| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLYTA fly3ta2, v.1 -er fly4ter, flöt flø4t, flöto flø3tω2, flutit flɯ3tit2, vard. (i sht i mellersta Sv.) stundom flytit fly3tit2, fluten flɯ3ten2, vard. (i sht i mellersta Sv.) stundom flyten fly3ten2. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se under avledn.).
I. uppbäras av en vätska samt i bet. som närmast ansluta sig härtill.
1) (befinna sig i o.) uppbäras av en vätska (vatten); ”simma”; särsk. om föremål som befinner sig uppe vid vätskans yta l. med större l. mindre del skjuter upp över denna; ofta med bibet. av förflyttning: flytande driva (med en ström l. för vinden osv.); äv.: (på grund av relativ lätthet i förh. till vätskan) hava egenskapen att vid befintlighet i en (viss) vätska uppbäras av denna. Trä flyter på vatten. En planka låg och flöt i vattnet. Stockarna flöto med strömmen. Flyta som en gråsten (ironiskt). En flytande skeppsdocka. Utmerckie samme schepleedh (dvs. farled) .. medt flytende tunner. GR 21: 317 (1550). Trädh flyter til dhes dhet siunker. Grubb 819 (1665). På samma stund sågo vij de Ægyptiske Skieppen annalkas lijk en flytande Stad. Ehrenadler Tel. 40 (1723). När vinterisarna smält vid strand, / det sägs, två drunknade flöto i land. Melin Dikt. 1: 47 (1888). — jfr BORT-, FRAM-, KRING-, UPP-FLYTA m. fl. — särsk.
a) i sht idrott. hålla sig flytande utan att nämnvärdt röra lemmarna. Ligga och flyta på rygg. Landsm. XVIII. 10: 18 (1901).
b) om fartyg; ofta: vara flott l. (i sht förr) taga sig fram (på grund av tillräckligt stort vattendjup); motsatt: sitta l. stöta på grund. The skiip som flyte kunne genom Calmarna Sund, Thom må tu lathe löpe then leden. GR 11: 104 (1536). Små båtar flyta, där stora skepp stöta på grund. LbFolksk. 20 (1890). — särsk. (†) med bestämning angivande huru djupt ett flytande fartyg ligger i vattnet. Ath .. (skutorna) flytha veel grwnth åffwan oppa vathneth. GR 4: 77 (1527). HSH 6: 129 (1658).
c) oeg., om ngt l. ngn som befinner sig på (o. föres av) ett flytande föremål (särsk. ett fartyg); numera i sht i p. pr., särsk. handel. om varulast: som befinner sig ombord på l. transporteras med fartyg; stundom (om person): färdas (på vatten), segla. Fattig, full med dynt och slem, / Flyter jag på vattnet hem, / I mitt land en redlig lem. Wallenberg 117 (1769). Trygge flyta vi med djupets under / oss inunder. Tegnér (WB) 9: 36 (1840). Flytande på väg hit äro f. n. 1720000 quarters (vete) mot 2585000 quarters 1897. SD(L) 1898, nr 567, s. 1.
d) bildl. Hvar flyter ej penningen öfverst? Topelius Vint. II. 2: 99 (1882); jfr FLYTA OVANPÅ. Flyta på majoritetens gunst. Söderblom Herdabr. 36 (1914). jfr (†): Jag hörde, med förtret, hur någre ville skryta, / Och påcka på förtienst, och högst i hedren flyta. Kolmodin QvSp. 2: 349 (1750). — särsk.
α) i uttr. hålla flytande, hålla (ngn l. ngt) uppe l. vid makt; äv. refl. De personer, hvilka offrat kolossala summor för att hålla Nya Dagligt Allehanda flytande. VL 1906, nr 270 A, s. 3.
β) befinna sig upp till öronen (i blod, tårar osv.), ”bada”, ”simma”. At theres .. Fränder och Wenner .. (vid Stockholms blodbad) vthi bloden flyte och drunckne moste. GR 18: 274 (1547). Detta gieck honom så till sinnes att då han waknade flöt han i tårar. Reenhielm OTryggv. 43 (1691). Auerbach (1908).
2) i utvidgad anv., om luftballong l. luftskepp l. fågel o. d.: sväva. Ingelman 61 (1828, 1843). Då ballongen kommer att ”flyta” på en höjd af 180 à 200 meter. SD(L) 1895, nr 346, s. 8. (Duvhöken) flöt stilla runt i en krets, höjde sig och vart osynlig en kort stund. Forsslund Djur 72 (1900). jfr (†): Solens Vortex eller Hvirfhimmel drager kring med sig de deruti flytande Planeter. GVallerius PVetA 1744, s. 6.
