Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUTENSK rɯte4nsk l. ru-, l. RUTENISK -e4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -th-. -enisk 1878 osv. -ensk 1878 osv.)
Etymologi
[jfr t. ruthenisch; till RUTEN, sbst.1]
adj. till RUTEN, sbst.1; jfr UKRAINSK, LILL-RYSK. Olsson Hellwald III. 2: 335 (1878). Det rutheniska språket. SD(L) 1904, nr 92, s. 5. Gummerus Orostid. 9 (1931).
Avledn.: RUTENSKA l. RUTENISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-eniska 1772 osv. -enska 1906 osv.)
1) rutensk kvinna. Klint (1906).
2) det av rutenerna talade språket, ukrainska, lillryska. Björnståhl Resa 1: 343 (1772). Noreen VS 1: 61 (1903).

 

Spalt R 3162 band 23, 1960

Webbansvarig