| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MER me4r l. MERA me3ra2 l. 40, förr äv. MERE, adj. o. adv. kompar.
I. adj. (äv. i substantivisk anv.; jfr II 1 g β).
1) († utom i a, b, c) i fråga om storlek l. omfattning l. mängd l. grad: större. Ath .. the wtdragha (dvs. erlägga) mera parthen j samma gerd szom mera förmectha. G1R 3: 323 (1526). När Pylatus sågh ath han kunde intit skaffa, vtan sorlet bleeff iw meer, toogh han (osv.). Mat. 27: 24 (NT 1526; öv. 1861: att sorlet blef allt mer; Bib. 1917: allt starkare). När wedhen är mykin, så warder eelden thes meer. Syr. 28: 10 (Bib. 1541). Vdi liche och mehere måtte. 2SthmTb. 4: 34 (1569). Den nya drägtens mera beqvämlighet. Gustaf III 1: 231 (1778). Kanske hade en mera uppmärksamhet varit bra. HSH 7: 244 (c. 1800). — särsk.
a) (fullt br.) i substantivisk anv. (jfr b γ): större myckenhet l. mängd (av ngt som uttryckligen angives l. av ngt som framgår av sammanhanget l. situationen l. av ngt till sin art obestämt); äv. bildl. i fråga om abstrakta förh.; ofta i förb. med sbst. dels (o. vanl.) med omedelbar anslutning till sbst., dels med sbst. föregånget av prep. av; i vissa fall närmande sig l. övergående i adverbiell anv. (jfr II). Det kom mer folk än väntat. Hon behöver mera luft och ljus, mera vila och sömn. Arbeta med mera iver och energi. Jag väger (ett helt kilo) mer än du. Han hade gått en halvmil om icke mer. Han fick mer av kakan än du. Detta är till mera skada än gagn. J ären jw mera wärdhe än monga sperffwar. Mat. 10: 31 (NT 1526). (Äktenskapet) är medh mera mödho och omak beswårat än iomfrudom. OPetri Clost. C 2 a (1528). Meero ondt än gott warder bedriffuit. Dens. Kr. 18 (c. 1540). Meer wil meer haffua. SvOrds. B 6 a (1604); jfr: Mycket wil altijdh mehr. Grubb 538 (1665). Det går mer i säcken än i påsen. Landsm. XI. 2: 13 (1896). Hos Vergilius finna vi mera av religiöst allvar (än hos Homeros). Andersson Antol. 14 (1909). (Förr) hade man säkert mera bin än nu. LfF 1912, s. 259. — särsk.
α) i uttr. allt mer l. mer och mer, stundom pleonastiskt allt mer och mer, för att angiva tilltagande myckenhet l. mängd (av ngt.) (Han talar) med mer och mer hetta. Eurén Kotzebue Cora 55 (1794). Det kommer allt mer och mer fågel. Engström Häckl. 31 (1913).
γ) (†) i uttr. mista l. betala l. giva mer för mindre l. få mindre för mer l. få l. ha mer för mindre för att angiva att ngn i ett visst fall gör större förlust resp. vinst än i ett annat l. får sämre resp. bättre vederlag o. d. Rääf Ydre 3: 412 (i handl. fr. 1594: mista meer för mindre). När Giästgifwaren obedin spenderar, så wil han haa mehr för minder. Grubb 594 (1665). Iagh gaf mer för minner. Beronius Reb. F 3 a (1674). Då mister H:r Lundman meer för mindre. VDAkt. 1725, nr 391. Därs. 1739, nr 410 (: få mindre för mehr).
δ) i uttr. varken mer eller mindre (än), äv. ingenting mer eller mindre (än) l. ingenting mer och ingenting mindre, äv. icke mer och icke mindre, ingenting annat (än ngt angivet l. underförstått); i förb. med efterföljande än övergående i 2; äv. mer l. mindre med anslutning till 4. Tullordn. 3/2 1615, s. A 3 a (: hwarken meer eller minder .. än). (Grollens) foder blef honom riktigt utmätit: intet mer och intet mindre. Dalin Vitt. II. 6: 113 (1740). Ydun 1870, s. 65 (: ingenting mer eller mindre än ..). Just nu sam där ingenting mer och ingenting mindre än en verklig and. Geijerstam LycklMänn. 183 (1899). Backman OkändV 178 (1911: icke mer och icke mindre). Mr Lloyd .. hade gjort det han var satt till att göra, varken mer eller mindre. Hallström Händ. 39 (1927).
b) i uttr. mer eller (förr äv. och) mindre, för att angiva växlande mängd l. grad.
α) (numera mindre br.) i uttr. i mer eller mindre mån l. grad l. utsträckning, ngn gg till mer eller mindre del. I mer och mindre grad. Geijer I. 5: 96 (1811). I mer eller mindre mån. Lidbeck Anm. 315 (c. 1825). Menniskor med kroppar, till mer eller mindre del obetäckta. Almqvist DrJ 387 (1834). I mer eller mindre utsträckning. Gjerdman SörmlStadsm. 1: 157 (1918). jfr (†): Hvad är det då för toma skal, som vi ge namn af lycka, / Et mer ell’ mindre mått af det, som lustar, vana smycka. Nordenflycht QT 1748—50, s. 38.
β) (†) ss. attribut till sbst. bestämt av en genitiv l. ett determinativt pronomen. FörklSkog. 1739, s. A 4 b. Den mer eller mindre nåd, hvari regenten stod hos vår Herre. Ekelund 1FädH 1: 15 (1833). Berzelius Själfbiogr. 114 (c. 1845).
γ) (fullt br.) i substantivisk anv. (jfr a). Mera eller mindre krafft. KOF 1: 208 (1575). Kellgren 3: 189 (1786). Förpacktare, hvilka ömsom kunde behöfva mer eller minre Folk. LBÄ 32: 62 (1799). Med mer eller mindre framgång. Elgström Frunt. 13 (1809). I nästan alla Europas tungomål påträffar man mer eller mindre af dylikt ”franskt guld”. Ydun 1870, s. 70. Så att skilnaden dem (dvs. begrepp o. omdöme osv.) emellan är blott relativ, beror på ett mer eller mindre. Nyblæus Forskn. III. 1: 107 (1886). Kallenberg CivPr. 2: 26 (1927). särsk. (†) i det adverbiella uttr. till mer eller l. och mindre, till större l. mindre del, i större l. mindre utsträckning. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644). The Verk, .. som til mer eller mindre föresedt sig med Kol ifrån andras Skogar. Bergv. 1: 715 (1731). Sahlstedt Föret. 5 (1773).
c) (fullt br.) förbleknat: relativt stor, större. Innan den (dvs. en viss språkregel) vunnit mera stadga i språket. Rydqvist SSL 1: 381 (1852). Om den döfstumme skall hafva mera nytta af sitt tal ute i lifvet, så (osv.). Nyström DöfstUndUtv. 51 (1900).
