| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNIPA kni3pa2, v. -er, knep kne4p, knepo kne3pω, knipit kni3pit, knipen kni3pen, äv. (föga br.) -te, -t, -t; förr äv. KNYPA, -er, knöp l. -te, -t, -t (ipf. knep (kneep) Fosz 555 (1621) osv.; knipte Schultze Ordb. 2348 (c. 1755), Lagerkvist KämpAnde 10 (1930); knöp Giese Sprachm. 1—3: 282 (1730); knöpte Sahlstedt TuppSag. 59 (1759: knöpte till). p. pf. knipen Lindahl L’avoc. sav. 37 (1757) osv.; knipt Schroderus Dress. 242 (1610), Östergren (1930); knypt Giese Sprachm. 1—3: 282 (1730)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se KNIPNING), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.); jfr KNIP, KNIPA, sbst.4
1) (med fingrarna l. med ngt värktyg) fatta om o. hårdt trycka l. pressa l. klämma (ngn l. ngt); nypa, klämma; äv. med sakligt subj. betecknande föremål vari ngn l. ngt fasthålles o. klämmes o. d.; äv. intr., i uttr. knipa om ngt; i uttr. knipa om ngt äv. övergående i bet.: hålla l. fatta l. gripa (hårdt) om ngt o. d.; äv. med innehållsobj., i sådana uttr. som knipa tag (om l. i ngt) o. d.; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Knipa ngn i armen, näsan, örat. (Anförarna för vederdöparna i Münster) worde (1535) lefwandes grepne, och strax ther efter knijpte medh glödande tänger. Schroderus Dress. 242 (1610). Klåfwan honom (dvs. björnen som fastnat i en kluven ekstam) bitterligh kneep. Fosz 60 (1621). När man träder spöet in i .. (musslan), så kniper hon väl så hårdt derom, at hon måste följa med spöet up. Schultze Fisk. 252 (1778). Om en stund kände han (dvs. björnen, som satt med svansen i en vak) likasom något knipa kring svansen. Topelius Lb. 1: 34 (1860). Jag vred, jag knep mitt kolstift som i hopp / att få det glöda. Heidenstam Vallf. 152 (1888). Hennes ögon knipa tag som ett par tänger, när det är något hon riktigt vill se. Koch Arb. 60 (1912). — särsk.
a) (†) oeg., med avs. på tärningar: gm att fatta om tärningarna på ett visst sätt åstadkomma att de vid kastet falla såsom man önskar. Hof Underr. 53 (1766). Weste (1807). Dalin FrSvLex. 1: 271 (1842).
b) (i sht vard.) oeg., i fråga om hopknipande rörelser med mun l. öga, i uttr. knipa på mun- (nen) (förr äv. på läppen), knipa med ögat l. ögonen o. d. Fru Arnman knep litet på läppen och sade (osv.). Carlén Rosen 355 (1842). (Han) knep med ögonen som om han ville se efter hvad borgmästaren verkligen menade. Strindberg SvÖ 1: 400 (1883). Om ni bara vill låta bli att sitta der och knipa på mun och se högtidlig ut. Benedictsson Eftersk. 149 (c. 1885). Sjöberg Kvart. 28 (1924).
c) i p. pf. i adjektivisk anv., oeg.: ”hopknipen”; smal, tunn; trång. De smala onda ögonen och de korta saxaktigt knipna läpparne (på ett porträtt av Henrik VIII av England). Arsenius MannKläd. 165 (1902). (Den korta jackan är) stundom mera vid, stundom mera knipt (dvs. åtsittande i midjan). Därs. 267. — särsk. hippol. o. veter. i fråga om kroppsdel hos djur; i sht i fråga om has(led) hos häst. (Den argentinska hästen) är ofta knipt under knä och hasar. SD 1900, nr 342, s. 1. Hästar .. med smala, knipna hasleder. Bohm Husdj. 228 (1902). 2NF 26: 602 (1917; om has hos häst).
2) i bildl. l. överförda anv.
a) (†) klämma, pressa, ansätta (ngn) o. d. Then som sielf försökt, hvar skon om foten kniper. Kolmodin QvSp. 1: 333 (1732). Lyckan (dvs. ödet) kniper mig då och då. Serenius Xx 2 b (1757). — särsk.: ”klämma åt” (ngn); äv. med sakligt subj.: hårdt ansätta (ngn). (Invånarna i Posen) borde billigt blifva knipta effter dheras förtiänst, för dhet at dhe underståt sigh at stängia portarna. Carl XII Bref 249 (1703). Han är knipt af hunger. Schultze Ordb. 2349 (c. 1755). JGRichert (1842) hos Warburg Richert 2: 151.
