| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RAM ra4m (ā Weste; i pl. ramar rimmande med kammar CFDahlgren 2: 218 (1842)), sbst.1, förr äv. RAMM, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)); best. -en; pl. -ar (ArkliR 1566, avd. 2, osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. rama, ArkliR 1566, avd. 2, Ahrenberg Männ. 2: 219 (1907)); förr äv. RAMA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or (BoupptSthm 3/7 1686, Broman Glys. 2: 196 (c. 1730)) l. möjl. -er (se ovan).
1) konstruktion bestående av en l. flera längder av trä l. metall o. d., bildande (den fullständiga l. ofullständiga) periferien av en rund l. fyrkantig l. oregelbunden figur o. tjänande till att spänna ut ngt (t. ex. ett stycke tyg) på; stundom äv. dels (i sht i pl.) om dessa längder, dels med inbegrepp av det utspända materialet. Köptes en ram till perlestickerne. KlädkamRSthm 1560 E, s. 5. Fyrkantig stoor ram .. till en Cröningz Himmel af trä. HusgKamRSthm 1700, s. 118. Minna .. / Spänner silkesväfven ut / Mellan bågens rammar. Stagnelius (SVS) 1: 98 (c. 1815). Tamburin består af ett stycke skinn, spändt öfver en rund ram. Wegelius Musikl. 2: 188 (1889). De ramar med målad väv som kallas kulisser. Bergman i 3SAH LV. 1: 172 (1944). — jfr BLIND-, BRODER-, KIL-, KLÄDES-, SPÄNN-, TAK-, TRÄ-RAM m. fl. — särsk.
a) (i sht förr) om stommen hos en snösko; jfr 3. Balck Idr. 3: 122 (1888). EtnolStHammarstedt 80 (1921).
b) (†) övergående i bet.: skärm (av tyg utspänt på ram); äv. om kuliss l. dyl. (Sv.) Afsöndra et rum genom ramar; (t.) ein Zimmer durch Schirme abtheilen. Möller (1790). Beskow Theat. 1832, Bil. 4 (om kuliss).
2) konstruktion (ofta av trä) som helt l. delvis omsluter l. bildar den yttre begränsningen av ett mer l. mindre plant föremål, infattning; särsk. om infattningen kring spegelglas, tavlor o. d.; äv. (särsk. i pl.) om de längder l. stycken varav en sådan infattning består; jfr KARM 1 d. Linc. (1640; under pluteus). 1 Spegell medh suarta Ramer. BoupptSthm 23/7 1659. 1. Vhr medh förgyldh rahm. Därs. 11/2 1676. Ett (spel-)bord, som bestod af svart skiffer, infattadt i en ram. Ödmann Hågk. 18 (1801; uppl. 1918). Rammarne omkring Altartaflan. VDAkt. 1839, nr 367. SvKyrk. Dal. 1: 20 (1916). — jfr BILDHUGGAR-, FOTOGRAFI-, GIPS-, GLAS-, GULD-, KOPIE-, KOPIERINGS-, SKÖLDPADDS-, SPEGEL-, STUCK-RAM m. fl. — särsk.
a) i uttr. i l. inom (förr äv. (in)under) glas och ram, om tavla, bild o. d., betecknande att den är täckt med glas o. försedd med infattning. Han satte fästmöns porträtt i glas och ram. Remmer Theat. 1: 46 (1814: inunder). Ett tal, som hänger i kyrkorne under glas och ram. Wieselgren SvSkL 4: 412 (1848). Burman Spinn 231 (1953: inom).
b) i öppning för fönster l. dörr l. lucka o. d. anbragt (vanl. fyrkantig, stundom äv. rundad) träkonstruktion vari fönstret (fönstren) osv. infästes (infästas); jfr KARM 1 a. Lundström LPGothus 1—2: 117 (i handl. fr. 1609). Skall .. uti alla Krigz Collegii Rum .. Liys uptändas, Nembl 8 Liuus i hwart Fönster Karm som beståår af 4 Rammar. HovförtärSthm 1693 A, s. 376. Ramarne .. hvaremot Sluss-luckorne, eller Portarne .. passas. VetAH 1811, s. 88. För dörrar göres af .. plank en fyrkantig ram, dörrkarm. Rothstein Byggn. 505 (1859). Luckorna .. (på ugnen) böra sluta tätt intill sina ramar. TByggn. 1859, s. 58. Till fläktvingar hörande ramar att infattas i vägg. VaruhbTulltaxa 1: 494 (1931). — jfr KORS-, LUCK-RAM.
