| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLYTTA flyt3a2, v.1 -ade (GR 17: 179 (1545: flyttet, sup., sannol. utvecklat ur -at), BtFinlH 3: 302 (1554: flyttiade, ipf.) osv.), l., numera bl. bygdemålsfärgat i vissa trakter, pr. ind. sg. -er (GR 2: 113 (1525: flytther), HB 3: 5 (Lag 1734), Adlerbeth HorSat. 170 (1814: Flyttes, pass.)), imper. flytt (Hortulanus Reknek. C 6 b (1638), Rålamb 1: 4 (1690), Landsm. XI. 2: 33 (1896; anfört fr. Värml.)), ipf. flytte (GR 19: 123 (1548: flötte), VRP 1611, s. 247, Lundell (1893; anfört ss. talspr.)), sup. flytt (BtFinlH 2: 174 (1564), Adlerbeth HorSat. 51 (1814: hitflytt)), p. pf. flytt (GR 5: 149 (1528: hijdt flẏte, pl.), Därs. 17: 430 (1545: flytte, pl.), Adlerbeth HorSat. 128 (1814)). Anm. Enl. Moberg Gr. 238 (1815) böjes verbet efter första konjugationen, men har i pr. o. ipf. äv. formerna flytter resp. flytte. ((†) ipf. flott(h)e BtFinlH 2: 111 (1552), VDAkt. 1678, nr 319. sup. flott LPetri Skylsk. E 4 b (1572). p. pf. flott Phrygius MRosengren A 7 b (1608: flotte, pl.). — ipf. flutte Bolinus Dagb. 29 (1667), VDAkt. 1695, s. 941 (: förflutte). p. pf. flutt GR 24: 496 (1553)).
vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, i ssgrna HIT-, ÖVER-FLYTTELSE); -ING (se under avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se under avledn.); jfr FLYTT (se under avledn.), FLYTTE (se under avledn.).
jfr FÖRFLYTTA.
I. tr.
1) († utom i c) forsla, transportera, fortskaffa; bortföra. Skep .., met huilka hela socknen kan flytia wedh och träwircke inlendis eller och wttlendis. HFinlH 2: 260 (1547). (Kanoners) .. medh konst flyttande öfver elfver och moratz och upföre berg. GR 26: 747 (1556). Ångan spännes för lasset som en dragare och flyttar ofantliga tyngder öfver haf och land. Tegnér 4: 26 (c. 1830). — särsk.
b) i förb. flytta och fordra. (Det faller sig svårt för detta rike, att) E. K. M. (dvs. Sigismund) här emellan (dvs. mellan Sverge o. Polen) offte flyttia och fordra. Chesnecopherus Skäl Hhh 3 a (i handl. fr. 1599).
c) (ännu ngn gg i bygdemålsfärgat spr.) med avs. på trävaror: flotta; jfr FLYTTE (se avledn.). GR 20: 92 (1549). VetAH 1751, s. 18.
2) föra (ngn l. ngt) från den plats på vilken han (det) befinner sig till annan plats, ändra l. ombyta plats för (ngn l. ngt); äv.: rubba. Flytta träd, buskar, omplantera träd osv. Flytta en byggnad, ofta: nedriva en byggnad o. återuppföra den på en annan plats. Förbannat ware then som flytter sins nästas rååmerke. 5Mos. 27: 17 (Bib. 1541). Wijnträd wäxer fort när thet flyttes. Linc. Iiii 3 b (1640). (Den) som för ålder och swagheet förmår icke sielf flötia then ena footen fram för then andra. VDAkt. 1666, nr 115. Tonen .. flyttes (i ”heroiska” verser stundom) till föregående enstafveliga ord. Hof Skrifs. 136 (1753). Klockorna hängde då (dvs. vid branden i Uppsala domkyrka år 1702) ännu icke i norra tornet, dit de först flyttades efter kyrkans reparering. CRNyblom i Schück o. Lundahl Lb. 1: 109 (1901). — särsk.