2) substantiviskt, i förb. mer (i sht förr äv. mera) än omedelbart ansluten till ett följande ord l. en ordförbindelse (äv. en sats) varmed den bildar ett uttr. med bet.: ngt som (till myckenhet l. antal l. värde o. d.) överstiger det som betecknas av det senare ledet i uttr.; i förb. med negation: blott, endast, bara; precis; äv. (i sht i b) närmande sig l. övergående i adverbiell anv. (jfr II). Han mer än bad, han tiggde om hjälp. Det är inte mer än din skyldighet att hjälpa honom. Man är väl inte mer än människa heller. Det är mer än jag vet, kan säga, förstår. Det är (inte) mer än (vad) man rimligen kan begära av honom. Det var mer än (vad) man kunde vänta sig av henne. Det är mer än som behövs. Såå bekende han at han ey war mer æn en knecht til at jnkræffia sådana kopar. OPetri Tb. 280 (1529; uppl. 1929). Ångra icke dhet wäl är giordt, / Dhet är ey meer än digh haar bordt. Grubb 889 (1665). Venus .. Hwad harm, hwad mer än Harm, Iag städze måste spörja! LejonkDr. 74 (1689). Den försyntes gång igenom lifvet, / Der han sällan mer än skymtar fram. CVAStrandberg 1: 243 (c. 1870). Det var ej mer än båten bar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är .. mer än en slump, att (osv.). SvTeolKv. 1936, s. 337. — särsk.
a) anslutet till en följande beteckning för myckenhet l. antal. En armé på mer än en million man. För mer än ett år sedan. I mer än två månader. Glaset var fyllt till mer än hälften. Mer än en gång. I mer än ett avseende, fall. Det är inte mer än några minuters väg dit. Det är inte mer än ett år sedan. Jag har inte mer än ett par kronor i börsen. Thå sadhe the till honom, Wij haffuom här icke meer än fäm brödh och twå fiska. Mat. 14: 17 (NT 1526). Sedhan wart han (dvs. Kristus) seedder aff meer en femhundrat brödher på en tijdh. 1Kor. 15: 6 (Därs.). Något mer än en sjundedel af de finska bygderna. SvH IX. 1: 6 (1908).
b) i förb. med adj. l. indefinit pron. l. adv. för att beteckna ngt som ligger över det som adjektivet osv. angiver; ofta övergående i bet.: mycket, synnerligen; i nekande sats: blott, endast, bara. Mer än alnsdjup snö. Det är icke mer än billigt, att han får ersättning. Det var mer än dumt, det var fånigt. Det gör jag mer än gärna. Detta visste han mer än väl. Den vägen är mer än dubbelt så lång. RARP 1: 193 (1632). OxBr. 9: 636 (1645: meer än giärna). Ställningen var mer än betänklig. 2SAH 48: 118 (1872). Det vore mera än underligt, om (osv.). PT 1903, nr 69 A, s. 3. Att detta är problem, som kan få vilken krigsledning som helst att se mer än mörkt på läget. SvD(B) 1943, nr 258, s. 5. — särsk.
α) i förb. med mycken; numera bl. ngn gg i uttr. mer än mycket, synnerligen mycket. OxBr. 11: 319 (1640). Med mer än mycken förundran och häpenhet har jag (osv.). VDAkt. 1750, nr 45. Det förundrade mig mer än mycket, att (osv.). Wetterbergh SamhKärna 1: 145 (1857).
β) i uttr. mer än nog, (allt) för mycket, i överflöd. G1R 17: 384 (1545). Slita fick den trogna själen / nog och mer än nog. Fröding Stänk 79 (1896).
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. mer än sällan l. ofta, mycket sällan resp. ofta. BoupptSthm 8/1 1674, Bil. (: mehr ähn offta). At mehr än sällan någon Ottesång .. hålles. VDAkt. 1722, nr 410. Därs. 1793, nr 80 (: mer än ofta).
δ) (†) i uttr. mer än många l. få, synnerligen många resp. få; mer än merendels, mycket ofta, för det mesta. Dhe Ting om Dagen mäst, ens Sinne något röra, / Plä mehr än mehrendels, i Sömnen Oroo giöra. Achrelius Dan. B 2 b (c. 1690). VDAkt. 1695, s. 59 (: mehr än månge). KyrkohÅ 1907, s. 259 (1726: mehr än fåå). VDAkt. 1792, nr 475 (: mer än många).
3) (†) ss. bestämning till sbst. i pl. utan kollektiv bet.: vilkas antal är större (än det föreliggande l. nämnda), (förekommande l. förhanden) i större antal, flera. (Svenskarna) finge (av danskarna) mera breff (dvs. skriftliga utfästelser) än the wille begäre. Svart Gensw. G 3 a (1558). Att tiänsterna och lägenheterna (vid rikets skolor) .. som besettias skola föga mera nu äro än för 20 eller 30 år sedan. Rudbeck Bref 31 (1664). särsk.
a) i uttr. mera eller mindre, flera l. färre. Om .. mehra eller mindre pärssoner skulle behöfwas. Schück VittA 1: 171 (i handl. fr. 1657).
