| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KRAMA kra3ma2 l. KRAMMA kram3a2, v. -ade ((†) ipf. kramte SColumbus Vitt. 96 (c. 1670)); äv. KRAMAS kra3mas2 l. KRAMMAS kram3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, KRAMNING; jfr KRAM, sbst.2
1) pressa l. trycka med handen (händerna) l. armen (armarna) omkring (ngn l. ngt), trycka; hårdt omfamna l. omfatta; äv. (särsk. i b o. särsk. förb.) med obj. betecknande ngt som gm trycket utpressas l. avlägsnas; äv. oeg., om tryckande som sker på annat sätt än gm händer l. armar; äv., i sht förr, särsk. i förb. krama till döds, om våldsamt tryckande l. pressande från flera sidor. Krama till mos. Om man kramar öghat, så gå ther tårar vth. Syr. 22: 19 (Bib. 1541). Tå .. (biskop Benno) skulle inwija then wänstre Sijdan aff S. Michaelis Kyrkia, bleff han vthi Trängslen aff Folcket til dödz krammat. Schroderus Os. 2: 567 (1635). Råkar någon .. för eller vid gasten, så tros denne kramma eller krysta honom. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 466 (1864). Ett skrynkladt bref jag kramade i handen. Fredin Dan. 162 (1886). Den väldiga boaormen, som med en kramning qväfver sitt rof. Carlson 1Skolgeogr. 116 (1887). Nu satt han där och kramade rorkulten. Siwertz Sel. 1: 136 (1920). — jfr AV-, BLÅ-, FÖR-, GAST-KRAMA m. fl. — särsk.
a) i fråga om vänskaps- l. ömhetsbetygelse; äv. ss. dep. Krama ngns hand, förr äv. krama ngn i hand l. i händerna. Hon, som iagh, taalte gärna om Elskogh, / Hon migh krama och hierteligh famptogh. Chronander Bel. F 1 b (1649). Helsa och krama mina små å mina vägnar. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 89 (1705). Knöppel Bondeg. 29 (1788). En suck hon drog / och kramade hans hand, och dog. Tegnér (WB) 4: 31 (1822). (De) kysstes och kramades därinne i stugan. Didring Malm 1: 218 (1914). Bergman Mark. 122 (1919). — jfr FAMN-, HAND-KRAMA.
b) i vissa förb.
α) krama ngt genom ngt, under o. efter sönderkramning pressa ngt genom ngt. När linsen är väl miuk och mosar sig, så kramas han genom durkslag. Warg 220 (1755). Nordström Matlagn. 38 (1822).
β) krama ngt ur ngt. Krama saften ur en citron. särsk. bildl. (Magistern till Birgitta :) Droppvis kramade du glädjen ur hans själ. Heidenstam Birg. 42 (1901). Att krama pengar ur nöjestillställningar. SvD(A) 1933, nr 36, s. 6. Det kan .. vara skolan, som kramat musten ur piltarne. GHT 1934, nr 298, s. 11.
c) (i sht förr) i fråga om smör- o. ostberedning: med händerna trycka (smöret l. ostmassan) samman till en fastare massa. Fortfar så länge med kramningen, tills allt smöret är samladt. Wåhlin LbLandth. 77 (1804). Sedan osten blifvit ordentligen kramad, lades den i en särskildt för ändamålet afsedd korg. Fatab. 1916, s. 71.
d) med obj. betecknande vad som åstadkommes gm kramning. Krama snö-bållar. Triewald Bij 37 (1728). Böök Lejon 297 (1935).
e) eufemistiskt, i fråga om omild behandling av ngn. Jag skall krama honom för omaket. Möller (1790). (Tigern) kunde väl få lust hans majestät att krama. Lannerstierna Vitt. 88 (1790).
f) i bildl. anv. (jfr b β). Han .. kände .. åter en ond aning krama hjärtat. Öberg Makt. 2: 115 (1906). Depressionen kramade hårdare för var dag. Moberg Rosell 138 (1932).
KRAMA IHJÄL10 04. Wij le åth sådane Apor, at the krama ihiel theras Barn för Kiärlek. Weise 169 (1697). —
KRAMA IHOP10 04 l. HOP4, stundom TILLHOPA040 l. 032. Swedberg Ordab. (c. 1730). jfr HOPKRAMA. särsk. i oeg. anv. De barn, som mycket krama ihop ansigtet med gråtande, bli skrynklige. Linné Diet. 2: 227 (c. 1750). Bröstet kramades ihop av kvävningen. Didring Malm 2: 292 (1915). —
KRAMA NED10 4 l. NER4. (under kramning) pressa ned (ngt). (Man) krammar ned bröstbenet väl (på kalkonen). Broocman Hush. 6: 49 (1736). särsk. (†) i oeg. anv.: trycka in. Wid Adrianopel hade .. Snön kramat neder med sin Tyngd (ty ther äro flata Tak) någre och fyratijo Hws. Rålamb Resa 89 (1658, 1679). —
KRAMA OM10 4. särsk. till 1 a: (livligt l. hjärtligt) krama (ngn) under omfamning. Nordlund Bit. 38 (1894). —
KRAMA SAMMAN10 32 l. 40. En hästsko kramade de samman. Tegnér (WB) 4: 10 (1822; om K. XII:s drabanter). —
KRAMA SÖNDER10 40. Rålamb 14: 108 (1690). Söderbom kunde ha kramat sönder mig om han velat. Engström Glasög. 114 (1911). jfr SÖNDERKRAMA. —
KRAMA UPP10 4, äv. OPP4. (i fackspr.) taga upp (ngt) o. krama ur (det saft o. d.). Kramma så lafwen up, och sijla lethen genom ett såll. Lindestolpe Färg. 92 (1720). Musslorna .. fräsas lätt i smöret, varefter de väl kramas upp. SvD 9/7 1927, Bil. s. 4. —
KRAMA UR10 4, förr äv. UTUR. Krama ur en citron. Salé 58 (1664). jfr URKRAMA. särsk. bildl. Flickan .. kramar nu upplysningar ur honom, som vatten ur en svamp. Crusenstolpe Mor. 1: 191 (1840). Jag skall nog krama sanningen ur dig. SvD(A) 1932, nr 312, s. 10. —
KRAMA UT10 4. Krama ut saften ur en citron. Krama ut varet. IErici Colerus 1: 215 (c. 1645). jfr UTKRAMA. särsk. bildl. Krama ut pängar ur skattebetalarna, från allmänheten. (Darnley) hade .. varit nyttig för att ur honom krama ut det, som drottningen behöfde veta. Svedelius SmSkr. I. 1: 200 (1872, 1888).
Spalt K 2636 band 15, 1937