a) (i sht vard.) med objektet ersatt med prep. på (förr äv. med) o. ett sbst. betecknande föremålet för flyttandet, för att angiva en ringa förändring av föremålets läge (jfr II 2). Flyttie medh messeboken ifrån thett ene hörnet intill thett andre på altaret. RA 3: 88 (1593). (Han) flyttade på sin krycka, som stod mellan hans båda ben. Heidenstam End. 12 (1889).
b) med avs. på bohag: föra till en annan bostad. Dn. Paulus begynte flöttia sitt bohagh tijt. PBrommius (1668) i FinKyrkohSP 5: 206. (Jag) flytte .. mine saaker if(rå)n Kaihmala till Eskåla i Måuhijerfwi. KKD 7: 214 (1697).
c) med avs. på bostad l. vistelseort l. läge o. d.: ombyta (bostad l. vistelseort o. d.), ändra (läge). — särsk.
β) (numera mindre br.) i uttr. flytta bo, stundom flytta sitt bo, ombyta bostad. (Hon) skal .. flyttie sith bo in vdj tiengssta by. GR 4: 191 (1527). Se för övr. BO, sbst.1 2 d. jfr BO-FLYTTA.
δ) (†) med avs. på läge: ändra. (Jökelisen) reser och flytter sit ställe, men så långsamt, at på 2 à 3 år icke stort lider. Björnståhl Resa 2: 59 (1773). Dynerna flytta .. esomoftast läge. Bladh (o. Hornstedt) 14 (1799).
d) med avs. på pjäs i schackspel l. bricka i damspel o. d.; ofta abs. Ågren Gell. 156 (1757). (Rousseau) tänker länge mellan hvart flyttande (av schackpjäser), men flyttar sedan med hastighet, som utmärker hans caracter. Björnståhl Resa 1: 101 (1770). Wilson Spelb. 159 (1888).
e) (i sydligaste Sv.) med avs. på tjudrat kreatur: draga upp tjuderpålen, föra (djuret) till annat ställe av betesvallen o. slå ned pålen där. Larsson Hemmab. 26 (1916).
f) med avs. på stad, läger, residens, inrättning o. d. l. arbetsplats, värksamhet o. d.: förlägga till annan ort, förflytta. Dher motte tenckies till, ath Staden (dvs. Nya Lödöse) motte fliitt bliffua vpå någen annen stedt. GR 12: 221 (1539). Flötia biscops sätit i frå gambla Vpsala til .. nyia Vpsala. OPetri Kr. 81 (c. 1540). Riksdagen skall flyttas (från Stockholm). 2RARP 5: 58 (1727). Han flytte .. sit läger öfver Elfven in til Skepplanda Kyrka. Celsius G1 2: 66 (1753). Kriget flyttades efter hand nästan till alla Rikets Provincer. Schröderheim Robertson 1: 133 (c. 1794). Franzén Tal 439 (1831, 1835). Flytta en affär. Auerbach (1908).
g) i överförd anv., med avs. på person: överföra (ngn) i annan miljö l. i annan klass o. d. än den (han) förut befunnit sig i osv.; förflytta. KKD 6: 53 (1708). (De romerska censorerna) kunde .. flytta en Borgare uti et annat rote-lag. Dalin Montesquieu 68 (1755). Den enskilde industriidkare, som ej ställer sig föreskrifterna till efterrättelse, utsätter sig derigenom .. för .. straffet att flyttas till högre risk-klass. Forssell Stud. 2: 80 (1884, 1888; i fråga om olycksfallsförsäkring). Brottet flyttade mig utom, på andra sidan om lif, samhälle och medmänniskor. Strindberg HögreR 215 (1899). — särsk.
α) överföra (en lärjunge) till annan (vanl. högre) klass l. (i sht förr) till annan plats i hans klass; i sht i pass. Flyttas till tredje klassen, till (förr äv. på) gymnasiet. A. blev icke flyttad, kom icke upp i närmast högre klass i skolan. Ingen må flyttias uhr Trivial Scholan .. med mindre han är worden noga examinerad. Skolordn. 1693, s. A 3 a. Til Disciplarnes upväckelse, tillåtes hvarje Præceptor uti sin Class, at flytta de flitigare öfver de försumeligare. Wallquist EcclSaml. 4: 474 (1724). De Geer Minn. 1: 21 (1892).
