| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUSTTJÄNST rus3t~ɟän2st, äv. (numera föga br.) ROSSTJÄNST ros3~ l. RUSSTJÄNST rus3~, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (AOxenstierna 1: 385 (1622; i bet. 3), HSH 31: 471 (1662; i bet. 2)).
1) (förr) benämning på den form för rekrytering av tungt rytteri, som i Sv. först infördes gm Alsnö stadga (c. 1280) o. som urspr. medförde frälse (se FRÄLSE, sbst. 5) åt alla som gjorde krigstjänst med häst; äv. om den krigstjänst med (fullt utrustade) ryttare o. hästar (l. krigstjänst med soldater till fots o. d.) som åvilade adelsmän l. läntagare l. innehavare av allmänt frälse (se FRÄLSE, sbst. 7 b β α’) m. fl. i proportion till deras jordinnehav o. därmed i proportion till de skatter som de befriats från l. som de uppburo av sina underlydande bönder (på så sätt att en viss ränta av jorden förpliktade till hållande av ett visst antal ryttare osv.) o. som sedermera ersattes av en (1901 avskaffad) pänningskatt; äv. i fråga om likartade förh. i andra länder (i sht Danmark); stundom liktydigt med: rusthåll (i bet. 1); jfr RUSTNING, sbst.2 4. E14R 1561, 1: 149 b. På Tynnelsö sätesgård .. äro til salu goda Hästar, tjenliga til Rusttjenst. PT 1758, nr 55, s. 4. Då almänneliga Frelset blifvit uprättadt, kallades de hemmans-egare, skattebönder, hvilkas gårdar ifrån den vanliga skatten icke voro frelste med rusttienst. Schönberg Bref 1: 205 (1778). Achäerne .. voro en krigar-cast, den der tillvällat sig jorden, mot skyldigheten att utgöra rusttjenst. Palmblad Fornk. 1: 57 (1843). De (hemman), som därtill befunnos lämpliga, utsågos till rusthållsstammar, hvilkas innehafvare blefvo skyldiga att .. fullgöra de med rusttjänsten förenade skyldigheterna. 2NF 12: 476 (1909). I Danmark ålåg rusttjänst .. sedan medeltiden adeln och konungens läntagare. Därs. 23: 1264 (1916). SvFolket 2: 376 (1938). — jfr ADELS-, FOGDE-, FRÄLSE-RUSTTJÄNST. — särsk.
a) i sådana uttr. som hålla rusttjänst för gods l. hemman (l. för det l. det godset osv.), rusta för gods osv. (se RUSTA, v.1 4 b α) i enlighet med gällande rusttjänstordning; förr äv. i uttr. hålla l. göra rusttjänst av ngt, för inkomsterna av ngt (som erhållits ss. förläning l. arvegods o. d.) anskaffa militär personal o. utrustning i enlighet med gällande rusttjänstordning (jfr RUSTA, v.1 4 a, RUSTNING, sbst.2 4 a). BrinkmArch. 2: 7 (1564: göre). Wordho tässe .. anclagedt för thet att the icke haffwe hollitt .. rosstiänisth aff theris frelsse. HH XIII. 1: 181 (1565). Adelen .. skola hålla Rusttjänst för deras Sätes- och Ladugårdar. PH 1: 475 (1742).
c) (mera tillf.) bildl. Nu ljungar vredens dag ur himlabrynen. / Vår russtjänst börjar. Upp till vapensynen, / I som besitten gods i andens land! Karlfeldt FlBell. 158 (1918).
d) (†) i utvidgad anv.
α) om jordinnehav som låg till grund för beräkning av den omfattning vari en rusttjänstskyldig skulle prestera rusttjänst; äv. i uttr. så l. så många marker rusttjänst, om innehav av ränta som värderats till så l. så många rusttjänstmarker. Hvadh ödhe och brände godz vidkommer, dem en partt förmene sigh icke vele i rosstiensten inräckne. AOxenstierna 2: 158 (1614). Den inkomst, som emot femtio marker rusttjenst .. svarar. PH 8: 104 (1766).
β) om ersättning till sventjänare för fullgjord tjänst. Jngemar i Torph fäste en 3 manna Eedh till nästa ting, att han icke hade vpburit till fyllest sin Rosztienst af Måns i Högby vthan skall Rästa ännu 12 1/2 d(ale)r. GullbgDomb. 20/5 1625.
