| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RASK ras4k, adj. -are ((†) kompar. -arna G1R 2: 161 (1525; ss. adv.); superl. -est Ehrenadler Tel. 34 (1723: de raskeste Kämpar)). adv. -T.
1) snabb l. hastig o. d.
a) om person l. djur.
α) med tanke på rörelse l. förflyttning: som förflyttar l. rör sig l. kan förflytta l. röra sig snabbt; snabb (i sina rörelser); utom med anslutning till β numera oftast med bestämning angivande rörelse l. förflyttning o. d. Vara rask på foten; jfr FOT 1 c β. Saul och Jonathan .. (voro) raskare än örnar, och starkare än Leyon. 2Sam. 1: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: snabbare). Theras hestar äro raskare än Parder. Hab. 1: 8 (Därs.). Grollen .. fick god skötsel och härligt foder, så at han var rask som en hjort. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Jag hade i början mycket svårt att följa med, ehuru rask jag är att gå i skog. Almqvist JK 91 (1835). Grette fick se en brun häst stå i tunet vid Backa gård. Det var ett sto, mycket raskt i loppet. Bååth Grette 154 (1901). särsk. (ngt vard.) i uttr. rask i vändningarna, vanl. i utvidgad anv.: som uträttar l. kan uträtta ngt l. som handlar l. reagerar snabbt l. flinkt, kvick i vändningarna; jfr β. Schulthess (1885). Det .. gäller (vid fiske) att vara så rask i vändningarna med svaret (dvs. åtstramningen av reven o. d. vid napp) som möjligt. Hammarström Sportfiske 99 (1925).
β) allmännare: som uträttar l. kan uträtta ngt snabbt l. flinkt; som (i sitt arbete l. i ngt annat avseende) utmärker sig för snabbhet; rapp, färm; äv. i utvidgad anv., om ngns armar l. händer o. d. (stundom äv. om ingenium o. d.: som utmärkes av snabb uppfattningsförmåga, rörlig, livlig); stundom närmande sig l. övergående i 3 a. Til .. Smörets Inpackning .. (har jag) låtit betinga raska och renlåtiga Qvinfolk. HovförtärSthm 1771 A, s. 1982. (Tjänstflickorna i Stockholm) visa sig .. flinka och ganska raska i sitt slag, blott de bekomma sysslor, som de förstå. Almqvist Lad. 4 (1840). Vi ha ju helsan, hurtigt mod / Och raska armar tu. Snoilsky 3: 41 (1883). Rask var han i sina göromål, kvick i fingrarna, snabb i tungan. Lagerlöf Länk. 4 (1894). Ett raskt ingenium. Östergren (1935). särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. rask i talet, som talar fort o. ledigt (l. hurtigt); äv. (stundom övergående i 3 a l. 3 a α) i uttr. rask i munnen l. tungan, som icke dröjer l. tvekar att uttala sig, som visar sig flink o. duktig (l. oförskräckt) i sitt tal; särsk. ställt l. tänkt i motsats till flinkhet (o. oförskräckthet) i handlingar. Grekerna — en nation som är mera rask i tungan, än i gerningar. Kolmodin Liv. 3: 64 (1832). Snällp. 1848, nr 68, s. 3 (: rask i munnen). (Han) var lätt och vig, rask i talet. Lagerlöf Holg. 2: 476 (1907). jfr: Den som är rask med munnen (dvs. i fråga om att äta l. tala), är sen med handen. Östergren (1935).
b) om ngt sakligt (jfr a β).
α) (numera bl. mera tillf.) som rör sig l. kan röra sig snabbt; ngn gg äv. i utvidgad anv., om arbetsplats o. d.: där arbetet utföres med snabbhet, där det går flinkt till; förr äv. i uttr. rask till seglation, om fartyg: snabbseglande. Til Seglation war han (dvs. skeppet Elefanten) och wäl rask / Som en flygende örn war han fulkarsk. Svart Gensw. H 6 b (1558). (Människor) som .. hålla för Gudhar, antingen eelden, eller blästen, eller raska wädret, eller stiernonar. LPetri SalWijsh. 13: 2 (1561; Luther: schnelle lufft; Apokr. 1921: den snabba luften). Ther war een liten Åå eller Elff, som ran altijdh rask och frisk. Tegel G1 1: 301 (1622). Skåden nu / I tankens verkstad och dess raska smedja. Hagberg Shaksp. 4: 115 (1848). På spetstratt n:o 1 (i apparat för sortering av slig) skall ”raskt” mjöl (dvs. slig med stor fallhastighet) uttagas. TT 1902, K. s. 35. Lösningen .. fälles medelst en rask ström af svafvelväte under c:a 5 min. JernkA 1909, s. 109; jfr β.
