| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUTA l. LUTO, adj. oböjl. l. adv.
(†) motsv. LUTA, v.3 I 1, 2: lutande, lutad; nedböjd; nästan bl. i predikativ ställning. Iagh gåår krokot och luto. Psalt. 38: 7 (Bib. 1541). Om .. (eldbrasan) rätes luta mot spisstaden (så osv.). Wallner Kol. 18 (1746). Adlerbeth Ov. 380 (1818). — jfr FRAM-, FRAMÅT-, HÄRD-, KROK-, KRYP-LUTA.
Spalt L 1246 band 16, 1941