b) i fråga om ”klämmande” l. tryckande smärtor i ngn kroppsdel l. ngt organ; opers. l. med sakligt subj. betecknande den smärtande kroppsdelen l. orsaken till smärtorna; förr äv. med personobj. i uttr. det (l. ngt) kniper ngn ngnstädes o. d.; numera nästan bl. dels i fråga om smärtförnimmelser på grund av köld, dels i fråga om magplågor (”magknip”, bukrev, koliksmärtor). Itt stadigt Knipande i Magen. Lindh Huuszapot. 140 (1675). (Han) berättade, at det .. hade ovanligen mullrat och knipit i benen. VetAH 1765, s. 196. Det kniper allaredan mig / I magen. Thomander 3: 434 (1826). Kylan kniper mig förfärligt. Hagberg Shaksp. 7: 187 (1849). Reumatismen kniper i benet. Lundgren Res. 301 (1875). Brate Edda 244 (1913).
c) (vard.) gripa, fasttaga, fånga (ngn l. ngt); (i sht på ett listigt l. förstulet sätt) vinna l. förvärva (ngt) l. tillägna sig l. bemäktiga sig (ngt), ”lägga beslag” på (ngt); äv. (starkt vard. l. skämts.): stjäla (ngt), ”hugga” (ngt); äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.; äv. med indirekt refl. obj., i uttr. knipa sig ngt o. d. Knipa applåd(er); äv. med sakligt subj. betecknande prestation, framförande o. d. Öfw. Daldorf (sändes) uth att knipa eller bortjaga någre Ryska troupper. KKD 6: 161 (1708). Knip några oljebröd utaf de gamla qvinnor. Bellman 1: 176 (1771). Jag grep mig an med höga hjeltesången, / Och knep mig då den stora guldjettonen. MarkallN 2: 10 (1821). Som han föll, så föll ock jag omkull, och i detsamma / Han min plånbok knep och sprang. Wennerberg 4: 147 (1851, 1885). Becksten der höll på att knipa en rik flicka i Potsdam. Wetterbergh SamhKärna 2: 4 (1857). Två räfvar, som .. knipit hvar sin ”pulla” i hönsgården. SDS 1900, nr 323, s. 2. Ett trick att knipa medlidande. Hellström Kusk. 171 (1910). Fästfolkets scen i andra akten höll på att knipa applåd. DN(A) 1934, nr 161, s. 10. — särsk. bildl., i uttr. knipa ngn l. ngns hjärta o. d., dels: vinna (ngns) bifall l. intresse l. ”hjärta”, hänföra (ngn), intaga (ngn), dels: röra l. gripa (ngn), ”taga” (ngn); med personligt l. sakligt subj.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: som ”kniper” (folk l. folks hjärtan o. d.), betagande, gripande. Hon kan knipa hjertan. Weste FörslSAOB (1823). Topelius Fält. 5: 296 (1867). Fyrverkeriet ”knep” honom fullständigt. Strindberg Hum. 1: 34 (1878). Gunås jag ej publiken kniper / Med djup och gåtfull poesi. Nordlund Bit. 7 (1894). En liten färgorgie .. originel och ”knipande”. SD(L) 1901, nr 215, s. 5. Det där är ord, som kniper sin publik. Carlsson KNilsson 309 (1921). SvD(A) 1934, nr 25, s. 10.
d) (vard., numera föga br.) bildl.: ”hålla hårdt” (på ngt), spara, ”gnida” (på ngt); äv. abs.: spara, ”gnida”. Att .. hela återstoden af lifvet dag efter dag knoga och spara och svälta och knipa och släpa och slita. Beckman Påfv. 141 (1880). Hvad tjänar det till att du kniper så argt på schaberna! Kuylenstierna-Wenster Ber. 222 (1898).
e) [jfr fr. pincer le vent] sjöt. i uttr. knipa i l. till vinden o. d., äv. enbart knipa, förr äv. knipa vinden, vid bidevindsegling hålla sig l. gå upp så nära vinden som möjligt för att vinna till lovvart. Knipa högt up i vinden är at gå vinden så nära som möjeligt är. Dalman 31 (1765). Knipa vinden, hålla up i vinden. Holmberg 2: 401 (1795). Om byn är mindre sträng och mera jemn, så kan man knipa dickt till vinden. Roswall Skeppsm. 1: 121 (1803). Knipa i vinden. Heinrich (1814). Fall ej af en enda tum .. Knip allt hvad du kan! Gosselman SNAmer. 2: 21 (1833). Ramsten o. Stenfelt (1917).
