| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PASSERA pase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (G1R 27: 260 (1557: passerar, pr. sg.)) ((†) pr. sg. -er OxBr. 5: 9 (1612), BtÅboH I. 7: 89 (1635); ipf. -te Roos FamArkiv 30 (1798)). vbalsbst. -ANDE, -ING (numera företrädesvis dels i vissa tr. anv., särsk. III 3, dels i konkretare anv., särsk. I 3 b), -NING (†, G1R 28: 625 (1558)); jfr PASSAGE.
I. intr. o. abs. — Anm. Vid ordets anv. i perf. l. pluskvamperf., konstruerade med vara ss. hjälpverb, är det ofta omöjligt att avgöra, huruvida ordet skall uppfattas ss. intr. l. ss. pass. anv. av tr.; jfr anm. till III, sp. 419.
1) om person l. sak: förflytta sig (gå, färdas, resa, fara, komma, draga) förbi l. över l. genom ngt; stundom med särskild tanke på att ngn l. ngt släppes igenom en spärr l. icke kvarhålles på en plats (se särsk. a); dels i förb. med prep.-uttr. inlett av genom l. (mera tillf.) över l. förbi, dels utan dylik bestämning. Tåget hade redan passerat, när jag kom fram till järnvägsövergången. Ett par personer kvarhöllos för noggrannare kontroll i tullen, men de andra fingo utan vidare passera. G1R 10: 336 (1535). Att .. (polackerna) igenom Öresundh icke måtte tillstädias att passera. RA II. 2: 127 (1617). Isen låg öfver Düna, at man kunde passera deröfver. Nordberg C12 1: 74 (1740). Vägfarande skall .. där så ske kan, lämna likprocession och militärtrupp fri plats att passera. SFS 1936, s. 1062. Genom denna hinna kan vatten passera men ej saltmolekyler. Bolin KemVerkst. 169 (1942). — jfr RE-PASSERA. — särsk.
a) i sådana uttr. som låta ngn (l. ngt) fritt l. obehindrat passera, ngn får l. må fritt osv. passera, förr äv. låta ngn passera fri och obehindrad, hava fri passering o. d., med särskild tanke på att ngn osv. har tillåtelse l. icke hindras att färdas (fritt) genom l. över l. inom ett visst område. Epter the lathe thom så vbehindrade passera genom theris land. G1R 9: 392 (1534). Effter then förrädere Dacken än nu som tilförende frije passeringer haffwe ibland almogen. Därs. 15: 408 (1543). (Konungen medgiver att främlingar) met theris köpzhandell till land och watn, frije och obehindrede aff och till resse och passiere skole. BtFinlH 3: 408 (1558). Skulle han få fritt passera och utsprida sine ogudachtige satzer? 2RARP 6: 97 (1731); jfr a slutet. LReg. 388 (1734). särsk. i utvidgad l. oeg. anv., betecknande att ngn icke hindras i sin värksamhet o. d. Late hwar och en Frij paszera vthi sitt Embete och Näringz grep. L. Paulinus Gothus MonPac. 434 (1628).
b) (†) om gods, betecknande att det går genom tullen l. ut- l. införes utan erläggande av tull; i sådana uttr. som passera tullfri(tt) o. d. (En person gjorde en förfrågan) om någhen spannemol, som han .. köpt hafwer .., om den icke må effter adelighe priviligier tollfri passera. BtÅboH I. 3: 2 (1623). Järn, som .. för Konst-statens och Kopparvärkets .. förnödenhet, tilvärkas .., passerar Tullfritt. ReglLandTull. 17/12 1756, s. 27.
c) [med tanke på att den anfallande går förbi motståndarens värjspets o. får denna bakom sig] (†) fäkt. Brasck FörlSon. D 2 a (1645). Passera heter, när man med både fötterna till sin Fiendes kropp ingår. Porath Pal. 1: E 2 a (1693).