β) om ngt mer l. mindre abstrakt: som försiggår l. sker snabbt l. som utmärkes av snabbhet; hastig; skyndsam; äv.: som göres l. sker o. d. utan tidsutdräkt, snar; stundom (närmande sig 3 a l. 3 a α) med bibegrepp av energi l. djärvhet o. d.: snabb o. kraftig l. energisk l. djärv o. d. Gå i rask takt, med raska steg. Raska gåffua tiäner dubbelt tack. SvOrds. C 1 a (1604). Låten ett raskt beslut af sena händer ej svikas! Adlerbeth Æn. 333 (1811; lat. orig.: inceptum subitum). Gustaf Adolf .. ville .. företaga ett raskt anfall mot .. Stettin. Fryxell Ber. 6: 239 (1833). Söket är olika hos olika hundar; hos somlige är det raskt, hos andra långsamt. Bergström HbJagtv. 144 (1872). Vi vilja göra ett raskt besök vid Torsebro. Böök ResSv. 50 (1924). (Sv.) ett par raska årtag (fr.) quelques coups de rame vigoureux. Hammar (1936). särsk.
α’) (vard.) i uttr. i en rask vändning, snabbt; hastigt (o. oförmodat); innan man vet (l. visste) ordet av; jfr HASTIG 2 b slutet. MinnestGbgVS 1904—07, s. 20.
β’) (i sht vard.) i uttr. raska tag, snabba o. kraftiga tag; särsk. dels ss. uppmuntrande tillrop, dels ss. adverbial (med l. utan föregående prep. med l. dyl.): med fart o. kläm; jfr 3 a o. FRISK, adj.2 7 c. (Hon) begynte .. qvista af granen raska tag. Almqvist Grimst. 10 (1839). (Sv.) raska tag! (eng.) pull away. Björkman (1889).
γ’) (†) om språk, övergående i bet.: flytande, ledig o. otvungen. Han talte en rask latin. BL 20: 16 (1852).
δ’) (†) om död: som inträffar (oförmodat) snabbt; jfr HASTIG 1 c. Sen förtwifwlan mit Lycks-Lopp / Jempt min Kropp / Ända wil i Döden raska. Lucidor (SVS) 10 (c. 1670).
γ) [jfr β] om teckning l. målning l. muntlig l. skriftlig framställning o. dyl. l. sätt att teckna osv.: som utföres l. utförts med snabbhet (o. utan noggrann överarbetning) resp. som utmärkes av snabbhet (o. friskhet), stundom: skissartad; äv. om ngns hand l. pänna o. d.: som användes vid l. åstadkommer sådan teckning osv. Almqvist AmH 2: 96 (1840). Buonarottis matsal, på hvars väggar han sjelf i sitt raska manér målat Toscanas ryktbara män i åtskilliga grupper. Bremer GVerld. 2: 106 (1860). Med säker hand och i raska, träffande drag tecknar han vitterhetens öden. Wisén i 2SAH 54: 69 (1878). Bidrag av hennes raska penna. Benedictsson 7: 125 (1886). Teckningen är rask och säker, men kan någon gång vara misslyckad. AntT XIV. 1: 102 (1899). Söderhjelm Runebg 2: 394 (1906).
c) ss. adv.: snabbt; hastigt; fort; med fart o. kläm (jfr 3 a); äv.: på kort tid; äv. (motsv. b γ): med snabbhet (o. friskhet), skissartat. Warandis oss meedt ith tall folk bestondughe och behielpige .. ther med wij thess raskarna waare heedtzske fiendher kwnne forswactha. G1R 2: 161 (1525). ”Låt det gå raskt” — sa’ Lundblom dog i kolera. Holmström Sa’ han 56 (1876). Hästarne gåfvo vi lutfisk och gröt, för det de skulle springa raskt annandag jul. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). En raskt gjord afbildning af den mångbröstade Diana från Efesus. Nyblom i 3SAH 5: 84 (1890). Bakterier, som raskt infektera den nya mjölken och göra den mindre hållbar. Bolin VFöda 172 (1933). — särsk.
α) i utvidgad anv., i fråga om stigning i terrängen: brant. Släta (bärg-)väggar, som raskt höja sig mot skyn. Skottsberg Båtf. 106 (1909).
β) (numera bl. tillf.) övergående i bet.: lätt l. ledigt o. d. (De nyare språken) uttrycka alltid personen särskildt från verbum .. (o.) öfverflöda .. på prepositioner och adverber, som måste ersätta bristerna (i fråga om kasus). Det ännu unga språket sammanfattar raskt allt detta. Geijer I. 5: 8 (1810); jfr 3 a β.