f) (vard.) opers., i uttr. det kniper (med ngt l. att göra ngt o. d.), det sitter hårdt åt (med ngt l. att kunna göra ngt o. d.); äv.: det är ondt om ngt, det tryter med ngt o. d.; ngn befinner sig i trångmål (med avs. på ngt); särsk. i uttr. om l. när det kniper o. d., ofta övergående i bet.: om l. när det (riktigt) behövs l. gäller o. d., vid behov, i nödfall. Det knep med utrymmet (i den trånga stugan). (Kypar-)yrket föder sin man och andra med, om det kniper. Blanche Våln. 230 (1847). Det knep ibland för lilla matmor att anskaffa läckerheter. Benedictsson Ber. 118 (1887). Den här utställda (mortel-)stöten är stor nog att kunna krossa sten, om det kniper. PT 1906, nr 132 A, s. 3. I legenden uppträda Vår Herre och Sankte Per som hjälpare, så ofta det kniper. TurÅ 1908, s. 101. Den stora restaurangen, vilken om det kniper kan bespisa tusen personer på en gång. SvD 28/1 1934, Söndagsbil. s. 10.
KNIPA BORT10 4. särsk. (vard.) till 2 c: snappa bort. Knipa bort ngt midt för näsan på ngn. Cygnæus 2: 159 (1858). Hur många svenska löjtnanter ha inte knipit bort våra fetaste hemgifter? Procopé Insp. 41 (1915). —
KNIPA FAST10 4.
1) till 1: klämma fast (handen l. fingrarna o. d. vid l. omkring ngt). Hon .. knep dem (dvs. fingrarna) .. ännu hårdare fast för att hålla sig kvar nere på bänken. Heidenstam Birg. 172 (1901). Didring Malm 2: 84 (1915).
2) till 1, refl.: knipa (om ngt) o. klamra sig fast (därvid). Topelius Lb. 1: 34 (1860). Heidenstam Vallf. 93 (1888). Den i sitt lugn störda kräftan kniper sig fast i hans (dvs. den vadande pojkens) tår. Finland 63 (1893). —
KNIPA FRAM10 4.
1) (tillf.) till 1; eg.: gm knipande (med kniptång) draga fram (ngt); anträffat bl. i bildl. anv.: pressa l. tvinga fram (ngt). Om jag också måste knipa fram sanningen med glödgade tänger. Blanche Band. 269 (1848).
2) (vard.) till 1, bildl., i uttr. knipa fram med ngt, motvilligt lämna fram ngt l. lämna ngt ifrån sig. De pengar modern måste knipa fram med. Strindberg Hems. 34 (1887). Dens. Skärk. 160 (1888). —
KNIPA IHJÄL10 04. till 1. För att hindra .. (humrarna) knipa ihjäl hvarandra. Holmberg Bohusl. 2: 97 (1843). —
KNIPA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032, äv. HOP4.
1) till 1, tr.: klämma l. pressa ihop (ngt); äv. övergående i bet.: klämma till l. sluta till (ngt) o. d. Sahlstedt (1773). Kanske kniper du ihop pungen, sedan du fått något i den. Zedritz 2: 11 (1857). Att knipa ihop ett glasrör. Balck Idr. Suppl. 218 (1888). särsk.
a) oeg., till 1 b, i uttr. knipa ihop läpparna l. munnen, äv. käkarna l. tänderna o. d., knipa ihop ögat l. ögonen o. d. Meurman (1846). Mor Möller knep ihop läpparne på ett sätt, som ohjelpligt afskar samtalstråden. Benedictsson Peng. 6 (1885). (Korpen) vred och vände på huvudet och knep ihop ögonen. Lagerlöf Holg. 2: 399 (1907). Bernt knep ihop tänderna (av obehag) och förmådde äntligen sträcka fram sin hand (åt fången). Koch Timmerd. 222 (1913). Matti knep ihop munnen och sydde som om det gällt en tävlan. Stiernstedt Liw. 234 (1925).
b) (†) bildl.: minska på (ngt), draga in på (ngt). Dn. Pastor swaradhe: så skal iagh och knjpa ihoop Persmesshälgen för Eder. HärnösDP 1664, s. 93.
2) till 1, intr., oeg.: klämmas ihop, draga ihop sig, bliva smalare l. trängre; krympa ihop; förr äv. bildl.: minskas, ”smälta ihop”. (Sv.) Det kniper ihop, (lat.) Deesse incipit. Sahlstedt (1773). (Munstycket till sprutslangen) bör .. invändigt vara väl rundt och cylindriskt at det hvarken kniper ihop på något ställe eller är vidare. Aken Eldsl. 58 (1797). Det händer många gånger att träet kniper ihop bakom (såg-)klingan, och då kan olyckan vara framme. DN(A) 1934, nr 84, s. 32. —
KNIPA IN10 4. till 1.