II. rinna samt i bet. som närmast ansluta sig härtill.
1) om vätska l. vätskemängd (vattendrag o. d.): rinna; särsk. med bibet. av ett lugnt framåtskridande; ofta i bild. Det flyter en å genem parken. Floden flyter här i en bukt. Vattnet flöt hastigt, långsamt, trögt. Hwilken som troor vppå migh såsom scrifften sägher, aff hans qwidh skola flyta leffuandhes watn flodher. Joh. 7: 38 (NT 1526). Becker fluto j torra öknenne. Psalt. 105: 41 (Bib. 1541). Blecket i bleckhornet är redan alt (dvs. slut) och vil intet flyta mera. Carl XII Bref 55 (1702). I mina ådror flyter, som i dina, / den gamle Odens blod. Tegnér (WB) 5: 50 (1825). Så småningom har nu vattnet vant sig att flyta utför .. (trappan) i några väl upparbetade fåror. Lagerlöf Holg. 1: 100 (1906). — jfr AV-, BORT-, FRAM-, FÖRBI-, GENOM-, IN-, KRING-, NED-, OM-, OMKRING-, SAMMAN-, TILL-, UPP-, UT-FLYTA m. fl. — särsk.
a) med särskild tanke på att den rinnande vätskemängden är riklig: flöda; äv. mer l. mindre bildl. (jfr d); förr stundom övergående i bet.: vara förhanden i rikligt mått, överflöda. Den utspillda mjölken flöt i en bred flod över golvet. På thet han skulle giffua oss itt land ther miölk och hannogh vthi flööt. Bar. 1: 20 (Bib. 1541). Herr genral, det har flutit strömmar af blod, / Blod kostar hvart ögonblick. Runeberg 2: 76 (1848). Att göra bränvinspannor .. är en svensk modernäring, i betraktande af att bränvinet här flyter i strömmar. Wetterbergh GNord 6 (1862). (Elias) lät .. gjuta (vatten) .. på bränneoffret och på veden och gjorde detta tre gånger, så att vattnet flöt rundt omkring altaret. Beskow Res. 216 (1881).
b) (numera föga br.) om bläck: sprida sig (på dåligt limmat papper); jfr 5. (Sv.) Bläcket flyter på papperet. (Fr.) L’encre coule trop. Le papier boit. Nordforss (1805).
c) om utgjutning l. bortgående av vätska från ett kroppsligt organ o. d.; numera knappast br. utom ss. vbalsbst. flytning (se d. o. 3). Hans köt .. bortfrätes aff thet flytandet. 5Mos. 15: 3 (Bib. 1541). (Jag) haffuer .. een häfftigh snuffua medh stoort flytande. Balck Es. 158 a (1603). Om hon skrattar, eller hostar, flyter thet (dvs. ”vattnet”) af sig sielff ther hon står och sitter. Hoorn Jordg. 1: 86 (1697). — jfr UT-FLYTA, ävensom MÅNADS-FLYTANDE, sbst.
d) i jämförelser samt bildl. (jfr a). Hans welsignelse flyter såsom en ström, och fuchtar iordena såsom een watuflodh. Syr. 39: 27 (”40”) (Bib. 1541). Det spelar på heden, det porlar i daln, / och blomdoften flyter så tung genom saln. Karlfeldt FridVis. 64 (1898). Mest såg Erland på det svarta håret, som flöt öfver skuldrorna. Levertin Magistr. 180 (1900). — jfr SAMMAN-, UPP-FLYTA m. fl. — särsk.
α) i fråga om tal, skriftlig framställning o. d. (jfr under ζ); stundom: flöda. Mijn lära drype såsom regn, och mitt taal flyte såsom dagg. 5Mos. 32: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: flöde). (Jag ber om ”gunstig förlåtelse” för) At thet ena slags Verser uti thenne Schrifften icke flyter så lätt och liufliga som thet andra. Spegel GV 5 (1685). Ögonen trånade, munnen lofvade, rösten flöt honungslen. Berger Ysail 210 (1905). — särsk. i p. pr. med adjektivisk bet.: som försiggår utan stockningar (i oavbruten följd), ledig, otvungen; äv. i överförd anv., i uttr. sådana som en flytande pänna, tunga; stundom (i uttr. sådana som en flytande vältalighet, talegåva) övergående i bet.: rik, flödande. Han talade flera främmande språk alldeles flytande. Thetta språket fodrar en snäll och flytande pronunciation. Pourel de Hatrize Förord 7 b (1650). Han hade en flytande tunga, och kunde säija hvad han ville. Lagerström Westph. 12 (1737). Han hade såsom talare icke något flytande föredrag. De Geer Minn. 2: 62 (1892). jfr LÄTT-FLYTANDE.
β) förflyta, försiggå; numera bl. (i vitter stil) om tid l. levnad: framskrida, framflyta. Wij tänkiom när oss wäl går, och all ting flyta effter wårt Sinne, at wij aldrigh skole döö. HJoannis CRosensköld B 2 a (1647). Vid elfverna i Babylon / Hur tungt de dagar flöto! Runeberg 4: 27 (1858). Deras dagliga lif flöt lugnt och angenämt, just som han ville ha det. Quiding Hvidehus 91 (1899). Heidenstam NDikt. 48 (1915). (†) I detta flijtandhe åhrss åhrslöön. VDAkt. 1679, nr 229. — jfr BORT-, FRAM-, FÖR-, IN-, OM-FLYTA m. fl.
