| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYLLNAD fyl3nad2, r. l. m. (f. Sahlstedt (1757, 1773)); best. -en ((†) fyllnan Rudbeck Atl. 2: 385 (1689), Gyllenborg Bält 211 (1785)); pl. -er.
1) motsv. FYLLA, v. 1, 2 o. 9; i allm.: handling(en) att fylla ngt l. förhållandet att ngt är fyllt l. fyller ngt; äv. konkret: det som fyller ngt l. varmed ngt fylles; jfr FYLLNING 1. Hiärne 2Anl. 84 (1702). The ting .. / Af hwilka buken mäst sin lust och fylnad får. Spegel ÅPar. 18 (1711); jfr 2 a samt FYLLA, v. 1 g. Tarmarnas alltför stora fyllnad kan trycka lifmodern framåt. Wretlind Läk. 8: 133 (1900). — jfr UGNS-, ÖVER-FYLLNAD m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) motsv. FYLLA, v. 1 c. TurÅ 1890, s. 120. Grus som icke lämpar sig till fyllnad(er). Östergren (1922). — jfr JORD-, SPRICK-, SPRING-, VÄG-FYLLNAD m. fl.
b) (†) bildl.; jfr FYLLA, v. 2 e. God natt heders fru min maka min vän min hela sjels fylnad (dvs. du som helt fyller min själ). CAEhrensvärd Brev 1: 165 (1789). Wikner Vitt. 236 (1863).
a) fullt mått l. kvantitet (av vad som vederbör l. kräves l. tillkommer ngn o. d.); jfr FYLLEST I 1; ofta övergående i bet.: (full) tillfredsställelse, mättnad; lystmäte. BrölBesv. 201 (c. 1670). Om i något mål Soldaten ej får sin fyllnad af hwad honom tilkommer och bestås. MStenbock (1711) hos Loenbom Stenbock 2: 291. (En häst) dricker til des at naturen fådt sin fyllnad, men du super emot naturen. Lagerström Bunyan 3: 49 (1744). Af .. (Gud) finner .. (själen) sin mättelse, sin fyllnad. Nohrborg 792 (c. 1765). Meurman (1846).
b) i fråga om månen: fylle (se d. o. 2). Lantingshausen Young 1: 18 (1787). Månen .. var nära sin fyllnad. Berzelius Res. 35 (1812). Nyberg 1: 274 (1828, 1831).
c) fullhet; fullkomlighet; fulländning; höjdpunkt; jfr FYLLE 2 b, 3. Dalin Hist. 2: 364 (1750). Har ej mitt olycksmått ännu sin fyllnad hunnit? Adlerbeth Poët. 1: 129 (1802). Alltid fattas oss något, — något, som brister i fyllnaden af vår förnöjelse. Wallin 2Pred. 3: 218 (1811).
3) (†) motsv. FYLLA, v. 4, FYLLA, sbst. 3 a, o. FULL 11: rus, fylla; fylleri. (De) kommo der om uthi sin fyllnad att ordkastas medh hwar andra. Barckhusen Cotossichin 3 (1669). Någre (äro) begifne på fyllnad. UrFinlH 33 (1812).
4) motsv. FYLLA, v. 5: handling(en) att utfylla l. fullständiga l. komplettera l. supplera (ngt bristande l. ofullständigt o. d.) l. fylla (en lucka l. brist o. d.); vanl. konkret(are): utfyllnad, komplement, supplement; tillägg. Fyllnad i lön, arvode. LReg. 321 (1687). Den (arvinge), som fåt mer, gifver fylnad åt den, som fåt mindre. HTSkån. 4: 60 (i handl. fr. 1780). Fartyg, som för trängande Orsaker .. inlupit i Svenska Hamnar, skola .. få intaga .. Fyllnad i sina Laddningar. TaxaStSjötull. 1799, s. 38. En Preposition .. fordrar alltid ett annat ord dertill, som utgör dess Komplement (fyllnad). Moberg Gr. 44 (1815). Det komiska utgör ej blott motsatsen, utan den naturliga fyllnaden till det tragiska. Nyblom i 3SAH 8: 323 (1893). — jfr LAST-, LÖNE-, MENINGS-, PREDIKATS-, SPALT-, TEXT-FYLLNAD m. fl. — särsk.
