| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDE re3de2, sbst.2, n. (Lindfors (1824) osv.) l. (i vissa trakter) r. l. m. (HushBibl. 1755, s. 54 (: redarna, pl. best.), Jönsson MSkepp 56 (1936)); best. -et resp. -en; pl. -en (Bremer Strid 100 (1840) osv.) resp. -ar (HushBibl. 1755, s. 54, Cannelin (1921)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) REDDE red3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. REDA, sbst.3, r. l. f. l. m.; pl. -or (HushBibl. 1756, s. 720 (: Höns-redor), Hernqvist Berghult 23 (1775)).
fågelbo; särsk. om öppet, skålformat (ofta lågt liggande) bo (för större fåglar) l. med särskild tanke på det (mjuka, tillredda) underlag varpå äggen läggas o. ruvas; jfr BALE 1, BO, sbst.1 8, NÄSTE, sbst.4 1 a. Giordhe iag icke för falckens vrede / vele i mig tro, / så skulle iag bÿgga vppå then (dvs. linden) redhe, / och boo mäd roo. Visb. 1: 173 (c. 1620; yttrat av en man som tänker sig i gestalt av en fågel); jfr c. Ihre (1769). Hvilka djur kasta sina ungar i kalla vattnet för att uppfriska dem, eller icke just tvertom gömmer dem i sin egen värme, i redar, i hål. Thorild 4: 211 (1795); jfr c. Från sina ”Reden” .. sända stararne ut sina djupa, ljufva hvisslingar. Bremer Strid 100 (1840). (Bruna kärrhöken) angriper .. andra foglars reddar och plundrar dem på ägg och ungar. Nilsson Fauna II. 1: 85 (1858). En svanhona, som låg och sov i sitt stora rede. Lagerlöf Holg. 2: 176 (1907). En fågel, som gör redet mjukt med dun från sitt eget bröst. Siwertz JoDr. 297 (1928). — jfr EJDER-, FÅGEL-, KRÅK-, SPARV-, STORK-, STRÅ-, VASS-, ÖRN-REDE m. fl. — särsk.
a) om (iordningställd) plats l. bale där tama hönsfåglar lägga l. ruva ägg; värprede; jfr BO, sbst.1 8 b, NÄSTE, sbst.4 1 b. HushBibl. 1755, s. 54. Uti en och samma reda kan man låta alla (kalkon-)Hönorna värpa. Berghult Kalkon. 21 (1760). Det hade .. händt att någon af de äldre syskonen påträffat hönsens redar. Santesson Nat. 178 (1880). Redena i hönshuset böra vara så rena, att äggen ej smutsas ned. Bolin VFöda 202 (1933). jfr HÖNS-, VÄRP-REDE.
b) [jfr sv. dial. (Gotl.) ta en på raidret, komma hastigt på ngn med ngt, ta ngn på bar gärning, nor. dial. ho vart gripi på re(i)ri, hon togs på bar gärning] (†) i det bildl. uttr. ta ngn på redet, komma på (se KOMMA PÅ 2 b) ngn med ngt, ta ngn på bar gärning. Han tog honom på reden. Rhodin Ordspr. 68 (1807).
c) (i sht i vitter stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b); särsk. dels (numera bl. tillf.) om bo l. bädd för andra djur än fåglar, dels om liggplats l. bädd l. bostad l. uppehållsplats för människa l. människor. Jolin UHansDr 52 (1860). De träd, hvari vilda skogs-bin byggt sina reden. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 117 (1868). (Han) måste .. en hel vinter lefva i skogen .. som vilddjuret i sitt eländiga rede. Ahrenberg Stockj. 116 (1892). Konung Fredrik (III) uppmanades (vid K. X G:s anfall mot Köpenhamn 1658) av sina vänner att fly till Norge, men .. (han) svarade .. med patriarken Jobs ord (Job 29: 18): ”Jag vill dö i mitt rede”. Svensén SvH 4: 106 (1920). Vår stora ofrid ropar på ett rede / i tidlös frid! Hemmer Helg 75 (1929). Efter att ha röjt undan en hel del säckar och bråte påträffade han en ung man liggande i vad man skulle kunna kalla ett rede. SvD(A) 1933, nr 202, s. 3. Moberg Sedebetyg 30 (1935; om liten lägenhet). jfr STAM-, YNGEL-REDE.
B: REDE-LIK, adj. (mera tillf.) En enklare, redelik anordning. Söderberg VåraFågl. 4: 65 (1934).
Spalt R 568 band 21, 1956