| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖFT höf4t, sbst.2, förr äv. HYFT, r. l. f. (m. Schultze Ordb. 1851 (c. 1755), Nordforss (1805); f. Lind (1749), WoJ (1891)).
ungefärlig beräkning, uppskattning o. d.
a) i uttr. på en höft, äv. på höft l. (förr) på höft och ungefär, på hum och höft, på en blott höft o. d., på måfå, på en slump, på ett ungefär; äv. övergående i bet.: utan beräkning l. plan, planlöst, ”i blindo”; i sht ss. bestämning till verb som betecknar värksamhet, uppskattning, beräkning, äv. bekantskap med l. kännedom om o. d.; särsk. i uttr. göra ngt på en höft, göra ngt på måfå, på en slump; tala l. yttra sig på en höft, ngn gg äv. på höft, tala l. yttra sig utan att på förhand hava övervägt vad som skall sägas; det går (litet) på en höft, det går utan bestämd plan, det går (litet) som det faller sig. Kan du säga mig på en höft huru många judar det finns i Sverge? Icke så all ting göre opå höfftt och obetenchtt, som nu skett ähr. G1R 29: 194 (1559). Ifrån Liexa .. kyrcka räknas på höft 17 mjl til Joensu. BtVLand 3: 86 (c. 1795). Alla Calculer äro lite på hoft. VexiöBl. 1814, nr 53, s. 3. En bok, som jag, alldeles på höft, utur bokhyllan ryckte till mig. Wingård Minn. 6: 91 (1847). Pandarus. Ni känner mig, eller hur? Betjenten. Åh ja, på en höft. Hagberg Shaksp. 8: 171 (1849). Ta’ till på höft. Backman Reuter Lifv. 2: 274 (1870). Slå upp Adress-kalendern, på en höft. Strindberg RödaR 293 (1879). Ofta har man svårt att värja sig från den tanken, att hr Fredholm talar ungefär på höft. VL 1893, nr 216, s. 2. Hur pass ringa är då styrkan (dvs. norrmännens) på en höft? Högberg Vred. 3: 327 (1906). Leta sig fram på en höft genom skogarna. Fatab. 1924, s. 189. Hans studier vid universitetet hade gått en smula på en höft. SvD 14/9 1930, Söndagsbil. s. 6. — särsk. (†) övergående i l. närmande sig bet.: på försök, på prov, förslagsvis o. d. Jagh kallar honom på höfft Vanellum aff Wijpan eller Kijwittan. Forsius Min. 185 (c. 1613). Gadd Landtsk. 1: 252 (1773).
b) (†) i uttr. efter tycke och höft, efter ungefärlig uppskattning, på ett ungefär. Man har måst nöja sig med Resandes ungefärliga omdömen om vägens längd, efter tycke och höft, som ofta slår mycket felt. VetAH 1758, s. 170.
Spalt H 2233 band 12, 1932