β) (mindre br.) transportera (ämbets- l. tjänsteman o. d.) till annan plats l. annan tjänst(göring) l. annan ort. Eneman Resa 1: 54 (1711). Utan föregången laga ransakning .. (må ingen ämbetsman) emot sin wilja flyttias. Försäkr. 22/3 1720, s. B 3 a. Han flyttades till ett annat regemente. Hahnsson (1888).
h) i fråga om tid: förlägga (ngt) till annan tidpunkt. Odens anländande til Sverige flyttes til år 120 efter Christi Födelse. Lagerbring 1Hist. 1: 26 (1769). (Höstterminens början) flyttades .. till den 15 och från år 1893 till den 22 augusti. Sthm 1: 311 (1897).
II. refl.
2) motsv. I 2: undergå (mindre) förändring av plats l. läge, röra sig, rubba sig; om person äv.: byta plats att stå l. sitta l. ligga på, äv.: maka på sig; äv. (i sht vard.) med refl.-pron. föregånget av prep. på, för att angiva en ringa förändring av läge (jfr I 2 a). Du står i vägen för mig, flytta dig litet! Flytta på dig! Några berg hafwa sigh flytt ifrån den ena orten til den andra. Hiärne 2Anl. 215 (1706). Jorden börjar flytta sig längre öster ut. Dalin Arg. 2: 180 (1734, 1754). Siukt folk, hvars siukdom ofta flytter sig, från den ena lemmen i den andra. Kling Spect. Kk 3 b (1735). Stjernorna flytta sig. Cavallin (1875). De flyttade sig inte ur stället. Lagerlöf Holg. 2: 335 (1907). — särsk.
a) (†) motsv. I 2 c: ombyta bostad l. vistelseort, flytta (se III 2 a). GR 10: 272 (1535). D. 15 Decemb:r Flytte iag mig att boo på Månicka(la). Gud wälsigne. KKD 7: 215 (1697). Somliga (indiska folkstammar) äro herdefolk och flytta sig, somliga åter icke. Carlstedt Her. 1: 462 (1832). jfr BEFLYTTA. — bildl. o. i överförd anv. Brask Pufendorf Hist. 268 (1680). Man vet huru Vetenskaper och konster flyttat sig ifrån Österlanden til de Romare. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 4, s. 13. En del af handeln har flyttat sig (från Batavia) till .. Surabaja. Palmblad LbGeogr. 218 (1835).
b) bildl.: (i tanken) förflytta sig (till annan tid). Att dömma oväldigt, böra vi flytta oss till det tidehvarf, hvari .. (Lennart Torstenson) lefde. Gustaf III 1: 63 (1786). Flytta dig i tanken till andra stunder i framtiden. Lehnberg Pred. 2: 334 (c. 1800).
c) (†) närmande sig bet.: bliva flyttad. Effter Romerske Håfwet så godt som ifrån sin Naturlige Ort (dvs. Rom) til främmande (dvs. Avignon) sigh flytt hafwer, bleff man thesz brist theste mehra warse. Brask Pufendorf Hist. 415 (1680). Skatten hade flyt sig till Ungeren 2 dagar till förende. MStenbock (1702) i KKD 12: 142. (Krigsskådeplatsen torde) nästkommande sommar .. flyttja sig (till Litauen). Hermelin BrefBarck 24 (1703). Hela Städer (hava) fordom flytt sig närmer åt hafvet. Dalin Hist. 2: Föret. 14 (1750).
III. intr.
1) (†) motsv. I 1.
a) förfoga sig, begiva sig. (Vederdöparna) roopade ..: Flytter strax hädan, i ogudachtige. Schroderus Os. III. 1: 172 (1635).
b) i uttr. fara och flytta: ströva omkring, flacka omkring. GR 25: 267 (1555). Schroderus Os. III. 2: 78 (1635).