d) (†) i allmännare anv.: gå, färdas, fara, resa, bege sig o. d. CivInstr. 301 (1618). Jagh .. begärer, att min herre ville medh förste posth, som hijt passerer, endtligen mig advisera. OxBr. 6: 1 (1624). (Barnmorskorna) måste offta passera i Urwäder och Slask. Hoorn Jordg. 1: 18 (1697). En Baronessa Cruse ifrån Stralsund som någon tid uppehållit sig i Sverget, passerade hem på samma skepp. Leopold (SVS) II. 1: 122 (1781). Cavallin (1876). särsk.: ge sig i väg, resa sin väg, fara (från en plats), (av)resa. G1R 2: 73 (1525). Passebord breff för Fredrich Leneman, att han må passere och söke siig tienest hvar honum synes. Därs. 25: 56 (1555). Hwilke .. som begärade förloff at passera och draga aff Danmarck til Tydsklandh, tå bleeff thet them förgynt (dvs. tillåtet). Tegel G1 2: 86 (1622). Almqvist Går an 100 (1839).
e) i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr a slutet).
α) i uttr. ngt passerar genom ngns händer, ss. beteckning för att ngn under ngn tid har befattning med ngt. Schück VittA 1: 85 (1932).
β) (†) mil. i uttr. passera genom mönstringen l. elliptiskt därför: defilera vid l. undergå mönstring (se d. o. 1 a), mönstras; jfr III 1 c α α’. Att thet .. nyligen uthskrefne bergzfolck .. nu väl äre genom mönstringen passerade. OxBr. 11: 161 (1644). Trumslagare behålla (vid mönstring) Trumman på Ryggen då de komma at passera. ReglInf. 1751, s. 343.
γ) (†) om pänningmedel, närmande sig bet.: inflyta; jfr 3 a. Summan; hwilken blifwer fundamentet .. til alt dedh som heele åhret igenom passerer. LReg. 398 (1631). En .. Summarisk Räkenskap på alla i Lähnet föregående åhret passerade Räntor. Därs. 318 (1687).
δ) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) om lagförslag o. d.: gå igenom vederbörande instans(er), behandlas (o. antagas l. beslutas) av vederbörande instans(er) l. myndighet(er); fastställas; jfr III 6. 1632 åhrs acta passerade på Ridderhusedt vnder .. Herr Åke Axelson (ss. lantmarskalk). RARP 1: 159 (1632); jfr III 6. Den act, som i Lögerdags passerade. Därs. 8: 97 (1660).
ε) [jfr fr. passer en proverbe] (†) i uttr. passera i ett ordspråk, bli till ett ordspråk. I sjelfve Staden Rom talas så väl, at det passerat i et ordspråk. Björnståhl Resa 2: 13 (1773).
ζ) (†) betecknande att ngn icke beröres l. förändras av ngt; särsk. i uttr. passera fri(tt), gå fri. Inge förswarskarlar skohla fritt passera, andre än de som ähre i åhrstiänst och äta Adelens eget brödh. RARP 7: 208 (1660). Ingen näpst bringar .. (den religiöst okunnige dragonen) til någon lärdom el(le)r bättring. ok liika är tet, ehwarest man ho(no)m angif(ve)r el(le)r citera låter, han passerar ok förblif(ve)r som Fää äntå. OfferdalKArk. N I 1, s. 85 (1713).
2) (numera i sht i vitter stil, föga br.) om tid(savsnitt) o. d.: förflyta, förgå; förr äv. om händelse o. d.: gå till ända. Medan Giästerne måste spijsas till desz Begrafningz-Acten är passerat, ty måge (osv.). Schmedeman Just. 245 (1644). På detta vis passerade ännu tre eller fyra veckor. Sturzen-Becker 2: 145 (1861). Östergren (1934). — särsk. (†) om tillstånd o. d.: gå över, förgå. Hans bittra Wredhe doch hon hastigt plä passera. Palmchron SundhSp. 397 (1642). Vid 30 års ålder äro alla behagligheter passerade. Agrell Maroco 1: 466 (1791, 1796; möjl. att uppfatta ss. pass.; jfr III 1 c ζ).