4) av större betydenhet l. anseende l. vikt l. värde, värdefullare, betydelsefullare, viktigare, högre, förmer, förnämligare; numera bl. ss. predikativ. Then ther troghen är j thet minsta han är och troghen j thz meer är. Luk. 16: 10 (NT 1526; Bib. 1917: vad mer är). Hälsan är ett förborgat Kleenod, och meer än stoora rijkedomar. Grubb 771 (1665). Then större och mera Deelen aff then guddommeliga Läran. Rudbeckius Luther Cat. 128 (1667). Föräldrarna, som tykia sigh mehra wara, än dhe siälfwa ähro, hafwa (osv.). VDAkt. 1694, nr 449. The .. skattade sig för mehre männ och nampnkunnigare än tilförenne. Peringskiöld Wilk. 163 (1715). Fins hon, denna storhet som jag målar? / Är hon svärmarns drömbild, och ej mer? Tegnér (WB) 1: 96 (1806). Denna (Faderns) vilja är för honom (dvs. Jesus) mer än allt annat. Rudin OrdUngd. 3: 66 (1903). — särsk.
a) (†) i uttr. mer och mindre, högre eller lägre. Men vare hvem du vil, til födsel, stånd och lära, / I mer och mindre kall / Så (osv.). Bellman Gell. 17 (1793).
c) (†) substantiverat i uttr. det mera, det som är av större betydelse l. vikt. Så at han fick weta, thet mera medh thet mindre. AAAngermannus VtlDan. 383 (1592).
d) i vissa uttr. med ngt förbleknad bet., för att angiva en stegring i uttrycket; numera bl. i uttr. vad mer(a) är l. än mer, förr äv. i uttr. det som mer är l. vad mera. Och thet som meer är, han (dvs. dansken) haffver lagt två skepp för Warnemund. RP 8: 154 (1640). Warnmark Epigr. A 2 b (1688: hwad mera). (Bystämman) fattade beslut om gemensamma angelägenheter, .. men än mer, den utgjorde också en dömande myndighet. Nilsson FestdVard. 57 (1925). Vad mer är, det svenska riksregistraturet bär vittnesbörd om att (osv.). OoB 1932, s. 522.
5) († utom i a, c) som tillkommer utöver ngt redan förefintligt l. nämnt o. d.; särsk. i uttr. till mera visso, till yttermera visso. Berchelt PestOrs. D 5 a (1589). Till theres ärendes meere foortsettiande. RP 8: 161 (1640). Til mehra verification. Grubb 777 (1665). Till mehra wiszo, är detta medh wåra ägne händers underskrifft .. bekräfftat. Bolinus Dagb. 63 (1675). At undersöka widare, hwad mer utwäg med Skog til Grufwans accomodement i Orten kunde wara at tilgå. HC11H 13: 3 (1697). Om Siö-Milicens .. ökande, dess mera inöfning (m. m.). PH 5: 3204 (1752). (Anund) lät .. uti hvart storhärad äfven upbygga en Kungsgård, til sjelfva Konunga väldets mera styrka och anseende. Lagerbring 1Hist. 1: 117 (1769); jfr 1. — särsk.
a) (fullt br.) i substantivisk anv.: ytterligare mängd l. myckenhet l. kvantum (av ngt som uttryckligen angives l. av ngt som framgår av sammanhanget l. situationen l. av ngt till sin art obestämt); äv. bildl., i fråga om abstrakta förh.; ofta i förb. med sbst., dels (o. vanl.) med omedelbar anslutning till sbst., dels (vid sbst. i best. form) med sbst. föregånget av prep. av; ofta i uttr. som angiva ett obestämt (icke specificerat) tillägg till ngt förut nämnt l. uppräknat. Behagas det mera soppa? Får det inte lov att vara lite mera? Giv mig litet mera kaka l. av kakan. Jag behöver åtskilligt mer pängar. Nu har jag inte mer att ge. Härom vore mycket mer att säga. Nu hinner jag inte skriva mer. Jag fick vad jag begärde och mer därtill. Detta och mera (där)till berättade hon. Han tog sin examen, men det var inte mer heller (vard.), knappt, nätt o. jämnt. Han moste wenda igen medh skam, på thet honom icke skal wedherfaras meer skam. Dan. 11: 18 (Bib. 1541). Godha wener, goda grannar, och meer sådant. Cat. 1567 s. B 6 b (äv. i Kat. 1878); jfr α. Schönberg Bref 1: 291 (1778). Allt detta gaf han oss igen, / Och mer. CVAStrandberg 1: 165 (1860). De hungriga småbarnen, som städse gapa efter mer. Ericson Fågelkås. 2: 22 (1907). Genom sin teori om vattenminskningen, varom mer i det följande. Alving SvLittH 2: 21 (1931). — särsk.
α) (†; se dock slutet) i vissa uttr. som användas ss. avslutning av en påbörjad uppräkning (för att angiva att denna icke är fullständig). Kåhl, ved och mehra. RP 7: 533 (1639). Rålamb 8: 67 (1691: och hwad mera). De siukas inlogerande och skiötande, med hwad mera. KKD 10: 191 (c. 1710). Swedberg Schibb. 179 (1716: och så mera). VDAkt. 1785, nr 320 (: och mera). särsk. (fullt br.) i uttr. med mera (förr äv. mer); i skrift vanl. förkortat m. m. Höpken 1: 386 (1740: med mera). Adlerbeth HorSat. 54 (1814: med mer). (På Uppsala slott) där sång och dans omväxlade med societetsspektakler och lekar m. m. De Geer Minn. 1: 49 (1892). särsk. i officiella skrivelser, adresser o. d. för att angiva utelämnande av titlar (särsk. ordenstitlar). Heders-Ledamöter (i Akad. föreningen): Akad. Pro-Canceller, Doct. och Biskop m. m. W. Faxe (osv.). LUKatal. 1835, v.-t. s. 28. PT 1903, nr 303 A, s. 2.
β) (†) i uttr. ibland mera l. det mera (jfr δ), bland annat. Migh åligger .. ibland dhedh mehra, att äfwen påminna (osv.). VDAkt. 1695, s. 576. Därs. 1737, nr 452 (: i blant mera).
γ) i uttr. smaka efter mer, giva lust efter mera. (Jag) kan .. blott säga, att det smakar efter mer (nu när du varit på besök). Geijer Brev 401 (1841). Östergren (1932).
δ) (†) substantiverat i n. sg. best. (jfr β): det övriga; vad övrigt är, återstoden; annat; särsk. i uttr. och l. med det mera, och l. jämte annat. UpplDomb. 2: 95 (1579). Sochnekyrkian behåller tridje parthen (av beloppet); thett meere kommer capitlet till och dhe fattighe. SynodA 1: 82 (1648). Hwadh wij der utinnan (dvs. i fråga om utskrivningen) och det mehra uthrätte, advertere wij Eder gode Herrar effter handen. RARP 6: 222 (1657). PH 5: 3049 (1750: med det mera). Det mera, som härvid kunde sägas, går jag .. förbi. Botin Hem. 2: 155 (1756). (Brunnen) med .. tinnar, knoppar, spets och det mera, som för denna stil (dvs. gotiken) är eget. Rydqvist Resa 128 (1838). särsk. med relation till en följande obj.-bisats l. därmed likvärdig satsförkortning övergående i adverbiell anv.: vidare, ytterligare, dessutom. Dett mehra berettade Joen Michellsson, dett (osv.). GullbgDomb. 16/10 1648. Därs. 6/7 1653.