2) motsv. I 2: ombyta bostad l. vistelseort l. läge o. d. — särsk.
a) motsv. I 2 b o. c: (med sitt bohag o. d.) begiva sig från förut innehavd bostad l. vistelseort till en annan, ombyta bostad l. vistelseort; ofta med tanken särskilt riktad på avflyttandet. GR 2: 107 (1525). Effter wigningen flotte han till henne. VDAkt. 1678, nr 319. Han flyttade i går. ÖoL (1852). Tre gånger flyttadt är som en gång brändt. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
α) bildl. o. i överförd anv. Schroderus Comenius 958 (1639). De voro .. misslynte när Friden flytte ur deras Hyddor. Mörk Ad. 1: 148 (1743). Sommarn re’n ifrån åker och äng / Flyttat till ladan och logen. Sätherberg Blomsterk. 50 (1879). särsk. (i vitter stil, föga br.): dö. Du sälla Siäl, som i Din späda år feck flytta. Nordenflycht QT 1745, s. 102. Snoilsky 3: 18 (1883).
β) (i sht i södra Sv., vard.) i uttr. vara flyttad, hava flyttat. Han är nu flyttad ifrån Herr Nehrman. Florman BrefRetzius 9 (1823).
b) om tjänare: lämna sin tjänst; äv.: övergå från en tjänst till en annan. Vår jungfru skall flytta i l. till oktober. Livin Kyrk. 66 (1781). Den betjenten skall flytta. Widegren (1788). Drängen skall flytta nästa vecka. Sundén (1885).
c) om nomader: begiva sig till annan vistelseort. Linné Ungd. 2: 108 (1732). De emellan Sverige och Norge flyttande lapparnes rättigheter. De Geer Minn. 2: 117 (1892).
d) (i sht i fackspr.) om djur: vid vissa tider på året begiva sig till annan vistelseort; särsk. om fågel: flyga till varmare klimat vid vinterns inbrott o. tillbaka vid dess slut. Bofinkens hona flyttar ensam. VetAH 1782, s. 158. Flyttande insekter. Lindström Bates 151 (1872). Kolthoff DjurLif 540 (1901). — särsk. (föga br.) i uttr. flyttande fågel, flyttfågel. En främmande, flyttande fogel, som tranor och vildgäss. Serenius Kkk 4 a (1734). Runeberg 1: 165 (1836).
e) om anstalt: vid olika tider förläggas till olika ställen; i sht i p. pr.: ambulerande. — särsk.
α) pedag. om läroanstalt, särsk. folk- l. småskola. De flyttande skolorna (arbeta) under samma år .. på flere ställen. Samtiden 1871, s. 24. Sådana (flyttande småskolor), som flytta på två stationer. Normalpl. 1878, s. 5. Arcadius Folksk. 170 (1903).
β) mil. i uttr. flyttande sjukhus o. d., sjukhus som åtföljer hären i fält. Flyttande fältsjukhus. Schulthess (1885). De flyttande sjukhusens uppgift är att till vård mottaga sjuke och sårade från trupperna och förbandsplatserna. FörslReglSjukvFält 1889, s. 3.
f) med passiv bet. — särsk.
α) (föga br.) om stad l. inrättning o. d.: bliva förlagd på annan plats, bliva flyttad (se I 2 f). I dag hafwer Cantzliet flödt 1/8 mil ifrån staden, sedan Styckekulerna begynte blifwa altför närgångne. Hermelin BrefBarck 41 (1703). Korsnäs har som så många andra sågverk flyttat från det inre landet till kusten. Sandström NatArb. 2: 264 (1910).
β) om person: överföras i annan klass l. i annan tjänst o. d., bliva förflyttad; jfr I 2 g. — särsk.
α’) (föga br.) om elev i skola: bliva flyttad till högre (plats i) klass; jfr I 2 g α. 1789 blef jag hans skolkamrat, Jag flyttade näst öfver honom under hans skoltid .., men han kom .. snart nog sedan högt öfver mig. CJDahl (1840) i KyrkohÅ 1909, s. 116. Få flytta, blifva flyttad i en högre klass. Schulthess (1885). Schwartz Tegnér 87 (1903).
β’) (†) om ämbets- l. tjänsteman: bliva förflyttad till annan tjänst; jfr I 2 g β. Johansson Noraskog 1: 7 (i handl. fr. 1785).
g) företaga l. undergå (mindre) förändring av läge, flytta sig (se II 2). — särsk.