γ) (föga br.) med särskild tanke på en vätskas rinnande ss. en av tillfälligheter bestämd rörelse. Det fanns ingenting att kassera in (i föreningen Snöklockan). Man litade på varandras oförmåga att erlägga avgifterna och lät allt flyta. Didring Malm 2: 76 (1915).
δ) med särskild tanke på den för en ström o. d. utmärkande ständiga växlingen av vätskepartiklar: oupphörligt förändras, ständigt övergå (i ngt annat), icke klart l. avgjort kunna skiljas från ngt annat, icke kunna fixeras, vara obestämd; särsk. i p. pr. med adjektivisk bet. Allting flyter [efter gr. πάντα ῥεῖ (Herakleitos)]. Biberg 1: 21 (c. 1814). Gränserna mellan tvänne närliggande .. bygdemål .. äro mästadels flytande och vacklande. Wulff SvRim 7 (1898).
ε) (föga br.) nat.-ekon. i uttr. flytande kapital, rörligt kapital; motsatt: fast kapital. EkonS 1: 223 (1891).
ζ) (numera föga br.; jfr dock α’) med särskild tanke på en rinnande vätska ss. havande en utgångspunkt resp. ett slutmål: utgå; meddela sig till; ofta i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (jfr α). Til een rätt Christeligh bön (hör), .. at hon flyter aff itt .. bootferdigt hierta. PErici Musæus 2: 226 b (1582). Med en nästan religiös andakt lyssna åhörarne till hvarje ord, som flyter ifrån sångarens läppar. Castrén Res. 2: 176 (1846). (Från S. Thalenius’ anteckningar) synes .. vetskapen om anläggningen ej ha flutit till 1700-talets och det tidiga 1800-talets landskapsbeskrivare. SvD(L) 1924, nr 318, s. 8. — jfr IN-, TILL-, UT-FLYTA m. fl. — särsk.
α’) (fullt br.) i uttr. flyta ur, äv. av l. från ngns pänna. Dalin Arg. 2: 297 (1734, 1754). Alt som flyter ur hans penna. Sahlstedt (1773). Mot .. (Aristoteles’ efterföljare) göres följande utfall som tydligen flutit ur Olof Rudbecks penna. Annerstedt Bref cxcv (1905).
β’) (†) i uttr. flyta (ut)i pännan, skriftligen avfattas; flyta till protokoll(et) l. protokoll(s), inflyta i protokollet. VDAkt. 1667, nr 284. Att alt hvad ved omröstandet talas skulle och förelöpa, det skulle iag låta till protocoll flyta. Därs. 1730, nr 538. Därs. 1790, nr 386.
γ’) i fråga om ekonomiska värden (inkomst l. utgift): erhållas (av ngt), inkomma, inflyta, (in)strömma; utgå. De penningar som flyta af Tzarens Godz. Barckhusen Cotossichin 79 (1669). Jag har ock de af hemmanet til Cronan flytande utskylder erlagt. VDAkt. 1731, nr 707. Om de svenska krigarna emellanåt fingo slita mycket ondt på ilmarscher .., så flöt nog också dessemellan mycket af landets goda till dem. AQuennerstedt i KKD 3: X (1907). — jfr IN-, TILL-FLYTA.
δ’) (numera knappast br.) vara förorsakad (av ngt), (upp)komma (av ngt), härröra, följa, härflyta. Jnga godha gerningar äre vtan the som flyta vthaff troonne. LAndreæ Troona A 1 b (1528). Slut-sats eller påfölgd, en proposition, som flyter utaf .. hvad man förut har sagt. Molander Förn. 37 (1762). Han ville ej rättfärdiga sitt sätt, / Som från ett oregerligt sinne flutit. CVAStrandberg 4: 65 (1857). Östergren (1921; angivet ss. mycket ålderdomligt). — jfr AV-, HÄR-, UT-FLYTA.
2) (†) föras l. färdas l. kastas omkring l. hit o. dit; driva (omkring); flacka. The monghe landtzköpere szom fara ok flytha om kringh menighe landit. GR 3: 363 (1526). När hon lät mina nycklar flyta för alle manss fötter .. moste iagh dem för wara. VDAkt. 1658, nr 32. (Jag beder om) någon god Promotion till något wist, att iagh fattigh person icke skall blifwa owiss flytande. Därs. 1674, nr 285. Han .. flöt omkring verlden under mongfaldiga mäst vidriga öden. Celsius E14 303 (1774). — särsk. i uttr. flyta såsom vatten kring l. över stenar(na) o. d. VDAkt. 1704, nr 462. Min Sohn måste och flyta kring werlden som watten öf(ve)r stenar, uthan att få något brödstycke. Därs. 1711, nr 33. Därs. 1798, nr 85.
