| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SALVIA sal4via, äv. (i sht i folkligt spr. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) 032 l. 040 (salvi`a Weste; sállvia Dalin; salvi4a l. 032 LoW (1911); sa´lvia (folkl. mest -īa; akut l. grav) Östergren; rimmande med befria Bellman (BellmS) 5: 86 (1783), med Mia Karlfeldt FlBell. 91 (1918)), äv. (numera nästan bl. i folkvisan ”Uti vår hage”) SALIVIA sal1ivi3a2 l. 1040 l. SALIVEJA sal1iväj3a2 l. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.) ((†) -er Visb. 2: 235 (c. 1600), Forsius Phys. 197 (1611)).
1) i sht bot. (växt tillhörande) släktet Salvia Lin.; särsk. om den i sht förr ss. krydd- o. medicinalväxt odlade halvbusken Salvia officinalis Lin. (äv. kallad äkta l. tysk salvia), kryddsalvia, trädgårdssalvia; äv. (i sht om ä. förh.) om de (torkade o.) ss. krydda l. läkemedel använda gröna delarna (i sht bladen) av denna växt (jfr SALVIA-BLAD); ofta svårt att skilja från 2 a. VarRerV 58 (1538). Salvia stempner Blodh i Såår. Månsson Ört. 28 (1642). Tagh .. Löök, Persilia och Timian, litet Tysk Salwia .. (m. m.), och lät thet .. (o. fiskspadet) siuda tilhoopa. Kockeb. D 2 a (1650). Kom räcken mig et glas af kryddvin och salvia, / Kan hända de mit blod från dödens köld befria. Bellman (BellmS) 5: 86 (1783). 60 ort salvia. Leufvenmark Vin. 1: 95 (1869). Fries Ordb. (c. 1870: Äkta). Kom liljor och akvileja. / Kom, rosor och salivia! Svensson Sångb. 2: 154 (1897); jfr SagSed 1955, s. 52. Från Italien förde benediktinermunkarna salvian vida omkring i Europa, och den blev snart en av klosterträdgårdarnas vanligare läkeväxter. Gentz Lindgren 206 (1933). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. (1947; om släktet). — jfr KRANS-, MUSKATELL-, PRAKT-, SAFIR-, SILVER-, SKOGS-, TRÄDGÅRDS-, TYSK-SALVIA. — särsk.
a) (†) i förb. med adj. l., i ssgr, adjektivisk l. substantivisk förled i beteckningar för (ss. olika arter uppfattade) former av kryddsalvia.
α) om en bredbladig form av kryddsalvia; i uttr. stor salvia [jfr t. grosser salbei], bred salvia [jfr t. breiter salbei], bredbladig l. rundbladig l. tysk salvia. (Lat.) Salvia major. (Sv.) Stoor Salwie, Bredh Salwie. Franckenius Spec. E 2 a (1638). Därs. D 2 b (1659: Tysk). Rudbeck HortBot. 102 (1685: Rundbladig). Nordforss (1805: Bred-bladig).
β) om en smalbladig form av kryddsalvia; dels i uttr. smalbladig salvia, dels i ssgrna LILLE-, SPETS-, TYSK-, ÖRE-SALVIA. Nordforss (1805). jfr Franckenius Spec. D 2 b (1659: Lille-Salwie).
b) (utom i ssgn ÄNGS-SALVIA numera bl. mera tillf.) om arten Salvia pratensis Lin., ängssalvia. Salvia, äfven Ängsalvia .., växer vild vid åkrar och ängsvägar, vid Högstadsbro samt i Wendels socken i Upland. SKL (1850). Lindman FanerogFl. 473 (1918).
c) (†) i uttr. örad salvia, om arten Salvia verticillata Lin., kranssalvia. Lilja SkånFl. 796 (1870).
d) (†) om salvia använd ss. huvudbeståndsdel i ett slags bakverk (sannol. bestående av salviablad doppade i frityrdeg o. stekta i flottyr l. dyl.); särsk. i uttr. bakad salvia, om sådant bakverk; jfr SALVIA-BAKELSE o. BAKA, v. 2 b. Såcker .. om Afftonen .. til Backat Saluia. KryddRSthm 1555, s. 24. 6 iunii Om Afftanen tiill kiöckitt tiill att backa saluie (användes) Renst win — 1 stop. VinkällRSthm 1557. Sallwÿa bakat. HovförtärSthm 15/6 1636 C.
