| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RETRO- ret1rω- l. re1-, äv. -ro-, i ssg vars tredje stavelse är obetonad äv. retrω1– l. -rå1-, prefix.
1) bakåt l. tillbaka o. d. (såväl i eg., lokal bemärkelse som i överförd bemärkelse, särsk. i fråga om tid).
2) bakom; särsk. ss. förled i ett stort antal medicinska facktermer (varav nedan endast ett urval medtagits).
1) jur. förhållandet att gälla retroaktivt l. ha retroaktiv värkan. Andersson (1845). SvJuristT 1937, s. 409.
2) (†) reaktionärt handlande l. uppträdande, reaktion; jfr -aktiv 3. Den .. abderitiska retro-action man, efter Joseph II:s död, från högre ort (i Österrike) satt emot Upplyseriet. Atterbom Minn. 576 (1819). —
-AKTIV1004 l. 0104.
1) som har avseende på l. hänför sig till ngt i förfluten tid; som har tillbakavärkande kraft, tillbakavärkande; numera nästan bl. om (värkan av en) bestämmelse o. d.: som (även) tillämpas på l. berör ngt som företagits l. skett (l. som även gäller för en tid som ligger) före den tidpunkt, då bestämmelsen osv. fastställts. Björkegren 2422 (1786). Det plär .. vara .. regel för stiftandet af alla skärpande strafflagar — att de ej böra äga retroactiv verkan. AB 1830, nr 9, s. 2. Retroaktiv tillämpning af den nya lönestaten. PT 1911, nr 295 A, s. 3. Lagen gjordes retroaktiv. SvJuristT 1937, s. 468.
2) (†) om värkan: som sker i motsatt l. felaktig riktning, som har negativ l. destruktiv karaktär l. dyl. Strychnins retroactiva verksamhet. TLäk. 1833, s. 278.
3) (†) reaktionär. Det konservativa partiet .. är de stationäre eller retroaktive. Kjellén NatSaml. 100 (1897, 1906).
Ssgr (till -aktiv 1, kam.): retroaktiv-avgift. pensionsavgift som uttages retroaktivt (för viss tid före anställningsdagen). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 195 (1879).
-AKTIVITET101004 l. 100104 l. 010104. [till -aktiv] egenskapen l. förhållandet att vara retroaktiv (se d. o. 1). Andersson (1845). —
(2) -BULBÄR1004 l. 01—. oftalm. som är belägen l. äger rum bakom ögongloben. Hygiea 1899, 1: 507. Retrobulbär blödning. Löwegren Oftalm. 676 (1923). —
-CEDERA10040 l. 01—, i Sveal. äv. —32, -ing.
1) (†) avträda (ngt) till förre innehavaren, lämna tillbaka, återlämna. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
-CEDÖR -sedö4r l. -œ4r, m.||(ig.) (l. r.); best. -en, äv. -n; pl. -er. [nybildning till -cedera 2, -cession 2] försäkr. person l. företag som vid retrocession (se d. o. 2) övertar risken. HandInd. 212 (1926). —
-CESSION1004 l. 0104.
1) (†) avträdande av ngt till förre innehavaren, återlämnande. Andersson (1845). Jungberg (1873). Ekbohrn (1904).
