| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAMM lam4, förr äv. LAMB, n.; best. -et; pl. = (Joh. 21: 15 (NT 1526) osv.) ((†) -ar Jes. 1: 11 (Bib. 1541: oxars, lambars och bockars blodh)).
unge av får l., allmännare, av djur tillhörande fårsläktet; äv. kok. om (maträtt av) lammkött. Lamm med dillsås. G1R 1: 152 (1523). (Prästerna erhålla) quicktijende aff Föll, Kalfwar, Grijser, Lamb, Killingar, Gäss etc. KOF 1: 529 (c. 1618). Linné Vg. 59 (1747). Et prägtigt fält mit öga drager / Der feta lamb i väpling gå. GFGyllenborg Vitt. 1: 153 (1795). Lammen klippas första gången i början af Juli. Nathorst LandtbrSk. 66 (1896). Transfusion av blod från lamm till människa. NoK 114: 175 (1932). — jfr ARGALI-, BAGG-, BÄSS-, DI-, DRICKS-, DÄGGE-, FJOL-, FJOLÅRS-, GIMMER-, GUMS-, HANN-, HUS-, HÖST-, PÅSKA-, SPÄD-, TACK-LAMM m. fl. — särsk.
a) om lamm som i olika kulter användes till offer, offerlamm; ofta i jämförelser o. bildl. (jfr c). 1Petr. 1: 19 (NT 1526). Klokt det är att offra / Ett stackars menlöst lamm för att försona / En vredgad gud. Hagberg Shaksp. 9: 287 (1850; i bild). — jfr OFFER-, PÅSKA-LAMM. — särsk. (i religiöst spr.) om Kristus; jfr b. Sy, gudz lamb som borttager werldennes synd. Joh. 1: 29 (NT 1526). The (som hade vunnit seger över vilddjuret) hadhe gudz harpor, och siwngho Mosi gudz tienares sång, och lambsens sång. Upp. 15: 3 (Därs.); jfr: Mose Och Lamsens Wisor. Lybecker (1717; boktitel). O rene gudz lamb, / oskyldig på corsset for oss slactat. Ps. 1536, s. 77; jfr Ps. 1819, 94. Du går, Guds Lamb, du milda, / Oskyldiga och rena! / Att oss, från Gudi skilda, / Med Gud igen förena. Ps. 1819, 86: 1. NPs. 1921, 518: 3.
b) om bild av lamm (särsk. ss. symbol); särsk. om bild av ett lamm (med en fana) ss. symbol för Kristus; jfr a slutet. Lammet med fanan. Bolinus Dagb. 70 (1676). LD 1906, nr 212, s. 2.
c) [jfr fsv. tu grym leion som .. wrþo bliþ ok spak som lamb] i ordspr. o. jämförelser samt i mer l. mindre bildl. anv. (jfr a); vanl. med särskild tanke på ett lamm ss. oskuldsfullt, godsint, fromt, fogligt, tålmodigt, ofarligt, hjälplöst, i behov av omvårdnad o. d.; ofta ss. smeksam benämning på barn (se BARN II 1) l. (ung) dotter l. person som man älskar. Apg. 8: 32 (NT 1526). (Ingjald Illråde) synes haffua warit itt leyon i fridhenom (som man seya pläghar) och itt lamb i strijdenne. OPetri Kr. 37 (c. 1540). Aff vlfwen blifwer aldrigh lamb. Törning 4 (1677). Luisella var ju italienska, / ett menlöst lam, men ej ett tanklöst får. Scholander 2: 11 (1866). Den starke, som frälst ett rike, / Ej kunde sitt lam, / Sin fagra Cecilia skydda / För ofärd och skam. Snoilsky 2: 4 (1881). Mary .. Mitt heta blod har svalnat. Jag är from som ett lamm. Felix, tycker du om ett tamt lamm? Bergman Patr. 116 (1928). — jfr KLOSTER-LAMM. — särsk.
α) användt i tilltal, särsk. i uttr. mitt (lilla) lamm!; numera nästan bl. (mindre br.) ironiskt. Se nu är jag här igen, mit lilla lamm, och du skal bli gift i denne afton efter din åstundan. Knöppel Blindeb. 74 (1746). Då vi råkas skall mitt Lamm få krypa till mitt hjerta. Geijer Brev 338 (1839). Man har inte glömt det där knifhugget, du delade ut förra året, mitt lilla lamm. Janson CostaN 2: 113 (1910).
β) [med utgångspunkt i Upp. 6: 16, där uttrycket förekommer om Kristus’ (fruktansvärda) vrede; jfr a slutet] (numera bl. tillf.) i uttr. lammets (förr lambsens) vrede, (ofarlig, snabbt övergående) vrede sådan som hos ett lamm. Äfven hans (dvs. Atterboms) vrede är lambsens vrede. SvLittFT 1835, sp. 211. Wetterbergh SamhKärna 1: 151 (1857).
γ) med särskild tanke på ett lamms begärlighet för vargen l. på de faror som möta ett lamm bland vargar. Sy iach sendher idher som lamb j bland wlffuar. Luk. 10: 3 (NT 1526). Läre vlfuen Pater noster, han ropar wäl Lamb Lamb. SvOrds. B 4 b (1604). Lamb, Lamb, är Ulfwens afftonsång. Grubb 446 (1665). Ulfwen får snart orsak medh Lambet, fast dhet än drucke nederst i bäcken. Dens. 831.