c) snick. om listvärk (t. ex. i en dörr l. panel) som omsluter fyllning av tunnare material. Stål Byggn. 1: 301 (1834). (Då man gjorde skåpdörrar) hopfogade man ramar, mellan hvilka fyllningar insattes. 1MinnNordM I. 2: 3 (1881). SvUppslB (1935).
d) (i fackspr.) stomme (av rostfritt stål l. dyl.) vari inpassas glasskivor som bilda väggar o. botten i ett akvarium. FoFl. 1930, s. 187.
e) i utvidgad anv., om bård l. figur liknande en tavelram som målats l. ritats l. sytts l. broderats o. d. ss. infattning till en bild resp. ett textilarbete o. d. Uggla Herald. 45 (1746). Alm(Sthm) 1837, s. 45 (på sedel). Ramen (som uppritats på pappersbladet) indelas .. i 4 delar på höjden och 5 på bredden. Pasch Linearritn. 4 (1880). Ramens .. huvuduppgift .. är .. att begränsa annonsutrymmet från närliggande annonser och textytor. HandInd. 232 (1926). Fatab. 1930, s. 219 (på broderi). — jfr BLAD-, ORNAMENT-RAM. — särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv.: inramad tidningsartikel. Karlgren Journ. 10 (1923).
f) i vissa mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Til ram .. omkring örte-sängarna hade Mr. Collinson satt knokor af .. Ox-ben. Kalm Resa 1: 452 (1753). Kring taffeln sig hopen delar, / en böljande brokig ram. Fröding Eftersk. 1: 5 (1888, 1910). Ansiktet .. lyste av förväntan ur pälskragens svarta ram. Siwertz JoDr. 329 (1928). — jfr GRAV-RAM. — särsk.
α) om kroppsdel l. naturföremål o. d. som omsluter en annan kroppsdel l. ett annat naturföremål osv. likt en infattning. Kolmodin QvSp. 1: 526 (1732). Stränderna äro .. den vackraste gröna ram kring en klar spegel. Geijer Brev 217 (1827). Denna trakt, der .. åkertegarne .. omkransas af skogens ram. Höjer Sv. 1: 279 (1873). Kring hela ansigtsovalen frodades en yfvig ram af mörkt hår. Benedictsson Eftersk. 82 (c. 1885). SvNat. 1920, s. 68. jfr: (Skägget) var rakat, att dett gick allenast med en small ram upp åht örat. Linné Dal. 325 (1735). jfr SKOGS-RAM.
β) om ngt mer l. mindre abstrakt; särsk. om ngt som tänkes (logiskt) begränsa ngt annat l. bestämma ngts form l. omfång l. innefatta de villkor som gälla för ngts existens l. liv l. utveckling o. d. Ämnet kan icke uttömmas inom ett föredrags ram l. inom ramen av l. för ett föredrag. Detta problem faller utom ramen för min framställning. Inom sonettformens trånga ram. SKN 1841, s. 90. Akademiska föreningen blef .. den yttre ramen för hans verksamhet. Weibull LundLundag. 235 (1891). (Han) fann snart, att granskningen måste spränga ett pressinläggs ram. HT 1916, s. 100. Det åsyftade partiets (i skriften) egenskap att något falla ur ramen. Blanck GeijerGötDiktn. 121 (1918). Ramen kring stapelavlöpningen. VFl. 1936, s. 155. jfr KOSTNADS-RAM. särsk. (med prägel av fackspr.) om ramberättelse o. d. Bäckström Folkb. 1: 1, 3 (1845). Berättelser, sammanfogade inom en gemensam ram, liksom Boccaccios ”Decamerone”. NF 3: 260 (1878). Ramen för Guillaumes skildring är en dröm. VLitt. 2: 139 (1902).
