| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INBILLNING in3~bil2niŋ (i`nbillning l. inbi´llning Weste), förr äv. INBILLING, r. l. f. (m. o. f. Lind (1749); m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar ((†) -er RARP 1: 29 (1627)).
vbalsbst. till INBILLA.
a) (i sht filos. l. i vitter stil) människans förmåga att hos sig framkalla minnes- o. fantasibilder, föreställningsförmåga, fantasi (se d. o. 2), inbillningskraft; jfr IMAGINATION 1; förr äv. i pl. En livlig, stark inbillning. Föreställa sig ngt i inbillningen. Detta existerar blott i inbillningen. Sigfridi a 4 b (1619). Ett ostadigt och owist ting, som är menniskligh inbildning eller baar och blått tanke. Girs Edelh. A 2 a (1627). Landt-lefnaden visade sig för min inbillning med sin oskyldighet. Dalin Arg. 1: 213 (1733, 1754). Därs. 2: nr 40, s. 7 (1734; pl.). Den nya skapelsen, eller inbildningens verld. Kellgren 2: 195 (1790; rubrik). En skapande inbillning. Enberg i 2SAH 7: 289 (1815). Den som gav uppslaget var Steele med sin vakna intelligens och sin lättrörda inbillning. Sylwan (o. Bing) 1: 375 (1910).
b) [i anslutning till Kant] filos. människans förmåga att förena det i åskådningen empiriskt mottagna stoffet med förståndsvärksamheten. ANilsson hos Tegnér FilosEstetSkr. 58 (1913).
c) konkretare: produkt av inbillningskraften l. fantasien; (fantasi)föreställning i allm.; förr äv.: intryck; åsikt, mening; ofta svårt att skilja från 2 b. Thenne (dvs. inbillningskraften) är vthi en ijdkesam rörelse, hädan äre tanckar, Drömar, och the mongfallige inbilningar. Schroderus Comenius 344 (1639). Den första inbillningen, man får om en sak, behålles gerna qvar i minnet. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Schéele Själsl. 200 (1895).
a) (†) handlingen att inbilla sig ngt. Ehuru wäl dhe gambla (meehr aff Öfwertroo och fåfäng inbilning, än rätt förstånd) han giordt en stoor åthskilnad på Hwstompter och Booställen. Grubb 693 (1665).
b) konkretare, om felaktig l. falsk föreställning.
α) (†) i förb. med adj. som betecknar föreställningen osv. ss. falsk l. felaktig l. osäker l. egendomlig. Schroderus Os. 2: 575 (1635). Galen inbilning förleder mången, til at bryta emot lagen. Nehrman JurCr. 348 (1756). Bergman Jordkl. 2: 309 (1774). — särsk. i uttr. sticka i den galna inbillningen att, vara fången i den falska föreställningen att (osv.). Ekman Siönödzl. 162 (1680).
β) falsk l. felaktig föreställning; fantasifoster, inbillningsfoster; ”ren” l. ”fri fantasi”; stundom äv.: illusion. Det är bara inbillningar. Plågas av inbillningar. RARP 1: 29 (1627). Monge .. inbilla sig se och höra spöke; som är blott inbilning, myken käringafabel och barnskräm. Swedberg SabbRo 1285 (1691, 1712). Han (hade) .. hört dörren .. öppnas .. men detta måste ha varit inbillning. Hallström Händ. 325 (1927). — särsk.
α’) i vissa numera obr. uttr., ss. komma i den inbillningen att, få den falska föreställningen att; vara l. stå i en inbillning, hysa en felaktig föreställning; göra sig inbillning, inbilla sig; taga sig inbillning av ngt, inbilla sig vara ngt. Dhe woro i dhen fulla inbillning, som skulle han änteligen blifwa widh gården. BoupptSthm 1671, s. 1017 (1656). (Om vi) skulle komma i then inbillningen som wij alt wijste. Rudbeckius Luther Cat. 19 (1667). Franciscus .. hade giordt sigh Inbildning at behålla Fontarabie, hwilket .. aff hans Folck war intagit wordet. Brask Pufendorf Hist. 212 (1680). (Själen) står i then inbillning, at hon icke är värd någon nåd. Bælter Christen 106 (1743, 1748). De gamla trodde at .. (kvicksilvret) hölt guld. J synnerhet voro Alchymisterna i den inbilningen. Linné Stenr. 59 (c. 1747). Flera exempel .. borde påminna unga vitterhetsälskare, att med mera varsamhet .. taga sig inbillning af godkända författare. Leopold 3: 418 (1792, 1816); jfr β’.