3) vara betäckt l. översvämmad l. full (av vätska som rinner l. utgjuter sig); avgiva l. utgjuta vätska; rinna l. drypa (av ngt); äv. bildl.
a) intr.; numera mindre br. utom i förb. med prep. av: vara betäckt av l. översvämmad av (ngt), rinna l. drypa av (ngt). Iagh gör mina säng flytande j hela nattene, och wäter mitt läghre medh mina tårar. Psalt. 6: 7 (Bib. 1541). Vi togo bast från trädrötterna, .. och dessa flöto av saft, det måste alltså ha varit om våren. Larsson Hemmab. 79 (1916). — särsk.
α) (numera bl. arkaiserande, med anslutning till bibeln) i uttr. flyta av, förr äv. med mjölk och honung, om land: överflöda av mjölk o. honung, vara utomordentligt rikt o. bördigt. Itt land .., thet medh miölk och hannogh flyter. Hes. 20: 6 (Bib. 1541; öv. 1784: flöt af). Om landet flute af mjölk och honung, så vore menniskan ändock icke belåten. Tullberg SvSpr. 2: 110 (1836).
β) (†) om moln: utgjuta sig. Skyiarna flyta och drypa fast vppå menniskionar. Job 36: 28 (Bib. 1541).
γ) om källa l. brunn: flöa, strömma; motsatt: sina; numera i sht bildl. Hunger-brunnar .. observera ingen viss tid, utan, alt efter årstiden och årsväderleken, flyta de eller afstanna. Wallerius Hydrol. 25 (1748). Sverige hade tullrätten och därmed en krigskassa, som flöt säkrare än någon annan. Forssell G2A 38 (1894). (†) Gullbrunnen flyter .. (dvs.) Dhen rijke förer altijdh ordet. Grubb 668 (1665).
δ) i fråga om relativt långvarig vätskeavsöndring från ett kroppsligt organ o. d.: rinna; förr äv. om person: hava flytningar (se d. o. 3). Flytande ögon. VarR 15 (1538). Hon (skall) wara oreen så lenge hon flyter (dvs. har blodflöde). 3Mos. 15: 25 (Bib. 1541). Hahnsson (1888). — jfr ÖGON-FLYTANDE, sbst. — särsk. (†): hava (vätskande) eksem. Ohyran i barnens hufvud, då deras hufvud flyta. Linné SvArb. 1: 469 (1746). Flytande hufvud. Dens. Diet. 2: 214 (c. 1750). Dalin (1851).
b) (†) tr.: överflöda av (ngt). På then tijdhen skola .. höghanar flyta miölk. Joel 3: 18 (Bib. 1541).
4) (†) i p. pf. med adjektivisk bet.: omgiven av vatten, kringfluten. Teitt Klag. 119 (1556). En flothen öö. BtFinlH 2: 193 (1567). Törngrenska målet 192 (1801). — jfr BE-, KRING-, OM-FLUTEN.
5) [efter motsv. anv. i t.] tekn. om papper: uppsuga bläck; jfr 1 b. Paperet flyter, slår igenom. Möller (1745; under boire, v.). Man säger, att papperet suger eller flyter när det är dåligt limmat och tar åt sig bläck. Ambrosiani DokumPprsbr. 371 (1923).
6) (med anstrykning av fackspr., numera föga br.) oeg., om vissa föremål av fast konsistens: glida. Glacieren rör sig nedåt eller, om man så får uttrycka sig, den flyter. Lindström Lyell 262 (1859). Derföre bör vid slåttern noga tillses, att slåtterkarlen låter lien flyta jemnt, så att ängen blir väl slagen. Arrhenius Jordbr. 3: 146 (1861). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av RINNA] (†) om orm. Leopold 2: 26 (1801, 1815). Ormen i krökande framfärd, / Flyter emellan de fejade kärl, och de helgade skålar. Adlerbeth Æn. 107 (1804).
b) (†) i förb. med prep. ur: glida ut l. fram ur (ngt). At min klinga ofta flöt / Okallad ur min slida. Odel Sincl. 42 (1739). Månen flyter ur en sky. Atterbom FB 176 (1814).
c) (†) falla (sakta). (Löven) lösas, det ena efter det andra, från sin stjelk, .. falla, flyta till grund helt tyst. Geijer I. 7: 130 (1830). Inet hår flyter af vårt hufvud, den himmelske Fadren förutan. Franzén Pred. 1: 211 (1841).