2) (ngt ålderdomligt) som går alltför hastigt till väga l. som förhastar sig o. d.; företrädesvis om ngt sakligt: som utföres l. göres l. utsäges o. d. med alltför stor hast l. iver o. utan tillbörligt betänkande; överilad l. förhastad o. d.; äv. ss. adv.; i sht förr äv. (om egenskap): som visar brist på besinning o. kritisk måtta o. d. (då det gäller uttalanden); jfr 3 a α o. HASTIG 3. Rask .. Notat .. Præcipitem. Ihre (1769). En historisk skola, ur hvilken skägglösa ynglingar skulle svärma ut i samqvämen att .. förkunna sina raska omdömen öfver hjeltars bragder och lagstiftares vishet. Järta 2: 518 (1828). Det är rysligt att se en så grof men rask okunnighet, som våra reformyrkares! Dens. (1835) i 3SAH XLI. 2: 72. Att Hwasser djupt oroats af de något raska uttryck, med hvilka Geijer i Litteraturbladets första nummer yttrat sig mot ”de ideala pretentionerna”. Wirsén Därs. 14: 180 (1899). Dömer .. (den svenska rättskipningen) i Ådalsmålen icke så, som han, raskt föregripande all utredning och prövning, förklarat att den skall, så (osv.). GHT 1931, nr 195, s. 7; jfr 1 c. — jfr UNGDOMS-RASK.
3) livlig, hurtig, pigg, duktig, modig, spänstig o. d.; dels om person (äv. djur), dels i utvidgad anv., om ngt sakligt (t. ex. lynne l. utseende l. handling): som visar sådan(a) egenskap(er). — jfr O-, UNGDOMS-RASK.
a) som är livlig o. spänstig till lynnet (o. som handlar med friskt mod utan att töva l. tveka, då det gäller), käck l. hurtig o. d.; livlig l. munter l. pigg l. vaken (till lynne l. läggning); äv.: som visar duglighet, kraft o. energi i sitt handlande (o. icke står handfallen inför svårigheter o. d.), duktig, händig, driftig, företagsam, rivande o. d.; ofta svårt att skilja dels från c, dels från 1 a β. Fäm sönner hader han både starkar och raska. Visb. 1: 387 (c. 1621); jfr 1 a β. Schroderus Comenius 886 (1639). Rasker vng, blijr gammal tung. Grubb 681 (1665); jfr 1 a. Här ses en Qvinno hand, som lika väl kan sköta / En Spira och en Bok, en Penna och et Svärd / Och Asiens Drottning är ej mindre rask än lärd. Nordenflycht Fruent. 49 (1761). (E. XIV) hade af naturen ett vackert och raskt utseende, en vig och stark kropp. Fryxell Ber. 3: 206 (1828). Nå du raska, men något långsamma pilt, ropade fader Hugo till .. (sonen, som visat sig som en skicklig jägare), du vet ju, att precis sex är vår tid (för sammankomsten)? Almqvist Jagtsl. 12 (1832). Georg var en rask och liflig gosse, som aldrig ville vara sysslolös. LbFolksk. 74 (1868). Schück o. Lundahl Lb. 1: 44 (1901). — särsk.
α) (ngt ålderdomligt) oförskräckt, behjärtad; djärv; modig, tapper; stundom äv.: beslutsam, resolut; jfr β, γ. Jffwar Jffwarson han war rask, / Fick itt wedeträä, som inthet brast, / Slogh ifrån sigh som en hielte. Hund E14 445 (1605). Aldrig finner han / o! Hialmar meer din maaka; / Som war i Orost Rask; i Fredstijd Kiäk och Gill. Dahlstierna (SVS) 128 (1698). Regeringen är så vacklande .., at något raskt motstånd mot tidsandan från dess sida ej längre souteneras. HT 1918, s. 44 (1829). Ingenting skiljde den raska från den fega, den kloka från den ovisa. Kolmodin TacAnn. 1: 89 (1833). Prosten Broomé .. (var) sjelf gammal bränvinsfiende och vid riksdagen 1828—30 den raskaste abolitionist. Ahnfelt StudM 1: 334 (1857). Östergren (1935).
