| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSUFFICIENS in1sufis1iän4s l. 010—, r.; best. -en; pl. (om olika fall av insufficiens) -er.
1) med. bristande förmåga hos ett kroppsorgan att fylla sin funktion. Tholander Ordl. (c. 1875). Vid insufficienser tillbakaströmmar en del af blodet till den på andra sidan af den insufficienta klaffen belägna afdelningen af hjärtat. Petersson FysUnders. 252 (1908). Insufficiensen i ryggraden, som leder till skoliosbildning. 2NF 23: 1340 (1916). (Mina ögon) hade blivit mer närsynta för varje termin: jag hade ”insufficiens”. Wulff 85År 278 (1929). — jfr HJÄRT-, KLAFF-, MUSKEL-, VALVEL-INSUFFICIENS.
2) jur. förmögenhetstillstånd som föreligger, då en persons skulder överstiga hans tillgångar; jfr INSOLVENS. Broomé Konkursr. 13 (1888). 2NF 36: 642 (1924). Thorén Konkurs 34 (1928).
Spalt I 914 band 13, 1933