ε) (i skriftspr.) substantiverat i n. sg. med obest. artikel; särsk.: företräde, försteg, förmån. Åt somliga har Herren gifvit ett mera, åt andra ett mindre. Flensburg KyrklT 108 (c. 1875). Kallenberg CivPr. 2: 26 (1927). särsk. (†; se dock slutet) ngt ytterligare av upplysningar l. underrättelser l. medel o. d., annat; särsk. dels i uttr. sen ett mer, än mindre ngt annat, dels i adverbiell anv.: vidare, utförligare. Som jag mig ej om altt har kunnatt informera skall jag med nästa påst ett mera berätta dätt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 142 (1700). Medh nästa post ett mer, ty tijden är mig så kort mina ärender att beställa. Därs. 143. Jag (har) waritt i 10 eller 12 byar där icke een brödz bith finnes seen ett mer. KKD 12: 266 (1705). Orsaken härtill och et mehra lär Brefhafwaren weta at berätta. Därs. 9: 289 (1712). särsk. (i vissa trakter, vard.) för att anknyta ett nytt moment i ett samtal l. en berättelse o. d. till det föregående: en sak till, en annan sak. Ett mer, syster lilla! Har syster hört? Unge Ekenstedt har brutit med sin fästmö. Lagerlöf ChLöw. 144 (1925).
b) flera. Enors Suenss[o]ns kånna .. skiellthe hans hustru för en slamzssech och mera andra odygdir. SkrGbgJub. 6: 254 (1591). At han afstår med mera sina owettigheter. Swedenborg RebNat. 1: 287 (1718).
c) (fullt br., ngt vard.) attributivt, i uttr. ingen l. någon mer(a), ingen l. någon ytterligare. Adam .. hade ingen mer böjelse och dristighet at nalkas til Gud. Nohrborg 162 (c. 1765). Har Rosen ingen mer historia af det slaget. Almqvist DrJ 425 (1834). Blanche Våln. 42 (1847). Han har inte skrifvit någon mer bok. PT 1906, nr 209 A, s. 3. Han gjorde ingen mera invändning. Lagerlöf Kejs. 82 (1914). (†) (Vi) haffue .. ingen meer hans lijka. 1Mack. 9: 29 (Bib. 1541; Bib. 1917: icke någon hans like); jfr II 3 a.
II. adv. (jfr I 1 a, 2).
1) i högre grad, i större myckenhet l. utsträckning. Detta är mera till skada än till gagn. G1R 1: 7 (1521). Simon Ioannis älskar tw mich mera än thesse? Joh. 21: 15 (NT 1526). Ingenting bevisar mera Gustaf Adolfs framgång .. än (osv.). Gustaf III 1: 48 (1786). Något tålte hon (dvs. Lotta Svärd) skrattas åt, / Men mera hedras ändå. Runeberg 5: 23 (1860). Hallström Händ. 8 (1927). — särsk.
a) i komparativ bisats l. i dess huvudsats o. korresponderande med en komparativ (ofta mer) i den andra satsen; numera bl. omedelbart föregånget av bestämningsord (ju l. desto l. dess). OPetri Clost. A 3 b (1528). Iu mer man rörer j träcken iu mere luchtar han. SvOrds. B 3 b (1604). Krögarn blunda, / Mer han grunda, / Mer hans hjerta brann. Bellman (BellmS) 1: 107 (c. 1775, 1790). Ju mer jag älskar, mer han hatar mig. Hagberg Shaksp. 1: 11 (1847). Ju mer hon nalkades gården, desto gladare blev hon. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907).
b) i uttr. mer och mer l. allt mer, stundom pleonastiskt allt mer och mer, förr äv. ju mer (och mer) l. ä mer ju mer, i tilltagande l. allt högre grad. G1R 1: 118 (1523: æ meer jw meer). Hon bedreeff sitt horerij jw meer och meer. Hes. 23: 19 (Bib. 1541). Syr. 24: 21 (Därs.: jw meer). Kellgren 3: 202 (1792: alt mer och mer). Under förmiddagens lopp klarnade vädret mer och mer. PT 1912, nr 182 A, s. 2.
c) i uttr. så mycket mer(a), äv. desto l. dess mer(a), i så mycket högre grad. När något gott händer, som man intet hade förmodat, så frögdar dhet så mycket mehr. Grubb 661 (1665). Wecksell SDikt. 127 (1860: dess mera). — särsk. med relation till en följande bisats; numera bl. omedelbart anslutet till ett följande som för att inleda en orsakssats o. framhäva den i densamma angivna orsaken. Grubb 526 (1665; med relation till en jämförelsesats). Slijkt öfwerflödight oppbiudande står ey i min macht skönsta Dido att wedergöra och är det så mycket mehra förgäfwes, som det den högstes alfwara befallning hoos mig ey förmår ombyta. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 120. Annerstedt Rudbeck Bref LVII (1899: så mycket mera som). Wulff Petrarcab. 218 (1905: dess mer som). Dessa förhållanden .. (kunde) icke vara gynnsamma, så mycket mer som kavaljererna sinsemellan icke kunde enas om någon metod (för kronprins Gustavs handledning). Castrén Creutz 45 (1917).
d) [efter nt. de mer, desto mer] (†) i uttr. the mer, i så mycket högre grad. Lucidor (1670) i 3Saml. 7: 46.
e) för att angiva ngt ss. egentligare l. riktigare än ngt i föregående l. efterföljande led l. sats nämnt l. än ngt som framgår av sammanhanget l. situationen: snarare. OPetri PEliæ i 3 b (1527). Den åsigten .. är eller kanske mera var ytterst allmän ibland de bildade klasserna. Fahlbeck Stånd 159 (1892). Han vacklade mer än gick. Heidenstam Svensk. 1: 35 (1908). Det här (rummet) ser mer ut, som om det vore ordnat för den eviga sömnen. Siwertz Sel. 1: 163 (1920). — särsk. (†) i förb. med ett föregående utan för att ss. egentlig l. riktig framhäva en utsaga i motsats till en i föregående led l. sats förkastad: snarare, tvärtom, fastmera. Carl IX Bew. A 2 b (1604). BraheBrevväxl. II. 1: 74 (1655). På thet Hammarwärcken, hwilka .. intet äre uti Bärgzlagorne skadelige utan mera nyttige befundne, icke måge .. komma af sig. Schmedeman Just. 1240 (1689). Humbla Landcr. 35 (1740).