7) (numera föga br. utom i p. pr., se slutet) hava vätskeform l. lös konsistens; antaga vätskeform, smälta. (Malmen) flyter snart. GR 9: 362 (1534). Qvarts och Kalk, hälften af hvardera, kunna utan tilsats ej bringas at flyta. VetAH 1758, s. 289. Till dess blandningen flyter (lätt). Östergren (1921). jfr (†): Och när the tå säya til tigh, Hwj suckar tu; Så skalt tu säya, För thet rychtet skul som kommer, för hwilko all hierta förskreckias .. och all knää flyta såsom watn. Hes. 21: 7 (Bib. 1541). — särsk. (fullt br.) i p. pr. (förr äv. i p. pf.) med adjektivisk bet.: som har vätskeform; som är av en vätskas konsistens. Vara i flytande form, tillstånd. Flytande varor. Flytande bränsle, om olika slags oljor som användas till bränsle. Flytande luft, atmosfärisk luft som bragts i vätskeform. Schroderus Comenius 26 (1639). (Föreningen av kalium och tellur) skedde med samma lifliga eldphenomen som en svafvelbindning, och jag erhöll ett flutet metallkorn. Berzelius i VetAH 1813, s. 180. PT 1913, nr 165 A, s. 3. jfr HALV-, KLAR-, KVICK-, LÄTT-, SEG-, SMÄLT-, TJOCK-, TRÖG-, TUNN-FLYTANDE.
8) [efter lat. liquidus i motsv. anv.] (†) språkv. i p. pr. med adjektivisk bet., om halvvokaliska språkljud (m, l, n, r); stundom äv. om andra konsonantljud (s, sch-ljud) som med relativ lätthet kunna frambringas durativt. (Lat.) Liquidæ (sv.) flytande eller halfliudande. Cellarius LatGr. 5 (1703). Utaf Konsonanterna kallas l, m, n, r, s, Flytande; de öfriga kallas Stumme. Enberg SvSpr. 6 (1836). Björkman (1889). jfr: Efter l, n, r hafver k icke flytande liud, med mindre c kommer deremellan, ut (dvs. såsom) balck, sänckia, mörck. Salberg Gr. 74 (1696).
9) [efter motsv. anv. i t.] tekn. om fast kropp som vid sträckande påkänning uppnått den gräns (sträckgränsen, flytgränsen) vid vilken molekylerna intaga nya lägen i förhăllande till varandra: röna molekylförskjutning, förlängas avsevärdt äv. vid små belastningsökningar l. utan att belastningen ökas. JernkA 1897, s. 232. 2NF 12: 53 (1909).
2) till II 1.
a) i eg. anv.: rinna av; numera i sht i fråga om avrinnande som beror på sjunkande vattenstånd. Hamb. (1700). Marken ligger full (av fisk) / När watnet (i Nilen) flyter af. Spegel ÖPar. 36 (1705). Carlstedt Her. 1: 284 (1832).
b) (†) bildl.; jfr FLYTA, v.1 II 1 d α o. ζ. Allmogen .. begärade, det H. K. N. i sin egen person tala skulle .., ty det flööt H. K. N. så lätteliga aff, att intet hinder förnams. HH 20: 124 (c. 1565).
3) (†) till II 6 c: falla av från (ngn). Håren flyta dig af, som wisnade lööf vtaf Aspen. Stiernhielm Herc. 523 (1648, 1668). —
1) till I 1: föras bort av ström l. flod o. d. Rudbeck Bref 68 (1670). D. 20 Jul. en regnflod: Hö flöt bårt vid älfvar. NorrlS 45 (c. 1770).
2) till II 1: rinna bort; äv. (i vitter stil) bildl.: förflyta, försvinna, svinna hän. (Sv.) Flyta bort, (lat.) Subterfluere. Linc. (1640). Då lifvet bort i nöjen flöt. Creutz Vitt. 68 (1759). Gräflingsstigen från grytet .. flyter efter några få steg bort i ljungens risiga labyrinter. Knöppel SvRidd. 54 (1912).
3) till II 3: smälta bort (i tårar osv.). Flyta bort utaf Swett. Hoorn Jordg. 1: 94 (1697). Gumman .. grät, så att hon kunde flyta bort. Lagerlöf Kejs. 212 (1914). —
FLYTA FRAM10 4. till II 1: rinna fram; äv. bildl., till II 1 d (jfr särsk. II 1 d β). (Sv.) Flyta fram, (lat.) profluo. Hamb. (1700). Den stora älven Ljungan, som flöt fram i en bred dalgång. Lagerlöf Holg. 2: 291 (1907). Det år, som nu flyter fram. PT 1910, nr 110 A, s. 3. jfr FRAMFLYTA. —
1) till I 1: flytande passera förbi. Vi stodo på älvstranden och betraktade timmerstockarna som flöto förbi.
FLYTA I10 4. i uttr. flyta i varandra l. vartannat, flyta ihop; jfr FLYTA, v.1 II 1 d δ. Det är i mig som vid morgonskymningen, alla föremål .. flyta i hvarann, de ha inga bestämda former. FBremer (1832) i Bremer 1: 138. —
FLYTA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till II 1: rinna igenom. En å flöt igenom staden. Linc. (1640). jfr GENOMFLYTA. —
1) (numera mindre br.) om vattendrag (förr äv. om sjöar o. d.): förena sig; jfr FLYTA, v.1 II 1. Telje, Tilja, betyder Bro, som der (vid Södertälje) utan tvifvel varit, då bägge siöarne på det stället flutit ihop. Dalin Hist. 1: 13 (1747). Weste (1807).