β’) (†) överdriven föreställning om sig själv l. sina egna egenskaper l. förtjänster, inbilskhet; äv. i uttr. fatta en stor inbillning o. göra sig en stor inbillning, övergående i bet.: yvas (över ngt). Han är stålt och vpblåsen: stormodigh och aff högh inbilning. Grubb 312 (1665). Brask Pufendorf Hist. 205 (1680). Judarna .. såsom Gudz enkannerlige Folck .. giorde .. sigh ther vthöfwer en stoor inbildning, och förachtade andre Nationer brede widh sigh. Därs. 380. Nordin i 2SAH 2: 266 (1799).
(jfr 2 b) -FOSTER. med nedsättande bet.: falsk föreställning; fantasifoster, hjärnspöke. Det är ju rena inbillningsfoster. Möller (1790). FoF 1916, s. 121. —
-FULL. (†)
1) till 1: fantasifull, fantasirik. De inbildningsfulla, eldiga och häftiga Personer, hvars minsta känsla är en passion. Thorild 4: 127 (1794).
2) till 2 b β β’: fylld av höga l. överdrivna föreställningar om sig själv; inbilsk, förmäten. Tessin Skr. 19 (1761). Inbillningsfulla adeliga slägter. Lagerbring Skr. 22 (c. 1764). JGOxenstierna 2: 206 (1799, 1806). —
-FÖRMÅGA. [jfr t. einbildungsvermögen]
-GÅVA. (i sht i vitter stil) = INBILLNING 1 a. EGripenhielm hos Stridsberg Åkerbr. Föret. B 3 a (1727). De sköna skapelserna af en stor skalds inbillningsgåfva. Schück o. Lundahl Lb. 1: 34 (1901). —
-KRAFT. [efter t. einbildungskraft]
1) (i sht filos. l. i vitter stil) = INBILLNING 1 a. Schroderus Comenius 343 (1639). Att konungen med sin lifliga inbillningskraft kunde fatta dylika förhoppningar, var mindre att undra. Odhner i 3SAH 6: 144 (1891). särsk. filos. i uttr. reproduktiv inbillningskraft, förmåga att framkalla minnesbilder; produktiv l. producerande inbillningskraft, förmåga att skapa fantasibilder, skapande fantasi. Tuderus Kiesewetter 126 (1806). Larsson Psyk. 24 (1896).
-KRAFTIG. (i sht i vitter stil) som är i besittning av livlig inbillningskraft; fantasifull, fantasirik. Blanck NordRenäss. 271 (1911). Det ystra, inbillningskraftiga aristophaneiska lustspelet. Schück AllmLittH 1: 135 (1919). —
-LEK. (i vitter stil) fantasivärksamhet som har karaktären av en sorglös lek, fantasilek, fantasispel; ofta konkretare, om konstprodukt som ter sig ss. resultat av en dylik fantasivärksamhet. Tomma skuggbilder, nyttjade såsom blott inbillningslek. Leopold 5: 51 (c. 1820). Atterbom Siare 1: 117 (1841). BonnierLittH 4: 134 (1930). —
-LIV. (i sht i vitter stil) om den sida av en persons själsliv som består i fantasivärksamhet; stundom: liv i inbillningens l. fantasiens värld; fantasiliv. Rydberg Sägn. 10 (1874). SvLittH 2: 192 (1919). —
-MÄNNISKA. person som har ett rikt inbillningsliv; fantasimänniska. Heidenstam Karol. 1: 215 (1897). —
-RIK. (i sht i vitter stil) som har l. ger uttryck åt l. vittnar om l. är förbunden med rik l. livlig fantasi(värksamhet); fantasirik. Platos inbillningsrika, poetiska föreställningar om själarnas gudomliga ursprung. Boëthius Sedel. 45 (1807). Hjärne SvFräm. 32 (1893, 1908). —
-SJUK.