3) om för olika praktiska l. tekniska ändamål brukade föremål (l. delar av föremål) som till sin form i ngt avseende (ofta gm att bilda en mer l. mindre smäcker konstruktion som omsluter en l. flera öppningar) påminna om en ram (i bet. (1 o.) 2); särsk. om fyrkantiga l. rundade l. oregelbundet formade sådana föremål som tjäna som upphängningsanordningar l. till fäste l. till att ge stadga åt en konstruktion o. d. Polhem Brev 198 (1735; i bandstol). Hjulet .. ställes i ramen .. som invändigt på bägge sidor är försedd med kuggar. JernkA 1829, Bih. s. 321. Kulor, fästade på ståltrådar i en ram. BerRevElLärov. 1832, s. 37. Pålkranens fot eller ramen. Rothstein Byggn. 343 (1857). Sigtet (på ett gevär) .. (består) af en ram med derå skjutbar löpare. EldhandvSkjutsk. 1: 66 (1876). Över och under (pappers-)packen placeras ramar .. av bräder. SvSkog. 1161 (1928). — jfr ANKAR-, ANLÄGGNINGS-, BLIND-, FÅNG-, HÅV-, KNIV-, KUL-, KYLAR-, LADD-, SIKT-RAM m. fl. — särsk.
a) tekn. på fordon: den horisontella (av balkar l. dyl. förfärdigade) stomme på vilken överredet (o. motorn l. maskinen o. d.) anbringas (o. som vilar på hjulaxlarna); äv. om motsvarande del hos flygplan l. vissa transportabla maskiner; äv. (i sht i pl.) om de delar l. balkar av vilka en sådan stomme är sammansatt. Hwasser HbLokF 27 (1865). Förr utfördes eldstaden (i ett lokomotiv) så bred, att den jämt fick rum mellan ramarne. TT 1900, M. s. 19. Ramens läge inom .. eller utom hjulen (på ett lokomotiv). 2UB 9: 180 (1905). VerdS 168: 19 (1910; hos flygmaskin m. m.). Friktionsspel med ram för placering af motor. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 149. (Gatu-)upprifvarens ram. Därs. 7: 130. Nerén (1930; hos bil). jfr BOGGI-, INNER-, TENDER-RAM.
b) i sågvärk: i vertikalled rörlig ställning vari äro infogade ett antal (numera vanl. minst två) långa vertikala klingor som såga stockar till plank o. bräder o. d.; ofta i allmännare anv., om hela maskinen. PH 5: 3490 (1752). Såg .. på Hollenskt sätt inrättad, med 6 blad i den ena, och 2 i den andra ramen. Hülphers Dal. 50 (1762). Sågen .. är spänd upprätt i en ram af trä eller gjutjern. Eneberg Karmarsch 1: 53 (1858). På den tiden man inte hade ram utan bara en visslande och vinande klinga. Johnson Här 38 (1935). jfr LÖS-, SÅG-RAM.
c) (i fackspr.) om den träställning som utgör huvudpartiet av en spänd handsåg. Landsm. XVIII. 1: 8 (1912).
d) det av (metall)rör bestående parti av en cykel o. d. som styranordningen, sadeln, hjulen m. m. äro fästa vid; äv. inskränktare, om det horisontala röret mellan sadeln o. styranordningen på en herrcykel. Östberg Vel. 28 (1894). 2NF 31: 1094 (1921). jfr CYKEL-, VELOCIPED-RAM.
e) biodl. om vart o. ett av de föremål liknande en låg låda utan botten som inställas bredvid varandra på kant i en bikupa o. tjäna till fäste för bikakorna. Dahm Biet 141 (1878).
f) lant. den (ofta mer l. mindre stegformiga) del av en harv vid vilken pinnarna l. skären äro fästa. TT 1899, M. s. 41.
g) vap. på äldre kulsprutepjäser (vid marinen o. fästnings- o. positionsartilleriet): (stegformig) järnkonstruktion som utgjorde fäste för piporna. De Ron o. Virgin I. 8: 6 (1887). UFlott. 3: 33 (1906).
