| Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SINNAD sin3ad2, förr äv. SINNAT, p. adj.; n. sinnat.
1) motsv. SINNE, sbst.2 5, i uttr. så l. så sinnad, som befinner sig i en så l. så beskaffad sinnesstämning; numera bl. i anv. med mer l. mindre klar anslutning till 2; jfr äv. 4. Dalin (1854). Fournier ansatte mig dessa dagar ganska häftigt för att få mig mera krigiskt sinnad (i fråga om deltagande i dansk-tyska kriget). De Geer Minn. 1: 261 (1892); jfr 2, 4. — jfr LUSTIGT-, LÄTT-, TUNG-SINNAD m. fl.
2) motsv. SINNE, sbst.2 7, i uttr. så l. så sinnad, som har ett så l. så beskaffat sinnelag l. allmänt tänkesätt; jfr 1, 4. Fosterländskt, patriotiskt, svenskt sinnad. Andligt, religiöst, fromt, kristligt sinnad. Världsligt, jordiskt sinnad. Evangeliskt, katolskt, protestantiskt, pietistiskt sinnad. Republikanskt, monarkistiskt sinnad. Rom. 8: 5 (NT 1526). I som förmykit werldzligen sinnade ären. Swedberg SabbRo 405 (1688, 1710). Den Christligt sinnade människa som .. uphittadt (knytet), göre så wäl .. och gifwe det tilkänna uti Kongl. Tryckeri-Boden. DA 1771, nr 19, s. 3. Det inre af Finland, tillochmed Helsingfors och Åbo, är svenskt sinnadt, alltifrån Vasa län. Hellberg Samtida 7: 85 (i handl. fr. 1854). Hon var allvarligt sinnad och ville hellre förströ oss med nyttigare ting (än att berätta spökhistorier). Bengtsson Lustg. 72 (1953). — jfr ARG-, BLÖD-, BLÖT-, DANSK-, EGEN-, ENGELSK-, FEG-, FINSK-, FRANSK-, FRI-, FROM-, GOD-, HÅRD-, HÖGER-, ILLA-, JORDISK-, LÅG-, LÄTT-, MILD-, MORD-, OLIK-, OND-, REDLIG-, REN-, REPUBLIK-, RYSK-, RÄTT-, SLAV-, SMÅ-, STOR-, TUNG-, TYSK-, ÄDEL-, ÖM-SINNAD m. fl. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i religiöst spr.) i uttr. köttsligt sinnad, som har intresse bl. för världsliga ting, särsk. för sådant som tillfredsställer hans sinnliga natur; jfr KÖTTSLIG 4. The som kötzlighe äro the äro kötzligha sinnadhe, men the som andelighe äro the äro andeligha sinnadhe. Rom. 8: 5 (NT 1526). Hagberg Pred. 4: 79 (1818). Berndtson (1880). — jfr KÖTTSLIG-SINNAD.
b) (†) i uttr. väl sinnad, välsinnad, god o. d.; illa sinnad, illasinnad (se d. o. 2); nedrigt sinnad, som har ett tarvligt sinnelag, lågsinnad. Nedrigt sinnade menniskior. Dalin Hist. 2: 114 (1750). Väl, illa sinnad. SvTyHlex. (1872). — jfr ILLA-, NEDRIG-, VÄL-SINNAD.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. lika sinnad, likasinnad (se d. o. 1). Schultze Ordb. 4113 (c. 1755). Omkring dessa båda ynglingar .. slöt sig en krets af lika sinnade kamrater. Rundgren i 3SAH 2: 27 (1887). Auerbach (1913). — jfr LIKA-SINNAD.
3) motsv. SINNE, sbst.2 9, i uttr. så l. så sinnad (mot, stundom för ngn l. ngt), som har en så l. så beskaffad (känslomässig) inställning (gentemot ngn l. ngt), så l. så stämd (mot ngn l. ngt); jfr 4. RA I. 4: 792 (1598). Stanislaus hade skickat .. (polacken Osga) til Reuszland, at oförmärckt lystra efter, huru Adelen wore emot honom sinnad. Nordberg C12 1: 538 (1740). C. R. och Helena Nyblom .. voro ganska vänligt sinnade för boken (dvs. Levertins ”Legender och visor”). OLevertin (1891) hos Söderhjelm Levertin 1: 327. Svenskarna ville ytterst ogärna genomtåga vänskapligt sinnade makters områden. HT 1918, s. 89. — jfr AVOG-, KALL-SINNAD. — särsk. i uttr. väl l. illa sinnad (mot, förr äv. för ngn l. ngt), välvilligt resp. ogynnsamt l. fientligt stämd (mot ngn l. ngt). Schultze Ordb. 4113 (c. 1755). De, som woro för Honom (dvs. Jesus) wäl sinnade, sade til hwar andra: Si, huru (osv.). Bælter JesuH 5: 625 (1759). Illa .. sinnad (mot ngn). Östergren (1938). jfr ILLA-, VÄL-SINNAD.
