| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅDDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE.
(i Finl.)
1) tr.: blanda ihop (ngt) på ett oredigt o. rörigt sätt, röra ihop. Adams menade, att smutsigheten i mina ljuspartier kommer av att jag använder alldeles för små penslar och råddar hela färgskalan på en punkt, där han ej såge mera än en färgton. AEdelfelt (1874) hos Söderhjelm Prof. 194. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).
2) intr.: tala l. skriva utan reda o. sammanhang l. oklart o. oredigt. Ahlman (1872). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).
Spalt R 3569 band 23, 1961