j) sjöt. visst slags (ramformig) anordning för lodning o. d.; om nutida förh. bl. om dylik anordning som bogseras akterut (jfr SLÄP-RAM). SD 1906, nr 14, s. 5. Stenfelt (1920). SvGeogrÅb. 1933, s. 131. jfr PEJLINGS-RAM.
k) redskap för mätning av ved, bestående av en horisontell öppen rektangel av plank o. en däröver stående ställning av två stolpar o. en överliggare. SFS 1934, s. 735.
l) (förr) mil. om vart o. ett av de ramformiga stycken av vilka träbeklädnaden i ett mingalleri var sammanfogad; särsk. i uttr. holländska ramar, om sådan beklädnad av bräder. 2NF 18: 561 (1912). jfr Deleen 2: 315 (1814).
m) (förr) vid tändsticksfabrikation: apparat bestående av bl. a. två lodräta ståndare som fasthöllo ett stort antal vågräta, långsmala skivor, mellan vilka fastklämdes tändstickor som skulle förses med tändsats. NF 16: 1208 (1892).
n) (†) mus. i tungpipa: uppslitsat metallrör mot vilket tungan slår, munstycke. Drake Töpfer 78 (1850).
4) [specialanv. av l. utvecklat ur 2 (o. 3)] (fyrkantig l. rundad) konstruktion avsedd att ge en viss form åt det som den begränsar l. att sammanhålla det l. hindra det att utbreda sig o. d.; särsk. (numera knappast br.) om kanten av en bassäng. Rammen af dammen. KKD 5: 241 (1711). Den .. trampade (torv-)massan .. formas vidare i ramar till små tegelformiga stycken. TT 1871, s. 45. 2SvUppslB 11: 738 (1949; vid gjutning). — särsk. boktr. fyrkantig (järn)konstruktion som omsluter o. sammanhåller en stilsats; jfr FORM II 6 o. PRESS-RAM. Björkegren 2277 (1786). jfr FORM-, KIL-, TRYCK-RAM m. fl.
5) [jfr motsv. anv. i ä. t.; jfr 3] (†) bärgv. Ram .. kallas uti resverket för en stångjärnshammare, det mycket grofva enkla eller dubbla trädet, som ligger horizontelt och sammanhåller begge standarne. Rinman 2: 716 (1789).
6) [jfr 2 f] (†) mil. kader (se d. o. 2). Stam, tillika med befäl och underbefäl .. kallas en trupps .. ram. Hazelius Förel. 26 (1839). VRydberg (1871) hos Warburg Rydbg 2: 122.
(2 d) -AKVARIUM. (i fackspr.) akvarium (se d. o. 1) vars sidor äro infattade i ramar, ställakvarium. FoFl. 1930, s. 187. —
(3) -ANTENN. el.-tekn. radioantenn bestående av en (fyrkantig l. rund) ram (av trä) kring vilken en tråd är lindad; äv. med något avvikande utförande. Erix (1923). —
(1—3) -ARBETE~020. särsk. handarb. till 1: ett slags handarbete vid vars utförande material (tyg l. dyl.) spändes på en ram. Freja 1879, s. 136. (En) bård i ramarbete. Freja 1881, s. 170. —
(2 f β) -AVTAL~02. mellan parter (huvudorganisationer) på arbetsmarknaden ingånget kollektivavtal som anger ramen för individuella avtal l. kollektiva avtal av lägre ordning; särsk. inskränktare, om avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen o. Landsorganisationen angående indextillägg vid levnadskostnadsstegring. SvDÅb. 17: 206 (1940). —
(3 a, f) -BALK. i sht tekn. var o. en av de balkar som bilda ramen på ett fordon l. vissa jordbruksredskap o. d. Juhlin-Dannfelt 362 (1886; på harv). —
(jfr 2 f β slutet) -BERÄTTELSE. (med prägel av fackspr.) i litterärt värk: episk framställning skildrande de förhållanden under vilka de händelser berättas (av en l. flera personer) som bilda värkets huvudinnehåll; stundom äv. i utvidgad anv., om värk som innehåller sådan framställning. Ramberättelsen till (Canterbury Tales). VLitt. 2: 505 (1903). Montelin VLittH 3: 145 (1933). jfr SDS 1947, nr 256, s. 10 (i fråga om film). —