f) ss. bestämning till adj. l. adv. (l. adverbiellt uttr.) för att bilda komparativ; utom i poesi (där rytmens krav äro avgörande för formen) l. för starkare framhävande av stegringen numera företrädesvis vid adverbiella uttr. o. vid p. adj. samt vid adj. o. adv. som på grund av sin form icke (gärna) kompareras med suffix. Så warder och then predikant mere straffwerd, som (osv.). KOF 1: 415 (c. 1618). Tå Krijgzfolcket .. (Emylius) sågh wordo the thes modighare och mehre til tröst. Schroderus Liv. 874 (1626). Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, / Mer älskad än vår bygd i nord. Runeberg 2: 3 (1846). Ej sågs en bana mer ljus af hopp, / Mer skön än hans. Dens. 5: 90 (1860). Vårt språk .. behöfver en mera sann och änkel beteckning, än (osv.). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. II (1885). Nog är den tung, en kamp i ensamhet, / .. men mera tung, när tusen ögon se mig. Fröding Guit. 76 (1891). En större och mera flammande sol. Hallström Than. 34 (1900). — särsk. (†) pleonastiskt framför komparativ. Dett är mehr nödigere att (osv.). RARP 2: 70 (1634). Thesze woro meer betänksammare. Isogæus Segersk. 428 (c. 1700).
g) i uttr. mer eller (förr äv. och) mindre, förr äv. mindre eller mer.
α) för att angiva växlande grad; numera nästan bl. ss. bestämning till adj. l. adv. (l. sbst. som innehåller ett adjektiviskt begrepp). Sååsom troon är meer eller mindre til, såå bewijsas hon och meer eller mindre j godha gerningar. OPetri MenFall F 4 b (1526). Efter ofta uprepade mer och mindre lyckliga försök. Kellgren (SVS) 2: 252 (1787). Om Fienden, Nattetid, skjöt mindre eller mer på Fästningen, så slogs genast allarm. HA 7: 133 (1808). Exercishedar, där svensk ungdom sedan gammalt fostrats till mer eller mindre krigare. HimHavJord 1: 251 (1925).
β) (†) i förb. med en kvantitetsbestämning för att angiva denna ss. ungefärlig: omkring, vid pass, cirka; möjl. att uppfatta ss. substantiviskt (jfr I 1 b γ). 180 tunnor (spannmål) mer eller mindre hade jagh medh migh. OxBr. 10: 15 (1616). (Frakten) på den waran (dvs. salt) calculeras mer eller mindre til 200 Tusend Daler Silfwermynt årligen. HC11H 8: 139 (1682). I 40 mera och mindre dygn. Rudbeck Atl. 2: 242 (1689). ILandtmät. 1725, s. B 1 b.
h) vid jämförelse av graden hos tvenne olika egenskaper hos samma sak l. person. En mer fri än lycklig tolkning. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 501. De Geer Minn. 1: 12 (1892). — särsk. i förb. med sbst. angivande egenskap eller yrke. Konung Christian, mer soldat än anförare, kunde icke (osv.). Ekelund NAllmH 1: 159 (1833).
i) förbleknat.
α) jämförelsevis; tämligen. Ett understöd av mera tillfällig beskaffenhet. En begåvning av mera ovanlig art. Mera undantagsvis. Mera sällan. Mera i förbigående. Then kårte Handleedningen til then Swenske Rijmkonsten, hwilken iagh, icke för them meer förståndigom, som thetta tilförenne wäl weta och förståå, .. hafver sammanskrifwa weelat. Arvidi 210 (1651); jfr f. KKD 11: 248 (1704). Några af de mera vanliga former, under hvilka forntidens växter blifvit till oss bevarade. VetAÅb. 1912, s. 306.
β) (i Finl., vard.) ganska, tämligen. Topelius Dagb. 1: 6 (1832). Efter en kall och mera tråkig krakresa. AFSoldan (1840) hos Aho Soldan 34. En mera liten hane. Lindholm Sibbo 1: 180 (1890).
j) (†) med förallmänligande betydelse i disjunktiva satser; särsk. i uttr. vad l. evad l. varest .. mera l. vad mera l. (det) vare sig mer(a) l. det vare mera .. eller, vare sig .. eller, evad .. eller, om .. eller. OPetri Tb. 7 (1524; uppl. 1929: hwad .. mere .. ell[e]r). G1R 9: 128 (1534: thet warj mere .. eller). At tu skynder honom til oss, hvad mere han vil eller eij. Därs. 21: 74 (1550). Svart Gensw. K 7 b (1558: Ehwad .. mere .. eller). BtFinlH 4: 184 (1563: huarest .. mere .. eller). Huar man är sin gåwo lijck ware sigh mer fattigh eller rijk. SvOrds. B 2 a (1604). PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 b (: hwad mera .. eller).
2) flera gånger; för att angiva att ngn l. ngt nämnts (flera gånger l. bl. en gång) i det föregående av en framställning; numera bl. ss. första led i ssgr med bet.: (flera gånger) i det föregående nämnd l. omtalad. Mer högstbemälte Högstsal. Hans Kongl. Maj:t. HC11H 12: 5 (1697; möjl. ssg). — särsk. (†) elliptiskt: (flera gånger) i det föregående nämnd. Jag Hans Wachtmeister, som af mer Högstsal. Hans Kongl. Maj:t (osv.). HC11H 11: 124 (1697; möjl. ssg).