3) (i sht i vitter stil) om händelse o. d.: tilldraga sig, försiggå, inträffa, äga rum, ske, hända; ngn gg med indir. obj.; numera företrädesvis med ett allmänt neutralt pron. ss. subj. RP 1: VIII (1622). Elliest passerade i thenna månaden intet annat, än at thet kungeliga Gvardet kom til hufwutqwarteret. Spegel Dagb. 61 (1680). Äfventyret passerade natten emellan d. 1 och 2 dennes. VexjöBl. 1827, nr 40, s. 1. Sätt er ner och berätta om allt som passerat er! Tavaststjerna Patriot 109 (1896). Passerat och personer. SDS 1951, nr 276, s. 6 (stående rubrik). — jfr FÖR-PASSERA. — särsk.
a) (†) allmännare, med annat ord än neutralt pron. l. beteckning för händelse o. d. ss. subj.: äga rum, förekomma, förevara. RARP 3: 212 (1642). Små Uthgiffter, som wedh Kongl. Håfförtähringen äro passerade. HovförtärSthm 1691 A, s. 1524. Desse här specificerade skrifftväxlingar och dommar, som passerat sedan åhr 1735. Benzelstierna Cens. 30 (1738).
b) (i sht i vissa kretsar) ss. vbalsbst. -ing, händelse; numera i sht om olycklig l. otrevlig händelse, olycksfall o. d. TjReglArm. 1858, 2: 135. Återkomsten till kasernen skedde kl. 10 f. m. utan någon passering bland manskap och hästar. PT 1912, nr 54, s. 2. Passeringarna vid Dalregementet lördagen den 21 januari då ett antal värnpliktiga reste hem trots kompaniorder om extratjänstgöring. SDS 1950, nr 24, s. 14.
4) i uttr. låta ngt passera l. ngt får (ngn gg må) passera (ofta med bestämning, t. ex. ostraffat, oanmärkt, förr äv. i uttr. låta ngt så l. således passera), låta ngt ske l. ha sin gång l. vara, utan att man ingriper däremot l. gör någonting åt l. vid det; stundom: icke bry sig om l. fästa sig vid ngt; numera företrädesvis med ett allmänt neutralt pron. ss. obj. resp. subj. Det är anmärkningsvärt, att sådant kan få passera i vår tid. Emedan han låter Rÿktet så passera, och dedh sigh icke tilbörligen betager, .. dÿ presummeras att han ähr skÿlldigh. VDAkt. 1651, nr 123. Så länge .. (häcklarna) hacka på ytan, så låten det passera. Oelreich 304 (1755). I dessa revolutionära tider kan jag ej låta sådant passera ostraffadt. Tegnér (WB) 7: 207 (1831). En passus i tidningens utgjutelser anse vi vara af beskaffenhet, att dess innehåll icke bör få oanmärkt passera. VL 1895, nr 249, s. 2. Zahn Fjällv. 234 (1932).
5) (numera mindre br.) om sak: gå an, duga; vara passabel; gå för sig; godkännas; företrädesvis (o. numera bl.) i uttr. ngt kan l. får passera. Annerstedt UUH Bih. 1: 63 (i handl. fr. 1605). Ehuruväl det icke var aldeles in forma, så kunde det lijkväl passera. RP 8: 418 (1640). Så vida de framkiörde stolpar passera vill han genast låta begynna at derpå arbeta. VRP 10/7 1731; jfr 10. Fyra Barn kunde väl passera, men nije, nije äro för månge (klagar en hustru). Scherping Cober 2: 274 (1737). Både text och översättning äro så pass goda, att de kunnat passera på 1600-talet. Schück VittA 3: 73 (1933). SvUppslB (1934). — särsk. (†) i uttr. ngt kan passera att göra ngt med, ngt kan duga (att användas) till ngt; jfr 6 d. Denna saga kan passera at roa barn med. Lagerbring HistLit. 295 (1748).