Avledn. (till -cession 2): retrocessionär, m.||(ig.) (l. r.). försäkr. retrocedör. SvFörsäkrTerm. 64 (1950). —
-DATERA10040 l. 01040, i Sveal. äv. —32, -ing. [jfr t. retrodatieren]
2) (i vetenskapligt fackspr., tillf.) vid tidsbestämning av ngt förlägga (det) till en tidpunkt längre tillbaka. Fornv. 1925, s. 102. —
(2) -FARYNGEAL -faryŋ1gea4l l. —1004, adj.; adv. -t. [till farynx; jfr faryngal] med. som är belägen l. äger rum (i vävnaderna) bakom svalget. Hygiea 1873, s. 468. —
-FLEKTERAD 10040 l. 01—, i Sveal. äv. —32, p. adj. [jfr lat. retroflectere, böja tillbaka] med. om livmoder: (helt) bakåtböjd; jfr -flexion. Uterus, som låg retroflekterad. Hygiea 1910, s. 1419. —
-FLEXION1004 l. 0104. med. bakåtböjning av livmodern; särsk. om vinkelböjning bakåt mellan livmoderhalsen o. den del av livmodern som ligger ovan inre livmoderhalsen l. om förhållandet att hela livmodern är bakåtböjd på sådant sätt. Wretlind Läk. 8: 132 (1900). —
-GRAD -gra4d, adj.; utan böjningsform för n. sg. obest. [jfr t. retrograd, eng. retrograde, fr. rétrograde; av lat. retrogradus, gående baklänges, till retrogradi (se -gradera)]
1) (numera bl. i b o. c) om rörelse l. förflyttning o. d.: som försiggår i riktning bakåt l. i en riktning som är motsatt den som man uppfattar ss. framåt, tillbakagående o. d. Sauvages sökte grunden till svindel i en retrograd rörelse af blodet i retina. TLäk. 1834, s. 143. AB 1845, nr 178, s. 1. särsk.
a) i fråga om riktningen av en militär marsch l. operation o. d. Ryska Armeens retrograda marche fägnar Fransosen. Wallenberg (SVS) 2: 132 (1769). MinnSvNH 8: 196 (1856).
b) (fullt br.) astron. i fråga om en himlakropps rörelse i rymden o. d.: som försiggår i en riktning som är motsatt den vari solen skenbart rör sig bland stjärnorna (o. som är densamma som den i vilken solens skenbara dagliga rörelse på himlavalvet o. urvisarens rörelse på en urtavla försiggår), som försiggår i indirekt led l. i riktning från öster till väster; motsatt: direkt (se d. o. 3 a). Cometers retrograde Rörelse. Triewald Förel. 2: 30 (1736). Strömgren AstrMin. 2: 112 (1927).
c) (fullt br.) med. om metastas: varvid de patologiska produkternas spridning sker i riktning mot blodströmmen. Wernstedt (1935).
2) i vissa bildl. l. oeg. anv.
a) bankv. om (metod för) ränteräkning av kontokuranter: som utföres på så sätt resp. innebär att samtliga poster först diskonteras tillbaka till en tidigare, gemensam förfallodag o. därefter förräntas fram till avslutningsdagen. Lignell (1916).
b) psykol. om amnesi: som omfattar minnen fram till den dag, då amnesien inträdde; motsatt: anterograd; särsk.: som innebär att man icke minns de sista sekunderna l. minuterna l. timmarna före den händelse som framkallat amnesien. Gadelius Själsl. 1—2: 217 (1921).
c) språkv. i fråga om ordbildning: som innebär (resp. tillkommit gm) en språklig process som gått i en riktning som är motsatt den normala, med nybildning av en form l. ordtyp, som normalt räknas ss. äldre l. mera primär, till en form l. en ordtyp som normalt betraktas ss. den i sammanhanget yngre l. sekundära, omvänd. Man kan .. kalla .. denna avledning (av typen telegrafsvara, vådaskjuta o. d.) för retrograd, en ”Rückbildung” .., ”en avledning baklänges”. EWellander i SoS 1915, s. 46. Ur ordbildningssynpunkt brukar typen maskinskriva betecknas som retrograd. TJohannisson i NysvSt. 34: 166 (1955). Anm. Ss. språkvetenskaplig term användes ordet av olika forskare i något olika bet.; se ANF 71: 66 ff. (1956).
d) (numera föga br.) om utveckling l. tillstånd o. d.: som går bakåt l. innebär en tillbakagång l. utveckling till det sämre resp. representerar ett äldre l. mindre framskridet, lägre utvecklingsstadium. Såvida .. icke utvecklingen blir retrograd; ty det såg bättre ut i Rom på Catos tid än på Senecas. Quennerstedt Agnost. 29 (1888). Hon lefde .. (en sommar) bland ”rama bönder” .., men .. höll .. icke länge ut med detta retrograda lif i kulturen. Ahrenberg Männ. 2: 212 (1907).