δ) [jfr fsv. faa giwa dumba lamb] (†) i uttr. ingen giver dumba lamm o. d., för att beteckna att man icke får en önskan uppfylld, om man icke framställer den. SvOrds. B 3 a (1604). Kolmodin QvSp. 1: 187 (1732).
ε) (i religiöst spr.) om den kristne l. person (i sht barn) som skall upptagas i den kristna församlingen i förh. till Kristus (ss. den gode herden). Föödh min lamb. Joh. 21: 15 (NT 1526). I stilla glans han träder fram: / Af spridda får och späda lam / Han sig en hjord församla vill. Ps. 1819, 56: 2. Jesu, dessa späda lamm / I din herdevård du tage, / På den smala vägen fram / Du till himlen dem ledsage! NPs. 1921, 555: 3. — särsk. (ngt vard.) i utvidgad anv., om medlem av en församling o. d. i förh. till prästen (församlingens ”herde”) o. d. Engström 1Bok 62 (1905). Historier om huru de .. kärlekskranka katolska herdarna ej kunna hålla tassarna borta från de små kvinnliga lammen i deras hjord. Andersson Drak. 276 (1926).
d) i sht zool. i utvidgad anv., om unge av vissa andra däggdjur, särsk. av rådjur o. lamadjur; jfr KALV, sbst.1 I 1 g, KILLING, sbst.1 1. BonnierKL 9: 1591 (1926). Brehm 12: 142, 144 (1937; Wallengrens uppl.). — jfr RÅ-LAMM. — särsk. (†) om renkalv. Linné Skr. 5: 17 (1732).
-BRINGA, r. l. f. i sht kok. jfr BRINGA, sbst. b. Valleria Hush. 20 (c. 1710). Kokt lammbringa. Högstedt KokB 176 (1920). —
-DIGER. [sv. dial. lammdiger] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om får: dräktig. Jes. 40: 11 (Bib. 1541). Lundell (1893). —
-GAM. zool. gamen Gypaëtus barbatus Lin. (som angriper får, rådjur m. m.), skäggam; äv. allmännare, om gam av släktet Gypaëtus l. gruppen Gypaëtinæ av familjen Falconidæ. Gravander Buffon 3: 60 (1806). SFS 1905, nr 87, s. 11. —
-KÖTT. (lamm- 1547 osv. lamma- c. 1525—c. 1645. lamme- 1557—1664. lamms- 1697) [fsv. lamba kiöt] i sht kok. Hagdahl Kok. 13 (i handl. fr. c. 1525). Stekt lamkött. PrHb. 2: 57 (1886). —
-LAMHET~20 l. ~02. (numera föga br.) veter. hos diande lamm (l. föl o. kalvar) uppträdande sjukdom yttrande sig i hälta på ett l. flera ben; jfr FÖL-LAMHET. Lundberg HusdjSj. 606 (1868). 2NF (1911; med hänv. till föllamhet). —
-LAMM, n. (†) lamm av mycket ung tacka. Hushållaren lägger näppeligen på et lamb-lamb eller qvigokalf, ty de blifva små. Linné Diet. 1: 31 (c. 1750). —
(c γ) -LEK(EN). (†) i uttr. leka lammleken med ngn, behandla ngn som vargen behandlar lammet, störta ngn i fördärvet, döda ngn. Sahlstedt 298 (1773). Weste (1807). —
(c) -LIK, adj. (mera tillf.) Allt detta .. afhörde mr Raddle med den största undergifvenhet och återvände genast till rummet på det mest lammlika sätt. Malmgren Dickens Pickw. 2: 249 (1861). Fröding Gralst. 15 (1898). —
-SKINN. (lamm- 1534 osv. lamme- 1654) [fsv. lamb skin] (ogarvad l. garvad) hud av lamm; äv. ss. ämnesnamn. JönkTb. 129 (1534). SvSkoT 1926, nr 19, s. 7.
-SKORV. (†) veter. munskorv hos lamm; jfr DEG-MUN. Dannström Hering 176 (1848). Lundberg HusdjSj. 481 (1868). —
-TUNGA, r. l. f. (lamm- 1757 osv. lamma- c. 1550. lamme- c. 1600)
1) tunga av lamm; äv. (i sg. l. pl.) kok. om maträtt därav. OMartini Läk. 28 (c. 1600). Lamtungor, stufvade i buljong. Langlet Husm. 271 (1883).
2) [sv. dial. lammatungor; jfr eng. lamb’s-tongue i motsv. anv.] (i vissa trakter) växt av släktet Plantago Lin., groblad; i sht i pl. 2LinkBiblH 4: 78 (c. 1550). Serenius Kkkk 1 a (1757). —
-ULL. ull av lamm (som klippes för första gången). HdlÅgerupArk. 30/8 1727. 4GbgVSH V—VI. 4: 19 (1903). —
-UNGE. [med avs. på bildningssättet jfr BARN-, FÖL-UNGE] (litet) lamm. Alströmer Får. 4 (1727). SkogsvT 1906, s. 325. särsk. (vard.) bildl., i uttr. vara (bli) dödens lammunge, vara (komma) i dödens våld, vara dödens, vara räddningslöst förlorad. MarkallN 2: 193 (1821). Hammar (1936; familjärt).
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): LAMMA-BLOD, -KÖTT, -STEK, -TUNGA, se A.
C (†): LAMME-KÖTT, -SKINN, -STEK, se A. —
-TUNGA, se A.
D (†): LAMMS-KÖTT, se A.
Spalt L 145 band 15, 1939