| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLADDA klad3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ARE, -ERI (se avledn.), -NING (numera föga br., Gustaf III 6: 307 (1812), Björkman (1889)); jfr KLADD, sbst.4
1) (vard.) sätta fläck l. fläckar (på ngt), smutsa ned, smörja ned, smeta ned. Vem är det som har kladdat här på bordet? Spegel (1712).
2) (vard.) handskas med ngt smetigt ämne, ”klabba”, klena; äv. tr.: smeta på (ngt på ngt). Där utöfver (dvs. på valsen) kladdas hårdt Ler som en deg och torkas. Polhem Test. 68 (c. 1745). Så står kokerskan och kladdar med två träskedar tills (kött-)bullarna bli någorlunda runda. Norlander Skål 30 (1921). Står du nu å kladdar me leran igen. Östergren (1930).
3) (föga br.) om våt snö o. d.: fastna i klumpar, klibba fast, klabba (se KLABBA, v.2 1). Den krama, nyfallna snön, som kladdade under skidorna. PåSkid. 1931, s. 89.
4) klistra (ngt); i förb. kladda igen, ihop (se särsk. förb.).
5) [jfr sv. dial. kladda, klämma ihop] (†) i p. pf. ss. adj.; om hår l. ull o. d.: hoptovad; jfr KLADD, sbst.2 a, KLADDIG 3. (Julbockens) mössa är af ragg och gammalt kladdat hår. Livin Kyrk. 111 (1781).
6) [jfr sv. dial. kladda på, slå till (ngn)] slå, ”klämma till” (ngn); i förb. KLADDA TILL (se d. o. 2).
7) (vard., numera föga br.) bildl.: kela (med ngn), smekas; ”dalta”; bedriva kurtis (med ngn). Drängen .. som hon hafver kladdat medh nu Ett åhrss tijdh. VDAkt. 1679, nr 331. Kladda med .. ett barn. Björkman (1889). Kan du inte tro, att jag älskar dig, utan att jag kladdar med dig hela tiden? Tiselius Johnston GalgJ 64 (1928).
8) [eg. specialanv. av 1] (vard.) vid skrivning l. målning o. d. sätta fläckar l. plumpar o. d.; plumpa, sudda; skriva l. måla slarvigt o. suddigt l. oskickligt, kludda, klottra; äv. med innehållsobj. Sedan kyrckioheerden inthz kunde see at skriffva, haffver klåckaren kladdat i kiörckiobockan. VDAkt. 1682, nr 202. Det han (dvs. poeten) kladdat en gång på papperet. Adlerbeth HorSat. 16 (1814). Dessa menniskor (på Dürers tid) kunde måla; nu för tiden kladdar man blott! Atterbom Minn. 254 (1817). (Han) satt .. och kladdade helt förstrött utan att det blev någon reda med skrivningen. Sjöberg Kvart. 7 (1924). Kulturellt halvherrskap, som fabricerar böcker, kladdar tavlor (osv.). DN(B) 1935, nr 311, s. 5. jfr (†): En målare-gosse imiterar ej Raphael, fast han än söker den högsta fullkomlighet, som är honom möjlig, då han .. kladdar edra tapeter. Leopold 6: 239 (1792). — jfr BE-, ÖVER-KLADDA. — särsk.
a) (†) med anslutning till KLADD, sbst.3: göra ett första utkast till skrift. Ifrån räknings afgifvande, den må vara opåtänkt kladdad, eller renskrifven, är ingen ibland oss frikallad. Tessin Bref 2: 162 (1754; i bild).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: kludd. (Jag vill) ej låta posten gå, utan att visa Er mina kladdningar. Gustaf III 6: 307 (1812).
9) (vard.) i allmännare anv. av 8: utföra ett slarvigt l. dåligt arbete, fuska (se d. o. 2), klåpa. Schultze Ordb. 2270 (c. 1755). När man vil konstla och kladda i alt, så blir ju deraf hvarcken frukt eller nytta. Salander Gårdsf. 386 (1758). Sahlstedt (1773). Sundén (1886). Cannelin (1921).
10) (vard.) föra ett oordentligt o. supigt liv, ”sudda”, ”slarva”; jfr KLADD, sbst.1 4. Berndtson (1880).
11) (†) göra obehörigt intrång (i ett yrke l. en värksamhet utan att hava ordentlig utbildning l. vederbörliga rättigheter), fuska (se d. o. 1), bönhasa (se d. o. 1). Ingen må kladda i en annans handtwärck. Stiernman Com. 4: 319 (1681). Emedan handelen i Stockholm är fördelad vnder vissa Societeter, .. så bör den, som slagit sig til den ena Societeten, ey kladda i den andra. Arnell Stadsl. 181 (1730; efter handl. fr. 1635). Berch Hush. 273 (1747).
KLADDA BORT10 4. (vard.)
2) till 9, 10: slarva bort (pängar o. d.) på onyttiga ting l. nöjen o. d. Lindfors (1815). Cavallin (1876). —
KLADDA IGEN10 04. (vard.) till 4: klistra igen, klistra ihop (se d. o. 2). —
KLADDA IHOP10 04 l. TILLHOPA032 l. 040. (vard.)
1) smörja ihop, röra ihop; äv bildl.; jfr KLADDA, v.1 2. Lundberg Paulson Erasmus 154 (1728; bildl.). Auerbach (1909).
2) till 4: klistra ihop (ngt).
KLADDA IN. (†) blanda in (ngn obehörig i en affär); jfr KLADDA, v.1 11. Vi vilje ock icke kladde månge derin (dvs. i fredsfördraget). BL 2: 260 (cit. fr. 1658). —
KLADDA NED10 4 l. NER4. (vard.) till 1, 8: smeta ned (ngn l. ngt); äv. refl.; äv. bildl. Ihre 1: 1069 (1769; refl.). Berndtson (1880; refl., bildl.). (Jag) kladdade ned papper och fingrar (med bläck). Faustman MBarn 76 (1923). —
KLADDA SIG TILLSAMMANS. (†) klumpa sig, klibba ihop sig; jfr KLADDA, v.1 3, 5. (Träullen) äger .. den dygden, at hon under brukandet ej kladdar sig tilsamman. VetAH 1745, s. 53. —
KLADDA TILL10 4.
KLADDA ÖVER10 40. (vard.) till 1, 8: smeta över; klottra över. Kladda öfver med färg. Möller (1790).
(9) -RÄKNARE. (tillf., †) föraktligt om enkel bodbetjänt. Någre kladdräknare, igenom hvilkas händer knapt 100. plåtar årligen roulera, skola ändteligen heta Bokhållare. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). —
(8, 9) -VÄRK, n. [jfr sv. dial. kladdvärk] (vard., föga br.) fuskvärk; särsk. om dåligt måleriarbete. Möller (1790). Dalin (1852; med hänv. till fuskverk). Cannelin (1921).
1) (tillf.) till 1: person som kladdar o. smörjer ned omkring sig.
2) (vard., numera föga br.) till 9: kladdande, slarvigt o. dåligt arbete, klåperi, fusk; äv. konkretare; jfr KLADD, sbst.4 5. Dalin Arg. 1: 154 (1733, 1754). Han upfordrar Land och Folk til upmärksamhet på sit kladderie och mischmasch. Posten 1768, s. 143. Dalin (1852).
Spalt K 1035 band 14, 1936