| Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOJARE skoj3are2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. skojarna (VL 1893, nr 300, s. 3, osv.), äv. (numera nästan bl. i Finl.) skojarena (Læstadius 2Journ. 113 (1833) osv.) ((†) skojrarna Geijer Minn. 168 (1825, 1834)).
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) motsv. skoja 1: kringflackande person (utan fast bostad l. fast arbete), landstrykare; särsk. ss. mer l. mindre nedsättande benämning på kringflackande person som livnär sig på tiggeri l. annan lågt ansedd l. ohederlig sysselsättning, särsk. handelsverksamhet (särsk. dels om hästskojare, dels om tattare l. zigenare); numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 3. Bonden köper Hästen af Skåjarn eller Hästprånglarn. Brauner Bosk. 42 (1756). (Eftersom) de så kallade Tattare eller Zigenare, oaktadt flere giorde anstalter, icke kunnat afhållas utur Riket ..; altså åligger Eder (dvs. landshövdingarna), at .. noga handhafwa de emot slike skojare tid efter annan utkomne författningar. PH 9: 115 (1769). Några hushåll hafva här .. (dvs. i Öregrund) borgarrätt, som aldrig vistas härstädes, utan stryka landet omkring och handla med hästar, glas och porslin samt vanligtvis äro kände under namn af skojare. Forsström Dagb. 134 (1801). Det är .. en gifven sak, att jag (dvs. norrlänningen) skulle få mindre för mina renstekar, om inga sörkörare (som forslade egna o. andras produkter till Sthm), eller, som de ock heta, skojare funnes; derföre lefve skojarena! Læstadius 2Journ. 113 (1833). Skojarna med de små raggiga hästarna och de smutsiga vagnarna var (från Östmark). Lagerlöf Höst. 111 (1933). Fara ikring på vägarna som äkta skojare. Östergren (1939). — jfr HÄST-, MARKNADS-SKOJARE.
2) (†) motsv. SKOJA 2: person som väsnas l. är högljudd, skrikhals l. skränfock l. dyl. Åt fanders med honom, den förbannade skojaren ..; maken att wara ful i truten fins icke i hela England. Hagberg Shaksp. 3: 296 (1848; eng. orig.: swaggering rascal). Cavallin (1876).
3) (ngt vard.) motsv. SKOJA 3: person som förfar ohederligt l. bedrägligt l. skrupelfritt; bedragare l. svindlare; äv. oeg. l. bildl. Var fin! du ärans skojare. / Odödlighetens lillepytt! Thorild (SVS) 1: 110 (1783; riktat till J. H. Kellgren). De skrifvande skojrarna lemna ingenting i fred och besudla allt. Det födes nu för tiden ej en tanke, som ej genast blir öfverfallen, uppäten och vidare expedierad af tusende, som icke tänkt den eller kunna tänka den efter. Sådant kallas Litteraturens förkofran. Geijer Minn. 168 (1825, 1834). Felix (till Mary Meng). .. Lev bland gycklare och skojare! Du kommer ej i sämre sällskap än det Mengska. Bergman Patr. 57 (1928). En taxeringsnämnd kan inte fullgöra sina uppgifter, om den inte städse förutsätter att samtliga deklaranter är skojare och bedragare. Gustaf-Janson ÖvOnd. 36 (1957). — jfr HÄST-, KLOCK-, ÄRKE-SKOJARE m. fl.
4) (ngt vard.) motsv. SKOJA 4: person som skojar l. är benägen för att skoja. Klint (1906). En oförbätterlig skojare, som skämtar med allt och alla. Östergren (1939).
5) [jfr 3, 4] (ngt vard.) med förbleknad bet., skämts. l. ss. smekord (i sht i tilltal): ”rackare” l. filur l. spjuver l. kanalje l. dyl. En söt och dugtig pojke kungen är, / .. Jag håller af den söta skojaren. Hagberg Shaksp. 4: 77 (1848; eng. orig.: I love the lovely bully). Skål på er, skojare! Engström Äfv. 47 (1908). Akta dej, din lille skojare, att jag inte blir arg på dej! Östergren (1939).
(3) -BOLAG~02 l. ~20. (ngt vard.) bolag (se bolag, sbst.2 3) vars verksamhet kännetecknas av skojarmetoder. NordRevy 1895, s. 497. —
-BYKE. av skojare bestående byke.