α) (mindre br.) om person. Schulthess (1885). Fiskarna sluta att nappa, hvarför fiskaren gör klokt uti att flytta en bit nedåt strömmen. TurÅ 1891, s. 128.
β) (numera knappast br.) om sak. Itt Bergh i Burgund (skall) .. hafwa flött vthur sitt Rum, och skrijdit sachteligen foort til monge Mijlar Wägs. Schroderus Os. 2: 719 (1635). Floden (Tiber) utmynnade ursprungligen der, hvarest Ostia ligger, men till följd af upplandning har mynningen slutligen flyttat 4 km. sydligare. NF 16: 249 (1891).
FLYTTA EFTER10 40 l. 32. (vard.) till III 2 a, i uttr. flytta efter ngn, inflytta i en bostad som en annan strax förut haft. Nordforss (1805). Berndtson (1880). —
1) till I 2. Flytt .. Divisoren fram. Rålamb 1: 4 (1690; i fråga om divisionsräkning). Nordforss (1805). särsk. i uttr. flytta fram klockan, vrida fram visarna på klockan. Auerbach (1908).
2) till II 2, refl. ConsEcclAboP 537 (1661). Stormarna ligga i allmänhet icke längre tid qvar på ett och samma ställe, utan flytta sig fram efter jordytan. NF 15: 697 (1891). (†) bildl.: draga sig fram, reda sig. Jt medell igenom hwilket änkan .. må nogot kunna flöttia sigh fram genom thenna wederwerdiga tijd. VDAkt. 1661, nr 398.
3) till III 2 g. Flytta fram på första bänken, så hör du bättre. —
FLYTTA IHOP10 04, stundom HOP4. särsk.
2) till III 2 a: flytta in i gemensam bostad; särsk. i o. för äktenskapligt samliv. Nordforss (1805). Strindberg SvÖ 2: 316 (1883). bildl. Högt på fjällen / der som morgonen och qvällen / flyttat hop. Tegnér (WB) 2: 114 (1813). —
1) (†) till I 1. Sådana timber kan huggas och fellas hårdt i siöstranden och strax flytties inn till rumett, ther damnen uphuggas skall. GR 23: 315 (1552).
2) till I 2. Schroderus Liv. 58 (1626). Jag hölt på flötta mitt skåp och min säng in i stugan. CEkeblad (1660) hos Ekeblad Bref 2: 435. särsk. till I 2 f. Haffue vij .. besinnadt .. om vår stadt lödesiö (dvs. Lödöse) att hann måtte flẏttes in på then holmen ther ligger i elffuen. GR 6: 5 (1529).
3) till II, refl.; särsk.
a) (†) till II 1. Gulzsmeder cleensmider .. och andra saadane embitzmen (skola) flytia sigh in vthi stederne. GR 1: 259 (1524).
4) till III 2 a. Alla Landzkiöper i the Landzendhar kringh om .. Schara Stad .. (skola) flyttia jn j samma stadh. GR 4: 303 (1527). Scholander .. skulle flytta in i sin nya boställsvåning. Nyblom i 3SAH 13: 246 (1898). Vi ha inte flyttat in än ((dvs.) till staden från vårt sommarställe). Auerbach (1908). bildl. Den ondo Anden flyttiar in til .. (Saul) igen. Rudbeckius KonReg. 391 (1619). Nöden har nu på fulla allvaret flyttat in i Olas stuga. Rönnberg Bredbolstad 127 (1907). —
1) till I. särsk.
a) (†) till I 1. (Man) kunde .. flyttie timbret nid till strömmen medt ringe arbete. GR 22: 175 (1551).
α) till I 2 g. Flytta en person ned. Cavallin (1875). jfr: Dalkarlarne som hade upsatt Gustaf på Thronen, kunde äfven flytta honom neder. Celsius G1 1: 203 (1746).
3) till III. särsk.
2) till III 2 a, = FLYTTA IHOP 2. Fästehion vare ock förbudit, at förr vigslen flytta i hus och bo samman. GB 12: 3 (Lag 1734). —
3) till III. särsk.
b) (†) till III 2 g.
