Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÖVER klø4ver, sbst.2, r. l. m. (Dähnert (1784) osv.), äv. (i bet. 2) n. (Sahlstedt (1773), WoJ (1891)); best. (ss. r. l. m.) -n; pl. (i bet. 2) =, i norra Sv. o. i Finl. äv. -vrar (Bergroth FinlSv. 64 (1916)).
spelt.
1) koll., om (korten i) den färg (se FÄRG, sbst.1 1 h) i den vanliga (franska) kortleken som betecknas med klöverbladsliknande, svarta figurer. Han hade goda kort, men klövern var svag. Serenius (1734; under club). Jag spelar uti .. Klöfver. BeskrLombreSp. 6 (1745). Hade Spelaren A varit renonce i Klöfver, så (osv.). Düben Talism. 2: 32 (1817). jfr (†): (Drinkare) läsa sjn dagliga Bön i Boken Klöfver og Ruter (dvs. kortleken). Warnmark Epigr. L 3 b (1688). — särsk.
α) om bud i kortspelet preferens varigm en spelare antyder att han har tre l. fyra säkra spel på hand o. varigm han giver sin medspelare en invit att bjuda ”preferens”. Wilson Spelb. 442 (1888). Engström 1Bok 45 (1905).
β) om bud varigm en spelare tillkännagiver att han önskar spela med klöver som trumf. Han bjöd (sade) tre klöver (dvs. tre trick med klöver som trumf). Hedström Bridge 51 (1913). GHT 1935, nr 215, s. 8.
b) i förb. med räkneord l. sbst. för att beteckna enstaka kort av viss valör i klöverfärgen; jfr ssgr nedan. Klöver två, tre osv. Klöver knekt, dam, kung, äss. Spader kung, klöfver siu och hierter äs. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Hagdahl Fråga 27 (1883). — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. dan.] (†) i uttr. lura på klöver äss, vara listig. Ullenius Ro § 65 (1730).
c) om själva de klöverbladsliknande figurerna i klöverfärgen. Med passande huggjern uthugger man utur compositionsblecket de fyra olika tecknen hjerter, ruter, klöfver och spader. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 144.
2) om vart särskilt av de kort i den vanliga (franska) kortleken som betecknas med klöverbladsliknande, svarta figurer. Han spelade ut sin lägsta klöver. Bruzelius AllmogL 79 (1876). Jag hade många klöfver qvar på hand. Björkman (1889).
3) [jfr uttr. draga en l. sin spader, spela kort] (i Finl.) i uttr. draga sin klöver, (i lugn o. ro) spela kort. Topelius Vint. I. 2: 65 (1867, 1880).
-JASS. (numera föga br.) benämning på ett kortspel; jfr JASS, sbst.1 2. Klöfver jass .. skiljer sig från vanligt jass endast däri, att efter gifning intet trumfkort upvändes, utan klöfverfärgen beständigt är trumf. HbiblSällsk. 1: 208 (1838). —
-KNEKT. —
-KORT, n. —
-NIA, r. l. f. —
-SEXA. —
-SJUA. —
-TIA. —
-TREA. —
-TVÅA. —
-ÅTTA. —
Spalt K 1524 band 14, 1936