Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FRIS fri4s, sbst.1, m.; best. -en; nästan bl. i pl. friser fri4ser (GR 5: 161 (1528) osv.) ((†) -ar (i bet. 2) GR 7: 459 (1530), SvTr. 4: 156 (1534)); i bet. 1 äv. FRISER fri4ser, m. best. -n; pl. =.
Ordformer
(fre- GR 6: 207 (1529), SvTr. 4: 156 (1534). fri- (-ij-, -ss o. d.) GR 5: 161 (1528) osv. — fris (friss osv.) SvForns. 1: 21 osv. friser, sg. Björkman (1889), Klint (1906))
Etymologi
[fsv. fris, d. fris(er), isl. frísir, pl., ffris. frisa, fresa, fht. frieson, pl. (t. friese), feng. frīsan, frēsan; jfr äv. lat. Frisii, pl. (Plinius, Tacitus), gr. Φρίσιοι, pl. (Ptolemæus); namnets härledning är oviss. — Jfr FRIS, sbst.2]
1) invånare i det gamla Frisland; ngn gg om invånare i den holl. provinsen Frisland. LPetri Kr. 43 (1559). Frisernas kulturförmedling i Norden, betygad och belyst av frisiska lånord i nordiska språk. Wadstein NordVEur. 145 (1925; kapitelöverskrift). — särsk. (†) bildl.: fräck, påflugen sälle? tölp? Messenius Disa 16 (1611).
2) (†) frisisk häst. Thett var Widrick Welanson, / Han leder fram sin friss. SvForns. 1: 21; jfr Visb. 1: 264 (c. 1620). Heltt kobbel eller halfft kobbel freszar. SvTr. 4: 156 (1534). BtFinlH 3: 303 (1554).
Ssgr (till 1): FRIS-BETT. (förr) visst slags bett (se BETT 8). BtFinlH 3: 238 (1549). —
-HÄST. (†) = FRIS, sbst.1 2. Balck Es. 164 (1603). —
-LAND, se d. o. —
-PIK. (förr) ett slags spjut; jfr KNÄVEL-SPJUT. RA 2: 333 (1569). Schroderus Comenius 426 (1639). —
-STO. (†) jfr FRIS, sbst.1 2. BtFinlH 4: 197 (1563). NSvBibl. 2: 355 (1583).
Avledn.: FRISARE, om person m., om djur r. l. m. (vard.) (person l.) djur som (härstammar från Frisland l.) är av frisisk ras o. d.; utom tillf. bl. ss. andra led i ssgn OST-FRISARE. 2UB 4: 267 (1899; om frisisk häst). —
FRISISK, adj., förr äv. FRISK, adj.2 (fresk GR 22: 450 (1551). frisk (-ii-) KyrkohÅ 1909, MoA. 74 (1539), GR 13: 19 (1540). frisisk HH 20: 350 (c. 1640) osv.) [jfr d. frisisk, t. friesisch] adj. till FRIS o. FRISLAND. Frisiska språket. Frisiska öarna. M. Oluff (Petri) bleff .. för en cantzeler annammett .., till huilckett ämbete han så nyttigh och skickeligh war, lijke som en frisk koo till att spinne silcke. KyrkohÅ 1909, MoA. 74 (1539). Friiske hester. GR 13: 19 (1540). Vid slutet av 1000-talet fanns .. ett frisiskt köpmannagille i Sigtuna. Wadstein NordVEur. 144 (1925). särsk. [efter fr. cheval de frise, eg.: häst från Frisland] (†) mil. i uttr. frisisk ryttare, spansk ryttare. HH 20: 350 (c. 1640). —
FRISISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) frisisk kvinna. Björkman (1889).
2) [jfr d. frisisk, t. friesisch] frisernas språk. Liffman Petersen 28 (1837). Noreen VS 1: 76 (1903). jfr FORN-, NORD-, OST-, VÄST-, ÖST-FRISISKA.

 

Spalt F 1540 band 8, 1926

Webbansvarig