6) (numera i sht i vissa trakter) om person l. sak: gälla för l. betraktas l. räknas ss. l. anses vara ngt; om person äv.: ge sig ut för l. låtsas vara l. uppträda ss. ngt; företrädesvis i uttr. passera för l. som (förr äv. till) ngt, numera nästan bl. i förb. med modalt hjälpverb (vilja, få, kunna), delvis med bibet. av 4 l. 5. OxBr. 5: 9 (1612). Den skiöna kyrkian del’ Novitiato .., som passerar för ett mästerstycke af architectur. SvBrIt. 1: 49 (c. 1700). SthmStadsord. 2: 324 (1713: til). Ock ville han passera för en osanningzman, om icke (osv.). 2RARP 2: 450 (1723). Cardinalen ville sielf passera för god Poëte Dramatique. Benzelstierna Cens. 39 (1738). At han klädt på sig hans hustrus kläder, och passerat för en piga. VDAkt. 1765, nr 224. General Reille, som då passerade för Napoleons gunstling. Wingård Minn. 3: 148 (i handl. fr. 1828). Här i stan kan väl hennes villa få passera som palats. Hedberg Vild 211 (1949). — särsk.
a) (†) om mynt: gälla (för sitt fulla värde); särsk. i uttr. passera för fullt. Goldgulden, huilcken vthan Remedio måste passera. Stiernhielm Arch. D 4 a (1644). Därs. H 2 b (: passera .. för fullt). Ahlman (1872).
b) (†) gälla för l. motsvara ett värde av så l. så mycket. Bönderne (skola) Konungzoxerne så gille och gode vthgöra, att de för tije daler kunne passere. Rääf Ydre 1: 366 (i handl. fr. 1619).
c) (†) följt av en inf.: gälla för (att), anses; låtsas. Fahlcrantz 2: 244 (1826, 1864). Pinsamt i samma grad som de skola passera att vara milda. Wetterbergh Selln. 22 (1853).
d) (†) om sak, i uttr. passera för l. som ngt, föreställa ngt o. d., övergående i bet.: göra tjänst l. fungera l. brukas ss. l. utgöra ngt; jfr 5 slutet. Rålamb 8: 194 (1691). De halmstrån, hvilka i vagnen passerade för matta. Nicander Minn. 1: 83 (1831). Afzelius gick i spetsen för nationen med ett .. oljestruket stycke väf i handen .. Detta fick passera för fana. Svedelius Lif 391 (1887).
7) [jfr 5, 6, ävensom fr. passer maître, bli mästare] (†) i uttr. kunna passera (för mästare), godkännas l. godtagas l. upptagas i skrået ss. mästare. Till dess han hafwer fylt sine lähre åhr och kan för mästar Passere. Skråordn. 134 (1608). Kan han passere, tå må han gifwa till embeted .. först i embetzbyssan, sedan till kallaas. BtÅboH I. 2: 161 (1621). VDAkt. 1665, nr 383.
8) (numera föga br.) ridk. om häst: gå i ”passad” (se PASSAD, sbst.1 2). Ehrengranat Ridsk. II. 1: 98 (1836). Balck Idr. 1: 296 (1886).
9) (†) idrott. i abs. anv. av III 9; i fotbollsspel (l. annat bollspel): passa (se PASSA, v.1 IV). NordIdrL 1901, s. 375. När jag anfalles (i en viss situation i bandy) passerar jag till en kamrat, som får göra målskottet. IdrBibl. 11: 51 (1919).
10) (†) om sak: passa (se PASSA, v.1 V 7, 8), lämpa sig. 2 skiöna Ekesöller ära .. till kiöpz .., hwilka well passerade til fotsöller. VDAkt. 1674, nr 31. FRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 152.