2) blanda sig l. smälta samman (med ngt), bilda ett helt (tillsammans med ngt utan att kunna skiljas från detta); jfr FLYTA, v.1 II 1 d δ. Nilsson Fauna II. 2. 2: 38 (1834). Huskonturerna flyta ihop i dunklet. TurÅ 1912, s. 161. —
1) (föga br.) till I 1. SUFinlH 2: 378 (1608). Fartyg, som sticka djupare än tolf fot, flyta ej in dit (dvs. till Buenos Ayres). Skogman Eug. 1: 44 (1854). Lundegård DrMarg. 1: 181 (1905).
2) rinna in, strömma in; äv. bildl.; jfr FLYTA, v.1 II 1 (d). (Sv.) Flyta in, (lat.) Influere. Linc. (1640). Som i mäktiga vågor flöt värmen in öfver ön. Janson Par. 139 (1900). särsk.
a) (numera mindre br.) om ngt som införes i ett protokoll l. kontrakt: inflyta; jfr FLYTA, v.1 II 1 d ζ β’. När vij låta flyta in i protocollet vår mening (osv.). 2 RARP 4: 88 (1726). Nordforss (1805).
b) om pänningmedel: (småningom) inströmma l. inbetalas, inflyta; jfr FLYTA, v.1 II 1 d ζ γ’. Ehrenadler Tel. 482 (1723). Han hade tur på fisket, pängarna flöto lätt in. Geijerstam FattFolk 2: 23 (1889).
c) (†) intränga (i ngt för att där utöva en omskapande värkan). Ach lät thet samma Ord in i wårt Hierta flyta. Spegel GV 29 (1685). Nohrborg 379 (c. 1765).
3) övergå l. uppgå (i ngt), smälta in (i ngt); jfr FLYTA, v.1 II 1 d δ. Om min passion är synd, så må gränsorna af dygd och last flyta in i hvarandra. Fahlcrantz Schiller Fiesko 47 (1821). En arkitekturskapelse så harmonisk, så flytande in i omgifningen, som vore den en integrerande del af barrskogen. TurÅ 1910, s. 154. —
1) idrott. till I 1 a; i uttr. flyta ned med fötterna, (vid försök att flyta på vattnet) sjunka ned med fötterna. Landsm. XVIII. 10: 19 (1901).
2) till II 1; äv. bildl., till II 1 d. Psalt. 133: 2 (Bib. 1541). Ofvanföre (altaret) låg ett slacktadt Lamb, hvars blod-droppar flöto neder. Nordberg C12 1: 34 (1740). (De) sågo på hvarann i det skimmer som just nu flöt ned från hans upplysta fönster. Hallström Sparfv. 54 (1903).
3) (†) till II 6 c: (sakta) falla ned. Så stammande, den svaga / Med fällda tyglar ner mot jorden sakta flöt. Wallin Vitt. 2: 294 (1805). —
1) till I 1: flytande driva omkring (i vattnet); äv. bildl. Liflösa kroppar flyta omkring. Kolmodin TacAnn. 1: 89 (1833).
2) till II 1: hava sitt lopp omkring (ngt), (rinnande) omgiva (ngt). Linc. (1640). Cavallin 1: 207 (1885).
3) (†) = FLYTA, v.1 II 2. Giöm tu man wäl tijn godha tingh, / Lät them ey flytha långt om kringh. Balck Es. 142 (1603). Folket flöt omkring och ropade efter Anförare. Celsius G1 1: 46 (1746). Till många ställen har jag flutit omkring. Meurman (1846). särsk. i uttr. flyta kring som vatten om stenar o. d. Runius Dud. 2: 56 (1713). Stackars Argus .., värnlös skall han nu flyta omkring som vatn kring stenar. Dalin Arg. 1: 341 (1733, 1754). —
FLYTA OVANPÅ10 302. till I 1: hållas uppe på ytan (av en vätska); ofta bildl.: vara tongivande, göra sig gällande på bekostnad av sin omgivning, hålla sig ett trappsteg högre än andra; jfr FLYTA, v.1 I 1 d. Menniskligh natur är medh ährosiuko platt förgiffuen, och wil altijdh, såsom thet feta, flyta affuan på. PErici Musæus 3: 114 a (1582) [jfr fsv. thæth fætha wil alth vppe flyta]. Om adeln och presterna träda tillbaka, så komma kanske bönderna att flyta ofvanpå. De Geer Lillie 13 (1880). —
1) om vatten(drag): förena sig; jfr FLYTA, v.1 II 1. (Sv.) Flyta tilsamman, (lat.) Confluere. Linc. (1640). Cavallin 1: 257 (1885).