α) flytta sig undan, lämna plats (för ngn). Det ena slägtet måste flytta undan för det andra. Höpken 1: 190 (1753). Vara god att flytta undan. Heinrich (1814).
β) vika undan, fly. Så fort wij rycka effter fienden, flyttar han för oss undan. KKD 6: 57 (1708). Lind (1749). —
1) till I 2. särsk.
a) till I 2 f. Att en beqwämlig plattz motte ther widt Slottedt finnes, till att flyttie Stadenn (Lödöse) vpp. GR 16: 250 (1544).
b) till I 2 g. Ödet (hade) brådsnabbt flyttat .. (Claudius) upp på tronen. Rydberg RomD 51 (1877). särsk. till I 2 g α. Skolordn. 1693, s. B 1 a. Läraren flyttade upp honom ett steg. Auerbach (1908).
2) till II 2, refl. Kempe Graanen 96 (1675). Auerbach (1908). särsk. (†) till II 2 a. Man (måste) .. lathe the carelske bönder flyttie sigh bätter up i landett. GR 27: 130 (1557).
3) till III. särsk.
b) till III 2 f βα’. HLilljebjörn Hågk. 1: 58 (1865). Henrik fick flytta upp i fjärde klassen, men Karl fick ej flytta. WoH (1904). —
1) till I. särsk.
a) (†) till I 1 e. The gode män, som huss och grund hafve ther i Stocholm, skole tenkie till att flöttie utt thet lösse selskap af theres huss. GR 24: 418 (1554).
3) till III 2 a. Hamb. (1700). Janson Ön 131 (1908). särsk.: vid skifte få sig mark tilldelad utom byn. De Geer Minn. 1: 112 (1892). —
1) till I. särsk. till I 2 g. Vi flyttas öfver till en annan existens. Wikner Lifsfr. 1: 318 (1868).
2) till III. särsk.
b) till III 2 g β. Hufvudvärken .. flyttar öfver till andra sidan (av huvudet). Almqvist AmH 1: 49 (1840).
(I 2) -BLOCK. geol. (större) stenblock som under istiden av isen förts (en längre sträcka) från sin ursprungliga plats, erratiskt block; jfr -STEN. Lindström Lyell 107 (1857). 2NF 35: 638 (1923). —
(I 2) -BRO. (flytt- 1752 osv. flytte- 1790) flyttbar bro. Brauner Åker 96 (1752). MeddNordM 1897, s. 111 (1790). —
-BÄVER. zool. o. jäg. bäver som icke bor i hydda utan strövar omkring; jfr FLYTTA, v.1 III 2 d. Nilsson Fauna 1: 417 (1847). Ekman NorrlJakt 209 (1910). —
(III 2) -DAG. (flytt- 1923 osv. flytte- 1827—1921. flytto- 1772)
1) till III 2 a: dag på vilken ngn flyttar från en bostad till en annan. Torsdagarna anses i Småland för olyckliga flyttedagar. Tegnér Farf. 258 (cit. fr. 1827). särsk. om lagbestämd dag för flyttning, fardag. Koěrsner PolHlex. 67 (1883).
2) till III 2 b: bestämd dag på vilken tjänstefolk skola begiva sig i l. lämna tjänst, flyttningsdag. DA 1772, nr 73, s. 3. —
(III 2 d) -DUVA. zool. duvan Ectopistes migratorius Lin., vandringsduva. Scheutz NatH 94 (1843). 2NF (1907). —
(III 2 d) -FISK. zool. fisk som regelbundet företager längre vandringar i havet. Nordforss (1805). CUEkström hos Wright Fisk. 130 (1840). LfF 1907, s. 71. —
-FOLK. (flytt- 1712—1888. flytte- 1698—1711)
1) till I 2 b, om personer som biträda vid transport av bohag vid flyttning.
2) (†) till III 2 a: folk som flyttar l. som har flyttat; särsk. om utvandrare. VDP 1698, s. 68. Umbrierne .. et Phoeniciskt Flytt-Folk. Eberhardt AllmH 2: 72 (1768). SundhetscollBer. 1854, s. 40. bildl.: ”främlingar”, ”gäster”. (De) glömma sig här wara / Ostadigt flyttefolck, som snart bör hädan fara. Spegel ÅPar. 28 (1711).