4) motsv. SINNE, sbst.2 9, 10 o. 11: som har lust till ngt, benägen l. hågad för ngt; förr äv.: som ämnar l. avser att göra ngt, som önskar l. vill ngt, som är beredd att göra ngt; som tänker l. tycker på visst sätt med avs. på ngt; särsk. dels i förb. med en följande inf., utan l. (vanl.) med utsatt inf.-märke (jfr a), dels i uttr. så l. så sinnad; stundom svårt att skilja från 1, 2, 3. RA I. 3: 93 (1593). (Hertig Carl Filip) war sinnat att bereda sig till ett saligt afskedh af denne werlden. Gustaf II Adolf 100 (1622). Landt Marschalken befaltte att hwar Classe (på Riddarhuset) schulle vttseija sin mening huru dhe wore sinnade her vthinnan (dvs. angående utskrivning av krigsfolk) sigh att resoluera. RARP 1: 22 (1627). Då förf. är så sinnad, att han räknar t. ex. Isop, Lavendel .. m. fl. till kökskryddor, .. hwarföre upptager han då icke Mentha viridis, rubra etc. SKN 1841, s. 315. Professorerne Bring och Sundberg samt undertecknad äro sinnade med Aprils månad början utgifva en Svensk kyrkotidning. WFlensburg (1855) i UrKorrCronholm 93. Trots de svåra motgångarna var England ingalunda sinnat att giva spelet förlorat. Mohn Afghan. 262 (1930). — jfr ENS-, FULL-, HÅG-, OLIK-SINNAD. — särsk.
a) i uttr. sinnad till l. för (i sht förr äv. på) ngt, särsk. till osv. att (göra ngt); förr äv.: som ämnar l. avser l. är beredd att (göra ngt). RP 2: 119 (1631). Granuel angaff Held, at han .. hade så när öfwertalat Keysaren til Krijgh, ther til han doch icke eens war sinnat. Schroderus Os. III. 1: 225 (1635). Angåendes nu thet första, om hwilket man vthi thetta Capitel är sinnader til at handla, nembligen Ordzens härligheet och skönheet(,) så (osv.). Arvidi 20 (1651). Kitta var gammal .., dock tycktes hon aldrig sinnad på att dö. Benedictsson 7: 71 (1882). I dag är jag .. ej sinnad för några eftergifter. Östergren (1938). Då du ej till sång är sinnad, / får jag själv ta till och sjunga. Collinder Kalev. 316 (1948).
b) (†) i uttr. vara sinnad ngt, vara hågad att göra ngt, vilja ngt. Wallquist EcclSaml. 1—4: 125 (1651).
c) (numera bl. tillf.) abs.: som har lust l. är villig att göra ngt, hågad för ngt. Han var ej sinnad i dag. Cavallin (1876). Är flickan då (dvs. då ngn förtäckt friat till henne) sinnad, så säger hon först ingenting och sen (osv.). Hedenstierna Svenssons 244 (1903).
5) ss. senare ssgsled i vissa ssgr, för att beteckna att ngns själsförmögenheter äro så l. så beskaffade i ett visst avseende.
b) motsv. SINNE, sbst.2 8: som har sinne för ngt visst; i ssgrna BOK-, FLYG-, ORDNINGS-SINNAD m. fl.
c) motsv. SINNE, sbst.2 12, 14: som är så l. så beskaffad med avs. på kunskaper l. förstånd; i ssgn MÖRK-SINNAD.
d) motsv. SINNE, sbst.2 16 a: som är så l. så beskaffad med avs. på sitt psykiska l. mentala hälsotillstånd; i ssgrna AV-, FULL-, UR-SINNAD.
Spalt S 2568 band 25, 1968