II. [jfr fr. se passer de qc] (†) refl., i uttr. passera sig av l. utan ngt, reda sig utan l. vara förutan ngt, avstå från ngt. Tersmeden Mem. 1: 150 (1734). HT 1913, s. 235 (1791: passera sig af). Som desserten kom in, steg det galna majestätet (dvs. Kristian VII) opp, och vi fingo passera oss utan både körsbär och sockerbröd. Tegnér Armfelt 1: 182 (1883).
III. tr. — Anm. Även ss. tr. konstruerades verbet förr ofta i perf. o. pluskvamperf. med vara ss. hjälpverb; jfr anm. till I, sp. 415.
1) motsv. I 1, om person l. sak: förflytta sig (gå, komma osv.) förbi l. över l. genom (ngt). Klockan 9 passerade vi gränsen. På sin väg till Frankrike passerade han Tyskland. Passera linjen, se LINJE 6. HT 1896, s. 68 (c. 1650). Så snart Arméen war paszerad detta Paszet, öfwer den sköna bryggan, som Gud allena genom tre dagars .. frost hade osz gjordt (över Löddeå). HC11H 1: 76 (1676). Öresund .. passeras årligen af mer än 30,000 fartyg. Carlson Geogr. 1: 1 (1889). Vanligt ljus, som passerar ett .. (kalkspats-)prisma, blir planpolariserat. Smith OrgKemi 11 (1938). — särsk.
a) (numera mindre br.) sjöt. i uttr. passera vinden, om segelfartyg vid stagvändning: vid gir upp mot vindriktningen komma förbi vindens riktning (så att vinden kommer in på andra sidan). DSjöbohm Sjöm. 52 (1787). FSjöbohm BVägen 119 (1793).
b) (†) allmännare, motsv. I 1 d, i uttr. passera en väg, gå l. komma l. fara l. tillryggalägga en väg. Humbla Landcr. 74 (1740). Passera vägen till fots. Castrén Res. 1: 74 (c. 1850).
c) i oeg. l. bildl. anv. Ärendet har nu passerat alla instanser. Märkvärdigt nog hade artikeln passerat censuren. Swedenborg RebNat. 1: 306 (1720). Alla volymer (hade) upprepade gånger passerat hans händer vid inventeringarne. 2VittAH XXXII. 2: 57 (1890, 1894). Äfven Anquetils epokbildande upanisjadtolkning hade passerat persiskan. Söderblom Gudstr. 326 (1914). — särsk.
α) med obj. betecknande visst tillstånd l. stadium l. en viss procedur o. d.: genomgå, undergå; förr äv. närmande sig bet.: fullgöra, göra undan. Widekindi KrijgH 476 (1671). Alla .. laga Actus (dvs. åtgärder äro) ther wid .. (dvs. vid avtalet mellan Falu bärgslag o. stad) ordenteligen passerade. Bergv. 1: 767 (1734). Kol, .. som en gång passerat smälltning. Rinman JärnH 380 (1782). (Seminariernas) elever, som i regel passerat målbrottet. KyrkohÅ 1935, s. 252. Ett passerat stadium. Edqvist Trolldr. 110 (1949). särsk.
α’) (†) mil. i uttr. passera mönstring, defilera vid l. undergå mönstring (se d. o. 1 a), mönstras; jfr I 1 e β. LMil. 4: 768 (1695). Pfeiffer 257 (1837).
β’) i uttr. passera revy, förr äv. mönstring, eg.: undergå granskning l. mönstring; numera (med pluralt l. kollektivt subj.): draga förbi formerad(e) l. ordnad(e) ss. till mönstring l. parad, defilera; draga förbi ngns inre syn en efter en o. d.; se vidare under REVY. Millioner tack .. för .. de glada vickor, .. som ofta i mitt sinne fått passera mönstring. Geijer Brev 94 (1810). (Gustav Vasa) hade församlat sina trupper för att låta dem passera revy. Ahnfelt HofvLif 1: 135 (1880). De brokiga .. barndomsminnen, som i detta ögonblick passera revy för min inre syn. Ödman Hemma 3 (1896).