2) i utvidgad anv., om l. med inbegrepp av vissa växter som (särsk. gm sin kryddlukt) likna salvia (i bet. 1).
a) i sht bot. (den för sin aromatiska doft, förr äv. ss. medicinalväxt odlade) växten Chrysanthemum balsamita Lin., balsamblad (jfr LUKT-BLAD); förr äv. om (de torkade o.) ss. läkemedel använda gröna delarna av denna växt; särsk. i uttr. svensk, äv. oäkta, förr äv. vanlig l. gemen salvia. Franckenius Spec. D 2 a (1638: Swensk). Månsson Trääg. 35 (1643: Gemeen). Swensk Salwia, Menta Græca. Pulveriserat, och ther vthi blandat Korn-Miöl och litet Watn, och ther med giort som en Gröt, lagd på Buken emellan Naflan och then lönliga Lemmen, förtärer myckin Fuchtighet i Blåsan och Tarmarna. IErici Colerus 1: 154 (c. 1645). (För beredning av) Gement Slagwatn Tag Salvia bägge slagen, dock mäst af den Swänska, hiärtans frögd, poleya, meyram, mynta, lavendel (m. m.). Valleria Hush. 60 (c. 1710); jfr 1. Lilja SkånFl. 592 (1870: Wanlig). De äldre (kvinnorna sitta i kyrkan) med små kvastar av lavendel och salvia. Hinde Byvallaf. 96 (1927); möjl. till 1. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 87 (1946: Svensk). — jfr LUKT-, SLÄT-SALVIA.
b) (†) i uttr. vild salvia, om olika slag av i Västindien förekommande aromatiska buskar l. örter. (I danska Västindien) finnas allehanda sorter Balsamiska buskar och örter med wällucktande, merendels ludna blad, (Varronia bullata. Lantana involucrata. Croton flavens & c.) och kallas wild Balsam-: wild Sali eller Salwia. Oldendorp 1: 182 (1786; t. orig.: wilde Sali oder Salbey).
-BAKELSE. [jfr t. salbeikuchen, bakverk bestående av salviablad som doppats i frityrdeg o. sedan stekts i flottyr l. dyl.] (†) om ett slags bakverk vari salvia ingår; jfr salvia 1 d. HovförtärSthm 17/6 1636 C. —
(1, 2) -BLAD. (salvia- 1869 osv. salvie- 1567 osv.) särsk. till 1, om blad av l. från kryddsalvia; ofta i pl.; särsk. (i sht förr) om drog bestående av bladen o. bladskotten från denna växt. (Efter åderlåtning) skal man .. äta itt stycke brödh eller Saluie bladh doppat j wijn. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. 2NF 24: 545 (1916; om drogen). —
(1, 2) -BLOMMA, r. l. f. (salvie- 1698 osv.) särsk. till 1, om blomma av l. från kryddsalvia; ofta i pl.; särsk. (i sht förr) om drog av blommorna från denna växt. ApotT 1698, s. Q 2 b. —
-BRÄNNVIN. (salvie- 1590 osv.) (förr) med salvia kryddat brännvin (med medicinsk anv.). VinkällRSthm 1590. —
-BUSKE. (salvie- 1861 osv.) [jfr t. salbeibusch] (mera tillf.) (buskformigt bestånd av) salvia. Eichhorn Boccaccio Dec. 1: 444 (1861). —
-DRYCK. (salvie- 1805 osv.) [jfr t. salbeitrank] (förr) dryck (med medicinsk anv.) beredd av salvia l. med salvia ss. ingrediens; jfr -te, -vatten, -vin, -öl. Nordforss (1805). —
