Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRILJANT briljaŋ4t, äfv. -an4t, r. (m. Sahlstedt, WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
ädelsten (i sht diamant) slipad med fasetter på såväl öfver- som undersidan på sådant sätt att stenen har form af två aftrubbade pyramider med grundytorna ställda mot hvarandra. Riddare af nordstjärneorden med briljanter. Wallerius Min. 113 (1747). (Han hade) blifvit af .. Kejsarinnan begåfvad med Hennes Portrait med Brillanter infattat. PT 1758, nr 64, s. 1. Man skiljer efter olika slipningssätt mellan briljanter, rosenstenar och tafelstenar. UB 3: 266 (1873). — jfr FALU-, HALF-, STÅL-BRILJANT.
-FIGUR. (†) briljantform. Brillanterade heta .. Bergcrystaller, när de äro slipade i Brillantfigur. Rinman 1: 307 (1788). —
-GLAS. rutformigt slipadt kristallglas för dekorativa ändamål (till ljuskronor o. d.). Ekbohrn (1904). —
-NÅL. —
-RING. (briljante- G. J. Ehrensvärd. briljants- SP 1780, s. 382, DA 1824, nr 232, s. 3) med briljant(er) besatt (finger)ring. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 244 (1779). —
-SLIPARE. —
-SLIPNING.
1) slipning af briljanter.
2) för briljanter utmärkande slipning(sform). Man gör .. (falubriljanter) på ett sådant sätt, att glasrör sammansmältas i ena ändan, hvarefter den dervid bildade solida ändan slipas med brillantslipning. Berzelius Kemi 3: 444 (1818). —
-SMYCKE. —
-SOLITÄR. ensam infattad (större) briljant. —
-ÖRHÄNGE~020. (briljants- Eurén, DA 1825, nr 155, s. 2) jfr -ARMBAND. Eurén Kotzebue Orth. 3: 144 (1794).
B (†): BRILJANTE-RING, se A.
C (†): BRILJANTS-KRÅSNÅL, -RING, -ÖRHÄNGE, se A.
Spalt B 4214 band 5, 1922