(1) -BORSTE. (förr) borste varmed man efter ruggningen slätade till ytan på kläde som uppspänts i ramar till torkning. Kjellberg Ull 402 (1943). —
(3) -BRO. byggn. (av ett l. flera spann bestående) betongbro i vilken brobalken (i spannet resp. vart särskilt spann) tillsammans med upplagen bildar en enhetlig ramformig konstruktion; jfr -värk 2 c. Betong 512 (1945). —
(2 c) -BÄLG. (†) mus. orgelbälg där träbottnarna bestå av ett ramvärk med fyllningar av tunnare trä. Drake Töpfer 22 (1850). —
(3 e) -BÄRARE, r. l. m. biodl. på ram i bikupa: upptill utskjutande del vari ramen upphänges. Lewerén Bisköts. 41 (1900). —
(1, 3) -DYNA, r. l. f. (i fackspr.) möbeldyna (som är löstagbar o.) fastsatt på en ram. Upmark Möbl. 36 (1913). —
-FIGUR. (i fackspr.)
1) till 2 e, på hällristning: figur bestående av korsande l. parallella (raka l. sicksackformade) streck o. d. inramade av en fyrkantig l. rundad linje. Fornv. 1925, s. 14.
2) (mera tillf.) till 2 f β slutet: figur (se d. o. 4) som tillhör ett litterärt värks ram. Wrangel Dikten 231 (1912). —
(3) -FILTERPRESS~002. tekn. filterpress bestående av ramar av vilka varannan överspänts med filterduk l. bestående av plåtar med filterduk o. mellan dessa insatta ramar. SvUppslB 9: 416 (1932). Ingenjörshb. 4: 709 (1951). —
(3) -FLOTTE. (i fackspr.) om hög flotte bestående av för sjötransport avsett rundvirke (upplagt på en botten av bjälkar med sidostöttor); jfr ram, sbst.1 3 p. Edberg TräB 62 (1929).
Ssg: ramflott-läggning. (i fackspr.) uppläggning av virke i ramflottar. Norrskensfl. 1927, nr 172, s. 2. —
-FORM.
I. till 2: för ram(ar) utmärkande form (se d. o. I 1); form hos ram(ar). Berg Handarb. 193 (1874). AntT XXII. 1: 129 (1917).
II. (i fackspr.) till 3 e: mall använd vid förfärdigande av ramar till bikupor; jfr form II. Dahm Biet 140 (1878). Lewerén Bisköts. 42 (1900). —
-FORMIG. som har formen av en ram; som till sin form påminner om en ram; som bildar en fyrkantig l. rund l. oregelbunden periferi kring en öppning. Cederschiöld HbBarnm. 14 (1843). —
(3 m) -FYLLARE. (förr) vid tändsticksfabrik: arbetare med uppgift att fylla ramar med tändstickor som skulle förses med tändsats. PT 1899, nr 10, s. 3. —
(2 e) -GARNITYR. boktr. uppsättning l. förråd av (klichéer till) ramar l. ramstycken till trycksidor; jfr garnityr 2 slutet. Fatab. 1914, s. 77. —
(2 f) -GRAV, r. l. f. arkeol. forntida grav med en ram av kantställda stenar kring likets (l. likens) plats. TurÅ 1919, s. 17. —
(1) -GÅRD. (om ä. förh.) vid klädestillvärkning: (avgränsat område med) samling av ramar för tygets torkning. Linné Vg. 121 (1747). BL 1: 153 (1835). —
(2 f β) -HUSHÅLLNING~020. nat.-ekon. ekonomisk värksamhet i ett land, vid vilken staten uppdrager ramen för näringslivet utan att direkt dirigera detta. TurÅ 1948, s. 148. —
-HYVEL. [jfr t. rahm(en)hobel] (†) för framställning av ramar o. lister; jfr list-hyvel. BoupptVäxjö 1781. SvTyHlex. (1872). —
(3 b) -HÄL. (†) sannol. om plugg l. dymling som fäste en sågram vid ngn av de kraftöverförande delarna; jfr häl, sbst.2 Broman Glys. 3: 92 (c. 1730). —
-JÄRN.