a) (†) i vissa matematiska anv.: supplement l. komplement. Rålamb 1: 95 (1690; om komplement- o. supplementvinkel). Resultatet som fås, när en logarithm subtraheras ifrån 10, (kallas) af gammalt .. logarithmens complementum Arithmeticum (Arithmetiska fyllnad). Björling Alg. 2: 169 (1849).
b) i fråga om ord l. fras o. d. utan eg. innebörd, som har till syfte bl. att fylla ett versschema l. göra en framställning fylligare o. d.; jfr FYLLNADS-GODS. Cellarius LatGr. 97 (1703). Det ordet står endast til fyllnad i versen. Sahlstedt (1773). Att man inte använder ord, som är ingenting annat än lös fyllnad. VerdS 216: 32 (1918). — jfr VERS-FYLLNAD.
5) (†) motsv. FYLLA, v. 6: ersättning, godtgörelse, vederlag (för skada, förlust, kostnad o. d.); jfr FYLLEST I 2. RARP V. 2: 276 (1655). (Om hustruns) deel woro förskingrat, niute af (makens) .. sin fyllnat. FörarbSvLag 1: 167 (1690). Nehrman JurCr. 384 (1756).
6) (†) motsv. FYLLA, v. 7: fullgörande (av bud, plikt, löfte o. d.); uppfyllelse (av en bön l. önskan l. förhoppning o. d., spådom o. d.); tillfredsställande (av ett begär, krav, behov o. d.). Lät himlens höga Nåd ge fylnad på min böner. LejonkDr. 27 (1689). En Undersåte, som räknar fyllnaden af sin plikt för sin rättaste belöning. Tessin Bref 1: 331 (1753). Om vilkor för naturbehofvens fyllnad. Thomander 3: 300 (1826). Jischajahus spådom har i fyllnad / Gått. Almqvist Törnr. 1: 149 (1839).
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk.
2) pedag. (slöjd)arbete som av vissa (snabbare arbetande) lärjungar göres utöver det i schemat fastställda (för att utfylla den tid som dessa eljest skulle få vänta på sina kamrater). SlöjdBl. 1886, nr 10, s. 4. SFS 1894, nr 94, s. 19. —
-BETYG. särsk. (förr) i fråga om filosofie kandidatexamen: betyg (i sht i icke obligatoriskt ämne) som fordrades för att betygssumman i examen skulle bliva fulltalig. SFS 1861, nr 36, s. 31. NDA 1876, nr 275, s. 2. —
-BORGEN. bankv. dels om borgen som jämte realhypotek lämnas för lån för att ytterligare stärka säkerheten för detta, dels om borgensförbindelse varigm borgensmannen åtager sig ansvar för vad som kan brista, sedan en annan borgen l. lämnad säkerhet blivit tagen i anspråk. Skogman Bank II. 1: 182 (1846). Fliesberg Handel. 64 (1891). —
(1) -BÄRG. (numera föga br.) bärgv. fyllbärg. Wetterdal Grufbr. 218 (1878). 5SvGeolU 6: 283 (1915). —
-ED, r. l. m. jur. ed som av part avlägges till fyllande av vad som brister i den av honom presterade bevisningen. ResolProcess. 6/7 1720, s. 2 a. BtRiksdP 1902, X. 1: nr 94, s. 2. —
(1) -FODER. landt. foder (utan högre l. egentligt näringsvärde) som bl. är avsett att fylla magen på de därmed utfodrade djuren; jfr FYLLA, v. 1 g. LAT 1866, s. 188. —
-FÄRG. (i fackspr., föga br.) komplementärfärg. Ljunggren Est. 2: 169 (1860). Rydberg DetSköna 161 (1889). —
