Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SELENIUR, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[bildat (efter mönster av sådana ord som CYANUR, SULFUR) till selenium (se SELEN) o. tidigast använt (i den fr. formen séléniure) av den svenske kemisten J. J. Berzelius 1818]
(†) selenid. Nordenskiöld KemMinerSyst. 7 (1827).

 

Spalt S 1821 band 25, 1967

Webbansvarig