1) metall. till 3; i metallurgisk ugn: vartdera av fyra långsmala, med hak försedda järn vilka utgöra fäste för de galler som skilja pipan från eldstäderna. JernkA 1828, 2: 93.
2) (†) boktr. till 4 slutet. Ramjern höra tvenne till en Ram; de måste vara raka utarbetade och icke allt för tunna, på det de vid slutningen icke så lätt böjas. Täubel Boktr. 2: 31 (1823). —
(3 e) -KUPA, r. l. f. biodl. bikupa där bina bygga på flyttbara, fyrkantiga ramar. Langlet Husm. 759 (1884). —
(3) -LAGER, n. tekn. eg.: lager i en ram; i sht om vart o. ett av de lager som uppbära vevaxeln i en maskin, vevaxellager. Frykholm Ångm. 176 (1881). —
(3) -LAVETT. (förr) artill. lavett bestående bl. a. av två vertikala ramar (på vilka rekylmanteln vilade). Hazelius Artill. 61 (1833). UB 6: 58 (1874). —
(2 e) -LINJE. (med prägel av fackspr.) om linjer som likt en ram omfatta en teckning l. målning l. ett motiv på ett textilarbete o. d. Scheutz Ritk. 230 (1832). Porträtten äro tryckta på grå botten inom svarta ramlinier. 2Saml. 1: 158 (1880). Sylwan Ryor 84 (1934; på rya). —
-LIST. list av det slag varav ramar till tavlor, speglar o. d. tillvärkas; äv. koll. l. ss. ämnesnamn; jfr list, sbst.2 3 a. SDS 1870, nr 1, s. 3. (Två) colly ramlist. PT 1901, nr 59 A, s. 4. särsk. (i fackspr.) i oeg. anv., i fråga om ramar (se ram, sbst.1 2 e) som tecknats l. målats l. tryckts l. dyl. NordBoktrK 1915, s. 15. —
(1) -PLATS. (förr) vid färgeri: (öppen) plats för torkramar; jfr -gård. PT 1758, nr 66, Bil. s. 2. —
-PLATTA, r. l. f. på tavelram anbragt platta med uppgift om motivet, konstnären o. d. Kjellin Troili 2: 231 (1917). —
(3) -PLOG. (i sht förr) lant.
1) plog i vilken sulan tillsammans med åsen o. dennas stolpar bildar en ram, fyrsidig plog. UpplFmT 43: 93 (1931). JämtlHärjedH 1: 435 (1948).
2) om ett slags (hjulförsedd, tvåskärig) järnplog med skären fästa på ett i körriktningen löpande ramstycke. LB 4: 216 (1905). —
(3) -PLÅT. tekn. plåt som utgör en ram l. ett ramstycke (o. bildar fäste för maskindelar o. d.). TT 1896, M. s. 81 (på lokomotiv). LB 4: 11 (1903; i dynamometer). —
-PRIS, sbst.1, n. pris på ram (till tavla o. d.). Han gav inte mer än rampriset för tavlan. —
(3 d) -RÖR. om rör som utgöra (vissa) delar av l. bilda ramen till en velociped l. motorcykel o. d. Östberg Vel. 29 (1894). Ramrör, (dvs.) de delar av ramen på en motorcykel, som ligga över och under bensintanken. Nerén (1930). —
(3 b) -SERVIS. (i fackspr.) sammanfattningen av de arbetare som sköta sågningen vid en sågram. Edberg TräB 68 (1929). —
(3) -SIKTE. vap. sikte bestående av en fällbar ram med en därpå förskjutbar löpare med siktskåra. EldhandvSkjutsk. 2: 20 (1877). —
(3) -SLÅ, r. l. f. slå som utgör en del av en mer l. mindre ramliknande konstruktion; särsk. om slå mellan två ben på en möbel. Bord med .. balusterformade ben och ramslåar. UpplandNordM 14 (1926). Erixon Möbl. 2: XXVII (1926; på stolar). Fatab. 1930, s. 190 (i brunnsöppning). —
(1) -SLÅ, v.1 (v.2 se sp. 197). (om ä. förh.) uppspänna (ruggat kläde) i ram för att torka det. Kjellberg Ull 402 (1943). —
(3) -SPANT. skeppsb. kraftigt spant bestående av spantjärn o. kontraspant som förenats med spantjärnet medelst en plåt. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-STOCK.