1) (mindre br.) till 1: som har en sjuklig l. överspänd fantasi; om handling o. d.: som härrör ur l. beror på en sjuklig l. överspänd fantasi. Thorild Bref 1: 94 (1783). VDAkt. 1788, nr 546. Hade konung Erik .. varit mindre intagen af en inbillningssjuk misstänksamhet, skulle (osv.). Svedelius i 2SAH 51: 189 (1875). Den tanken är ej .. upprunnen i någon inbillningssjuk drömmares oroliga hjärna. Berg Folksk. 7 (1883).
2) till 2 b: som (med orätt) inbillar sig vara sjuk; jfr -SJUKA. Lindfors (1815). Alla mina bekanta påstå att jag endast är Inbillningssjuk. Tegnér (WB) 5: 462 (1825). Strindberg Hafsb. 171 (1890). särsk. i uttr. den inbillningssjuke ss. övers. av titeln på Molières komedi Le malade imaginaire; jfr INBILLA 3 c γ. SvD(A) 1916, nr 286, s. 11. —
(2 b) -SJUKA. endast i inbillningen existerande sjukdom; inbillad sjukdom; jfr -SJUK 2. Sahlstedt (1773). Hvad som förr med en viss rätt kunde kallas ”inbillningssjuka”, och som med ett modernare namn kallas ”avtosuggestion”. Wretlind Läk. 9—10: 53 (1901). Svenson Sinnessj. 107 (1907). —
-SKAPELSE. (i sht i vitter stil) produkt av inbillningskraftens l. fantasiens värksamhet; fantasiskapelse, fantasiprodukt. Heidenstam Tank. 44 (1899). —
-SPEL. (i sht i vitter stil)
1) fantasivärksamhet; stundom: inbillningslek; jfr FANTASI-SPEL 1. Man får nya begär, som grunda sig på ett förvirradt inbillnings-spels diktade behof. Atterbom i Phosph. 1813, s. 355. Franzén Minnest. 3: 442 (1840).
2) litt.-hist. litterär produkt av fantasivärksamheten (i sht skådespel o. d.) vari framställes ngt som endast kan tänkas tilldraga sig i fantasiens värld; jfr FANTASI-SPEL 2. Hammarsköld SvVitt. 2: 18 (1819). Den vackra legenden Skönhetens tårar .. och den rytmiskt sköna Murnis (av C. J. L. Almqvist) .. äro alla rena inbillningsspel. 2NF 1: 675 (1903). —
(jfr 2 b) -SPÖKE. (knappast br.) inbillningsfoster, fantasifoster, hjärnspöke, fantom. Holmberg (1795; under simulacre). Dalin (1852; med hänv. till hjernspöke). —
-STARK. (i vitter stil) som har en livlig inbillningskraft l. fantasi- (värksamhet); inbillningsrik, fantasistark, fantasirik. Rydberg 2: 327 (c. 1875). —
-STYRKA, r. l. f. styrka (prestationsförmåga) hos inbillningskraften l. fantasien; fantasistyrka. Sahlstedt CritSaml. 239 (1759). PT 1898, nr 143, s. 3. —
(2) -TRO, r. l. f. (†) tro som beror på felaktig föreställning, falsk tro, vantro. Lind (1738; under wahn-glaube). —
-VILLA, r. l. f. (numera föga br.) felaktig föreställning (utan motsvarighet i värkligheten); inbillning, illusion, villa. MarkallN 2: 130 (1821). UVTF 26: 15 (1880). —
-VÄRKSAMHET~102, äv. ~200. (i sht i vitter stil o. filos.) inbillningskraftens l. fantasiens värksamhet; fantasivärksamhet. Tegnér FilosEstetSkr. 250 (1808). —
-VÄRLD. ovärklig värld; föreställningsvärld i vilken fantasien härskar; fantasivärld, inbillningens värld. Ahrenberg Männ. 3: 107 (1908). SvD(A) 1931, nr 237, s. 3. —
Spalt I 291 band 12, 1933