2) oeg., = KNIPA IHOP 1; äv. (vard.) bildl., = KNIPA IHOP 1 b. JournLTh. 1811, s. 1158 (bildl.). Wahrman (1814). Knipa in något af ens arfvode. Weste FörslSAOB (1823).
3) (vard., tillf.) = KNIPA, v. 2 c. Herr Lundstedt måste .. sjunga på begrafningar och knipa in en tolfskilling på sånglektioner med handelsbokhållare. Strindberg Skärk. 40 (1888). —
KNIPA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S) 040 l. 032.
1) till 1, = KNIPA IHOP 1. Swedberg Ordab. (c. 1730). särsk. oeg., refl., om ögonlock: sluta sig (till en smal springa); jfr KNIPA, v. 1 b. Ögonlocken knepo sig samman över de blodsprängda ögonen. Didring Malm 2: 294 (1915).
2) (föga br.) till 1, intr.: klämmas ihop; äv. oeg., om fjäder o. d.: draga sig tillsammans, slå ihop. Rinman JärnH 151 (1782). Då (räv-)saxen blifvit till hälften uppspänd, (kan man) insätta en stark träkloss mellan fjederskalmarna, hvilken hindrar fjedern att ånyo knipa tillsammans. Hahr HbJäg. 173 (1865). —
KNIPA TILL10 4.
1) till 1: häftigt l. plötsligt knipa; äv.: knipa hårdt, knipa åt; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. På (bod-)disken hade en Tång fått i ett Stycke Taft, och knöpte till, så Taftet skrek ömkeligen. Sahlstedt TuppSag. 59 (1759). Inga tumskrufvar knipa så hårdt till som hans (dvs. lagman Fröbergers) käftar, när han riktigt sätter sig före. Blanche Tafl. 3: 54 (1857). Jag kniper till med knäna, då det är min tur (att rida på kamelen över ett vatten). Hedin Pol 1: 108 (1911). Gubbhanden kniper till kring hans skuldra. Bergman JoH 127 (1926).
3) bildl.; jfr KNIPA, v. 2 a, b; särsk. (mindre br.) om köld: bliva bitande; ”knäppa till”; äv. opers. Kölden kniper til. Holmberg 2: 767 (1795). Hu! Det kniper till i min liktorn. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 114. Det kniper till därute. Ahrenberg Hih. 57 (1889). (I London börjar man känna) hur skatteuppbörden i sina olika former kniper till. SDS 1901, nr 56, s. 2.
4) (†) till 2 c, i uttr. knipa sig till (ngt) (på orättmätigt sätt) bemäktiga sig l. tillägna sig (ngt). The ther mz weelde syner, eller hemlighit rhåflyttiande, knijpa sigh til en deel vtaff andras tompter. L. Paulinus Gothus ThesCat. 132 (1631). —
KNIPA UPP10 4 l. OPP4. sjöt. = KNIPA, v. 2 e. Knipa upp i vinden. Berndtson (1880). Knipa upp till lovart. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
KNIPA UT10 4. till 1: (numera föga br.) genom knipande (med kniptång) draga l. rycka ut (ngt). Weste (1807). Cavallin (1876). särsk. bildl.: pressa ut l. fram (ngt av ngn), tvinga fram (ngt). Weste FörslSAOB (1823). Österqvist har extra goda varor, blott man förstår sig på att knipa ut dem. Wetterbergh Penning. 314 (1847). Fram med sanningen eller knipa vi nog ut den med tjenliga medel! Blanche Bild. 2: 166 (1864). Strindberg Skärk. 169 (1888). —
KNIPA ÅT10 4. till 1: knipa hårdt l. kraftigt; knipa till. Sahlstedt (1773). Jag .. slingrade benen omkring .. (trädstammen) och knep åt. DN 1906, nr 13056 A, s. 2. Östergren (1930). särsk. bildl.; jfr KNIPA, v. 2 a, f; äv. opers. När bevillningar, rekryteringar etc. knipa åt. Adlerbeth (1789) i MoB 9: 175. SvD(A) 1931, nr 301, s. 8 (opers.).