γ) (†) i uttr. hava passerat sin värld, dels: ha levat; dels: ha lämnat livet bakom sig, ha dött. Välan, herr Ehrenstrahl han har sin värld passerat. Rosenfeldt Vitt. 230 (1698). Jag skulle mycket illa hafva passerat min verld, om jag det inte viste (att taga mig i akt). Modée FruR 72 (1738).
δ) med tanke väsentligen på att en viss gräns överskrides: överskrida, komma förbi. Widegren (1788). Är derivatan noll för ett visst x-värde utan att derivatan byter tecken, då x passerar detta värde, så (osv.). Hedström o. Rendahl Alg. 131 (1915). Jag passerade i mina närmanden aldrig en viss gräns. Siwertz Ung 118 (1949). särsk. (†) i uttr. som ange att man går över gränserna för vad som kan anses vara ett tillåtligt l. tillbörligt skämt o. d. Oss tyckes at dessa uptåg passera alt skämt. Kellgren (SVS) 5: 135 (1787). Det här passerar raljeriet. Cederborgh OT 4: 95 (1818).
ε) (†) förbigå; låta (ngn) vara l. gå fri; särsk. i uttr. tigande passera ngt, förbigå ngt med tystnad; jfr I 1 e ξ. Tegelslagare och tegelladudrängiar .. (m. fl.) blifwa passerade (vid utskrivningen). RARP 7: 208 (1660). Herr Rasmus wille ”tigande passera prof. Lunderstens Juridiske .. propositioner ..”. Cavallin Herdam. 3: 419 (cit. fr. 1685).
ζ) (mera tillf.) övergående i bet.: vara med om, uppleva o. d. Det var en blandning av allt han passerat från hantlangartiden. Johnson Slutsp. 136 (1937). jfr (†): Passerade stor middag för Morbror Gustaf hos R(osenkam)pffs. Topelius Dagb. 2: 72 (1835).
η) (†) i uttr. passera ngn med ngt, överträffa ngn i ngt? Fast man passerar mig med dansen, så kan jag dock jugera om den är conforme med reglorne. Dalin Vitt. 4: 10 (1730).
2) (numera bl. tillf., arkaiserande) med avs. på tid(savsnitt): tillbringa; fördriva. Passera sin tid .. med jakt och skjuteri. Ekeblad Bref 1: 172 (1652; rättat efter hskr.). Han legde .. gården Akre nära intil Opslo och där passerade nätterna hos sin dygdiga Älskarinna. Lagerbring 1Hist. 2: 466 (1773). Hugo Standertskjöld, med vilken jag i går passerade aftonen, bad mig (osv.). Ackté Minn. 1: 179 (i handl. fr. 1900). Falk Kavalj. 66 (1937).
3) kok. pressa l. driva (ngt) l. låta (ngt) gå genom en sil l. sikt l. ett durkslag l. en (sil)-duk o. d. (för att finfördela det). Egerin Kokb. 313 (1733). Passerad eller silad Grönsoppa. Nordström Matlagn. 39 (1822). Önskas (grönsaks-)smöret jämnt grönt, måste det passeras. StKokb. 116 (1940).
4) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) vävn. draga (varptrådarna i en väv) genom solvens öglor o. mellan vävskedens rör; jfr SOLVA, INREDA. PH 5: 3514 (1753). UB 6: 432 (1874). SAOB 12: I 736 (1933).
5) (†) låta (ngt) undergå viss teknisk procedur.
a) bereda (hud, läder o. d.). Att Barka, Byra och Passera allahandha slagh lädher. Skråordn. 38 (1596). Paszerat Läder. Stiernman Com. 3: 467 (1666). Ett .. bord, öfverdragit med en passerad oxhud. Ödmann Hågk. 19 (1801; uppl. 1918). Ekbohrn (1868).
