Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HANDLANDE han3dlande2, vard. i vissa trakter äv. han3lande2, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. = (SvTr. V. 1: 41 (1585) osv.), stundom (starkt vard., nästan bl. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 67 (1916)) -en (SuntFörn. 1929, s. 349) ((†) -erna (-ne), best. Moberg Gr. 166 (1815), Rydqvist SSL 2: 341 (1857; angivet ss. förekommande ”icke gerna .. utom på embetsvägen”), GHT 1895, nr 216, s. 1).
Etymologi
[substantivering av p. pr. av HANDLA i bet. 12 c]
person som idkar l. driver handel, köpman; numera i sht dels ss. allmän yrkesbeteckning, dels särskilt om minuthandlare; jfr HANDELS-MAN, HANDLARE. SvTr. V. 1: 41 (1585). Rådmannen H(err) Iohan Lahman, som därjemte är en af denne stadzens handlande. VRP 14/2 1726. (Skeppets) egare äro handlanderne Ringwall, Boström, Söderman. HforsT 1863, nr 205, s. 2. Franzéns fader Zachris .. var, likasom farfadern, till yrket handlande. Wirsén i 3SAH 2: 137 (1887). Handlande i kolonialvaror. Auerbach (1909). Kringresande handlande. Därs. — jfr ALNGODS-, BAND-, BOD-, BOK-, BOSKAPS-, CHARKUTERI-, DETALJ-, DIVERSE-, EGENDOMS-, FISK-, GÅRDFARI-, KONTINGENT-, KRAM-, LANDT-, LAX-, PAPPERS-, RESE-, RÄNSEL-, SMÅ-, SPECERI-, TIMMER-, VIN-HANDLANDE m. fl.
Ssg: HANDLANDE-BREV. (i Finl., i fråga om förh. under den ryska tiden) skriftligt tillstånd att idka handel. FFS 1903, nr 51, s. 221.

 

Spalt H 381 band 11, 1930

Webbansvarig