Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLEKT koläk4t, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. (i teol. fackspr. i bet. I, förr ngn gg äv. i bet. II) KOLLEKTA koläk4ta l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. skrivet collect. — kollekt (collect) 1531 osv. collecte 1729. kollekta (collecta) i bet. I 1531—1931, i bet. II c. 1635—1679)
Etymologi
[jfr d. kollekt, t. kollekte, eng. o. fr. collecte (i bet. I); av lat. collecta, sammanskott, i senlat. äv.: församling, i mlat. äv.: kollektbön, eg. fem. av collectus, p. pf. av colligere (se KOLLIGERA); bet. I utgår sannol. från mlat. oratio ad collectam (senare ersatt av enbart collecta), ”bön inför den församlade menigheten”, men ordet har i denna anv. äv. uppfattats ss. beteckning för en kort sammanfattning av de tankar som föranledas av den efterföljande bibeltexten; bet. II återgår direkt på det klassiska latinet]
I. kyrkl. kort, koncentrerad liturgisk bön som vid högmässogudstjänst läses (l. mässas) omedelbart före dagens epistel; äv. om dylik bön läst efter kommunion o. ss. avslutning på litanian, tidigare äv. vid vissa andra tillfällen. Her epter fölier noghra collecter eller böner som mågha haffuas j messone näst epter ingongen. Mess. 1531, s. C 3 a. Måltiden (vid det medeltida svenska kommunitetet i Paris) .. lyktades med tacksäjelsen, hvarvid äfven åtskilliga Psalmer och Collecter brukades. Lagerbring 1Hist. 2: 833 (1773). Skapandet av den avvägda, rytmiskt utformade kollekten är ett av den romerska andens förnämsta bidrag till det västerländska gudstjänstlivet. Brilioth Nattv. 127 (1926).
II. insamling inom en menighet (förr äv. en korporation) av pänningmedel för ngt visst ändamål; äv. konkret, om de insamlade medlen; i regel om i samband med gudstjänst företagen dylik insamling (för mission, diakoni, kyrkobygge m. m.) resp. de därvid influtna medlen. Schroderus Comenius 638 (1639). (Dessa brand-) Redskap anförskaffas vthaf een Collect som uthi samma Brandmästerskap böör skee. SthmStadsord. 1: 243 (1675). De ifrån år 1726. årligen insamlade 4. Collecter til Fångarne i Algier. PH 2: 1236 (1735). Han fick tjuge riksd. i kollekt. Nordforss (1805). Kyrkvaktmästaren gick omkring och tog upp kollekt. Melander UnderlL 106 (1912). — jfr FLYKTINGS-, MISSIONS-, RIKS-, STIFTS-, STUDENT-KOLLEKT m. fl.
Ssgr (i allm. till II): A: KOLLEKT-BOK; pl. -böcker. (kollekt- 1710 osv. kollekte- 1741) SthmStadsord. 2: 234 (1710). I varje kyrka (bör) förvaras en kollektbok, i vilken, för varje gång kollekt uppbäres, dess belopp genom kyrkoherdens försorg genast införes. SFS 1917, s. 1569. —
-BREV. (kollekt- 1695—1863. kollekte- 1735—1741) (förr) av K. Maj:t utfärdat brev varigm tillåtelse gavs att upptaga kollekt för ngt visst ändamål. HärnösDP 1695, s. 438. Reuterdahl SKH III. 2: 223 (1863). —
-BÄCKEN. jfr BÄCKEN 1 c. GbgMag. 1760, s. 236. Johansson Noraskog 1: 276 (i handl. fr. 1869). —
(I) -BÖN. = KOLLEKT I. Hb. 1894, s. 14. Aulén AllmTron 130 (1923). —
-BÖSSA. jfr BÖSSA 1 d. GHT 1896, nr 128 (A), s. 3. Erixon SkansenKultH 133 (1925). —
-HÅV. jfr HÅV, sbst.3 2. Corylander LundDomk. 113 (i handl. fr. 1754). —
-KISTA. (förr) kista avsedd till förvaring av kollektmedel. Stiernman Com. 5: 728 (1698). Reuterdahl SKH III. 2: 403 (1863). —
-LÅDA, r. l. f. kollektskopa. Karlin KultM 1888, s. 17. Levander FattFolk 188 (1934). —
-MEDEL, pl. (kollekt- 1713 osv. kollekte- 1719—1833) = -PÄNNINGAR. SthmStadsord. 2: 316 (1713). —
-PUNG. (kollekt- c. 1770. kollekte- 1735) (†) kollekthåv. VDAkt. 1735, nr 130. NorrlS 1: 60 (c. 1770). —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (kollekt- 1723 osv. kollekte- 1695—1790) Norrl. 8: 36 (i handl. fr. 1695). Därs. 37 (1908). —
-SKOPA. Otterstedt GotRenäss. 91 (1929). —
-STIPENDIUM. för studerande avsett stipendium som utgår av gm kollekter insamlade medel. NF (1884).
B (†): KOLLEKTE-BOK, -BREV, -MEDEL, -PUNG, -PÄNNINGAR, se A.

 

Spalt K 1876 band 14, 1936

Webbansvarig