6) (†) låta (ngt) passera o. behandlas av vederbörlig(a) instans(er); i laga ordning fastställa; besluta, antaga; avsluta; ofta svårt att skilja från I 1 e δ (jfr anm. sp. 419 ovan). OxBr. 5: 85 (1616). (Han) haffuer många .. Saaker intet infördt, som äre emellan Swerige och Danmarck tracterede och passerede bleffne. Tegel G1 1: 3 a (1622). Rätten ehrkiänner de dommar war[a] gild och ståndachtigh, som för lagh och rätt ähre passerade. NorrlandS 10: 58 (1639). Gregorius VII .. lät en Regel passera, at ingen så dristigh wara skulle, at han the samme saakfälla och fördöma wille, som til Stohlen vthi Rom wadt hade. Brask Pufendorf Hist. 401 (1680).
7) (†) låta (ngt) passera l. gå förbi utan anmärkning o. d., godtaga; jfr I 4. Honom skall thet currir (dvs. ritten på rännarbanan) .., icke godkännas eller passeres. Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617). LReg. 427 (1662).
8) (numera bl. ngn gg, tillf.) med avs. på examen, förhör o. d.: undergå (o. bestå), komma igenom, ”klara”. Annerstedt UUH Bih. 5: 13 (i handl. fr. 1777). När de studerat sina tre år .. och passerat sin examen, blifva de (osv.). Vallentin London 401 (1912); jfr 1 c.
9) (†) idrott. i fotbollsspel (l. annat bollspel): passa (se PASSA, v.1 IV); jfr I 9. Zettersten Tait 52 (1906).
10) idrott. i tennis: slå en boll på sådant sätt att den passerar jämförelsevis nära motspelaren, dock så att denne icke kan taga den; med obj. betecknande boll l. spelare; i sht ss. vbalsbst. -ing. Han gjorde en fin passering. SvD(A) 1933, nr 238, s. 17. Ännu kunde han med snabba, sneda bollar passera sin unge motståndare vid dennes täta attacker mot nätet. Lundquist Matchb. 34 (1949).
11) (†) förse (ngn) med pass (l. annan liknande bevishandling; se PASS, sbst.1 I 10). SvRiksd. I. 3: 440 (cit. fr. 1632). Passvisaren Erick Jonsson med dess Hustru .. varda .. här med Passerade ock ega dett goda bewihs om sig att de fört ett vackert och stilla lefverne. VDAkt. 1751, nr 167. — särsk.: ge (ngn) tillåtelse att ge sig i väg l. avresa o. förse honom med pass l. liknande bevishandling. Att han förloffvar och passerar alla dhe knechter, han i befalning hafver, hvar till sitt heem. G1R 27: 260 (1557).
PASSERA IGENOM010 040 l. 032, l. GENOM40 l. 32. till I 1, III 1; dels intr. o. abs., dels tr. Rålamb 8: 105 (1691). —
PASSERA IN010 4. (mera tillf.) till I 1: passera ngt o. därvid komma in. RARP 6: 340 (1658). Öfver hufvud-ingången, der kronprinsen passerade in. Atterbom Minn. 417 (1818). jfr inpassera. —
1) (numera bl. tillf.) till I 1: passera ngt o. därvid komma ut. Lindfors (1824). särsk. (†) till I 1 d: gå l. resa ut l. bort o. d. Då han skulle passera ut från det hus .., der fru Mandelqvist bodde. Wetterbergh Sign. 89 (1843). Lysander Almqvist 56 (1878).
2) (†) till III 11: förse (ngn) med intyg (”pass”) som berättigar honom att ge sig ut o. tigga; jfr pass, sbst.1 10 g α. SynodA 1: 55 (1640). —
PASSERA ÖVER010 40.