e) (numera föga br.) om person l. politik o. d.: bakåtsträvande, reaktionär. KrigVAT 1842, s. 148. Romantiken, som man med orätt ansett som en politiskt rent retrograd rörelse. HT 1950, s. 222.
f) med. om inklämning vid brock: som icke sker i brocksäcken utan inom buken i närheten av brockporten. Wernstedt (1943). —
-GRADATION, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [av senlat. retrogradatio (gen. -ōnis), till retrogradari (se -gradera)] (†) återgång, ”kräftgång”; särsk. om retrograd (se d. o. 1 b) rörelse l. förflyttning av en planet. Björkegren 2422 (1786). Mercurii och Veneris retrogradationer. Melanderhjelm PVetA 1790, s. 9. 2NF (1915). —
-GRADERA -grade4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ande, -ing. [av lat. retrogradari l. retrogradi, till gradi, gå (jfr digitigrad, ingrediera, plantigrad samt grad, sbst.1)] (numera bl. i b) gå tillbaka l. bakåt, röra l. förflytta sig i riktning bakåt, gå ”kräftgång”. Pfeiffer (1837). Fliesberg HbKöpm. 2: 222 (1900). Cannelin (1921). särsk.
a) om himlakropp o. dyl. (l. dess rörelse), i anv. motsv. -grad 1 b; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv.: retrograd. 2VittAH 5: 78 (1789, 1796). (Kometernas) rörelsers directioner (äro) olika; då en del af dem ske framåt eller äro directe, äro andre retrograderande. Melanderhjelm Astr. 2: 6 (1795).
b) [jfr -grad 2 c] språkv. bilda ett ord gm en retrograd ordbildningsprocess; företrädesvis (fullt br.) ss. vbalsbst. -ing o. i denna anv. äv. konkretare: retrograd bildning. ÅÅkermalm i NysvSt. 32: 32 (1954: retrogradering). Oskiljbart sammansatta retrograderingar. KGLjunggren i ANF 71: 70 (1956).
c) utveckla sig i riktning mot ngt sämre, gå tillbaka l. bakåt; jfr -grad 2 d. Findland bör i hopp om försvar föröka sin trefnad och sitt folk, då utan hopp om försvar de hadde retrog(r)aderat i alt. CAEhrensvärd Brev 1: 113 (1787). Järta 2: 557 (1846). —
-GRADIV, adj. [till -grad] (†) = -grad 2 a. Regressiv eller retrogradiv beräkning (av ränta). Fliesberg Handel. 288 (1891). Dens. HbKöpm. 2: 222 (1900). —
-GRESSION -greʃω4n l. -grä-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [till stammen i lat. retrogressus, p. pf. av retrogradi (se -gradera)] (ngn gg i vetenskapligt fackspr.) tillbakagång, regress (se d. o. 1), regression (se d. o. 2). Almquist Ärftl. 66 (1912). —
-GRESSIV -gresi4v l. -grä-, adj.; adv. -t. [till stammen i lat. retrogressus (se -gression)] (ngn gg i vetenskapligt fackspr.)
1) om undervisningsmetod: varvid man går från ett senare till ett tidigare skede l. går baklänges i tiden. Lidforss Fragm. 140 (1904).
2) om utveckling o. d.: som innebär en återgång till ett tidigare (mindre framskridet, lägre) stadium, som sker l. utvecklar sig baklänges o. d. Fröbeständiga (variationer) .. torde .. kunna hänföras till hvad de Vries kallat retrogressiva mutationer. BotN 1906, s. 237. —
(2) -NASAL1004 l. 0104, adj. med. som är belägen resp. äger rum bakom näsan (i nasofarynx). Sundberg (1926).
