| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SIK si4k, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Arenius Fierdh. 72 (1717) osv.), efter ord som anger antal äv. (numera bl. tillf.) = (Topelius Dagb. 2: 152 (1835: 8 laxar och 30 sik)) ((†) -er G1R 28: 485 (1558), Sundelius NorrköpMinne 673 (cit. fr. 1593)).
1) fisk av släktet Coregonus Lin. (i pl. äv. om detta släkte); särsk. om Coregonus lavaretus Lin. (äv. i uttr. vanlig sik); äv. koll. Sijk .. ij tunnor. HH XI. 1: 16 (1530). Siken i Stockholms skärgård är olik (till species) Vetterns sik, och begge äro olika Ringsjöns. SNilsson (1832) hos Berzelius Brev 14: 77. Lilljeborg Fisk. 2: 708 (1888; anfört ss. skånskt namn på Coregonus albula Lin., siklöja). Stuxberg Fisk. 147 (1894; i pl., om släktet). Vanlig sik. SvUppslB 24: 764 (1935). jfr ASP-, BLÅ-, BRINK-, DJUP-, FET-, GLI-, GRÅ-, GRÄS-, GRÖN-, INSJÖ-, KAVEL-, KNUBB-, KRAM-, LAPP-, LÖV-, NÄBB-, RÖK-, STEN-, STOR-SIK m. fl. särsk. i bilder o. jämförelser; jfr SIK, sbst.1 I een wijck / Jachten låg alt som een Sijk / för sit anckar månd han fäija. UrFinlH 264 (1717). Lägg ut förnuftets metkrok, hur ni vill: / De dumma sikarna, de nappa aldrig! Atterbom LÖ 2: 291 (1827). (Soldaten Munter) Svarte kort och talte föga, / Log med skalken i sitt öga: / Högst tre ord, se’n stum som siken, / Men på hufvu’t slog han spiken. Runeberg 5: 65 (1857). Dränghustrun som hjälper till i ladugården, är arg som en sik. Forssman Aftonl. 12: 157 (1904).
-FISKE. (sik- 1732 osv. sike- 1563—1616)
-GRUND. grund (i sjö l. vattendrag o. d.) där sikar (vid lektid) samlas i mängd. Levander DalBondek. 1: 119 (1943). —
-HAGE. (-haga 1563 osv.) (i Finl.) vid sikfiske (kring sikgrund) använt långt (men föga djupt) nät. Smeds Malaxb. 92 (cit. fr. 1563). —
-LÖJA. (sik- 1555 osv. sika- 1561. sike- 1555—1723) [fsv. sika lögha] om vissa mindre fiskar av släktet Coregonus Lin., särsk. dels (numera vanl. o. i zoologiskt fackspr. bl.) om C. albula Lin., dels om små former l. unga individer av C. lavaretus Lin.; i pl. äv. om en inom nämnda släkte uppställd (stundom ss. ett särskilt undersläkte uppfattad) grupp till vilken C. albula Lin. hör; äv. koll.; jfr mujka. GripshR 1555, s. 9 b. 1Brehm III. 1: 297 (1876; om C. albula). (Vi) börja .. vår framställning af slägtet Coregonus med siklöjornas grupp. Smitt RiksmSalmon. 212 (1886). Beteckningen ”siklöja”, som man hör på många ställen i Norrland, gäller .. oftare sikyngel än verklig siklöja. Ekman NorrlJakt 308 (1910). Lampén TLandsFinl. 95 (1918; koll.). särsk. (numera föga br.) ss. i sht nedsättande beteckning för flicka l. kvinna; jfr sik, sbst.1, o. sik, sbst.2 1 slutet. (En sup) ska pigga opp den lilla siklöjan (dvs. en liten flicka). Blanche FlStadsg. 76 (1847). ”Hvad .. (den dödsdömde) såg bra ut!” hviskade ett fruntimmer .. till ett annat. ”.. stor skada på en så vacker karl!” ”Om han varit ful”, inföll en bredvid stående koppärrig arbetskarl, ”så hade det varit så lagom skada, era siklöjor!” Dens. Band. 52 (1848).
-MASK. [möjl. ombildning av fin. siikamas, adj., påminnande om sik (med anslutning till mask, sbst.1)] (†) laxöring. Börting, Sikmatk, Taimen eller lödjor: liknar tämmeligen blank-lax .. men är mindre til växten, kårtare ock bredare, har ock tätare svarta fläckar med brun färg omgifne. VetAH 1751, s. 97. —
-ROM. (sik- 1554 osv. sika- 1574—1581. sike- 1544—1568) [fsv. sika roghn] Almquist CivLokalförv. 3: 176 (i handl. fr. 1544). —
-VIMMA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (storvuxen, förr ss. en särskild art uppfattad form av) fisken Coregonus albula Lin., siklöja. Nilsson Fauna 4: 462 (1855). —
B (†): SIKA-LÖJA, -NÄT, -ROM, se A.
C (†): SIKE-FISKE, -KAR, -LÖJA, -NOT, -NÄT, -ROM, se A.
Spalt S 2296 band 25, 1967