Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKLERO- skle1ro- l. skler1o-, l. -ω-, i ssgrna SKLERO-DERMI o. SKLERO-PROTEIN äv. 01—.
förled i ssgr som beteckna ngt som är hårt l. har samband med hårdhet.
-DERMI -dermi4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. (om olika slag l. fall av sjukdomen) -er. [av nylat. sclerodermia; senare ssgsleden till gr. δέρμα, hud (se dermatologi), med den i namn på sjukdomar vanliga ändelsen -i (jfr fobi, mani m. fl.)] med. sjukdom kännetecknad av att huden (på delar av l. hela kroppen) förtjockas o. blir hård o. styv; jfr -derma. NF (1890). —
-METER1040. (i fackspr.) benämning på instrument (av skilda konstruktioner) avsedda för bestämmande av hårdhet (förr äv. hållfasthet). Dalin (1871). Det instrument, som användes .. (vid bestämning av hårdhet) kallas sklerometer och består väsentligen af en diamant- eller stålspets, som under en viss belastning föres öfver det undersökta föremålet. Svenonius Stenr. 30 (1887). Uppmätningen af afslitningshållfastheten (hos en tråd av kollodiumsilke) gjordes i en Turners sklerometer. TT 1894, Allm. s. 120. SvLäkT 1935, s. 1716 (använd vid undersökning av förhårdnader). —
-PROTEIN10104, äv. 01004. (i fackspr.) benämning på sådana proteiner som äga stor motståndskraft mot lösningsmedel (o. som förekomma i skelett, hår, naglar, hud m. m.), albuminoid, albumoid, stödjeäggvita, skelettprotein. SvUppslB 1: 524 (1929). —
-SKOP104. (i fackspr.) för bestämmande av hårdhet avsett instrument vid vars användande en spets av diamant l. stål får studsa mot det som undersökes. Bergman HbJärn 1: 193 (1932).
Spalt S 4313 band 26, 1972