2) (†) om människomassa: strömma tillsammans; jfr FLYTA, v.1 II 1 d ζ. Til staden Nicea flöt tilsamman itt mächta stoort Taal Folck. Schroderus Os. 1: 289 (1635).
3) om pängar o. d.: samlas; jfr FLYTA, v.1 II 1 d ζ γ’. Alldenstund Asiens folk nu var i sin skönaste blomma, och stora skatter flöto tillsammans, lyste det Darius att hämna sig på Scytherna. Carlstedt Her. 2: 9 (1833).
4) = FLYTA IHOP 2. Tegnér (WB) 2: 255 (1812). Hans ansikte .. var rödsprängt och uppsvällt, så att dragen flöto tillsammans. Lagerlöf Körk. 88 (1912). —
1) till I 1.
b) (med anstrykning av fackspr.) till I 1 b: (på grund av tillräckligt vattendjup kunna) komma fram till stranden. Vatnet är så grundt närmast intil landet, at vår båt ej kunde flyta til. Hasselquist Resa 124 (1751). Vi flyta inte till der. Carlén Ensl. 1: 103 (1846).
2) till II 1.
a) i eg. anv., om vätska. Vattnet flyter i denna brunn till mycket hastigt. (Sv.) flyta til, (lat.) Affluere, alluere. Linc. (1640).
b) bildl., till II 1 d ζ.
α) (†) om människomassa: strömma till. Strax Africanen flyter / Til strömmevis, at han (dvs. Regulus) sig ändtlig nödgas gie. Knöppel Reg. 27 (1741).
β) om nytta l. fördel l. gagn: tillfalla. VDAkt. 1689, nr 100. När Geijer slutligen fann det rätta poetiska uttrycket, så flöt honom också allt annat till. Blanck GeijerGötD 257 (1918). —
1) till I 1: komma upp till ytan (av en vätskemängd); äv. bildl. 2Kon. 6: 6 (Bib. 1541). När menniskian är öffwerdrucken, och kommer sigh minst j hogh, så flyter alt vp medh floden, (som sägz) slaprandes alt hwadh them j sinnet kommer. Bullernæsius Lögn. 242 (1619). Inte är det lönt han försöker dränka sej, han flyter alltid opp. Landsm. XVIII. 10: 48 (1901).
2) till II 1.
a) (†) om källa: rinna upp. Sij, här vid dätha Trä, som (dvs. varest) kiällan flyter opp. Börk Darius 1069 (1688). Der flyter upp en källa. Meurman (1846).
FLYTA UT10 4. [fsv. flyta ut] särsk. till II 1: rinna ut; utströmma (från ngt); falla ut (i en sjö o. d.); äv. bildl. Hans spott flööt honom vth på skegget. 1Sam. 21: 13 (Bib. 1541). Flyta ut i hafvet. Weste (1807). Det flöt ut eldsken genom fönstret, ingenting var satt för rutorna. Lagerlöf Saga 44 (1908). jfr UTFLYTA. särsk.
a) svälla ut (o. förlora sin riktiga form); äv. bildl. Under pennan har framställningen flutit ut och tagit en bredd långt öfverskridande den trånga ram, som (osv.). Fahlbeck Stånd Förord (1892). Då ostarne visa benägenhet att vilja flyta ut. LAHT 1910, s. 495.
b) (i vitter stil) övergå (i ngt annat). Konsist(orium) känner att, helst i Skåne, den fasta skolan flyter ut i den ambulatoriska. Tegnér (WB) 8: 352 (1839). —
FLYTA ÖVER10 40, förr äv. UTÖVER. (numera mindre br.)
1) till I 1.
a) om farkost: driva över (till andra stranden); förr äv.: föras över. När bryggan (dvs. färjan) skulle flyta öfver til andra landet. Nordberg C12 1: 546 (1740).
b) bildl., till I 1 d: vara främst, flyta ovanpå. Schroderus Os. 2: 601 (1635). Danskarne ville flyta öfver. EHildebrand i SvH 3: 230 (1903).
2) till II 1.
a) i eg. anv.: rinna över; förr äv.: översvämma. Så mykit regn (kom), at vatnet flött vtöffuer alla våta ängior så att the vore som andra siöar påseende. KyrkohÅ 1902, MoA s. 77 (1596). Så att smeten till och med flöt över. Östergren (1921).
b) bildl.: (omärkligt) övergå (i l. till ngt annat). NF 5: 5 (1881). Renässans och humanism flyta öfver i hvarandra men äro dock tvänne olika företeelser. Söderhjelm ItRenäss. 50 (1907).
3) till II 3; om kärl o. d.: rinna över; äv. mer l. mindre bildl. Ett kärl af smaragd, som har flutit / öfver .. af lifvets vin. Fröding Stänk 166 (1896). (Brunnens) kar blir fylldt men flyter icke öfver. Levertin Salomo 34 (1905).