(2) -PERITONEAL 1010104 l. 0100—. med. som är belägen resp. äger rum bakom bukhinnan. De retroperitoneala tumörerna. 3SvLäkSH 1: 169 (1866). —
-SPEKT -späk4t, adj.; adv. =. [till p. pf.-stammen av lat. retrospicere (se -spektion)] (i lärt fackspr.) = -spektiv 1. PsykPedUppslB 2143 (1946). —
-SPEKTION -späkʃω4n l. -spek-, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [till lat. retrospicere, till specere, se (jfr inspicient, inspektion)] (i lärt fackspr.) handlingen att se l. tänka tillbaka, återblick. Andersson (1857). En stämning av eftertänksam retrospektion. Böök Tegnér 234 (1917). —
-SPEKTIV -späkti4v l. -spek-, adj.; adv. -t. [jfr t. retrospektiv, eng. retrospective, fr. rétrospectif; till p. pf.-stammen av lat. retrospicere (se -spektion; jfr perspektiv, adj., prospektiv)]
1) (i lärt fackspr.) som ser tillbaka, tillbakablickande; äv. mer l. mindre oeg. (t. ex. om granskning l. tänkande): som går tillbaka i tiden l. är inriktad på sådant som hör till en förfluten tid. Dalin 700 (1871). Tänkandet är .. både retrospektivt och prospektivt. Vannérus Metaf. 152 (1914). En retrospektiv granskning av samtliga stånds protokoll från riksdagarna 1660, 1664 och 1672. SvRiksd. I. 4: 97 (1932).
2) som ger l. är avsedd att ge en överskådlig återblick på ngt, tillbakablickande; särsk. om en utställning o. d. som omfattar alster från olika perioder. MeddSlöjdF 8: 17 (1881). Den retrospektiva utställningen af svensk grafisk konst. PT 1911, nr 293 A, s. 3. Denna retrospektiva framställning av Stikå Erik Hansson som dalmålare. Fatab. 1937, s. 154. —
-VERS -vær4s, adj.; adv. -t. [av lat. retroversus, bakåtvänd o. d., till senlat. retrovertere, till lat. vertere (se vertera)] (i fackspr., i sht geogr.) som har en riktning som är motsatt den tidigare riktningen, omvänd, omkastad; i sht om riktningen av strömmen i ett vattendrag. 2NF 25: 994 (1917). Retroversa bäcklopp. SvGeogrÅb. 1938, s. 73. —
-VERSAL -værsa4l l. -vär- l. -ver-, adj.; adv. -t. [till lat. retroversus (se -vers)] (i fackspr., i sht geogr.) = -vers. (Floden) Selkäjokis egendomliga, retroversalt omsvängda lopp. Fennia 36: 286 (1915). —
-VERSERAD -værse4rad l. -vär- l. -ver-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; adv. -at. [efter lat. retroversus (se -vers)] (i fackspr., i sht geogr.) = -vers; särsk. om sjö, med tanke på dess avloppsriktning. Retroverserade sjöar. Sjögren Torneträsk 9 (1909). —
-VERSION1004 l. 0104. [till senlat. retrovertere (se -vertera)] eg.: böjning l. vridning l. vändning bakåt l. tillbaka. Andersson (1857). särsk.
1) (i fackspr., i sht geogr.) omkastning av riktningen av ngt (särsk. strömmen i ett vattendrag) till den motsatta. En retroversion i strömningsriktningarna. Fennia 36: 142 (1915).
2) med. bakåtböjning (särsk. av livmodern); särsk. om bakåtböjning av hela livmodern (motsatt: retroflexion). Dalin (1871). FörhLäkS 1873, s. 90. Wernstedt (1951).
3) (numera mindre br.) översättning av en föreliggande översättning tillbaka till det språk från vilket den är översatt, ”returöversättning”. PedT 1886, s. 270. Heikel Filol. 234 (1894). —
-VERTERA 10040 l. 01—, i Sveal. äv. —32, -ing. [av senlat. retrovertere, till lat. vertere, vända, vrida (se vertera)] (numera mindre br.) översätta (en föreliggande översättning) tillbaka till det språk från vilket den är översatt. Dalin 700 (1871). PedT 1904, s. 380. TySvOrdb. 1933 (1932).
Spalt R 1571 band 22, 1958