(s behag) resp. sevärdhet(er) o. d., dels till 1 j, om åskådare vid teaterföreställning l. tävling o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; utom ss. senare led i ssgr numera företrädesvis i den under slutet nämnda anv. Then som bygger widh almanna wägen han får monga skodare. LPetri KO Föret. 3 (1571). Många skådare thet wärck (dvs. skulpturen S:t Göran o. draken) har. JMessenius (1629) i HB 1: 119. I skådare, Qwinna, och man, / sijst iagh (dvs. en skådespelare) edher nu talar an. Dens. Christm. 259 (c. 1630). Seglarn som, från sjön, sig inåt hamnen drar, / .. Behagar än vår syn, och håller skådarn qvar. Leopold 2: 162 (1794, 1815). (Kvinnan bör) ej lägga alla sina behag i dagen, utan lemna något åt skådarens inbillning att bestämma. Polyfem II. 33: 3 (1810). Rydberg Sing. 191 (1894; bildl., om måne). Werin Ekelund 1: 86 (1960). jfr brud-, navel-skådare. särsk. dels till 1 n, om person som skådar ngt gudomligt l. andligt, dels till 1 o, om person som (visionärt) ser in i framtiden l. klärvoajant uppfattar fördolda ting; särsk. liktydigt med: profet l. siare (i denna anv. äv. i pleonastisk förb. med siare); utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil. (De) säya til Siyarenar, I skolen intet see, och til skodharenar, I skolen intet skodha oss then retta läron, Men prediker oss liuffligha. Jes. 30: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: profeterna). Dagar, väntade och flydda, / Skådarn såg i samma stund. PoetK 1816, Suppl. 1: 161. En patriarkfigur med ett förträffligt helskägg, något af en siare och skådare. LundagKron. 1: 300 (1918). Han är både den skicklige fabulatorn och den egensinnige skådaren av världens andliga sida. ÅbKristHum. 1964, s. 261. jfr ande-, fjärr-, fågel-, kristall-, offer-, sann-skådare.
2) till 2, om person med uppgift att skärskåda l. granska l. inspektera ngn l. ngt; särsk. o. numera bl. (i skildring av ä. förh.) till 2 b, om granskare av hantverksprodukt l. mästerstycke. Konungen bestelte skodhare j all land j sitt Rike, at the skulle låta komma til hopa alla degheligha vnga jungfrur, in til then stadhen Susan j frwhuset. Est. 2: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: vissa män). Det minsta fel beifres (vid mästerprovet), af de tilförordnade Ämbetsmästare och skådare. Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 9 (1753). jfr sko-skådare. —
SKÅDBAR, adj. [jfr t. schaubar] (numera bl. i fackspr. l. vitter stil) till 1: möjlig att (be)skåda l. (be)se, sebar, synbar, synlig. JGOxenstierna 5: 5 (c. 1817; om ängels beklädnad). särsk. (numera bl. i skildring av ä. filosofisk uppfattning) till 1 n: till sitt sanna varande l. sin idé åskådbar l. åskådlig; anträffat bl. i ssgn skådbar-göra.
Ssg: skådbar-göra. (numera bl. i skildring av ä. filosofisk uppfattning) till skådbar slutet: göra (ngt) skådbart; anträffat bl. i abs. anv. Atterbom PhilH 105 (1835; om fantasi). —
SKÅDELSE, r. l. f. (-else 1560—1931. -ilse 1536) [fsv. skodhilse] till 1: skådande, beskådande, åsyn, anblick (särsk. till 1 n, i fråga om skådande osv. av en gudom (i sht Gud) l. ngt gudomligt); äv. o. numera bl. (föga br.) i utvidgad anv., om persons utseende l. gestalt l. skickelse. Tå .. (avgudadyrkarna) vmgingo med .. (Guds) creatur och begrundade them, wordo the begrepne aff theres skodilse, epter creaturen the man seer äre så degelighen. SalWijsh. 13: 7 (öv. 1536; Apokr. 1921: vid deras anblick). Alle .. tychte them at the aldrigh bleffwe fulsyynte eller mättade aff Hans Konglige gode skodelse och vmgänge. Svart Ähr. 67 (1560). (Att) See Herrans Ansichte, Skåda Gudh i sin egen warelse, såsom han är: .. Thenne skådelsen wederfares ingom i thenne Werlden. JPGothus MStiernfelt B 1 b (1644). (Sv.) Skådelse .. (lat.) Contemplatio. Schultze Ordb. 4209 (c. 1755). (Vi) hade vår stora glädje av att samvara med skådespelaren Oscar Bæckström, vilkens historier och goda skådelse och åthävor voro laddade med äkta komik. Laurin Minn. 2: 409 (1930). särsk. (†) dels i sg. best. i pregnant anv., om tillvaron hos Gud, dels i uttr. skådelsens rike, om Guds himmel. Gudh .. hafwer .. genom .. dödhen .. hädhan kallat (henne) .. vthu troonnes och hopsens rijke, in j thet fulkomliga wäsendet och skådelsen öfwersatt. Phrygius MRosengren A 5 a (1608). Dens. HimLif. 29 (1615: skådhelsens Rijke). —
SKÅDERI104, n. till 1, om (enskilt tillfälle av) skådande l. beskådande; äv. närmande sig l. övergående i bet.: iakttagelse (i konkretare bet.); företrädesvis (till 1 n, o) ss. senare led i ssgr. Östergren (1940). (Brusewitz) kan .. berätta om sina (natur-)observationer så att man lockas till egna skåderier. DN(A) 1966, nr 79, s. 4. jfr ande-, fjärr-skåderi. —
SKÅDERSKA, f. [fsv. skodhirska; delvis till skådare] till 1, om kvinna som (be)skådar (särsk. till 1 n, o, i sht om andeskåderska l. sierska); äv. till 2, om kvinna som noggrant beser l. skärskådar; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil. (Lat.) Speculatrix .. (sv.) Spejerska, skoderska, wackterska. Linc. Aaaa 6 b (1640). Vid åsynen av denna flicka skall .. den lilla skåderskan .. ha försatts i en hänryckning som liknar den som brukar framställas på religiösa tavlor. Werfel SångBernad. 103 (1942). jfr ande-, fjärr-skåderska. särsk. till 2 h, om kvinna med uppgift att för mans räkning se o. skärskåda tilltänkt brud; anträffat bl. (i vitter stil, i skildring av utländska förh.) i ssgn brud-skåderska. (Hindbeck VindVänd. 13 (1935; om förh. i Turkiet)). —
SKÅDLIG, adj. [jfr t. schaulich] till 1: möjlig att (be)skåda, sebar, synbar, synlig; äv. oeg. l. bildl. (särsk. liktydigt med: påtaglig l. uppenbar l. tydlig); särsk. till 1 n, i sht i fråga om inre åskådning; numera nästan bl. i fackspr. l. vitter stil, tillf. LykkoPris E 3 b (1689; bildl., om kungligt namns höghet). Krönt af sin luftiga gloriekrans, strålbrytning mot dimmor, / Famnade han (dvs. braminen) den skönaste nejd, knappt skådlig för glansen. Valerius 1: 33 (1831). (Raden av tomter) får man en skådlig föreställning om .. genom (ett par målningar). SträngnHist. 220 (1959). särsk.
b) (numera bl. i skildring av ä. filosofisk uppfattning) omedelbart l. intuitivt åskådbar l. åskådlig. Atterbom PhilH 15 (1835).
Spalt S 5638 band 27, 1974