Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBLAT obla4t, äv. ωb- (åbblát Dalin), sbst.2, r. l. m. l. f. (Schroderus Os. 1: 738 (1635: Oblaten, sg. best.) osv.); äv. (numera föga br.) n. (KyrkohÅ 1915, s. 363 (1620: oblatet, sg. best.; möjl. representerande en obest. sg. oblate), Schroderus Os. 2: 27 (1635), Dalin (1853), Auerbach (1913)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. = (UpplDomb. 5: 205 (1599; möjl. sg. i kollektiv anv.), WoJ (1891), VeckoJ 1931, nr 16, s. 58); förr äv. OBLATE l. OBLETE l. ABLATE, n. (l. m. l. f.?); pl. -en (OxBr. 11: 722 (1637: Ableten)) l. -er (MeddNerFmF 1: 80 (1577: obleter)). Anm. 1:o I ä. tid förekom stundom äv. den lat. sg.-formen oblata. LPetri KO 59 a (1561, 1571: Oblatam, ack. sg.). 2:o En lat. pl.-form oblata förekommer i InventVåla c. 1575.
Ordformer
(ab- (-bb-) 1552 (: ablate), 1710 (: ablat)—1831 (: ablat Sigill). abe- 1751 (: Abelateask). ob- (åb-) 1555 (: oblater, pl.) osv. -lat (-th) 1599 osv. -late 1552 (: ablate)—1697 (: oblate). -late- i ssgr 1548 (: oblate tunge)—1776 (: ablate askar). -later, pl. 1555 osv. -lattet, sg. best. 1730. -latter, pl. 1665. -lete 1693. -leten, pl. 1637 (: Ableten). -leter, pl. 1577 (: obleter))
Etymologi
[jfr d. oblat, isl. obláta, t. oblate; av kyrkolat. oblata (hostia), eg.: framburet offer, substantiverat p. pf. f. av offerre, frambära (jfr OFFER, OFFRA, OFFERERA). — Jfr AFLAT, sbst.3, AFLATE, OFLÄTE]
1) kyrkl. var särskild av de (i Sv. numera bl. på Ersta diakonissanstalt bakade) tunna, runda, myntformiga små skivor av vetedeg varav nattvardsbrödet består; äv. koll.; jfr HOSTIA. G1R 23: 107 (1552). Hustru Margretha .. bleff tilltalat, om thett rychtet, att hon hafuer taghit oblatet uthur munnen på sigh när hon var till Gudz bord. KyrkohÅ 1915, s. 363 (1620). Vid slutet af det ellofte seculo uphörde sönderbrytningen (av brödet vid nattvarden), och de små runda bröd, som vi kalle oblater, kommo i bruk. Bælter Cerem. 455 (1760). Att ge en man en kyss, försagd och flat, / det är att ge en hungrig en oblat. Heidenstam Vallf. 17 (1888). Gjutformar för bakning av oblat. Febe 1942, s. 118. — jfr NATTVARDS-OBLAT.
2) (i fackspr.) i utvidgad anv., om (skiva o. d. av) tunt utvalsad o. torkad deg använd för olika praktiska ändamål, t. ex. ss. underlag för tårta l. bakvärk o. dyl. l. apot. ss. hölje för illasmakande pulverformiga medikament; äv. (tillf.) bildl. HovförtärSthm 1665 A, Verif. 66. Hon må bruka den (dvs. kinan) i Pulver, och på det, hon ej må ledsna, gifves den in uti Oblat. Alm(Ld) 1756, s. 36. Denna (mandelspån-)smet (utbredes) jemt på åblat eller ock på bara plåten, och sättes i ugnen att i svag värme gräddas. Nordström Matlagn. 148 (1822). Det förnäma högmod, som, inlagdt i ett oblat af nedlåtande vänlighet, plågar en stackars ofrälse inom åtskilliga af hufvudstadens aristokratiska salonger. Blanche Våln. 184 (1847). VaruhbTulltaxa 1: 578 (1931). — särsk. (i sht förr): munlack (se d. o. 1). Oblater, hvarmed bref förseglas. Lind (1749). Laurin 2Minn. 349 (1930).
Ssgr (i allm. till 1 l. samtidigt till 1 o. 2): A: OBLAT-ARK. ark av gräddad oblatdeg. Idun 1931, s. 733. —
-ASK. (oblat- c. 1650 osv. oblate- c. 1750—1776. oblats- 1635—1710) kyrkl. (mer l. mindre konstnärligt utsmyckad) ask (av silver) för förvaring av nattvardsoblater; jfr ciborium 1. Schroderus Os. 1: 738 (1635). Fatab. 1923, s. 141. —
-BAKNING. Febe 1942, s. 119. —
-DEG. Febe 1942, s. 118. —
-FAT. (oblat- 1900 osv. oblate- 1794) kyrkl. paten. VDAkt. 1794, nr 452. Sjödin StHjärt. 28 (1911). —
-GRÄDDNING. VeckoJ 1931, nr 16, s. 17. —
-JÄRN. (oblat- 1734 osv. oblate- 1751. oblats- 1653—1787) för oblatgräddning; jfr järn 5 b δ. Murenius AV 254 (1653). Febe 1942, s. 118. —
(2) -KAPSEL. apot. SFS 1893, Bih. nr 101, s. 32. —
-LIK, adj. Den oblatlikt tunna brödskivan. Wahlenberg Ruck OffFästmö 199 (1916). —
-LIKNANDE, p. adj. Små, oblatliknande kakor. UNT 1929, nr 10179, s. 12. —
(2 slutet) -SIGILL. (oblat- 1816 osv. oblats- 1844) (i sht förr) om sigill för stämpling o. påtryckning av munlack. BoupptVäxjö 1816. AB 1845, nr 294, s. 4. —
-SKRIN. kyrkl. oblatask. MeddSlöjdF 1884, s. 51. —
-TALLRIK. (oblat- 1813 osv. oblats- 1686—1710) kyrkl. paten. KyrkohÅ 1939, s. 67 (1686). Östergren (1933). —
-TILLVÄRKNING~020. Febe 1942, s. 119. —
-TUNN. tunn som en oblat. Östergren (1933).
B (†): OBLATE-ASK, -FAT, se A. —
-HUS, se C. —
-JÄRN, se A. —
-KAR. oblatask. BtÅboH I. 1: 119 (1630). —
-TUNGA. (mindre) paten? En oblate tunge af sölff förgylt, wog ett lodt. G1R 19: 70 (1548).
C (†): OBLATS-ASK, se A. —
-HUS. (oblate- 1662. oblats- 1681) oblatask. VDAkt. 1662, nr 92. VDVisitP 1681, s. 341. —
-JÄRN, se A. —
-KREDENS. oblatask. Wettersten Forssa 80 (c. 1750). —
-SIGILL, -TALLRIK, se A.

 

Spalt O 99 band 18, 1949

Webbansvarig