β) ss. adv.: käckt, hurtigt, livligt, muntert, duktigt o. d.; äv. (motsv. α, ngt ålderdomligt): oförskräckt, djärvt, modigt o. d. (Fr.) Aller de bon pied dans une affaire, (sv.) gå raskt på, gå ifrigt och ärligt til väga. Holmberg 2: 391 (1795); jfr 1 c. Adlerbeth Æn. 14 (1804). Gud är med oss, ingen fara, / Hurra gossar, raskt framåt! Runeberg 5: 33 (1860). Raskt vågadt är halft vunnet. Wensell Ordspr. 65 (1863). Raskt som förr med hvarandra strida / Vår Karl den tolfte, din Tordenskiold! Bååth GrStig. 166 (1889). (Sv.) det var raskt gjort! (t.) brav el. gut gemacht! Auerbach (1913). särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. taga ngt raskt, med avs. på ngt som innebär en motgång l. olägenhet o. d.: ta ngt med jämnmod, icke låta modet slås ned av ngt; äv. i uttr. hålla sig raskt, uppföra sig käckt o. manhaftigt, visa mannamod o. käckhet o. d., äv.: bibehålla fattningen l. självbehärskningen l. behärska sina känslor o. d. Håll dig raskt, min käre son, och vår herre må vara med dig. Runeberg ESkr. 1: 164 (1836; i brev till sonen, som deltar i krig). Min mor grät … Far höll sig raskt. Wetterbergh GNord 8 (1862). Vi ha kommit öfverens om att inte mera gräma oss öfver .. (leksaken som trampats sönder) utan taga saken raskt. Forssman Aftonl. 12: 147 (1904).
β’) (†) i utvidgad anv.: duktigt (se DUKTIG 3) l. ”ordentligt” o. d.; förr äv.: frikostigt l. flott (se FLOTT, adj.1 3 a) o. d. Om lördag var bal på slottet … Där dansades raskt. MoB 7: 172 (1811). Vid de företagna .. Eriksgatorna gick det ganska raskt och splendidt till. Wingård Minn. 6: 80 (1847).
γ) [jfr α] (i vitter stil, numera bl. tillf.) om tid: som utmärkes av en anda av (käckhet o.) oförvägenhet l. dristighet o. d.; äv. om minne (jfr b): som gäller l. har avseende på oförvägna l. modiga handlingar o. d. Den tid af raska dagar, / .. / Då våldet gälde mer än både Lag och Kung. Remmer Tart. 85 (1820). Lemna din flaska! / Drick ur de raska / minnenas bägare glädje och mod! Heidenstam Vallf. 149 (1888).
b) (†) om minne (jfr a γ): frisk, livlig. Hr Friherre Sprengtportens förfarande under 1838 års uppträden är ännu i raskt minne hos hufvudstadens innevånare. Tiden 1848, nr 93, s. 1.
c) som är i sin fulla kraft (i kroppsligt o. andligt avseende); som visar l. utmärker sig för kraft o. spänstighet (o. vitalitet), spänstig o. d.; stundom: ungdomlig; ofta svårt att skilja dels från a, dels från 4. (Darius) som gammal och nästan vthleffuat war, och .. (Cyrus), som tå war vng och rask. AAAngermannus VtlDan. 216 (1592). Intet ungt raskt folck var (under K. XII:s sista regeringstid) mehra öfrigit. Höpken 1: 15 (c. 1752). Åldrig finnes ibland så rask i styrka som yngling. Nicander GSann. 110 (1767). (Sv.) Gubben är ännu rask, .. (fr.) il a encore de la vigueur. Weste (1807). Han är rask för .. sin ålder. Moberg Gr. 276 (1815). (Jag) valde .. en särdeles rask 70:årig gumma att ett stycke bära mitt resgods och visa vägen. Aldén Getapul. 11 (1883). Moberg Rid 213 (1941). — särsk. i utvidgad anv., om tid(speriod) l. ålder(sstadium) o. d.: varunder ngn är i sin fulla kraft l. utmärker sig för kraft o. spänstighet (o. vitalitet) o. d.; stundom närmande sig 4. Vara i sina raskaste år, förr äv. dö i sin raskaste ålderdom. At han nu i sin raskaste ålderdom dödt oförmodeligen bort i från them. VDAkt. 1782, nr 99. At Föräldrar eller Svärföräldrar, ännu i sina raska år, så snart söner eller mågar kommit til myndig ålder, til dem afträdt hemmansbruket. KyrkohÅ 1935, s. 20 (1816). Ovis kallar jag dig, om du så förnöter i ängslan / Lifvets raskaste år, då du än kan njuta och fröjdas. Runeberg (SVS) 3: 42 (1832). (Sv.) en rask ålderdom, .. (eng.) a vigorous (hale) old age. WoH (1904).
d) (numera bl. mera tillf.) som återvunnit krafter o. spänstighet (efter att ha varit uttröttad l. deprimerad o. d.), pigg; äv.: som icke låter sömn l. dåsighet få makt över sig, vaken (o. pigg). I går .. anlände .. Selim åter hit till oss efter en högst besvärlig resa .. Dock är Selim i dag så rask, att han .. lemnat .. hela corps diplomatique .. företräde. Ahnfelt HofvLif 3: 218 (i handl. fr. 1801). Nu sömnen mig lät sina lockelser röna (vid julkalaset), / Dock höll jag mig rask för anständighets skull. Sjöberg (SVS) 2: 6 (1825). Sorgen .. skingrades, och när han återvände om hösten frisk och rask hade han glömt bort alltihop. Strindberg NRik. 128 (1882).