-FÖLJE.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1; jfr följe 3 o. -byke 1. Holmberg 2: 80 (1795). Ett skojarfölje hemsökte häromdagen vår socken. Östergren (1939).
(1) -HOP. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -byke 1. Stiernstolpe Blumauer 1: 7 (1813; oeg., om vindar). —
(1) -HUSTRU. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skojares hustru; jfr -kvinna. Lagerlöf Berl. 2: 259 (1891). —
(3) -HÅLA. (vard.) om håla (se håla, sbst. 2 b) som är tillhåll för skojare l. om usel bostad där skojare bo(r). Världens absolut värsta skojarhåla (dvs. Port Said). Jacobsson HavVag. 126 (1933). Martinson Kvinn. 141 (1933; om bostad). —
(1) -KVINNA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr skojerska 1 o. -hustru. Lagerlöf Berl. 2: 260 (1891). —
-LIV.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: (för skojare utmärkande) oordentligt liv (se d. o. I 3), särsk. kännetecknat av oväsen l. uppträden l. spektakel. Geijer Brev 242 (1828). I Kattebohult bor det tattarepack, / .. och där är det rackel och snatter och snack / och skojarelif, må ni tro. Fröding Guit. 52 (1891).
-PACK.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1; jfr pack, sbst.1 3, o. -byke 1; äv. oeg. l. bildl. Stridsberg Friman 47 (1798; oeg.).
2) (ngt vard.) till 3; jfr -byke 2; äv. oeg. l. bildl. Hagberg Aristoph. 41 (1834). PDAAtterbom (1850) i MolbechBrevveksl. 3: 73 (oeg.). —
(1) -PISKA. (förr) av skojare (ss. vapen) använd piska l. dagg l. dyl. GHT 1844, nr 1, s. 2 (1843); jfr Därs. 1956, nr 201, s. 3. —
(1) -POJKE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) pojke som är (son till) en skojare. Högberg Vred. 2: 250 (1906). —
(3) -ROTEL. (i sht i vissa kretsar, ngt vard.) inom kriminalpolisen: rotel (se d. o. 4) för ärenden rörande bedrägerier o. d., bedrägerirotel. Kuylenstierna PolBer. 143 (1945). —
(1) -ROTVÄLSKA~020. (numera bl. tillf.) av skojare talad rotvälska (se d. o. 1, 2); jfr -språk. Arnell Smith Brambl. 1: 88 (1827). —
(1) -SLÄKT. (numera i sht i skildring av ä. förh.) av skojare bestående släkt. Engström Adel 248 (1923). —
(1) -SPRÅK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) av skojare använt hemligt språk; jfr -rotvälska o. rommani. Nilsson PrimRel. 151 (1911). —
(3, 4) -STRECK. (ngt vard.) streck (bovaktigt l. okynnigt tilltag l. dyl.) l. rackartyg (se d. o. 1, 3) utfört av l. kännetecknande för skojare. KarlstT 1898, nr 2099, s. 2. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: sällskap bestående av skojare; äv. oeg. l. bildl. Järta (1826) i 3SAH XL. 2: 96 (bildl.).
2) (†) till 2: högröstat l. bråkigt sällskap. Hagberg Shaksp. 3: 296 (1848; eng. orig.: swaggering companions).
(1) -TÖS. (numera i sht i skildring av ä. förh.) flicka av skojarsläkt. Lagerlöf AnnaSv. 342 (1928). —
Avledn.: skojaraktighet, r. l. f. till skojaraktig 1 l. numera vanl. (ngt vard.) 2; äv. konkretare, om skojaraktig handling o. d. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: landstrykerska l. tatterska o. d. (som ägnar sig åt mer l. mindre ohederlig l. omoralisk verksamhet); äv. oeg. l. bildl.; jfr skojar-kvinna. Många predikade emot .. (”Cofféa”, kaffets gudinna) och hennes dyrkan, och sjelfva Esculap utropade henne för en skojerska, en landstrykerska, som borde utdrifvas. CIHallman SSkr. 422 (1794). Högberg Vred. 2: 254 (1906).
2) (ngt vard.) till 3—5: kvinnlig skojare. Petersens Austr. 51 (1924). En rikti liten skojerska ä du! Östergren (1939). Skojerskan påstod att hennes make skulle komma upp samma dag vid 15-tiden med pengarna. Under tiden bad hon att få låna 44 kr för att betala en räkning. DN(B) 1960, nr 23, s. 5.
Spalt S 4456 band 26, 1972