| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄNNING klän3iŋ2, r. l. f., l. (numera knappast br.) KLÄDNING klä3dniŋ2 (ä kårt; uttalas vanl. klänning Weste; klä`ddninng ell. klä`nninng Dalin; klä3dniŋ2, oftast klän3iŋ2 Brate SvSpr. 20 (1898)), sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar ((†) -or BoupptSthm 1680, s. 901 a, Bil.).
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) utrustning av kläder (till samtidigt bruk), dräkt, kostym; ofta om högtidsdräkt l. finare kostym; förr äv.: klädespersedel, klädesplagg. Loffuadis them (dvs. spelmännen) om aareth huar thera thwaa kledhningar. G1R 3: 215 (1526). Så mykit rötth ängelst kledhe, sårduk och foderduk, som hann till enn kledning, som är kappe, huse (dvs. hosa) och tröijo, behöffve kann. Därs. 23: 306 (1552). KlädkamRSthm 1565 C, s. 6 b (i bet. ”klädesplagg”). Hvar och en Skrifvare, som fådt en stor Peruque, en grann klädning och förbehållande Mine, skal heta Secreterare. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). 1 ny svart Klädning af Råck, Väst och Byxor. BoupptVäxjö 1754. En brudgummes (i Stöde) klädning är gemenligen ljusblå eller svart klädes råck, mörkblå klädes väst, gula skinn byxor och hvita ullstrumpor. NorrlS 1: 76 (c. 1770). Ehuru tillgångarne ej voro stora .., kunde Geijer ej underlåta att ge Atterbom en fin, svart klädning i Julklapp. Knös Ups. 31 (1864). Sundén (1886). Björkman (1889). — jfr BAD-, BLAGGARNS-, BRUDGUMS-, BRÖLLOPS-, DROJETT-, FRACK-, GALA-, GÅNG-, HEDERS-, HELGDAGS-, HÖGTIDS-, JUL-, MANS-, OFFICERS-, PILGRIMS-, RID-, SLÄP-, VADMALS-, ÄRE-KLÄNNING m. fl. — särsk. (†) om kvinnodräkt; jfr 2. Tij gaff capitenen henne till förlijkning .. en klädning af kläde nemligenn kasiacka, kiortell och tröja. VDP 1634, s. 339. 1 Klädningh, kappa, tröija och kiortel. BoupptSthm 1668, s. 1308 (efter en löjtnants hustru). En svart Klädning, bestående af Kjortel och Kofta. BoupptRasbo 1769; jfr 2.
2) till kvinnodräkten hörande utrustning (av) klädesplagg bestående av kjol o. liv (av samma tyg); klädesplagg bestående av kjol o. därmed hopsytt liv (hel klänning); äv. (i sht i ssgr) om likartad dopdräkt (för gossar l. flickor). 1 grön Klädning, ruti. UOxelgren (1774) i Fatab. 1911, s. 86. Dalin (1852). Alla fruarne voro iförda nya klädningar. Strindberg NRik. 112 (1882). Jag .. fick min första långa klänning. Wägner Norrt. 1 (1908). Kvittrande flickor i vita luftiga klänningar. Krusenstjerna TonySLär. 10 (1926). — jfr ATLAS-, BAL-, BARN-, BAST-, BATIST-, BLUS-, BOMBASÄNGS-, BOMULLSTYGS-, BRUD-, BRÖLLOPS-, CHIFFONG-, DAM-, DOCK-, DOMESTIK-, DOP-, GROSSESS-, HELGDAGS-, HEMMA-, HEMSLÖJDS-, HÖGTIDS-, INNE-, KADETT-, MELLAN-, MUSLINS-, SIDEN-, UNDER-, VARDAGS-, VISIT-, YLLE-KLÄNNING m. fl.
B (†): KLÄNNINGE-TYG, se C.
C (till 2): KLÄNNINGS-BLOMMA, r. l. f. konstgjord blomma till prydnad på en klänning. BVT 1928, nr 10, s. 6. —
-FICKA. SvT 1852, nr 172, s. 3. Ett barns vilja är i fars rockärm och mors klädningsficka. Topelius EvBarn 106 (1893). —
-FÅLL. särsk. om fåll nedtill på en klännings kjol. Bremer Hem. 2: 15 (1840). Det upptäcktes att (den försvunna) broschen gömt sig i ladyns egen klänningsfåll. Westermarck Minn. 117 (1927). —
-GARNERING. abstr. o. konkret; jfr GARNERA, v.2 2 a, GARNERING a α. Blanche Våln. 454 (1847). Kurserna i finare klänningsgarneringar och dräktmodellering. SthmFolkskBer. 1917—18, s. 133. —
-KJOL l. -KJORTEL. till klänning hörande kjol. SthmModeJ 1851, s. 72. (Hon) upptäckte, att hon slitit sönder sin klädningskjol. PT 1908, nr 156 A, s. 3. —
-SKYDD. å damcykel: anordning till skydd för klänningen (så att den icke trasslar in sig i bakhjulet l. kedjan). 2NF 31: 1094 (1921). —
-SLÄP. släp på klänning. Om jag nånsin talat om någon lösaktighet, så sy in mig i klädnings-släpet. Hagberg Shaksp. 7: 206 (1849). 3NF 2: 750 (1924). —
-TYG. (klänning- 1872. klänninge- 1837. klännings- 1824 osv.) tyg till klänningar; äv. om för en klänning avpassat stycke av dylikt tyg. DA 1824, nr 8, Bih. s. 8. 1 Grönt Klädnings-Tyg af Flanell, 7 aln. BoupptVäxjö 1833. Andersson Väfn. 110 (1880). Östergren (1930). —
Spalt K 1501 band 14, 1936