3) († utom i a o. b) ytterligare; därtill; dessutom; äv. övergående i bet.: åter. HH XIII. 1: 44 (1562). Än dernäst, dock icke länge, / Sorgen mehr till osz wände. Carl IX Rimchr. 46 (c. 1600). (Lars kansler till ständerna:) Wälborne Herrar och flere, / Godhe män här äre meere, / Betäncker edher vthi tijdh. Prytz G1 H 4 b (1621). Hans Kong. Mt: en Segerherre öfwer .. en sådan Siöport och hampn att icke allenest 2: vthan wäl 3 eller 400 Örligskep kunne hafwa deres trygge hampn vtt och innlop, vthan och mehra fienden (bliva) derigenom förtagen all tillför: och vtföhring till Siöes. RARP 1: 21 (1627). Finnas måste ju där mer många siuka å krancka. Runius (SVS) 2: 14 (c. 1698). — särsk.
a) (fullt br.) (ngn l. ingen l. ett visst antal o. d.) utöver l. utom l. jämte den l. det l. dem som redan förefinnes (förefinnas) l. nämnts l. antytts, eljest. Är det någon mer som vill följa med? Det fanns ingen mer i rummet. Kanske önskar ni något mer? Iagh är Herren och ellies ingen meer. Jes. 45: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: eljest ingen). Af de svenska skalderna var det knappt någon mera än Tegnér, som fullt hänförde mig. De Geer Minn. 1: 42 (1892). (Värdinnan tänder åt en gäst:) Det var inget mer? Hallström Sagodr. 116 (1910). — särsk.
α) i förb. med ett föregående frågande pron., företrädesvis vad; äv. i elliptiska frågesatser med utelämnat frågepron. o. predikat: (vad är det) ytterligare l. vidare? Thå reeff then öffuerste presten sin klädher sönder, och sadhe, Hwadh behöffue wij nw mera vitne? Mark. 14: 63 (NT 1526; Luther: was durffen wyr weytter zeugen; Vulg.: Quid adhuc desideramus testes; Bib. 1917: Vad behöva vi mer några vittnen). (Du, Jesus) wil oss wara när, / hwadh kan man meer begiäre? GudlVis. A 3 b (1530). Hwad will man säija meer? Stiernhielm Fägn. 71 (1643, 1668). Fröken. Det är mitt göra (att räkna tvätt)! Hu! Studenten. Och mera? Strindberg Kamm. 3: 65 (1907). Wulff Koralb. 20 (1912). särsk. i uttr. vad är l. vore det mer l. (numera företrädesvis) i det elliptiska uttr. vad mer(a), vad gör det (ytterligare) till saken, vad spelar det för roll, vad betyder väl det; än sen; ofta i förb. med villkorsbisats. Bellman (BellmS) 1: 85 (1769, 1790). Hvad mer, om Villan oss bedrager, / Blott hon vår lefnad lycklig gör? Kellgren (SVS) 2: 91 (c. 1790). Om han ock gjort det, hvad vore det mer? Weste (1807). Hvad är det mer? den som föds han skall dö. Tegnér (WB) 5: 134 (1821). Hallström Skepn. 58 (1910).
β) (numera bl. i högre stil) i förb. med relativpron. vad. (Samariten) toogh fram twå penninga och gaff werdhenom och sadhe .. Skööt honom, och hwadh tw meer kostar på honom will iach tich betala. Luk. 10: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hwadh meer aff Salomo säyande är, .. thet är scriffuit j Chrönikon om Salomo. 1Kon. 11: 41 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
γ) (†) i förb. med föregående annan l. sådan l. dylik l. desslikes. HH XI. 1: 26 (1530). (Han) befalte them mykit sådant meer. 2Mack. 2: 3 (Bib. 1541). Landzfolckz och städers förderfwelse och annan olycke mehre. Gustaf II Adolf 168 (1617). Förkehren, och Irisch / Och hwad ty-lijka meer är, som tig tiäner i öfning. Stiernhielm Herc. 158 (1658, 1668; uppl. 1648: hvadh theslikest meer ähr). Derför, och för annat mera, / Fogelfri du vare åter. Oscar II I. 2: 143 (1859, 1886).
δ) fogat till ord l. uttr. för mängd l. antal. Vi ha varit två mer vid bordet i dag. Nu får du inte ett öre mer. Och en hoper mera. Serenius (1741). Icke ett ord mer. Cavallin (1876). Den svenska vittra litteraturen eger (efter Carl Snoilskys död) ett lysande minne mer att bevara i sina tideböcker. PT 1903, nr 114 A, s. 3. särsk. i uttr. mer eller mindre för att angiva växling med viss angiven myckenhet l. visst angivet antal. Några kilo mer eller mindre spelar ingen roll härvidlag. AJourn. 1815, nr 7, s. 1. (Mannen) räknar .. / ej just så noga om han skulle krossa / ett troget hjerta mera eller mindre. Tegnér (WB) 5: 48 (1824). Hvad gör en dag mer eller mindre. Cavallin (1876).
b) (fullt br.) ss. till predikatet nära ansluten bestämning: i ytterligare grad l. utsträckning. Doctor Jens Gotus (om hwilken och framdelis meere berördt warder). Svart G1 58 (1561). Slåår sådan kiärleek af eder sinne, / för än i begynnen mehr att brinne! Asteropherus 21 (1609). Om du lofvar, att du aldrig sviker mig, vill jag hjelpa dig ännu mer. SvFolks. 248 (1844).
c) för att anknyta ett nytt moment i en berättelse l. redogörelse o. d. till det föregående: vidare, därtill; äv. i uttr. än mer. Stiernhielm Arch. C 3 a (1644: Än meer). Meera, min Hercules, hör; Jag haar (osv.). Dens. Herc. 103 (1648, 1668). Mehra bekende Cnwt att i förledne sommar (osv.). ConsAcAboP 2: 216 (1660).
d) i uttr. eller l. och mera inskjutet mellan ett räkneord o. därtill hörande måttsord: eller resp. och därutöver. En anselig summa penningar, till 6 eller mehra millioner Rijksdaler. AOxenstierna 1: 577 (1636). På 200. och mera Tyska mijl. Rudbeck Atl. 1: 326 (1679).
e) i det konjunktionella uttr. mera än om efter (till innebörden) nekad sats: utom i det fall att, såvida icke. Hwad .. igenom Kongl. .. gåffwo ähr ifrån Chronan .. bortgifwit, skall uthan lösen .. igengifwas, mehra än om godzet wore märckeligen bättrat med reda omkostnader. RARP V. 2: 305 (1655).
