Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SINN, sbst.1, n.; best. -et; pl. =; l. SINNE, sbst.1, n.; best. -et; pl. =. Anm. Den gamla dat. pl. sinnom förekommer i vissa adverbiella uttr., t. ex. flerom sinnom (se under 1), ofta sinnom (se under 1 d), tusende sinnom (se under 1 f); se för övr. SINOM.
Ordformer
(-sen, vid hopskrivning med en föregående bestämning (i bet. 2 slutet) c. 1620 (: siwsens). siin 1523. sin 1524c. 1700 (: sins; i bet. 2 slutet). sindh 1661. sine, pl. c. 16211636. sinn 1595c. 1755. sinne 1527 (: j thetta sinne), 15451671, 1695 (: i thetta sinne). sinnet, sg. best. c. 15401698. sinnom, dat. pl. 15591585. syn 1524. sÿn c. 1600. synne, pl. 1526. sÿnnet, sg. best. 1524. synnom, dat. pl. 1522)
Etymologi
[fsv. sin, sinne, n. o. m.; jfr fd. sin, sinne, d. sind, sinde, fvn. sinn, gång, tid, sinni, resa, gång, ä. nor. sinne, got. sinþs, fht. sind, väg, riktning, feng. sīð, resa, väg, gång; rotbesläktat med senare leden i HOV-SIND o. GESINDE samt med SÄNDA, v., o. möjl. lat. sentire (se SENTERA). — Jfr NÅGONSIN, RÄTTSINNIG, adj.2, SINNA, v.2, SINNE, sbst.2]
(†)
1) tillfälle, gång (se d. o. II 1); särsk. i sådana uttr. som (i) det sinn(e), vid det tillfället; (för) denna gång; i samma stund, med detsamma; detta sinn, (för) denna gång, vid detta tillfälle, nu; (i) samma sinn(e), (på) samma gång, vid samma tillfälle; samtidigt; (i) första l. det första sinn(e) l. sinnet, (för) första gången; i samma stund, med detsamma; (ett) annat sinn(e), en annan gång; (för) andra gången; flera sinne l. sinnom l. flerom sinnom [fsv. flerom sinnom], fler l. flera l. många gånger, ofta. Sa haffue verduge herre i .. vestheras capitel flerom synnom hafft sin myndoge bud tiil mich om (biskopstionden i Västerås stift). G1R 1: 35 (1522). Därs. 79 (1523: eth annath Siin). Samma dagh bøød h(e)r Claes boye wp moens niels(ons) huss annat sin. OPetri Tb. 5 (1524). Ther stengde the Suenske them (dvs. skeppen) alle inne, / At the icke skulle flere sinne. / Göre någen ytermere skade. Svart Gensw. I 1 a (1558). Thetta war icke thet första sin, ey heller thet sidsta, att (osv.). Dens. G1 5 (1561). Jagh Claes Flämmingh .. bekennes .. adt thet sinne jagh lagmandz ting huldt medh almogen aff Lampis sochnn j Kaijtala by anno .. 1565, then 28 martij .., thå dömde (osv.). BtFinlH 4: 283 (1565). SynodA 2: 24 (1585: flere sinnom). Han bleff skuten i samma sinn / Bådhe i armen och i sin kinn. Hund E14 138 (1605). Dingia (dvs. dynga) och stanck i första sinn / Förnimmer han, tå han Kommer i stugun Inn. Aschaneus HwsRegl. 16 (1614). Så snart han (dvs. gåsen) kom i Himlen in, / Bleff han förgätin i thet sinn. Sigfridi H 2 a (1619). Samma sindh aflade Bengdt Jonson sin Borgare Eedh. VRP 1661, s. 45. Gjör såsom jag wil, ty jag skall råda detta sinn. Björner Fridth. 36 (1737). Schultze Ordb. 4102 (c. 1755). — särsk.