1) (i fackspr.) till 3: bjälke l. stock i ytterkanten på långsidan av flotte l. flottbro. KrigVAH 1808, s. 113. 2SvKulturb. 7—8: 258 (1937).
2) (†) byggn. till 3: vertikal stock som tillhör stommen i ett hus o. är placerad mellan hörnstockarna. LfF 1862, s. 145.
(5) -STOLPE. (†) bärgv. Rinman 1: 785 (1788). Ramstolpar .. äro tvenne uti en hammarställning lodrätt upstående starka stolpar, som med ramstocken .. äro hopbundne. Dens. 2: 797 (1789). SvTyHlex. (1872). —
(2 e) -STRECK. särsk. (i fackspr.) om streck (på ristade stenar) som bilda en ram. Nilsson Ur. 2: 29 (1862). —
-STYCKE. (i fackspr.)
1) mer l. mindre ramformigt föremål (som ofta utgör en del av ett annat föremål); äv.: stycke l. del av en ram; särsk. om var o. en av de längder som bilda (lång)sidorna på en ram.
a) till 2; särsk.
α) till 2 c, om de stycken som tillsammans bilda ramen kring en fyllning l. spegel (i en dörr l. panel l. dyl.). Brunius Metr. 192 (1836; på en gravvård). 2NF 26: 113 (1917; på dörr). Tapeter som uppsättas i fyllningar, d. v. s. inom ramstycken. HantvB I. 1: 168 (1934).
β) boktr. till 2 e: var o. en av de fyra längder som bilda ram kring en trycksida o. d. NordBoktrK 1909, s. 13. jfr SD(L) 1902, nr 137, s. 2.
γ) (tillf.) bildl.; jfr ram, sbst.1 2 f. Höga granar bilda taflans ramstycke till höger och venster. PT 1902, nr 202 A, s. 3. Fennia XL. 4: 6 (1917).
b) till 3. TT 1880, s. 132 (i maskin). Roosval Schmidt 7 (1896; i kamera). Fornv. 1907, s. 53 (i möbel). särsk.
α) till 3 a; om längder (av metall l. trä) som bilda ramarna till ett hjulfordon l. en flygmaskin l. dyl. Ramstycken till boggivagnar. 2NF 20: 643 (1914). Nerén (1930; i bil). SoldatundFlygv. 1944, s. 203 (i flygplan).
γ) till 3 c, på handsåg: båge l. bygel l. del av handtaget där bladet är fäst. Cnattingius 164 (1878, 1894).
ε) vap. i kulsprutegevär: långsmal, i profil ramformig del vid vars framända pistongen är fäst. SoldatinstrInf. 1927, s. 76.
ζ) byggn. om de grova, mer l. mindre parallella (o. horisontella) balkar som bilda stommen (o. övre o. nedre begränsningen) i ett fackvärk; jfr -stång 1. TT 1891, s. 114.
η) vap. till 3 g: bakre delen av ramen på vissa äldre kulsprutepjäser. De Ron o. Virgin I. 8: 6 (1887).
ϑ) byggn. horisontellt (i bjälklag infällt) underlag för stödbenet till en takstol. TurÅ 1897, s. 267.
2) [jfr ram, sbst.1 5] (numera föga br.) om horisontellt liggande bjälke (som vilar på stolpar l. dyl.), hammarband. VetAH 1748, s. 55. Cnattingius 73 (1875, 1894). —
-STÅNG.