2) (†) ss. beteckning för en enhet vid presterande av rusttjänst (i bet. 1), bestående av en ryttare med häst o. utrustning; äv. i uttr. en hel l. en full l. en häst rusttjänst, om sådan enhet; jfr RUSTNING, sbst.2 4. RARP 3: 40 (1638). Jag skall ställa ½ rust-tienst i beredskap, och när påfodras, then p(re)sentera. VDAkt. 1660, nr 46. En häst Rosztjenst. LMil. 3: 473 (1694); möjl. ssg. En heel Rosstienst. Abrahamsson 42 (1726). En full Rosstienst. Dens. 167.
3) (förr) koll., om manskap som uppställts o. utrustats gm rusttjänst (i bet. 1); äv. om förband bestående av sådant manskap; förr äv. i pl., om sådana förband; jfr ADELSFANA 2 b. Till Joen skrifvare att tilsäija adelen i sin befalning, att dhe den 16 julij ved Lunda kyrkia med sin rusttienst församblade ähre. G1R 28: 621 (1558). Den rustienst både till foot och häst, som böör gåå af wår .. broders, hertig Carl Philips, så och wårt eget Furstendömme, schall .. uthi hwart Furstendömme för sigh wederreedo hållas. RA II. 2: 263 (1617). På Rusttiensterne hafver jag inted räknedh (för att räkna ut kostnaden för ett fälttåg), efter dy jag icke veet, efter hvadh ordning de underholles skole. AOxenstierna 1: 385 (1622; om ”Svenske Adelsfahnan”, ”Götheske Adelsfahnan” m. fl. förband). Att rustjensten hålles rede och berede sigh till munstringen. RP 7: 520 (1639). Öfversten för Adhelens rustienst. Därs. 8: 363 (1640). Åren 1562 och 1563 utgjordes adelns rusttjenst af närmare 1,200 man. Mankell Krigsm. 1: 5 (1865). SvH 4: 304 (1904).
1) (-tjänsts-) (†) = -kvot. Därföre när rusttjänsts afgiften år 1528 sattes merändels lika i mark och öretal, som tvänne år förut, var den likväl i själfva värket något minskad genom myntets förändring. Hallenberg Mynt 114 (1798).
-BEVILLNING. bevillning (se d. o. 3 c α) utgående i proportion till rusttjänstskyldigheten; särsk. om den pänningskatt som avlöste utgörandet av rusttjänst in natura. PH 7: 5676 (1764). SvRiksd. I. 4: 33 (1932; om den extra rusttjänst som adeln åtog sig 1676). —
-FRIHET. (-tjänsts-) (†) i uttr. dragas under rusttjänstfrihet, om gods: befrias från rusttjänst; jfr rustnings-frihet 2. LMil. 1: 479 (1684). —
-FRÄLSE, n. frälse (se frälse, sbst. 5, 7) grundande sig på (skattefrihet på grund av) rusttjänst; jfr rustnings-frälse. Rabenius Kam. § 271 (1825). —
-FÖRKLARING. (-tjänsts-) (†) författning avsedd att förklara gällande rusttjänstordning. LMil. 4: 1133 (1698). —
-HEMMAN, n. hemman vars ränta behölls av innehavaren mot utgörande av rusttjänst, frälsehemman; jfr rust-hemman, rustnings-hemman. LMil. 1: 12 (1680). —
-HÅLL. (-tjänst- 1678. -tjänsts- 1680—1687) (†) abstr.: (utgörande av) rusttjänst. Stiernman Riksd. 1779 (1678). LMil. 2: 154 (1687). —
-HÅLLANDE, n. (-tjänsts-) (†) = -håll; jfr rustnings-hållande. RARP 6: 276 (1656). Abrahamsson 172 (1726). —
-HÄST. häst använd l. duglig att användas inom rusttjänsten; äv. om en enligt rusttjänstens krav presterad enhet bestående av häst med ryttare o. utrustning; jfr rust-häst, rustnings-häst. RARP 1: 166 (1632). Sjelfwa rusttjensts-hästen .. bör wara hög bakom sadelen nio qwarter och 2 toll. LMil. 4: 705 (1695). Den, som äger så mycken ränta, som sig på en eller högst två rusttiänstshästar belöper. 2RARP I. 2: 207 (1720). —