(1, 4 b) -GODS. gods (utan värde) som bl. är avsett att fylla upp ett rum l. fylla ut ett tomrum o. d.; vanl. bildl., i sht i fråga om litterär framställning o. d. SvLittFT 1838, sp. 519. (Under rubriken ’Hvarjehanda’) är afsigten att — såsom ”fyllnadsgods” — meddela .. smärre .. anteckningar. Johansson Noraskog 3: 155 (1884). Intet tomt fyllnadsgods (i versen) tilläts (enl. Malherbe). Sylwan (o. Bing) 1: 292 (1910). —
(1) -GRAD. (i fackspr.) grad i vilken ngt fylles l. är fyllt. TT 1873, s. 14 (i fråga om fyllning av ångmaskinscylinder). Ehuru magen vid olika fyllnadsgrad .. rätt väsentligt varierar till sin form. 2NF 17: 456 (1912). —
-JORD. kam. mark som vid avvittringarna i de norrländska länen av kronoöverloppsmarkerna tilldelats svaga hemman, för att dessas ägor skulle fullt motsvara deras skattetal. LfF 1854, s. 159. Den till hemmansdelen hörande fyllnadsjord, Bugårdsbodarne kallad. PT 1892, nr 79, s. 1. Därs. 1912, nr 56 B, s. 2. —
(1) -MATERIAL. (i sht i fackspr.) jfr särsk. FYLLA, v. 1 c o. e. Der bättre fyllnadsmaterialier (vid dikningsarbeten) ej äro att tillgå. Arrhenius Jordbr. 1: 55 (1859). Olika lokalisationer af (tand-)kaviteter fordra .. olika fyllnadsmaterial. 2NF 28: 409 (1918). —
(4 b) -ORD. särsk.: ord som användes bl. till fyllnad i en framställning (särsk. i vers); versfyllnad. Leopold (1795) i 2Saml. 12: 129. Söderhjelm Runebg 2: 210 (1906). —
-PENSION. tilläggspension; pensionstillägg; särsk. (i fackspr.) om den del av en pension som utgår av statsmedel under det att återstoden bestrides av någon enskild pensionskassa. TjReglArm. 1858, 1: 302. Pension (för telegraftjänsteman) utgår dels af pensionsinrättningens tillgångar till högst 75 proc. af pensionsunderlaget, dels som fyllnadspension af telegrafverkets medel. 2NF 28: 761 (1918). —
-PRÖVNING. särsk.: kompletterande prövning (till realskole-, student- l. filosofisk universitetsexamen); efterprövning, komplettering(sexamen); i fråga om universitetsexamina officiellt benämnd ”efterprövning”. Fyllnadspröfning efter aflagd studentexamen. SFS 1905, nr 6, s. 33. —
-STÄMMA, r. l. f. mus.
-VAL. val (av ledamot i representantförsamling l. annan korporation) som sker för att fylla en uppkommen ledighet; kompletteringsval. SFS 1862, nr 13, s. 10. Såsom riksdagsmannakandidater för Göteborg vid förestående fyllnadsval nämnas (osv.). SmålP 1890, nr 9, s. 3. —
-ÄMNE.
1) till 1: ämne varmed ngt fylles l. som tjänar till att fylla ngt med; jfr särsk. FYLLA, v. 1 c o. e. Andra passande fyllnadsämnen (för trossbottnar) äro .. skarp, torr sand eller frisk slagg. AHB 83: 49 (1873). Guldet (är) på grund af sin smidighet och tänjbarhet ett utmärkt fyllnadsämne (för tänder). BiblHäls. 2: 78 (1881).
2) (i sht i fackspr.) till 4: ämne (i en blandning o. d.) som icke har konstituerande betydelse utan bl. tjänar att utfylla ngt l. giva ngt den erforderliga volymen o. d.; jfr -GODS. (Tändsticks-)Satsens utspädande beståndsdelar eller de s. k. fyllnadsämnena. TT 1896, K. s. 22.
3) (i sht vard.) till 4: examensämne som man medtager bl. för att få det för examen bestämda antalet ämnen l. betyg. Östergren (1922).
Spalt F 1882 band 9, 1926