2) (†) boktr. till 4 slutet; möjl. om var o. en av de längder som bilda en ram. Täubel Boktr. 1: 138 (1823). —
(3) -STÄLLNING. (med prägel av fackspr.) konstruktion (ofta med lager för rörliga delar o. d.) som bildar en ram. Dalin FrSvLex. 2: 311 (1843). LB 4: 261 (1905; på ringvält). —
-SÅG.
(1) -TRUMMA, r. l. f. i sht etnogr. primitiv trumma med skinnet spänt över en oval l. rund ram; motsatt: skåltrumma. Ymer 1921, s. 38. Fatab. 1945, s. 97 (om lapptrumma). —
-TRYCK.
2) boktr. till 2 e: tryckutstyrsel bestående av en l. flera (dekorativa) ramar. KatalAntÖsterlund 6: 45 (1929). —
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. trä(värk) som bildar l. ingår (l. är avsett att ingå) i en ram; dels om enstaka stycke, dels koll. l. ss. ämnesnamn.
1) till 2. (Fönster-)bågen .. har 3 til 4 tum bredt ramträ. Palmstedt Res. 102 (c. 1780). SvSkog. 1245 (1928).
2) till 3; särsk. (om ä. förh.; byggn.) om längsgående bjälkar i en flottbro. KrigVAH 1817, s. 95. —
(1) -VIND, r. l. m. (om ä. förh.) vid textilfabriker, färgerier o. d.: vind med ramar för torkning av kläde (äv. vadmal, garn, ull o. d.). PT 1758, nr 66, Bil. s. 2. Kjellberg Ull 375 (1943). —
-VÄRK, n. särsk.
1) (i fackspr.) till 2: (trä- l. sten- l. metall)arbete bestående av en l. flera ramar; ofta med tanke på att ramarna äro sammansatta av flera stycken l. bilda ett sammansatt mönster; särsk. i fråga om tavlor l. andra konstvärk l. speglar o. d.; ofta om ett system av korsande längder (t. ex. profilerade bräder) anbragta som prydnad t. ex. på en vägg; äv. om målade l. tecknade l. textila ramar (se ram, sbst.1 2 e). Ett ramverk af arabesker och ornament. NF 4: 1234 (1881). (Målningen) omgifves af ett ramverk, bildadt af .. växtmotiv. SD(L) 1897, nr 427, s. 3. I förgyllda ramverk insatta taflor. Sthm 2: 100 (1897). (Boken har) ramverk å de första sidorna. Hildebrand i 3SAH 23: 246 (1908). Erixon Möbl. 2: LVI (1926). särsk. bildl. Quennerstedt LifvVäg. 9 (1906). Maskspelet (är) .. en maskeradbal, omfattad af ett mer eller mindre betydande dramatiskt ramverk. 2NF 17: 1173 (1912).
2) tekn. till 3: konstruktion bestående av en l. flera ramar; särsk. om vinkelstyv konstruktion av vanl. raka element, t. ex. balkar l. rör; särsk. om dylik konstruktion som tjänstgör ss. stomme l. ger stadga åt ngt (t. ex. ett maskineri). VetAH 1742, s. 213. Fjäderharfvar med fast ramverk. LB 4: 235 (1905). SvSkog. 1260 (1928). särsk.
a) till 3 a. Frykholm Ångm. 183 (1881). Ramverket utgör den fasta stomme, hvarvid alla lokomotivets delar äro medelbart eller omedelbart fästa. Lundberg Lok. 82 (1902). 2NF 34: Suppl. 385 (1922; i bil). jfr boggi-ramvärk.
b) om konstruktion av (korsande) bjälkar i en byggnad. TT 1871, s. 186. Vertikala plankor infalsas i ett byggnadens stomme bildande ramverk. Hahr ArkitH 225 (1902).
c) byggn. Ramverk .. (dvs.) en typ av betongkonstruktion för kortare broar, varvid upplagen tills. med den i huvudsak raka brobalken bilda en monolitisk enhet. 2SvUppslB (1952). —
(3 d) -VÄSKA. (i sht förr) väska fäst l. avsedd att fästas på en cykelram. TT 1902, Ark. s. 6. LD 1904, nr 241, s. 2.
Spalt R 187 band 21, 1956