| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROTA skrω3ta2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) tekn. med avs. på (arbetsstycke av) metall (i sht förr äv. annat hårt ämne) l. med avs. på gjutgods: mejsla l. hugga l. klippa bort o. d. icke önskvärd(a) del(ar) av l. ojämnhet(er) l. gjuttapp(ar) o. d. på (ngt); (grovt) mejsla l. hugga l. klippa till; grovslipa; grovputsa; äv. med obj. betecknande ngt som frånskiljes l. sönderdelas, dels (numera mindre br.) i sådana uttr. som skrota ngt av ngt, mejsla osv. av ngt från ngt, dels i särsk. förb. l. ss. senare led i ssgr: mejsla osv. (av l. sönder o. d.); jfr 2, 3, 5, o. SKRODA, v. 1. En rispa skrotades däraf (dvs. av järnskivan) med Mejsel och uträcktes .. till en Grafstickel. Rinman JärnH 929 (1782). Skrota betyder at med mejsel eller sax sönderdela någon metall, eller at afklippa det öfverflödiga på något arbete. Dens. (1789). Man tillverkar .. trissor (för slipning av ädelstenar) både med gröfre och finare pulver; den förra sorten begagnas till juvelernas skrotning eller grofslipning, den sednare till den egentliga slipningen. JournManuf. 3: 328 (1833). Messingskryckorna .. äro bestämda att för hand skrota och svarfva större messingspjeser. Luttropp Svarfk. 248 (1839). Göten få svalna i gjutformen under 3 à 6 dygn. .. Uttagas sedan derur med tillhjelp af kran, samt skrotas rena, d. v. s. befrias från nedsmält formmassa genom hackning. TSjöv. 1890, s. 55. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 86 (1953). — jfr AV-, SÖNDER-SKROTA.
2) (i fackspr.) med avs. på betongyta o. d.: skrapa ren från ojämnheter o. d.; äv. abs.; jfr 1, 7. Med borsten sopade vi längs fogarna i taket. .. Med skraporna tog vi bort betong som runnit längs väggarna och lösgjorde små högar som hamnat på golvet. Allt detta kallas att ”skrota”. DN 1968, nr 309, s. 8. TNCPubl. 42: 92 (1969).
3) (†) med avs. på arbetsstycke av trä: grovhyvla; grovsvarva; anträffat bl. ss. förled i ssgr; jfr 1.
4) (†) med avs. på trädstam l. stock o. d.: såga av, kapa; anträffat bl. ss. förled i ssg.
5) (†) = SKRODA, v. 2; särsk. i uttr. vara l. bliva så l. så skrotad, ha resp. få en så l. så beskaffad (brutto)vikt (o. halt); jfr SKRODA, v. 2 a. Cammar-Collegium (måste) draga försorg, att Kopparmyntningen blifwer fortsatt och befrämjad, samt Plåtarne rätt skrotade. CivInstr. 98 (1723). När jag säger Myntet har sit rätta skrot, eller är rätt skrotadt, förstås, at Myntet har sin rätta wigt och blaning. König LärdÖfn. 6: 130 (1747).
6) (utom ss. förled i vissa ssgr numera föga br.) = SKRODA, v. 3; förr äv. allmännare: (med skrotmejsel) hugga in skåra l. skåror i (metallföremål). Skola .. tjocka jernstänger genomslås, så skrotas de, rödglödgande, på det ställe der hålet bör bli, med tillhjelp af skrotmejseln på hvars hufvud man slår; i denna skåra indrifvas lagom stora dornar, hvarefter den verkliga öppningen formas. Stål Byggn. 1: 306 (1834). Den solidaste inkrusteringen tillgår så, att teckningen ingraveras med stickel, skrotas med puns, eller inhugges med mejsel å metallytan. Ehrström Konsthantv. 88 (1924).
7) (i fackspr.) (med spett l. på annat sätt) bryta ned l. rensa bort löst berg från (tak o. väggar i sprängplats o. d.); äv. abs.; jfr 2. FoU 15: 104 (1902; abs.). Timpenningar tillkomma (vid pallbrytning) för skrotning af väggar m. m., så att det brutna berget vanligen icke blir billigare med denna än med andra metoder. JernkA 1909, s. 230. Många (gruvarbetare) ägnade sig (första arbetsdagen efter strejken) åt skrotning. SvD 1970, nr 34, s. 22.
8) (i fackspr.) grovmala l. (grov)krossa l. gröpa (säd l. malt); i skråvalsar krossa l. behandla (säd l. mellanprodukt vid malning). Dalin (1854). UB 5: 191 (1874; med avs. på malt). Den krossade hafren och den skrotade majsen och ärterna komma .. (från kross- o. skrotmaskinerna) genom .. snäckledningar till automatiska vågar. LAHT 1906, s. 441. Genom upprepad skrotning och frånsiktning av de s. k. skråmjölen samt ”upplösning” och utmalning av erhållen ”kärna” uttogs 50—55% mjöl. Därs. 1932, s. 243. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i konkret anv.: skråning (se SKRÅNING, sbst.1 2). 2SvUppslB 26: 426 (1953).
9) förvandla (ngt) till skrot (se SKROT 1); låta (ngt) bli skrot. Denna maskin (dvs. ett urspårat lok) kommer troligen att skrotas. UNT 1907, nr 3531, s. 3. Vid skrotning av äldre örlogsfartyg ha .. viktiga legeringsämnen kunnat utvinnas. TT 1945, s. 77. 185 000 bilar skrotas 1975. DN(A) 1964, nr 141, s. 14 (rubrik). — jfr NED-, SÖNDER-SKROTA.