4) frisk (se FRISK, adj.2 5), vid god hälsa, kry; om person (l. djur) l. om ngns kropp o. d.; stundom svårt att skilja från 3 c. Rask betyder och .. stark och frisk til helsan. Spegel 364 (1712); jfr 3 c. Prestmän och Laici närboende, som äro yngre til åren, raskare til hälsan. VDAkt. 1781, nr 248. Födan för oss och djuren .. är mer och mindre närande, ger en frodigare och raskare kropp, eller en svagare och mager. EconA 1807, april s. 50. Jag har varit litet opasslig, men är nu rask igen. Lundgren MålAnt. 1: 97 (1870). Det händer .. att en ko, som är helt rask, mister sin mjölk. Wigström Folkd. 2: 134 (1881). Moberg Utvandr. 457 (1949). — särsk. (†) i uttr. må raskt, må väl l. bra, vara frisk (o. kry). Så länge jag mår så pass raskt, som jag nu .. gör. Stenhammar Riksd. 2: 181 (1840).
5) [jfr 1 b α, β] (numera mindre br.) om eld l. låga: som brinner livligt o. kraftigt, livlig, kraftig; äv. om ugn: som (gm eldning) hålles väl (o. jämnt) varm (så att gräddning i ugnen försiggår snabbt); äv. om ugnsvärme: som är jämförelsevis kraftig (o. som åstadkommer att gräddning försiggår snabbt); äv. om brandsats: som brinner snabbt. Denna ved recommenderar sig i synnerhet genom sin ovanligt raska och lifliga låga. EconA 1808, jan. s. 84. Sedan .. (destillations-)apparaten (blivit) tillbörligen sammansatt, lägges en temmeligen rask eld under pannan. Nyblæus Pharm. 394 (1846). AHB 66: 41 (1880; om brandsats). Langlet Husm. 545 (1884; om ugnsvärme). (Äppelkakan) Gräddas i rask ugn. Montell Frun 106 (1898).
RASKELIGEN l. RASKELIGA, adv. (raskeliga 1524—1737. raskeligen 1664—1764) [fsv. rasklika; jfr mlt. ras(ch)lik(en); jfr äv. isl. rǫskliga, duktigt, modigt] (†)
2) till 3 a, 3 a α: hurtigt l. manhaftigt l. modigt o. d. Verelius Gothr. 284 (1664). Ekblad 299 (1764). —
1) till 1 a o. b: snabbhet; stundom: rörlighet. Litet mera raskhet i själen hade nödvändigt fört er till detta tankslut. Thorild (SVS) 3: 249 (1792). Den utomordentliga raskhet, varmed han satte sig in i allt. HågkLivsintr. 8: 74 (1927). särsk. till 1 b γ. SGSchyberg i 2SAH 12: 516 (1827).
2) till 3 a: käckhet, hurtighet; livlighet, pigghet; äv.: duktighet, driftighet, händighet o. d.; äv. (ngt ålderdomligt) till 3 a α: oförskräckthet, djärvhet, tapperhet o. d., stundom: beslutsamhet. Verelius 124 (1681). Fryxell Ber. 1: 62 (1823). (Sv.) Raskhet .. (fr.) résolution. Schulthess (1885). (Sv.) Raskhet .. (dvs.) händighet .. (eng.) dexterousness. Harlock (1944).
3) till 3 c, 4: kraft o. spänstighet l. god vigör l. hälsa o. d. Envallsson Kopparsl. 13 (1781). (Sv.) Raskhet .. trots ålder (fr.) verdeur. Hammar (1936). —
RASKLEK, r. l. m. [fsv. raskleker, snabbhet, benägenhet; jfr isl. rǫskleikr, raskhet, duktighet, mod o. d.] (†) raskhet o. d.
1) till 3 a, 3 a α; jfr raskhet 2. Han war .. nampn Kunnig af sin rasklek. Verelius Gothr. 65 (1664; isl. orig.: vaskleik). JGHallman Vitt. 175 (1734).
Spalt R 353 band 21, 1956