Publicerad 1940 | Lämna synpunkter |
LIP li4p, sbst.3, n.; best. -et.
(vard.) vbalsbst. till LIPA, v.: lipande, gråt. Barnens lip och pip. Bellman SkrNS 1: 63 (c. 1770). Inget lip, inget gnäll. ST(A) 1929, nr 272, s. 1.
Spalt L 825 band 16, 1940