2) (†) till III 1 c ε: förbigå, se bort från. Jag passerade öfver alt hvad alla mina fem sinnen vitnade emot henne. Posten 1769, s. 886.
3) (†) till III 2: stanna över, tillbringa. Jag har just passerat den hetaste tiden öfver i Neapel. Björnståhl Resa 1: 289 (1771).
4) (†) till III 11: förse (ngn) med pass l. tillståndsbevis för resa över ngt (till en utrikes ort). Linné Ungd. 2: 378 (1735).
(III 5 a) -HUD. (†) beredd hud; jfr passerläder. BoupptSthm 1678, s. 16 a (1675). BoupptRasbo 1787. —
(III 5 a) -KAR. (†) för användning vid beredning av hudar. BoupptVäxjö 1755. Murberg FörslSAOB 221 c (1791). —
(III 5 b) -LUT, r. l. m. l. f. (†) färgvätska (lut) använd till färgning av tyger. At göra Swärta eller Passerluth: Tag Ahlebark (osv.). Lindestolpe Färg. 71 (1720). —
-LÄDER, se d. o. —
(I 1, III 1) -NOTA. (i fackspr.) nota som en person efter intagen måltid på en restaurang erhåller, då han lämnar matsalen o. går över i kaféet, o. som berättigar honom att där beställa spritdrycker. Söderberg HårfrUppass. 142 (1925). —
(I 1, III 1) -SEDEL. [jfr t. passierzettel]
1) skriftlig tillåtelse att passera ett visst område l. genom viss spärr l. dyl. ÖoL (1852). SvFl. 1941, s. 47. särsk. (förr) om ett slags enklare pass gällande för resa från Sverige till Danmark. LdVBl. 1842, nr 16, s. 4.
2) dokument (utfärdat av en motororganisation, automobilklubb l. dyl.) som berättigar resande till l. från utlandet att tullfritt medföra motorfordon. SFS 1910, nr 44, s. 2.
3) tullv. av tullmyndigheterna utfärdat transporttillstånd. 2RARP 9: Bil. 17 (1738). WoH (1904). särsk. (förr) i utvidgad anv., om tillståndsbevis gällande äv. rätten att idka fiske i havet. SFS 1827, s. 1073 (efter handl. fr. 1805). —
(III 3) -SPADE. kok. för användning vid passering av matvaror. Nordström Matlagn. 12 (1822). StKokb. 610 (1940). —
(III 3) -TRATT. (†) trattformig apparat för passering av matvaror. BoupptSthm 26/2 1672. BoupptVäxjö 1753. —
(I 5, 6) -VIKT. [jfr t. passiergewicht] (i fackspr.) minimivikt som ett mynt måste ha för att gälla för sitt nominella värde (o. tillåtas vara i omlopp). BtRiksdP 1873, I. 1: nr 37, s. 8.
(I 3) -JOURNAL. (†) journal över vad som tilldragit sig inom en anstalt o. d. CentralfängMalmö Ordn. 31 (1891). —
PASSERBAR, adj. [jfr t. passierbar] (i skriftspr., mera tillf.)
1) till III 1: möjlig att passera l. komma fram genom l. på, framkomlig, farbar, trafikabel. Att hålla gatorna rena och passerbara. SD 1899, nr 589, s. 3.
2) till III 3, om matvara l. massa o. d.: som kan passeras l. drivas genom ett filter. Sundberg Mikroorg. 233 (1896). —
PASSERLIG, adj. [jfr ä. t. passierlich] (†) till I 5: som går an l. kan duga, passabel, acceptabel; tämligen god. 1VittAH 4: 191 (1783; efter handl. fr. 1561). Seldonen vore väl icke gentila, / Men dock passerliga. CFDahlgren 2: 213 (1842). Mossen liksom vrängde ut och in på Holten för att se om han var passerlig till måg. Carlén Köpm. 1: 135 (1860). Högberg Storf. 207 (1915).
Spalt P 414 band 19, 1952