-BÄNDSEL. [jfr d. knibbændsel, t. kneifbindsel, holl. knijpbindsel] sjöt. bändsel om ett ”öga” i vilket ett tåg fasthålles medelst en knop. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stjerncreutz (1863). WoJ (1891). —
-FULL. (vard., numera föga br.) alldeles full, ”sprängfull”, proppfull. Dalin (1852; angivet ss. familjärt). WoJ (1891; angivet ss. familjärt). Cannelin (1921). särsk. bildl.: starkt berusad, ”stupfull”. SvTyHlex. (1851). Cannelin (1921). —
(1 c slutet) -HAS. hippol. o. veter. knipen has (se KNIPA, v. 1 c slutet). Ehrengranat Hasl. 35 (1809). Billing Hipp. 114 (1836). —
-SAX. (knip- 1560—1896. knipe- 1581—1583) [jfr t. kneipschere] tekn. saxformigt instrument för omfattande o. fasthållande av ett föremål l. för sönderskärande (”avknipande”) av ngt. TullbSthm 8/10 1560. Rinman (1788). Då rörplåten blifvit insatt mellan backarna och dessa blifvit tillklämda, omfattas den med en slags knipsax. TT 1871, s. 134. Eidem ÄGlasH 97 (1912). —
(2) -SLUG. [jfr KNEP, II, KNEPIG, KNIP 2 c, KNIPIG, KNIPSK] (i sht vard.) mycket slug, listig, förslagen, ”fiffig”, knepig, klipsk; äv. i överförd anv., om handling l. beteende l. yttrande o. dyl. l. om min l. uttryck o. d. Jag är knipslug nog, jag .. och mig drar man inte så lätt vid näsan. Blanche Dard. 37 (1847). (Lappen är) i handel och vandel .. egennyttig och knipslug. Düben Lappl. 184 (1873). Skåningen upprepade rapporten med sin knipsluga min. Topelius Planet. 2: 181 (1889). En knipslug jurist. SvD(A) 1930, nr 247, s. 10.
Avledn.: knipslughet, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara knipslug. Dalin (1852). SvD(A) 1930, nr 275, s. 9. —
(1 c?) -STOP. [anledningen till benämningen oviss] (†) liten bägare l. pokal. Schroderus Dict. 118 (c. 1635). Broman Glys. 1: 9 (1726). Lind (1749). —
-TÅNG; pl. -tänger. (knip- 1637 osv. knipe- 1543—1645) [jfr t. kneipzange, kneifzange] tång med mejselartade käftar som användes för att fasthålla l. utdraga ngt l. för att avknipa föremål av metall; äv. (numera föga br.): pincett. TullbSthm 23/7 1543. (Håren) läto väl lätt utrycka sig med kniptång. Acrel Chir. 35 (1759). Til smedjan fordras .. åtskillig lös redskap, såsom Värmtänger, Håll- och Kniptänger. Rinman 1: 218 (1788). SvSkoT 1931, s. 352. särsk. (numera bl. tillf.) i överförd anv., om tångliknande käke hos vissa insekter l. klo hos kräftdjur o. d. Retzius Djurr. 181 (1772). (Biets) käkar eller kniptänger. Gullander SvarVetA 8 (1773).
B (†): KNIPE-SAX, -SKÄRA, -TÅNG, se A.
1) (numera bl. tillf.) person som kniper. Schultze Ordb. 2349 (c. 1755). särsk. till 2 c. Min far .. var också en sådan der knipare utaf obetydliga småsaker. Hagberg Shaksp. 8: 332 (1849; eng. orig.: a snapper-up).
2) (i fackspr.) till 1: anordning (instrument l. apparat) avsedd att fastklämma l. fasthålla ngt med, klämmare (se d. o. 1). VetAH 1772, s. 295. Knipare (på hyvelbänk), som håller Nagelen stilla och äfven stödjer för svigtning, när smala och långa Naglar tilverkas. Därs. 1797, s. 138. KrigVAH 1843, s. 231. särsk. [jfr eng. nip, nipper (i bet. a)] sjöt.
a) stropp av tågvirke l. garn med ett öga i vardera ändan som lägges om två l. flera tåg för att sejsa dem till varandra o. åtdrages medelst drejare. Dalman 31 (1765). Roswall Skeppsm. 1: 86 (1803). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith 184 (1916).
c) (†) om var särskild av de träslåar som läggas ovanpå märs o. tvärsalningar för att stadigt fasthålla märsen. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 50 (1796). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
d) (†) om var särskild av de järnskenor som fasthålla roderpinnen vid roderhuvudet. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). — (II) KNIPIG, adj. [jfr KNEP, KNEPIG, KNIP 2 c, KNIPSLUG] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: knepig, knipslug. Doktor Göran (Vallin), den gamle och knipige stiftsherden. Högberg Vred. 2: 279 (1906). Dens. Jim 284 (1909). —
KNIPNING, se d. o. —
KNIPSK, se d. o.
Spalt K 1601 band 14, 1936