3) (†) till III 2 c: nomadiserande folk. CAEhrensvärd (c. 1790) hos Warburg Ehrensvärd 336. Afzelius Sag. 7: 83 (1853). —
(III 2 d) -FÅGEL. fågel som årligen vid vinterns inbrott flyttar till varmare klimat; jfr DRAG-FÅGEL 1. Schultze Ordb. 1206 (c. 1755). NF 4: 1539 (1881). bildl.; i sht om person som ofta ombyter bostad l. vistelseort. Siömän äro flyttfoglar, like vattnet de segla på, i beständig rörelse. Wallenberg Gal. 141 (1771; uppl. 1921). Tankarna, de fria flyttfåglarna, flyga hit och dit. FBremer (1865) i Bremer 2: 351. —
-FÅGEL(S)-STRÄCK. i sht zool. o. jäg.
1) skara av flyttfåglar under flyttning; jfr -FÅGEL(S)-DRAG. Längs Upplands kust går hvarje vår ett talrikt flyttfågelssträck fram. Uppl. 1: 134 (1902).
(I 2 b o. III 2 a) -GODS. (flytt- 1796 osv. flytte- 1748) BrandordnGbg 1748, s. 83. Hahnsson (1888). —
(III 2 d) -GÅS. (tillf., †) vildgås. Svenskarne borde med de andra flyttgässen skynda hem igen åt norden. Fryxell Ber. 6: 274 (1833). —
(III 2 a) -HJÄLP. (flytt- 1921 osv. flytte- 1689—1896)
(III 2 c) -LAPP, m. nomadiserande lapp. Flyttlapparnes gamla rätt till renbete i grannlandet. SvH 10: 306 (1909). —
(I 2 b o. III 2 a) -LASS. (flytt- c. 1880 osv. flytte- 1908) lass med flyttsaker. Det faller alltid något af flyttlasset. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-RESA, r. l. f. (föga br.) särsk. till III 2 d. Fischerström 3: 116 (1783). De massor av fåglar, som vid denna tid på året voro ute på flyttresor. Lagerlöf Holg. 1: 143 (1906). —
(III 2 e α) -ROTE. pedag. Skoldistrikten äro stundom uppdelade i skolrotar, hvarmed förstås .. (bl. a.) områden, mellan hvilka en flyttande skola ambulerar (flyttrotar). 2NF 25: 1100 (1917). —
-RÅTTA. (†) råttan Mus norvegicus Erxleben, husråtta, brun råtta; jfr FLYTTA, v.1 III 2 d. TT 1872, s. 311. —
(I 2 b o. III 2 a) -SAKER, pl. (flytt- 1713 osv. flytte- 1717) om bohagsting o. d. som medföras vid flyttning från en bostad till en annan; jfr -GODS. Loenbom Stenbock 4: 130 (efter handl. fr. 1713). VL 1907, nr 79 B, s. 1. —
(II 2) -STJÄRNA. (flytt- 1750 osv. flytte- 1734—1749) (†) stjärna som ej har i förh. till andra stjärnor bestämt läge på himlavalvet (motsatt: fixstjärna); särsk. om planet. Hiorter Alm. 1734, s. 22. Det är bekant, at Jupiters Månar så väl som alla andra Flyttestjernor, hafva en ojämn gång. VetAH 1748, s. 167. Dalin (1851; med hänv. till planet). —
(II 2) -TEG. [i anslutning till FLYTTA, v.1, bildat av FLOTT-TEG] (tillf.) geol. flotteg. Fennia XV. 3: 56 (1898). —
(III 2) -TID. (flytt- 1829—1858. flytte- 1684—1895. flytto- 1697)
1) (†) till III 2 a: lagligen bestämd tid för flyttning, fardag. VDAkt. 1684, nr 190. Därs. 1735, nr 208.
2) (föga br.) till III 2 b: tid då tjänare har att inträda i l. lämna sin tjänst, flyttningstid. Idun 1895, s. 207.
