Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KEMO- ɟe1mω- l. -mo- l. -må-, i vissa fall äv. 01—.
i ssgr: kemisk.
-TAXI1004 l. 0104 l. -TAXIS1040. [jfr t. chemotaxe, t. o. eng. chemotaxis] bot. o. zool. företeelsen att kemisk retning hos fritt rörliga organismer o. hos vissa organ utlöser rörelser som innebära en lokal förflyttning; äv. zool. om liknande, gm luktsinnet förmedlad rörelse hos högre djur; jfr -TROPISM. 2NF 5: 142 (1906). Pettersson Bakt. 28 (1926). —
-TERAPI10104. [av t. chemoterapie; jfr eng. chemotherapy; termen bildad av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915)] kem. o. med. (veter.) behandling av sjukdomar, orsakade av bakterier, spiriller o. andra mikroorganismer, medelst kemiska preparat som framkalla de sjukdomsalstrande organismernas död, utan att värdorganismen därigm skadas. KemT 1913, s. 129. LAHT 1917, s. 33. Santesson Läkem. 76 (1924). —
-TROPISM1004 l. 0104. [jfr t. chemotropismus, eng. chemotropism] bot. företeelsen att kemisk retning utlöser krökningsrörelse hos fastsittande (icke fritt rörliga) växter o. växtdelar; äv. zool. om liknande, gm luktsinnet förmedlad rörelse hos djur; jfr -TAXI. Wallengren (o. Hennig) 1: 31 (1909). FoFl. 1913, s. 87. 3NF (1929).
Spalt K 902 band 14, 1935