4) [specialfall av 3] i fråga om en handlings l. ett tillstånds utsträckning i tid: vidare, längre; numera nästan bl. i förb. med nekande l. inskränkande ord l. uttr. l. sats l. i (direkta l. indirekta) frågesatser l. i villkorssatser. Du får inte göra så mer. Jag tror knappast att jag reser dit mer. Han kan svårligen återinträda i tjänst mer. Vill hon värkligen se honom mer? Får han någon hjälp mer hemifrån? Vet du om det är hennes mening att återvända mer? Träffar jag honom mer, så skall han få veta sanningen. Christus som aff dödha är vpwäkter döör intit meer. Rom. 6: 9 (NT 1526). När man sjelf mot Lagen bryter / Blir den svår at vårda mer. Envallsson Slått. 39 (1787). Förgäfves ur din åsyn tagen, / Mig blott din tanka unnas mer. Kellgren (SVS) 2: 307 (1790). Fram på 1800-talet omnämnas nyårsgåvorna ej mera i tryckta källor. Nilsson FestdVard. 130 (1925). — särsk.
a) med anknytning till ett föregående tidsord l. tidsuttr., numera bl. aldrig l. någonsin. Han kommer aldrig mer tillbaka. Att jagh inte sedhan mehr tienar i frustuvunn. OxBr. 5: 35 (1613). Ty om hon nu framdeeles mehra .. öfver faller och förtretar migh. ManhaftLöjtn. 42 (1666). Du värdes .. / .. icke längre mer med hiälpen utedröja. Frese VerldslD 13 (1715, 1726). Jätten sade: ”om du någonsin kommer här mera och gör olåt, vill jag krysta dig ..”. SvFolks. 3 (1844). särsk. (†) med relation till tidsuttr. i föregående sats, övergående i bet.: efter detta, hädanefter, därefter. Jag hoppas att detta var den sista stormen, jag mera i och för denna odrägeliga process måst utstå. Wedberg 1HD 61 (i handl. fr. 1794). Det var endast vid få och spridda tillfällen han mera besökte hemlandet. ASScF 23: Minnestal 2: 8 (1897).
b) (†) övergående i bet.: fortfarande, ännu, alltjämt; i vissa fall möjl.: sedermera. Och är samme trääta (om vapnet tre kronor) på åttskillige sätt tiidher och ortter disputeret, doch vthan någon nytto eller fruchtt, och meere, altt vttredt, warit en orsaach till myckin obenägenheett och misförståndh. SvTr. V. 1: 214 (1613). Om han wid thenne tiden, tå hon sig med N. A. i olåfligit omgänge inlåtit, warit mera i lifwet eller icke. Schmedeman Just. 1487 (1697). Minns / Du mer sköldbärarn Ajas? Runeberg 5: 196 (1863).
5) i förb. mer än, se I 2.
(I 5) -ARBETE~020. (i sht i fackspr.) arbete som kommer till utöver det vanliga l. normala o. d.; abstr. EkonS 1: 214 (1891). —
(I 5) -AVGIFT~02 l. ~20. [jfr t. mehrbetrag] (i fackspr.) tilläggsavgift. SvD(A) 1921, nr 59, s. 7. —
(II 2) -BEMÄLD(A) l. BEMÄLT(A), p. adj. (mer- 1632 osv. mera- 1638 osv. mere- 1623) [jfr t. mehrbemeldet] (flera gånger) förut nämnda; numera i sht om person; jfr anm. ovan. OxBr. 5: 210 (1623; om person). På det merbemälta brukskontoret. Forslund StLeeStränd. 117 (1905). Sjöberg Kvart. 327 (1924). —
(II 2) -BENÄMND(A), p. adj. [jfr t. mehrgenannt] (†) meraberörda; om sak; jfr anm. ovan. Schück VittA 3: 259 (i handl. fr. 1695). —
(II 2) -BERÖRD(A), p. adj. (mer- 1645 osv. mera- 1904—1932) (flera gånger) förut nämnda; numera i sht om sak; jfr anm. ovan. OxBr. 9: 637 (1645; om rekryter). I merberörda kungörelse. SFS 1920, s. 187. —
(II 2) -BESAGD(A), p. adj. [jfr t. mehrbesagt] (†) merberörda; om sak; jfr anm. ovan. HSH 32: 104 (1691). Fahlcrantz 1: 163 (1846, 1863). —
(I 1) -DAGS. (†) vanligen, merendels. The fahssligh höge berg .. / .. the fall’ ju mehrdagz aff. Westhius Vitt. 19 (1677). —
(II 2) -FALDIG. [jfr t. mehrfältig] (†) flerfaldig. Merfaldighe välgärninger. OxBr. 12: 93 (1642). —
(jfr II 1 f) -GRAD, r. l. f. (†) komparativ. Almqvist AllmSpr. 36 (1829). Svedbom Satsl. 69 (1843). —
(II 2) -HÖGBEMÄLT(A), p. adj. (†) merbemälda, merberörda; om regent l. ämbetsvärk; jfr anm. ovan. AktsamlKungsådreinst. 92 (1651). VDAkt. 1736, nr 267. —
(II 2) -HÖGSTBEMÄLT(A), p. adj. (†) merberörda; om kungliga personer o. kungl. resolutioner o. d.; jfr anm. ovan. VDAkt. 1660, nr 52. Merhögstbemelte Hennes Kongl: Maij:t. Därs. 1760, nr 451. PH 6: 4512 (1757). —
(II 2) -HÖGSTBERÖRD(A), p. adj. (†) merberörda; om lagar, kungl. resolutioner o. d.; jfr anm. ovan. Merhögstberörde KM:s nåd. resolution. 2RA 1: 417 (1723). VDAkt. 1760, nr 524. —
(I 5) -INKOMST~02, äv. ~20. [jfr t. mehreinnahme] (i sht i fackspr.) jfr -kostnad. PT 1910, nr 22 A, s. 3. Den merinkomst tullen ger sockerbolagen. AB(A) 1930, nr 41 s. 1. —
(I 5) -INTÄKT~02, äv. ~20. [jfr t. mehreinnahme] (i fackspr.) ytterligare intäkt. SvD(A) 1923, nr 263, s. 14. —
(I 5) -KAPPE. (i fråga om ä. förh. i Finl.) kappe spannmål, utgörande tillägg till det antal kappar varmed tionde tidigare utgått för varje tunnland. Man hade erbjudit sig att ge de 2 merkapparna på tunnan. Cederlöf FinlPrästEkon. 246 (1934). —
