Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PULPET pulpe4t, r. l. m. (BoupptSthm 1680, s. 93 b (1673) osv.) ((†) n. PJGothus Luther ScrSent. M 1 b (1597), Tiliander GenTy. 35 (1670)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. PULPETT, sbst.1, r. l. m., l. PULPÉ, r. l. m., l. PIPIT, r. l. m.
Ordformer
(pipit 1768. polpett c. 1700. pullpeè 1761. pullpätt 1825. pulpet (pull-, -peet, -pét, -peth) 1597 osv. pulpett 1751—1892)
Etymologi
[jfr mlt. pulpite, mht. pulpit, pulpet (t. pult), eng. pulpit, predikstol o. d.; liksom fr. pupitre av lat. pulpitum, tribun, kateder, i mlat. äv. om läspulpet o. d. i kyrka (jfr fsv. the hafde .. fore sik pulpeta eller book stola, där ordet sannol. bör fattas ss. pl. av mlat. pulpetum); formen pulpett beror på anslutning till de från romanska spr. inlånade orden på -ett; formen pipit, som anträffats bl. i bet. ”notställ”, är lån från det i samma bet. använda fr. pupitre. — Jfr PULT]
(i sht vid läsning o. skrivning använd) möbel l. anordning som på en sida (stundom på flera sidor) är försedd med en sluttande skiva l. klaff avsedd till underlag för bok l. papper o. d. (o. som därjämte ofta är försedd med en l. flera lådor l. hyllor); stundom (företrädesvis i bet. c) äv. med inbegrepp av en med sådan möbel förenad stol l. sittbräda för den skrivande l. läsande; numera vanl. om möbel som står på golvet l. anordning som är fastgjord vid vägg o. d., i sht förr äv. om (mindre, ofta lådformig) anordning avsedd att placeras lös ovanpå bord l. dyl.; särsk. om ett slags (i sht förr på kontor o. d. använd) fristående, ofta jämförelsevis hög (med skåpliknande underdel försedd) möbel använd ss. skrivbord av en l. flera personer; jfr BOK-STOL, CHIFFONJÉ, LÄS-BORD, SEKRETÄR, SKRIV-BORD, SKRIV-LÅDA. PJGothus Luther ScrSent. M 1 b (1597). 1 Pulpet medh Skååp vnder och yppna Lådor ofwan på. BoupptSthm 21/7 1685. 2:ne Pulpeter skulle giöras i Gymnasio och fastslås fram på pelarena, uppå hvilka Sorani Lexicon Latin. och Budæi Lexicon Græcum til disciplarnas tienst skulle liggia. ÅbSvUndH 68—69: 239 (1734). Vid ditt bord, där du sitter och läser, haf en fyrsidig pulpet ståndandes, som på sin fot kan lätt vridas omkring. Hof Underr. 64 (1766). Min fars så kallade pulpet, hvilken stod på en betsad sängbyrå. Saltza FamAnekd. 32 (c. 1850; om förh. 1763). Sätt dig där vid pulpeten. Kalkylera, grubbla, beräkna. Bergman Patr. 88 (1928). En pulpet för tre personer. RedNordM 1929, s. 35 (bland kontorsmöbler fr. c. 1865). — jfr DISK-, DUBBEL-, LÄS-, RIT-, SKRIV-, STÅND-PULPET m. fl. — särsk.
a) (†) om kateder l. talarstol. (Han har) sin Lära .. drijfwit .. af Pulpeten i Gymnasio. Bång Carstenius 6 (1683). Lindfors (1824).
b) (numera föga br.) om underlag för bok på altare l. predikstol; förr äv. i utvidgad anv., om bokdyna. SvKyrk. Sthm 2: 304 (i handl. fr. 1675). 1 Pulpet af rödt Damask på altaret. FrestaKInvent. c. 1704. Pulpeten på Predikstolen. HusgKamRSthm 1741—42, s. 425. Schulthess (1885).