1) förvandla l. göra (ngt) till skrot, skrota. NDAVL 1909, nr 298 A, s. 3 (med avs. på fartyg). Skrota ner vagnarna! Moberg DinStund 160 (1963).
2) oeg. l. bildl.: kassera (ngt), göra sig kvitt (ngt) ss. värdelöst; lägga ned (ngt). En förtvivlad lust att skrota ner alla tyngande rättsföreställningar för att endast tillgodose de grova och själviska intressena. Koch GudVV 1: 321 (1916). Sveriges försvar skrotades ner för tio år sedan, sa han. Moberg DinStund 262 (1963).
(6) -BLAD. [jfr t. schrotblatt] konsthist. om grafiskt blad med en från 1400-talet stammande art av högtryck kännetecknad av en bild som huvudsakligen består av vita punkter o. streck o. påtryckes med metallplatta (l. platta av trä) i vilken bilden delvis ingraverats, delvis inhamrats med puns. Tallberg Etsn. 29 (1912). —
(9) -FÄRDIG. färdig för (ned)skrotning; särsk. om bilar, maskiner o. d. SvD(A) 1962, nr 185, s. 4. —
(8) -GÅNG. [jfr t. schrotgang] (numera föga br.) kvarngång (se d. o. 2) för skrotning l. skråmalning; jfr gång III 7 a. Zidbäck (1890). Cannelin (1939). —
-HAKE. (†) hakformigt svarvstål för grov- l. tillsvarvning av metall; jfr hake, sbst.2 1 f. Luttropp Svarfk. 249 (1839). —
-HAMMARE. [jfr t. schrothammer] tekn. skrotmejsel (jfr mejsel-hammare); i sht förr äv. om hammare med vass pen för tillhuggning av sten. BoupptSthm 1683, s. 126 b (1682). Schulthess (1885; äv. för tillhuggning av sten). —
(3) -HYVEL. [jfr t. schrothobel] (numera knappast br.) skrubbhyvel. VarRerV 39 (1538). Cannelin (1939). —
(1, 3) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4989) [jfr t. schroteisen (jfr schrötjärn)] (numera föga br.) skrotmejsel; äv.: rörstål (se d. o. 2), skrubbjärn. Luttropp Svarfk. 243 (1839; om rörstål). (Sv.) Skrotjärn .. (t.) Schroteisen. Auerbach (1913). —
(8) -KVARN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4990). [jfr t. schrotmühle] (numera mindre br.) gröpkvarn, krosskvarn; maltkross. TT 1875, s. 149 (om maltkrossar). FinSvStorordb. 620 (1968). —
-MEJSEL. [jfr t. schrotmeisel] tekn. (numera i regel med (skaft i) skafthål försedd) mejsel för skrotning; jfr varm-mejsel. BoupptSthm 1672, s. 566 b. Almroth Karmarsch 202 (1838). —
(8) -MJÖL. (i fackspr.) särsk.: vid skrotning bildat mjöl (motsatt: skrot), skråmjöl. Jungberg (1873). TT 1881, s. 56. —
(5) -MÄSTARE. (†) vid myntverk: person svarande för framställningen av myntplattar; jfr skroda-mästare. Hildebrand Medelt. 1: 922 (1894; om ä. förh.). —
(6) -PUNS. [jfr t. schrotpunze] (numera föga br.) skrodpuns. Scheutz Bleckarb. 28 (1849). Ehrström Konsthantv. 30 (1924). —
(1, 5) -SAX. [jfr t. schrotschere] tekn. (maskindriven) metallsax l. plåtsax (för skrotning l. avskrotning); förr äv. om myntsax. Skrotsax til mynt. Lind (1738). SvIndLex. 1: 181 (1948). —
-SLIPARE. [jfr -slipa] i sht tekn. slipare utförande skrotslipning. SvYrkeslex. nr 150, s. 2 (1955). —
(5) -SNIDARE. (†) = -mästare; i ssgn skrotsnidare-lön. jfr lön, sbst.1 2 b. Stiernman Com. 6: 39 (1710). 2VittAH 23: 224 (i handl. fr. 1715). —
(1, 3) -SVARVA, -ning. tekn. grovt tillsvarva l. grovsvarva (ngt). Smith ReglMaskinritn. 113 (1946). —
(4) -SÅG. [jfr t. schrotsäge] (†) större handsåg för avkapning av stockar o. d.; jfr stock-, timmer-såg. (Sv.) Skrotsåg .. (t.) die grosse Schrot-Säge, Baum-Säge, Kerbsäge. Jungberg (1873). —
-TUNNA. metall. roterande (tunnformig) trumma l. cylinder vari gjutgods putsades gm friktion mot bitar av järnskrot l. krossat järnskrot; jfr rens-trumma. Blanche Våln. 263 (1847). —
(8) -VALS-STOL. (i fackspr.) valsstol för skrotning, skråvalsstol, skrotningsvalsstol. TeknOrdb. 1115 (1951).
1) till 1; särsk. om person som skrotar gjutgods; jfr avskrotare 1. WoJ (1891). SD(L) 1900, nr 466, s. 1.
3) till 9; särsk. om person som sysslar med nedskrotning av bilar, särsk. i ssgn bil-skrotare (Om den svenske bilskrotaren fick lika mycket betalt för järnskrotet som den amerikanske exportören skulle kanske bilskrotningsverksamheten trots transportproblemet bli lönsam för alla parter. ÖgCorr. 1967, nr 83, s. 8).
Ssgr: skrotar-personal. (i sht i fackspr.) personal utförande skrotning; särsk. till skrotare 2. BergsprängTekn. 151 (1964).
Spalt S 4992 band 26, 1973