(II 1, 7) -JORD. (i sht i fackspr.) jord som i vattendränkt tillstånd bildar en degartad massa (som rör sig likt en vätska), flottmo; jfr -LERA o. -SAND. LB 1: 80 (1899). —
-KROPP. (i fackspr.) föremål l. inrättning som flytande i vatten tjänar att hålla ett därå anbragt l. därvid fastgjort föremål i l. över vattenytan, flöte. SDS 1899, nr 68, s. 4. Arwidsson Strömm. 15 (1913). —
-MINA. i sht sjömil. på ett visst djup under vattenytan flytande förankrad mina. För Kongl. Norska Torpedovæsenet äro vid Stockholms stations varf 42 st. flytminor tillverkade. TSjöv. 1891, s. 88. —
(II 1, 7) -SAND. (i sht i fackspr.) jfr -JORD. Flytsand och dylik lättrörlig jordmån. LAT 1875, s. 157. Flodström Naturförh. 137 (1918). —
-SPÅN. (numera knappast br.) fisk. flöte. StadgRikHafSkärFiske 1766, s. A 3 b. SFS 1900, nr 78, s. 3. —
-SÄV. bot. den i vatten levande sävarten Scirpus fluitans Lin. (vars strån stundom simma i vattnet). Liljeblad Fl. 23 (1816). Lyttkens Växtn. 1354 (1913). —
-TRÄGGJAN. (†) bot. vattenväxten Sparganium natans Fr. (med simmande blad). Liljeblad Fl. 30 (1798). Därs. 44 (1816). —
-VÅRTA. bot. Flytförmågan betingas hos R(umex) Hydrolapathum, crispus och dess hybrider af de bekanta flytvårtorna på de inre kalkbladen. Sernander SkandVeget. 204 (1901). —
-VÄST. (i fackspr.) väst (av kork o. d.) avsedd att hålla en person flytande i vatten. SDS 1919, nr 100, s. 5. —
-VÄXT. bot. Dybladet .. vegeterar .. uteslutande såsom en flytväxt på ytan af stillare vatten. Lindman NordFl. 3: 366 (1905).
B: FLYTE-TYG. (i sjömansspr., skämts.) föremål med vars hjälp man håller sig flytande i vatten; ofta liktydigt med: fartyg, båt. När man lider skeppsbrott .., blir alltid första omsorgen att titta sig ikring efter något flytetyg. AOWallenberg (1848) hos Dahlgren Släktprof. 2: 188. Man må icke tro att den 1. kl. sjöman, som fått sig anförtrodd posten som styrare i en pansarbåtsångslup, anser sitt flytetyg för någonting underordnadt. VFl. 1906, s. 24.
Avledn.: flytaktighet, r. l. f. (rörande brukligheten jfr FLYTAKTIG). Klingenstierna Musschenbroek 308 (1747). Östergren (1921). —
FLYTARE, r. l. m. biodl. till I 1; i en bikupas foderkärl: med många fina hål genomborrad tunn skiva som flyter på vätskeytan o. som avser att förekomma binas drunkning. Dahm Biet 118 (1878). —
FLYTBAR, adj. (i fackspr.)
1) till I 1: som kan flyta. Spiror, bräder, uppblåsta lädersäckar eller andra flytbara föremål. Ekelöf Ordl. 56 (1898).
2) (numera knappast br.) flytande (se FLYTA, v.1 II 7 slutet); jfr FLYTAKTIG, FLYTIG. Kom, .. / Och tänd hvar nerf, och gör hvar droppa blod / Till flytbar eld. Atterbom LÖ 1: 217 (1824). Dalin (1851; med hänv. till flytig). Qväfve, koloxid m. fl. (antaga) .. ej vid lägre temperatur .. flytbar form. Svedelius Koln. 57 (1872). —
FLYTBARHET, r. l. f. (i fackspr.)
2) (knappast br.) till FLYTBAR 2. Roberg (1740) hos Fries 2Linné 2: 151. Mjölkens större l. mindre flytbarhet eller s. k. viscositet. LAHT 1877, s. 290. —
FLYTE, n. (†) till I 1.
1) på en vätskeyta flytande mindre föremål som tjänar ngt praktiskt syfte; jfr FLOTTÖR. Med vatten-ytan (i vattenreservoaren i en bälgprovare) följer et flyte .. som medelst Silkestråd .. har communication med Index, hvilken visar flytets stigande eller fallande på den graderade Scalan. VetAH 1803, s. 43.
2) vattenväxten Sparganium natans Fr.?; jfr FLOTT-GRÄS 1. Allehanda slags Gytja uti Träsk och stillaståndande Vatn, Hvass-rötter, Nata, Flyte .. håller en stark fetma och sälta. Serenius EngÅkerm. 155 (1727). Berch Hush. 170 (1747). —
FLYTELSE, FLYTIG, adj.2, FLYTNING, se d. o.
Spalt F 929 band 8, 1925