| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
1) förplikta (ngn), ikläda (ngn) förpliktelse(r); refl.: förplikta sig, förbinda sig; äv. i p. pf. med adjektivisk bet.: förpliktad; jfr FÖRBINDA 6. Chesnecopherus Skäl Cc 3 a (1607). Men att han sig skulle förobligera till att skaffua Churförstens egen ratification. AOxenstierna 1: 94 (1614). Borgemästare och Rådh i Staden för obligeres och härmedh at (osv.). Stiernman Com. 1: 909 (1624). Så will iag wara föroblisierat min lofwen att fullborda. Levertin 10: 39 (i handl. fr. 1704). särsk. i uttr. (vara) ngn förobligerad, (vara) förpliktad att visa ngn undersåtlig trohet. Alle andre i Halland boende .. blifwa .. Hennes Kongl. May:tt .. i .. Trettijo åhr .. allena förobligerade. FredsfördrBrömsebro 1645, § 27.
2) i p. pf. med adjektivisk bet.: förpliktad till tacksamhet, förbunden, ”obligerad”; äv. i substantivisk anv. Ekeblad Bref 2: 1 (1656). Jag är dig öwer alla dy måttan för obligerad för dina wänliga och gunstiga bref. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 22 (1690).
3) tvinga. Mädan Wij hålla fienden (dvs. danskarna) warm på denna sijdan (dvs. på skånska sidan) och förobligera honom att draga sitt folck på inslerne (dvs. öarna). HSH 5: 170 (1657). —
(II 3) -ODÖDLIGA, v. -ade. (-dödel- 1807. -dödl- 1853) [till ODÖDLIG] (†) odödliggöra, föreviga. Möller (1807). En moderskarakter, sådan som den i Kullervodikten förodödligade typen. Cygnæus 3: 152 (1853). —
(jfr II 3) -OENA, v. -ade. [jfr OENSE, ävensom FÖR-OENIGA] (†) refl.: bliva oense. Petreius Beskr. 2: 262 (1614). Österling Ter. 3: 249 (1708). —
(II 3) -OENIGA, v., anträffat bl. i sup. -ett. [efter t. veruneinigen; jfr OENIG samt FÖR-OENA] (†) refl.: bliva oense. GR 29: 792 (1559). —
(II B) -OHELGA. [efter t. verunheiligen] (†) ohelga, vanhelga. Förohelga Sabbaten. Lagerström Bunyan 3: 104 (1744). —
(II 2 c med anm. sp. 2318) -OLAGA, v. [jfr OLAG, n., o. OLAGA, v.] (†) bringa (ngt) i olag. The .. togho sigh främmande herskap, som .. thet gamla godha laghet förolaghade. Gustaf II Adolf 3 (c. 1620). —
(I 2) -OLJA3~20, r. l. f. tekn. benämning på de mera lågkokande o. från råoljan tidigare avgående oljeartade destillationsprodukter som jämte terpentinolja o. tjärartade produkter erhållas vid trädestillationsfabrikerna under destillationens fortgång; jfr FÖRLOPPS-OLJA. JernkA 1908, s. 163. PT 1917, nr 183, s. 2.
Spalt F 3043 band 9, 1927