(1, 2) -FRÖ, n. (salvie- 1578 osv.) särsk. till 1; förr äv. med medicinsk anv. BOlavi 118 a (1578). ApotT 1739, s. 71. —
-KONSERV. (salvie- 1698 osv.) (förr) konserv (se d. o. 1) beredd av salviablommor som stötts till mos o. blandats med socker. ApotT 1698, s. 17. —
-KVAST. (numera bl. tillf.) sammanbuntat knippe av kvistar av kryddsalvia (förr använt vid matlagning); jfr kvast 3 c. Spadet .. stänckies vppå Steeken medh een Salviaquast. Salé 16 (1664). —
-LAG, r. l. m. (salvie- 1642 osv.) (förr) extrakt l. avkok av salvia; jfr -vatten. Månsson Åderlåt. 22 (1642). —
-OLJA, r. l. f. (salvia- 1831 osv. salvie- 1698 osv.) [jfr t. salbeiöl] (i fackspr.) eterisk olja som utvinnes ur (blad av) salvia (o. användes vid tillverkning av parfymerivaror o. d.); förr äv. med medicinsk anv. ApotT 1698, s. 55. —
-OST. (salvie- 1815 osv.) (i sht förr) ost kryddad med salvia. Synnerberg 2: 17 (1815). Salvieost, (dvs.) Ost, kryddad med salvia, fås från Böhmen. Åstrand (1855). —
(1, 2) -SAFT. (salvie- 1650 osv.) [jfr t. salbeisaft, ä. t. äv. salviensaft] särsk. till 1, om saft ur l. extrakt från kryddsalvia (förr använd (använt) ss. (ingrediens i) läkemedel; jfr -lag, -te). Hildebrand MagNat. 17, 93 (1650). —
-SALLAD. (salvi- 1558—59) (förr) sallad beredd av salvia. KryddRSthm 1558—59, s. 217 (: saluii salat). —
-SLÄKTE(T). (salvi- 1827. salvia- 1867 osv. salvie- 1904 osv.) bot. släktet Salvia Lin. SvBot. nr 667 (1827). —
-TE. (salvia- 1816 osv. salvie- (-iæ-) 1759 osv.) (i sht förr) farm. infusion (se d. o. 3) på salviablad. Haartman Sjukd. 5 (1759). —
-VATTEN. (salvia- 1871 osv. salvie- 1572 osv. salvien- 1672) [jfr t. salbeiwasser] (förr) extrakt l. destillat av salvia med vatten; jfr -lag. Lemnius Pest. 19 (1572; uppl. 1917). —
-VIN. (salvi- 1642 (: Salbei Wijn). salvie- 1578 osv.) [jfr t. salbeiwein] (förr) vin med medicinell anv., berett gm extrahering av salvia med vin. BOlavi 3 b (1578). —
-ÖL. (salvie- 1589 osv.) [fsv. salvio öl] (förr) med salvia kryddat öl (med medicinsk anv.). Berchelt PestOrs. D 2 a (1589). —
-ÖRT. (salvi- 1642 (: Salbei Örtz Wijn). salvia- 1894 osv.) (numera bl. tillf.) = salvia 1. Pipping Carducci Dikt. 86 (1894).
C (förr äv. salviæ-) [delvis av lat. salviæ, gen. sg. av salvia] (i sht ngt ålderdomligt): SALVIE-BLAD, -BLOMMA, se B. —
-BLOMSTER. (†) (blomma av) kryddsalvia (med medicinsk anv.); särsk. i uttr. tyskt salvieblomster; anträffat bl. i pl. o. ss. förled i ssg. Tydsk Saluie blomster. Berchelt PestOrs. D 8 b (1589). ApotT 1698, s. 28.
-BRÄNNVIN, -BUSKE, -DRYCK, -FRÖ, se B. —
-KONSERV, -LAG, -LUKT, -OLJA, -OST, se B. —
-SAFT, -SLÄKTE(T), se B. —
-STJÄLK, -STÅND, -TE, -VATTEN, -VIN, -ÖL, se B.
D [efter ä. t. salvien-] (†): SALVIEN-VATTEN, se B.
Spalt S 417 band 24, 1964