a) i uttr. ett sinn(e), en l. någon gång; i sinom tid; i förb. med negation äv.: ens. Skråordn. 231 (1545). Thet är allom menniskiom förelagdt, at the itt sin döö skola. LPetri Luther Nattw. E 8 b (1558). Konungen .. sågh .. (den upproriske domprosten) icke an therföre, att han war så mycken ähre wärd, han wille et sin medh krigxhand besökian (dvs. besöka honom). Svart G1 140 (1561). Än hände thet sig et sinn, när som the talades wid, at (osv.). Peringskiöld Hkr. 1: 466 (1697).
b) i uttr. (i) något l. någon sinn, någon gång; någonsin; över huvud; företrädesvis i nekande, frågande l. villkorlig sats; jfr NÅGONSIN. G1R 1: 110 (1523). Alt thet någet sin heligt är. Svart Gensw. I 3 b (1558). Visb. 2: 92 (c. 1600: i någon sÿn). Hielp nu, hielp nu milde Gudh, kom med hielpen tin, / Aldrigh war än Nöden min större något sin. Arvidi 133 (1651).
c) i uttr. vart det sinn l. i varje sinn, i allt sinn(e) l. alla sinne, (för) var gång; ständigt, alltid. Ingen skal .. (bergsmännen i Norberg) något förkiöp giöra förre än the sin kiöpenskap giordt hafwa, finnes ho thet giör, hafwe förgiort thet han kiöpt hafwer, och ä hans tre marker, hwart thet sin han warder ther wider tagin. Bergv. 1: 30 (1528). Holof. 19 (c. 1580: vthi alla sinne). Tigh Herre mill / Iagh tacka wil, / I hwarie sinn / För Godheet tin. Arvidi 123 (1651). På Gudh tu bygg, så ästu trygg, / Han hielper i alt sinne. AndelWatuk. 92 (1682); jfr Ps. 1695, 238: 6.
d) [fsv. opta sinne; jfr fvn. optsinnum] i uttr. ofta sinne l. sinnom, många gånger, ofta; jfr OFTA II 1. G1R 3: 34 (1526: offthe synne). Svart G1 56 (1561: offta sinnom).
e) i uttr. aldrig sinn, aldrig någonsin, icke ens. Huilket war aldrigh sin täncht, möckit mindre skedt. VRP 1647, s. 206.
f) i uttr. tusende sinnom, närmande sig bet.: säkert, förvisso. (Gud) halp .. (Israels barn) vti alles theres nödh, ther the elies .. hade mosth tusende sinnom bliffuit bortto. LPetri Œc. 12 (1559).
g) i uttr. om det än så l. så många sinne vore ngt, om det än så l. så många gånger om vore ngt; jfr 2. Troor tw icke såå hielper och jntit hwadh iach talar och predicar, om thet än tiyo sinne wore gudz ordh. OPetri 2: 71 (1528).
2) i fråga om tal l. kvantitativa storheter: gång (se d. o. II 2). Ähr .. skäligt, att .. (studenterna) niutha benkerum uthi domkiörkian så wäll som borgerskapet, .. och så mycket flere benkerum niutha, som the äre hundrade sine flere än borgerskapet. Annerstedt UUH Bih. 1: 323 (i handl. fr. 1636). — särsk. [jfr motsv. uttr. i fsv. o. i d.] i uttr. så l. så många sinns l. sinne tjugo (äv. med hopskrivning av sinns o. den framförstående sifferuppgiften), betecknande det (an)-tal som erhålles, då man multiplicerar tjugo det angivna antalet gånger. Thett war wäll siw och siwsens tiughe (hovmän som redo ut). Visb. 1: 257 (c. 1620). Därs. 405 (c. 1621: siu och siu sine tiugo). Så tog han med sig fyra sins tiugu tusend män. Därs. 3: 421 (c. 1700).
3) stund, tid. I töfwer här man litet sinne. Carl IX Rimchr. 41 (c. 1600).

 

Spalt S 2565 band 25, 1968

Webbansvarig