| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KEMISK ɟe4misk, adj.; adv. -T.
adj. till KEMI 1: som tillhör l. har avseende på l. sammanhänger med kemien; som utföres l. har erhållits gm process som faller inom kemiens område; äv. om person: som ägnar sig åt l. sysslar med kemi. Kemisk försöksstation, kontrollstation, institution. Kemiskt laboratorium. Kemiska termer, äv. (numera bl. tillf.) ord. Kemisk teknologi. Kemisk frändskap, förening, process, reaktion. Svensk kemisk tidskrift (utgiven fr. o. m. 1889). På kemisk väg. Forsius Min. 118 (c. 1613). En chymisk laborant. Rydelius Förn. Föret. § 13 (1718, 1737). Läste Hr Prof: Roberg up en Lista af Chymiska Ord öfwer satta på Swenska. BokvGP 36 (1720). Kemiskt bundet kol. Bergroth (1887). Kemiska kraften är den kraft, som sammanhåller atomerna i en molekyl. Rosenberg OorgKemi 47 (1887). Gaskriget eller det kemiska kriget. Smith Gastj. 7 (1925). Kemisk ingeniör med flerårig praktisk erfarenhet i oljebranschen. SvD(A) 1934, nr 127, s. 1. — jfr AGRIKULTUR-, BIO-, BÄRGS-, ELEKTRO-, FOTO-, HALV-, MIKRO-, PYRO-, TERMO-KEMISK m. fl. — särsk.
a) i en mängd stående uttr. o. förb., t. ex.: kemisk eld. (†) gm kemiska reagenser o. d. alstrad värme. Linné Stenr. 30 (c. 1747). — kemiskt elddon. (förr) benämning på vissa före tändstickornas uppfinning använda elddon (se d. o. 1) där antändning åvägabragtes på kemisk väg. Åkerman KemTechn. 1: 538 (1832). Knorring Qvinn. 1: 77 (1836). 2NF (1910). — kemisk formel, se FORMEL c. — kemisk fotometer, se FOTOMETER b. — kemisk harmonika, se HARMONIKA 1 e. — kemisk pappersmassa l. trämassa l. massa, kemisk våt resp. torr massa. (tekn. o. handel.) på kemisk väg framställd (våt resp. torr) trämassa, cellulosa. GHT 1897, nr 249 A, s. 3. Elge BoktrK 120 (1915). SDS 1928, nr 51, s. 11. Man skiljer .. mellan mekanisk massa (slipmassa) och kemisk massa (sulfat- eller sulfitmassa). Starck Kemi 261 (1931). — kemiskt spektrum. (kem.) om den del av spektrum som innehåller kemiskt värksamma strålar, ultraviolett spektrum. NF (1884). Moll Fys. 4: 97 (1901). — kemisk sten. (†) om ”de vises sten”. Den Chymiske steenen med hwilken man kan giöra Gull. Rudbeck Atl. 4: 110 (1702). — kemiska strålar. (kem.) om kortvågiga, kemiskt värksamma strålar. Berzelius Kemi 2: 577 (1812). Rosenberg OorgKemi 53 (1887). Bergstrand Astr. 342 (1925). — kemiskt tecken. (kem.) särsk. om en inom kemien använd, av Berzelius införd beteckning för varje särskilt grundämne, vanl. utgörande den första l. de två första bokstäverna i grundämnets latinska namn, atomtecken. Berzelius FörsökMin. 85 (1814). Cleve KemHlex. 355 (1883). 2NF (1910). — kemisk tvätt. tvätt som icke sker med tvål (såpa) o. vatten, utan medelst vissa indifferenta, flyktiga lösningsmedel vilka lösa de i föremålen befintliga föroreningarna; kemiskt tvättad. IndUtstMalmö 1896, s. 39. 2UB 7: 581 (1903). DN(A) 1932, nr 24, s. 17. — kemisk våg. (fys. o. kem.) noggrann o. känslig våg av sådan konstruktion som kemister begagna vid sina undersökningar. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 68. Quennerstedt KampTillv. 30 (1898).
b) (†) kemiskt bunden. För sig i kolf ger (cerin) litet vatten, utan att dess utseende förändras; detta vatten torde således icke vara kemiskt. Berzelius Blåsr. 260 (1820). Geijer Häfd. 28 (1825).
c) [jfr d. kemisk ren, t. chemisch rein] i uttr. kemiskt ren, gm kemisk procedur befriad från föroreningar; särsk. handel. ss. beteckning för högsta renhetsgraden hos kemiska produkter. Almroth Kem. 184 (1834). Till förband användes i första hand gastyg och urfettad bomull, s. k. ”kemiskt ren bomull”. LbKir. 1: 494 (1920). — särsk. [trol. efter motsv. anv. i dan. o. nor.] bildl., i uttr. kemiskt ren l. fri (från ngt) o. d., absolut ren l. fri (från ngt). Personer, hvilka man trodde vara kemiskt rena från all slags begåfning. GHT 1897, nr 41, s. 2 (i övers. fr. nor.). (Snoilskys) kristalliskt slipade, från all symbolisk romantik kemiskt rena språk. Levertin Gest. 265 (1903). (B. E. Malmström) är en het och torr natur, kemiskt fri från all humor. Sylwan SvLit. 228 (1903).
B: KEMISKT-TEKNISK, se A.
Spalt K 899 band 14, 1935