(I 5) -KOSTNAD. [jfr t. mehrkosten] (i sht i fackspr.) den del varmed kostnad överstiger motsvarande kostnad under annan tid l. på annan ort l. under andra förhållanden l. motsvarande beräknade (anslagna) kostnad. Av krigsförhållandena framkallade merkostnader. TT 1901, M. s. 131. SvD(A) 1934, nr 208, s. 4. —
-NÄMND(A), se B. —
(II 2) -OFTA. [bildat till ssgrna -oftabemält(a), -oftaberörd(a), -oftanämnd(a)] (†) i det föregående l. förut ofta (åberopade). Meroffta åberopade 11 § i .. Norkiöpings beslut. 2RA 3: 1297 (1734). —
(II 2) -OFTABEMÄLT(A), p. adj. (-of(f)t- 1656—1660. -of(f)ta- (-åffta-) 1672—1729. -offte- 1646) (†) merberörda, merbemälda; om person, djur o. sak; jfr anm. sp. 818. HH 29: 569 (1646; om person). Mehrofftabem:te oxe. VRP 17/10 1729. —
(II 2) -OFTABENÄMND(A), p. adj. (-oft-) (†) merbemälda; om person; jfr anm. sp. 818. HSH 32: 104 (1691). —
(II 2) -OFTABERÖRD(A), p. adj. (†) merberörda; om sak; jfr anm. sp. 818. VDAkt. 1714, nr 1. 2RA 1: 545 (1723). —
(II 2) -OFTANÄMND(A), p. adj. (†) merberörda; om sak; jfr anm. sp. 818. 2RA 1: 420 (1723). VRArk. 23/8 1769. —
(II 2) -OMNÄMND(A)~02(0), p. adj. [jfr t. mehrgenannt o. mehrerwähnt] merberörda; numera i sht om sak; jfr anm. sp. 818. VDAkt. 1722, nr 261 (1717; om person). Den meromnämnda engelska runtexten. Fornv. 1933, s. 146. —
-SAGD(A), se B. —
(I 5, jfr I 5 a γ) -SMAK. tilltalande smak hos födoämne l. maträtt (vilken ger aptit på mera av samma slag); äv. bildl. Serenius (1734; under morish). De små (champinjon-)bitarnes fina arom och mersmak. Fries Grönl. 27 (1872). SvD(A) 1935, nr 346, s. 23 (bildl.). —
(I 3) -TAL. [jfr t. mehrzahl] (numera föga br.) flertal. Löwenhielm Comm. 1: 17 (1839). Grotenfelt NFosterl. 117 (1918). —
(I 5) -UTGIFT~02, äv. ~20. [jfr t. mehrausgabe] (i fackspr.) ytterligare utgift. Härigenom skulle staten förorsakas en merutgift af några tusen kronor pr år. NDA 1912, nr 256, s. 1. SFS 1920, s. 1303. —
(II 2) -VÄLBEMÄLD(A) l. -VÄLBEMÄLT(A), p. adj. (mer- 1642—1784. mera- 1722) (†) merbemälda; om personer i högre social ställning o. om myndigheter; jfr anm. sp. 818. OxBr. 8: 365 (1642). Mervälbemälte Consistorium. VDAkt. 1784, nr 450. —
(I 5) -VÄRDE. [jfr t. mehrwerth] (i fackspr.) ytterligare l. överskjutande värde; särsk.: den del av visst värde varmed detta överstiger motsvarande värde vid annan tidpunkt l. under andra förhållanden. Det mervärde, som landtbrukets hus och byggnader ägde vid början af 1886, jemfördt med samma vid begynnelsen af 1859. Fahlbeck NatFörm. 109 (1890). Goda illustrationer (skulle ha) gett .. (boken) ett stort mervärde. Rig 1939, s. 121. särsk. ekon. enligt Marx’ värdeteori: den del av en varas värde som utgöres av kapitalägarens överskott (profit), sedan framställningskostnaden gäldats, o. som uppstår därigm att arbetaren uppbär endast så stor lön som är oundgängligen nödvändig för hans uppehälle. Fahlbeck Stånd 96 (1892). Almquist VärldH 8: 301 (1938).
-teori. Fischer MarxVärdeteori 12 (1904). —
(I 3) -ÅRIG. [jfr t. mehrjährig] (†)
B: MERA-BEMÄLD(A) l. -BEMÄLT(A), -BERÖRD(A), se A. —
(II 2) -NÄMND(A), p. adj. [jfr. t. mehrgenannt] (mer- 1571—1921. mera- 1746 osv. mere- 1576) merberörda, merbemälda; numera i sht om sak; jfr anm. sp. 818. 2SthmTb. 4: 156 (1571; om person). De meranämnda .. föreskrifterna. KrigVAT 1922, s. 171. —
(II 2) -SAGD(A), p. adj. (mer- 1735—1737. mera- 1720—1756) [jfr t. mehrbesagt] (†) merbemälda, merberörda; om person o. sak; jfr anm. sp. 818. VDAkt. 1720, nr 280. BoupptVäxjö 1756. —
-VÄLBEMÄLD(A) l. -VÄLBEMÄLT(A), se A.
C (†): MERE-BEMÄLD(A) l. -BEMÄLT(A), se A. —
-NÄMND(A), se B.
1) förmera, öka; äv. i pass. med intr. bet. LPetri 1Post. Z 4 a (1556). (Han passade på att viska några ord till henne) hvarmedh han altijdh närade och merade kärleeken. UHiärne Vitt. 50 (1668). (Man önskar) at Ehrt Kiärleks Bo må meras och tilltaga. Brobergen 56 (1698, 1708). Spegel SalWijsh. 12 (1711). jfr förmera, v.
2) vid omröstning besluta gm rösternas flertal, votera. G1R 17: 395 (1545). Nähr man skulle mera och rösta, hwartt man skulle draga till Stocholm eller till Calmarna. HSH 2: 39 (c. 1550). —
MERAKTIG, adj. till I 5 (jfr I 5 a γ): som (gm sin smak) ger lust efter mera av samma slag; äv. bildl.; numera bl. (i vissa trakter, vard.) ss. adv. i uttr. smaka meraktigt. Härlige och mehrachtige Fruchter. JAndersin (1689) hos Lucidor (SVS) XIV (bildl.). Gosselman Sjöm. 2: 41 (1839). FoU 15: 98 (1902). —
MERHET, r. l. f. (†) till I 5: överskjutande storlek l. mängd o. d. De Föddes merhet öfver de Döde. VetAH 1805, s. 192. Almqvist AllmSpr. 35 (1829).
Spalt M 807 band 17, 1944