-KVOT. om den (vid olika tidpunkter olika höga) kvot (av räntan av ett frälsegods o. d.) för vilken en rusttjänstskyldig skulle uppsätta en ryttare med häst o. utrustning. Forssell Hist. 1: 84 (1869). Den lägsta rusttjänstkvoten för .. (förläningar i Finl. 1537) är 24 mark, den högsta 81. HT 1922, s. 110. —
-LISTA, r. l. f. lista över personer l. gårdar o. d. som utgjorde rusttjänst (inom ett visst område) med uppgift om hur många ryttare var o. en uppställde; äv. om (av rusttjänstskyldig upprättad) rusttjänstlängd. RARP 10: 325 (1668; upprättad av rusttjänstskyldig). HT 1950, s. 203. —
-LÄNGD. av rusttjänstskyldig upprättad förteckning över de räntor för vilka han var rusttjänstskyldig; äv. om en inom varje fögderi (l. län) förd längd över rusttjänstskyldiga; jfr rust-längd, rustnings-längd. RARP 1: 168 (1632). Rusttjänstlängd fördes i varje fögderi. 2NF 23: 1264 (1916). HT 1922, s. 230. —
-MARK. enhet för angivande av värdet av de i räntan av ett frälsegods o. d. ingående rusttjänstpersedlarna. 2RARP I. 2: 50 (1720). Minnesskr1734Lag 2: 188 (1934). —
-ORDNING. förordning innehållande bestämmelser om rusttjänstens utgörande; jfr rustnings-ordning. Dhen rosstienstzordning, som h. k. M:t giordt hafver. RA I. 2: 78 (c. 1675; om förh. 1562). LReg. 278 (1676). Rosman BjärkSäb. 2: 112 (1924). —
-PERSEDEL. i räntan av ett frälsegods o. d. ingående persedel (se persedel 3) för vilken rusttjänst skulle utgöras; jfr rustnings-persedel 3. LMil. 1: 481 (1684). HT 1922, s. 218. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. särsk. om rusttjänstbevillning som adeln vid riksdagen 1629 beslöt att lämna med 50 daler för varje prestation av ryttare med häst o. utrustning. RP 2: 46 (1630). —
-RYTTARE. gm rusttjänst uppsatt o. underhållen ryttare; jfr rustnings-ryttare. Hallenberg Hist. 5: 426 (1796). Adelns rusttjänstryttare voro (på 1600-talet) utrustade som (kyrassiärer). Alm Eldhandv. 1: 214 (1933). —
-RÄNTA, r. l. f. om den ränta av ett frälsegods o. d., för vilken rusttjänst skulle utgöras; jfr rustnings-ränta. HTSkån. 1: 186 (1658). SvRiksd. I. 4: 227 (1932). —
-SKYLDIG. skyldig att utgöra rusttjänst; äv. (i sht i pl.) substantiverat; jfr rust-skyldig, rustnings-skyldig. Det ankommande krigsfolket var uppbådade rusttjenstskyldige. Sparre Frisegl. 1: 223 (1832). Rusttjänstskyldig adel. Kulturen 1943, s. 28. —
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200. [delvis avledn. av -skyldig] jfr -skyldig o. rust-skyldighet, rustnings-skyldighet. 2VittAH 3: 145 (1788, 1793). —
-TAXA. taxa enligt vilken rusttjänstvärdering värkställdes. RP 10: 453 (1644). LMil. 2: 80 (1687). Forssell Hist. 1: 84 (1869). —
-VÄRDERING. om den (norm för) värdering av ränta (utgående i vissa bestämda persedlar) som användes vid fastställande av den rustningsbörda som åvilade ett visst frälsegods o. d.; jfr -taxa. År 1528 års rusttjänsts värdering var ställd till Frälsets förmon. Hallenberg Mynt 116 (1798). Rosman BjärkSäb. 2: 100 (1924).
RUSTTJÄNSTBAR, adj. (numera bl. hist.) om räntepersedel: för vilken rusttjänst skulle utgöras. Rabenius Kam. § 286 (1825).
Spalt R 3146 band 23, 1960