3) till III 2 d. NorrlS 52 (c. 1770). En viss inre oförklarlig oro, hvaraf äfven de i bur instängda (fåglarna), under flytt-tiderna, antastas. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 55. —
(I 2 b o. III 2 a) -VAGN. vagn som lämpar sig för l. användes till transport av bohag o. d. Larsen (1884). Auerbach (1908; med hänv. till flyttningsvagn). —
(III 2) -VÄG. (flytte- 1690—1798. flytto- 1693—1717) (numera knappast br.) vägsträcka som skall tillryggaläggas vid flyttning. Den beswärliga långa flöttie wägh. VDAkt. 1690, nr 121. Därs. 1798, nr 370. —
(III 2 a) -ÖL. (†) festlighet vid inflyttning i en ny bostad, ”flyttegille”. VDAkt. 1781, nr 585. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 277 (1864).
B (numera, utom i ssgn FLYTTE-DAG, nästan bl. bygdemålsfärgat): FLYTTE-BARDUN, se A. —
-BRO, -DAG, -FOLK, se A. —
(III 2) -FÄNGELSE. (†) fångenskap i främmande land, landsflykt. The Iudar som vpdrogho (till Jerusalem) aff theras flyttie Fängelse. Forsius Esdra 29 (1613). —
(III 2 a) -GILLE. festlighet vid inflyttning i en ny bostad; jfr FLYTT-ÖL. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 166 (1863). Fatab. 1908, s. 213. —
-GODS, -HJÄLP, se A. —
-LASS, se A. —
-SAKER, -STJÄRNA, se A. —
(III 2 a) -SYSSLA, r. l. f. (†) syssla från vilken (ngn) gärna flyttar sin väg. Min innehafvande Tjenst är en flyttesysla, hvarifrån jag tänker söka transport, så långt mögeligit är. VDAkt. 1784, nr 389. —
(I 2) -SÄTERI. (†) kam. gård som blivit säteri gm att säterifriheten flyttats till densamma från en annan gård. LReg. 369 (1723, 1734). —
-TID, -VÄG, se A. —
-ÖRT. (†)
1) växten Lathræa squamaria Lin., fjällört, fjällrosört, vätteros. Franckenius Spec. B 3 b (1659). Rudbeck HortBot. 8 (1685).
C (†): FLYTTO-DAG, -TID, -VÄG, se A.
FLYTTARE, m.||ig. Serenius Zz 3 b (1734). jfr BO-, RÅMÄRKS-FLYTTARE. särsk. etnogr. till III 2 c: person tillhörande icke bofast befolkning; jfr -NOMAD. RNorrby i Landsm. XIX. 4: 2 (1901). —
FLYTTBAR, adj. till I 2: som kan flyttas. särsk.
a) som kan flyttas l. rubbas l. transporteras; rörlig, bärbar, portativ, transportabel. LBÄ 1: 56 (1797). Lindblom Cat. 3 (1811). Flyttbara ångmaskiner. Auerbach (1908). särsk.
b) (†) till I 2 f, närmande sig bet.: flyttande; jfr FLYTTA, v.1 III 2 f α. Hvarje socken .. skall hafva mindst en skola .., hvilken skola heldst bör vara fast, men i nödfall får vara flyttbar. Svedelius Statsk. 1: 33 (1868).
c) i uttr. flyttbar högtid o. d., högtid o. d. som ej är bunden vid ngt visst datum, rörlig högtid; jfr FLYTTA, v.1 I 2 h. Westee (1842). Flyttbara helger. Östergren (1921). —
FLYTTE, n. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1 c: flottning. ”Flyttet” (flottningen till sågverken eller lastageplatserna) börjar i islossningen. NF 16: 847 (1892). —
FLYTTING, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r. (†)
1) till III 2: person som flyttat, utvandrare. Med Nybygge eller Colonie förstås et Land, som bebos af Flyttingar ifrån et annat Land. Regnér Begr. 110 (1793). jfr UT-FLYTTING.
2) om djur; jfr FLYTTA, v.1 III 2 d. VetAH 1776, s. 292. De grå (ålar), som nu vanka, äro flyttingar frå mälaren eller andra insjöar. Därs. 1782, s. 165.
Spalt F 941 band 8, 1925