Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISITTNING bi3~sit2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BISITTA. Lex. Linc. (1640). Schultze Ordb. 4127 (c. 1755).
1) till BISITTA 1; numera bl. ngn gg om den fordom brukliga bröllopsceremonien ”sängledning”; jfr BISÄTTNING 1. Denna underliga, urgamla ceremoni, der brudparet i en rikt prydd stor säng, antingen i liggande ställning (deraf ordet biläger) eller sittande på sängkanten (deraf bisittning och blsättning) mottog bröllopsgästernas lyckönskningar. E. Jacobsson i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1894, s. 78.
2) (†) till BISITTA 2. Lagha tingh höllss .. i befalninghzmahns och Nempdens Nähruaru sampt Laghläsarens bisitningh. Ångerm. dombref 1629, fol. 1. — konkretare. Bisittning eller bisittjare-sysla. Lind (1749; under beysitz).

 

Spalt B 2754 band 4, 1911

Webbansvarig