c) om arbetsbord för en l. flera elever i en skola; numera vanl. om ett för en elev avsett arbetsbord med inbegrepp av en med bordet förenad stol l. sittbräda; skolbänk. ScholæPiltarne .. (ha) en pulpet framför sig, så lång som bäncken är, at beqvämeligen skrifva uppå. Skolordn. 1724, s. 13. Tjugofyra ynglingar sutto kutryggiga i tjugofyra gulbruna pulpeter. Hedberg Rymm. 5 (1930). jfr SKOL-PULPET.
d) (numera föga br.) notställ. Ått de stora Koppar Pukorna giort .. en pipit för Notboken. KlädkamRSthm 1768, s. 278. Norlind MusLex. (1916). jfr MUSIK-, NOT-, SJUNGARE-PULPET.
e) i utvidgad l. bildl. anv. Atterbom Minn. 244 (1817). särsk.
α) [jfr t. schaltpult, fr. pupitre de distribution] el.-tekn. ställ l. bord försett med en snedställd instrumenttavla med apparatur för manövrering av ett elektriskt drivet maskineri l. dyl. FörslElektrOrdl. (1931). HantvB I. 7: 173 (1939).
β) (†) om altarskrank. Pulpeten, der man undfår Herrans H. Natvard, är ganska trång och stackot, för 4 personer högst tilräckelig. VDAkt. 1726, nr 320.
γ) (†) om den framskjutande magen hos gravid kvinna. Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssgr: PULPET-ALMANACK~002 l. -ALMANACKA ~0020. bordsalmanacka. WoJ (1891). SFS 1940, s. 1830. —
-BORD. (numera bl. tillf.) bord med sluttande skiva, pulpet. BoupptRasbo 1750. —
-KARL. (föga br.) skrivkarl, skrivbordsmänniska. Carlén Prof. 241 (1840). —
-KLAFF. upp- o. nedfällbar klaff l. snedställd skiva som hör till l. gör tjänst ss. pulpet; särsk. om en ss. underlag för anteckningspapper, telefonkatalog o. d. använd, snedställd skiva på ett slags (i sht förr vanlig) väggtelefonapparat. Nyström Telef. 8 (1885; på telefonapparat). Kerfstedt Eva 153 (1888; på skolbänk). —
-KLÄDE.
1) tygbeklädnad på pulpetskiva. Granfelt SkruvstF 60 (1923).
2) (föga br.) till b: duk som lägges över bokunderlaget på altare l. predikstol. SvKyrk. Sthm 2: 304 (1937). —
(b) -LAPP, r. l. m. (†) = -kläde 2. SvKyrk. Sthm 2: 311 (i handl. fr. 1737). —
-LOCK, n. till pulpet l. pulpetlåda hörande (upp- o. nedfällbart) sluttande lock; äv. i utvidgad anv., om kistlock o. d. som sluttar åt en sida. Almqvist GMim. 3: 136 (1842). Karlson StåtVard. 226 (1945; på 1600-talsskrin). —
-LÅDA, r. l. f. låda i pulpet; förr sannol. äv. om en låda med sluttande lock som vid läsning l. skrivning tjänade till underlag för bok l. papper o. dyl. o. som vid användningen var placerad på ett bord l. dyl.; jfr pulpet. 1 lijten PulpetLåda. BoupptSthm 1688, s. 51 a. Jensen Montgomery 211 (1909; i skolpulpet). —
-MÄNNISKA. (föga br.) jfr -karl. PedT 1898, s. 10. —
-SKIVA, r. l. f. jfr -klaff. SvFriesen Inbj. 1891, s. 15. Talarstolens pulpetskiva. Alving Halvd. 35 (1924). —
-STOL. till pulpet hörande stol; särsk. om ett slags (i sht förr på kontor o. d. använd) hög stol. VDR 1692, s. 703. Saxon Handelsb. 155 (1932). —
-TAK. [jfr t. pultdach] byggn. tak som bildar en enda lutande yta. Stål Byggn. 2: 9 (1834). —
(b) -TÄCKE. (föga br.) = -kläde 2. SvKyrk. Sthm 2: 314 (i handl. fr. 1758).

 

Spalt P 2365 band 21, 1955

Webbansvarig